TRIBUNALENS DOM (åttonde avdelningen)
den 13 juni 2019 (*)
”Gemenskapsformgivning – Ogiltighetsförfarande – Registrerad gemenskapsformgivning som föreställer en informationshållare för fordon – Äldre formgivning – Bevis på att den äldre formgivningen gjorts tillgänglig för allmänheten – Artikel 7 i förordning nr 6/2002 – Ogiltighetsgrund – Särprägel saknas – Kunnig användare – Formgivarens grad av frihet – Annat helhetsintryck föreligger inte – Artikel 6 och artikel 25.1 b i förordning nr 6/2002”
I mål T‑74/18,
Visi/one GmbH, Remscheid (Tyskland), företrätt av advokaterna H. Bourree och M. Bartz,
klagande,
mot
Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO), företrädd av S. Hanne och D. Walicka, båda i egenskap av ombud,
motpart,
motpart i förfarandet vid EUIPO:s överklagandenämnd:
EasyFix GmbH, Wien (Österrike),
angående ett överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s överklagandenämnd den 4 december 2017 (mål R 1424/2016–3), om ett ogiltighetsförfarande mellan EasyFix och Visi/one,
meddelar
TRIBUNALEN (åttonde avdelningen),
sammansatt av ordföranden A. M. Collins samt domarna M. Kancheva (referent) och G. De Baere,
justitiesekreterare: handläggaren E. Hendrix,
med beaktande av ansökan som inkom till tribunalens kansli den 6 februari 2018,
med beaktande av svarsinlagan som inkom till tribunalens kansli den 25 april 2018,
med beaktande av tribunalens skriftliga fråga till klaganden och klagandens svar på denna fråga som inkom till tribunalens kansli den 4 januari 2019,
efter förhandlingen den 7 februari 2019,
följande
Dom
Bakgrund till tvisten
1 Den 28 november 2013 ansökte klaganden Visi/one GmbH, vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO), med stöd av rådets förordning (EG) nr 6/2002 av den 12 december 2001 om gemenskapsformgivning (EGT L 3, 2002, s. 1), om registrering, som skedde samma dag under nummer 1391114–0001, av den gemenskapsformgivning som illustreras nedan (nedan kallad den omtvistade formgivningen):
2 Den omtvistade formgivningen är avsedd att omfattas av ”informationsställ, skyltar för fordon” som ingår i klass 20–03 i Locarnoöverenskommelsen av den 8 oktober 1968 om upprättande av en internationell klassificering för mönster, i dess ändrade lydelse. Den offentliggjordes i Bulletinen för gemenskapsvarumärken nr 26/2014 av den 10 februari 2014.
3 Den 27 juli 2015 ansökte EasyFix GmbH om ogiltighetsförklaring av den omtvistade formgivningen med stöd av artikel 25.1 b i förordning nr 6/2002, jämförd med artiklarna 5 och 6 i samma förordning, och anförde att formgivningen inte var ny samt saknade särprägel.
4 EasyFix ingav som bilagorna A–E till ansökan om ogiltighetsförklaring bland annat de handlingar som EUIPO har beskrivit på följande sätt:
5 Genom beslut av den 3 juni 2016 biföll annulleringsenheten ansökan om ogiltighetsförklaring av den omtvistade formgivningen, på grund av bristande särprägel.
6 Klaganden överklagade annulleringsenhetens beslut vid EUIPO den 3 augusti 2016 med stöd av artiklarna 55–60 i förordning nr 6/2002.
7 EUIPO:s tredje överklagandenämnd avslog överklagandet genom beslut av den 4 december 2017 (nedan kallat det överklagade beslutet). Den ansåg i huvudsak att den omtvistade formgivningen saknade särprägel. Överklagandenämnden fann för det första att de handlingar som ingetts som bilagorna A–E till ansökan om ogiltighetsförklaring i sig styrkte att den äldre formgivningen hade gjorts tillgänglig för allmänheten. Den angav för det andra att de kunniga användarna av de motstående formgivningarna var näringsidkare som ville märka sina varor samt inköpsansvariga på företag, som köpte sådana anslag för prisangivelser. För det tredje ansåg överklagandenämnden att upphovsmannens frihet vid utformningen av ”informationsställ, skyltar för fordon” var omfattande, beträffande såväl form som materialanvändning. Den påpekade för det fjärde att skillnaderna mellan dessa formgivningar var minimala och inte ändrade det faktum att dessa gav samma helhetsintryck.
