CURIA
rss
avancerad sökning
Om personaldomstolen

Genom Nicefördraget gavs år 2003 en möjlighet att inrätta specialdomstolar på EU-nivå. Europeiska unionens råd beslutade den 2 november 2004 att inrätta personaldomstolen, som fick behörighet att pröva tvister mellan Europeiska unionen och dess anställda, tvister som tidigare prövats av Europeiska unionens tribunal. Mot bakgrund av det ökande antalet mål och de orimligt långa handläggningstiderna vid Europeiska unionens tribunal beslutade unionslagstiftaren att gradvis öka antalet domare vid tribunalen till 56 och att införliva den kompetens som fanns vid personaldomstolen i tribunalen. Personaldomstolen upplöstes den 1 september 2016.

Personaldomstolen var sammansatt av sju domare. De utsågs av rådet för en tid av sex år, med möjlighet till förlängning, efter ett förfarande i vilket de intresserade anmodats att komma in med ansökningar och efter yttrande av en för detta syfte inrättad kommitté. Vid utnämningen av domarna såg rådet till att personaldomstolens sammansättning var välavvägd, med rekrytering över största möjliga geografiska område och vad gäller företrädda nationella rättsordningar. Domarna i personaldomstolen valde bland sig personaldomstolens ordförande för en tid av tre år, med möjlighet till förlängning. Personaldomstolen sammanträdde i avdelningar med tre domare. Ett mål kunde dock hänskjutas till personaldomstolen i plenum, om det ansågs motiverat på grund av rättsfrågornas svårighetsgrad eller betydelse. Domarna utsåg en justitiesekreterare för en tid av sex år.

Personaldomstolen var behörig att som första instans pröva tvister mellan Europeiska unionen och dess anställda, vilket innebar ungefär 150 mål per år i förhållande till en personalstyrka vid unionens institutioner, organ och byråer på ungefär 40 000 personer. De tvister som behandlades av personaldomstolen gällde inte bara rent arbetsrättsliga frågor (lön, karriärutveckling, rekrytering, disciplinåtgärder etc.), utan även systemet för social trygghet (sjukdom, ålderdom, invaliditet, arbetsskada, familjebidrag etc.). Den var också behörig att pröva tvister som rörde viss särskild personal, som till exempel anställda vid Eurojust, Europol, Europeiska centralbanken, Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) och Europeiska utrikestjänsten. Personaldomstolens avgöranden kunde överklagas till tribunalen inom två månader. Överklagandet skulle vara begränsat till rättsfrågor. Tribunalens avgöranden i anledning av överklaganden kunde i undantagsfall bli föremål för omprövning av domstolen.

Under den period personaldomstolen fanns verkade, förutom justitiesekreteraren av tysk nationalitet, totalt 14 domare från 14 olika medlemsstater vid den. Personaldomstolen meddelade 1549 domar.

up

 

.