PERSONALDOMSTOLENS BESLUT

(första avdelningen)

den 10 november 2009

Mål F-70/07

Luigi Marcuccio

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Personalmål – Tjänstemän – Skadeståndstalan – Invändning om parallell talan – Uppenbart att talan ska avvisas ”

Saken: Talan väckt med stöd av artikel 236 EG och artikel 152 EA, varigenom Luigi Marcuccio bland annat har yrkat att kommissionen ska förpliktas att utge ersättning för den skada som han lidit till följd av kommissionens underlåtenhet att till honom återbetala de ersättningsgilla kostnaderna hänförliga till mål T‑176/04.

Avgörande: Det är uppenbart att första, andra, tredje och sjätte yrkanden inte kan tas upp till sakprövning. Luigi Marcuccio och Europeiska gemenskapernas kommission ska bära sina rättegångskostnader i den mån de hänför sig till sökandens första, andra, tredje och sjätte yrkanden, inklusive de kostnader som uppkommit i samband med förfarandet i mål T‑176/04 DEP.

Sammanfattning

Förfarande – Rättegångskostnader – Fastställande – Föremål för talan

(Artikel 236 EG; förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 92.1; tjänsteföreskrifterna, artikel 91)

Lagstiftaren har infört ett särskilt förfarande för fastställande av rättegångskostnader när parterna invänder mot beloppet och arten av de ersättningsgilla kostnaderna efter en dom eller ett beslut varigenom förstainstansrätten slutligt avgör en tvist och meddelar beslut om rättegångskostnaderna. Genom det särskilda förfarandet, som stadgas i artikel 92.1 i förstainstansrättens rättegångsregler och som syftar till att fastställa rättegångskostnaderna, utesluts krav avseende samma belopp, eller belopp som utgivits i samma syfte, inom ramen för en talan avseende gemenskapens utomobligatoriska skadeståndsansvar. En sökande är således inte behörig att, med stöd av artikel 236 EG och artikel 91 i tjänsteföreskrifterna, väcka en talan där föremålet i själva verket är detsamma som i en begäran om fastställande av rättegångskostnader.

(se punkterna 16 och 17)

Hänvisning till

Förstainstansrätten den 11 juli 2007, T‑351/03, Schneider Electric mot kommissionen, REG 2007, s. II‑2237, punkt 297