Parternas yrkanden
8 Efter ett förtydligande av klagandens yrkanden, vilket antecknades i förhandlingsprotokollet, har klaganden yrkat att tribunalen ska
– ogiltigförklara det angripna beslutet,
– förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive kostnaderna för förfarandet vid överklagandenämnden.
9 EUIPO har yrkat att tribunalen ska
– ogilla överklagandet,
– förplikta klaganden att ersätta rättegångskostnaderna.
Rättslig bedömning
10 Klaganden har till stöd för överklagandet gjort gällande fyra grunder. Den första grunden avser en felaktig bedömning av bevisningen för att en ”äldre formgivning” har gjorts tillgänglig för allmänheten, i strid med artikel 7.1 i förordning nr 6/2002. Såvitt avser den andra grunden har klaganden gjort gällande ett åsidosättande av rätten att yttra sig enligt artikel 62 andra meningen i förordningen. Den tredje grunden gäller åsidosättande av motiveringsskyldigheten enligt artikel 62 första meningen i förordningen. Som fjärde grund har klaganden gjort gällande en felaktig bedömning av den omtvistade formgivningens särprägel, i strid med artikel 6 och artikel 25.1 b i denna förordning.
Den första grunden: En felaktig bedömning av bevisningen för att en ”äldre formgivning” har gjorts tillgänglig för allmänheten, i strid med artikel 7.1 i förordning nr 6/2002
11 Klaganden har inom ramen för den första grunden klandrat överklagandenämnden för att ha funnit att de handlingar som ingetts i bilagorna A–E till ansökan om ogiltighetsförklaring i sig styrkte att en ”äldre formgivning” hade gjorts tillgänglig för allmänheten i den mening som avses i artikel 7.1 i förordning nr 6/2002. Klaganden har inom ramen för denna grund anfört sju invändningar.
12 Som första invändning har klaganden gjort gällande att de handlingar som ingetts i bilagorna A och D till ansökan om ogiltighetsförklaring inte visar att den ”äldre formgivningen” har gjorts tillgänglig för allmänheten, eftersom dessa handlingar först trycktes den 20 juli 2015, det vill säga efter den dag då ansökan om registrering av den omtvistade formgivningen lämnades in.
13 Genom den andra invändningen har klaganden klandrat överklagandenämnden för att, i punkt 17 i det överklagade beslutet, beträffande den katalog som ingetts i bilaga B till ansökan om ogiltighetsförklaring ha angett att frågan huruvida försättsbladet faktiskt hängde samman med de övriga sidorna i denna bilaga saknade relevans. Klaganden anser tvärtom, med anledning av de tvivel som råder beträffande huruvida detta försättsblad hör till resten av denna katalog, att bilaga B i dess helhet borde ha lämnats utan avseende. De uppgifter i denna katalog som lämnats till klaganden är endast ett hopplock av lösa sidor. Den osammanhängande numreringen, den dubbla användningen av sidnummer 2 och förekomsten av sidnummer 31 mellan dessa båda sidnummer 2 räcker för att visa att de uppgifter som finns i bilaga B inte utgjorde en homogen katalog och aldrig hade offentliggjorts som sådan. Vidare är det uppenbart att den omständigheten att det i katalogen hänförs till olika domännamn och e-postadresser (ibland till domännamnet www.easyfix.co.at och e-postadressen info@easyfix.co.at, ibland till domännamnet www.easyfix.at och e-postadressen info@easyfix.at) står i strid med gängse praxis. Dessutom framgår det av ett utdrag ur det österrikiska domännamnsregistret (nic.at GmbH) att domännamnet ”www.easyfix.co.at” inte alls har registrerats. Klaganden har således bestritt att den sida som har rubriken ”Preisauszeichnung” (prisangivelse) och också har sidnummer 2 i denna katalog faktiskt har offentliggjorts och gjorts tillgänglig för allmänheten före den dag då ansökan om registrering av den omtvistade formgivningen lämnades in.
14 Som tredje invändning har klaganden klandrat överklagandenämnden för att, i punkt 18 i det överklagade beslutet, ha funnit att den katalog som ingetts i bilaga B till ansökan om ogiltighetsförklaring hade offentliggjorts år 2010, med motiveringen att sidan med rubriken ”Utgivning” angav att denna katalog hade ”getts ut i tid för fackmässan Automechanika 2010”. Enligt klaganden kan detta inte ens visa att detta reklammaterial har offentliggjorts och än mindre i vilken sammansättning och på vilket datum. Klaganden har tillagt att även om det rör sig om en inbunden katalog av vilken EUIPO endast har översänt en osammanhängande kopia visar inte detta att den tidigare har offentliggjorts med det innehåll som framställts.
15 Klaganden har som fjärde invändning gjort gällande att överklagandenämnden, i punkt 19 i det överklagade beslutet, gjorde en felaktig bedömning då den fastställde att det styrkts att den handling som ingetts i bilaga C till ansökan om ogiltighetsförklaring hade offentliggjorts tidigare, trots att denna handling med rätta inte hade beaktats av annulleringsenheten och att det skulle kunna röra sig om ett utkast till en katalog som skickats till ett bolag knutet till EasyFix och som inte gjorts tillgänglig för allmänheten.
16 Genom sin femte invändning har klaganden gjort gällande att överklagandenämnden, i punkt 21 i det överklagade beslutet, felaktigt angav att de illustrationer som finns i de handlingar som ingetts i bilagorna A–D till ansökan om ogiltighetsförklaring alla innehöll samma informationsblad för en BMW 520i Touring och därav, också felaktigt, drog slutsatsen att de informationshållare för fordon som återgetts i punkt 4 i det överklagade beslutet alla avsåg samma äldre formgivning. Enligt klaganden gör inte användningen av en identisk (modell-)text det möjligt att få reda på huruvida reklammaterialet ens har offentliggjorts med den aktuella illustrationen, huruvida det har offentliggjorts i den sammansättning som ingetts och på vilket datum det har offentliggjorts. Klaganden antar att det rör sig om en text avseende ett fiktivt erbjudande som även har använts av andra företag och har i en bilaga, som exempel, ingett en ny kopia av samma erbjudande-text som används av en annan leverantör av informationshållare för ett annat bilmärke.
17 Som sjätte invändning har klaganden gjort gällande att överklagandenämnden i punkterna 22 och 31–35 i det överklagade beslutet utgick från det felaktiga antagandet att alla de handlingar som ingetts i bilagorna A–E till ansökan om ogiltighetsförklaring visade en och samma ”äldre formgivning”. Enligt klaganden skiljer sig bilaga E från bilagorna B och C bland annat genom att den återgivna formgivningen mellan fliken och prisangivelsedelen visar en tydligt markerad kant som sammanbinder fliken med prisangivelsedelen.
18 I sin sjunde invändning har klaganden klandrat överklagandenämnden för att, i punkt 33 i det överklagade beslutet, ha angett att de motstående formgivningarna bestod i en genomskinlig yta. Klaganden medger att den ”äldre formgivning” som finns i bilagorna A–D till ansökan om ogiltighetsförklaring är helt genomskinlig, inte bara i den del som är avsedd för informationsbladet, utan även där den flik som utgör dess nedre del finns. Klaganden anser dock att den omtvistade formgivningen inte är genomskinlig, såsom framgår av ”bild 1”, bland annat på grund av användningen av skuggade ränder.
19 EUIPO har bestritt vad klaganden anfört.
20 Enligt artikel 7.1 första meningen i förordning nr 6/2002 gäller ”[v]id tillämpning av artiklarna 5 och 6 [i denna förordning] … att en [äldre] formgivning ska anses ha gjorts tillgänglig för allmänheten om den har offentliggjorts i samband med registrering eller på annat sätt, eller förevisats, använts i yrkesmässig verksamhet eller blivit känd på annat sätt före [den dag då en ansökan om registrering lämnades in avseende den omtvistade formgivningen] eller, [om prioritet åberopas, före den dag från vilken prioritet räknas], utom i de fall då dessa omständigheter inte rimligen kunde ha blivit kända vid normal yrkesmässig verksamhet i kretsar inom den berörda sektorn inom [unionen]”.
21 Varken förordning nr 6/2002 eller kommissionens förordning (EG) nr 2245/2002 av den 21 oktober 2002 om tillämpning av förordning nr 6/2002 (EGT L 341, 2002, s. 28), innehåller några formföreskrifter för de bevis som den som ansöker om ogiltighetsförklaring ska förebringa för att styrka att en äldre formgivning gjorts tillgänglig för allmänheten före den dag då ansökan om registrering av den omtvistade formgivningen lämnades in. Av detta följer, för det första, att den som ansöker om ogiltighetsförklaring har en möjlighet att välja den bevisning som den finner lämplig att lämna in till EUIPO till stöd för sin ansökan om ogiltighetsförklaring och, för det andra, att EUIPO ska bedöma alla de uppgifter som lämnats för att avgöra huruvida de faktiskt utgör bevis för att den äldre formgivningen har gjorts tillgänglig för allmänheten (se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 mars 2012, Coverpla/harmoniseringskontoret – Heinz-Glas (flaska), T-450/08, ej publicerad, EU:T:2012:117, punkterna 22 och 23 samt där angiven rättspraxis, dom av den 14 juli 2016, Thun 1794/EUIPO – Adekor (dekorativa grafiska symboler), T‑420/15, ej publicerad, EU:T:2016:410, punkt 26, och dom av den 25 april 2018, Euro Castor Green/EUIPO – Netlon France (Spaljé), T‑756/16, ej publicerad, EU:T:2018:224, punkt 32).
22 Vidare är det inte möjligt att genom sannolikheter eller antaganden styrka att en äldre formgivning har gjorts tillgänglig för allmänheten, utan det ska finnas konkreta och objektiva omständigheter som visar att den äldre formgivningen faktiskt har gjorts tillgänglig på marknaden. Vidare ska varje bevis som läggs fram av den som ansöker om ogiltighetsförklaring bedömas tillsammans med den övriga bevisningen. Även om delar av bevisningen i sig kan vara otillräckliga för att styrka att en äldre formgivning har tillgängliggjorts, kan de nämligen när de kopplas till eller bedöms gemensamt med andra handlingar eller uppgifter bidra till att styrka ett tillgängliggörande. För att bedöma bevisvärdet av en handling är det slutligen nödvändigt att kontrollera trovärdigheten och äktheten av de uppgifter den innehåller. Man ska därvid ta hänsyn till handlingens ursprung, omständigheterna kring dess tillkomst, till vem den är ställd och huruvida dess innehåll verkar förnuftigt och tillförlitligt (dom av den 9 mars 2012, Flaska, T‑450/08, ej publicerad, EU:T:2012:117, punkterna 24–26 och där angiven rättspraxis, dom av den 14 juli 2016, Dekorativa grafiska symboler, T‑420/15, ej publicerad, EU:T:2016:410, punkt 27, och dom av den 25 april 2018, Spaljé, T‑756/16, ej publicerad, EU:T:2018:224, punkt 33).
23 En formgivning ska således anses ha gjorts tillgänglig för allmänheten när den part som gör gällande att så skett har visat att det föreligger sådana omständigheter som innebär att formgivningen ska anses ha gjorts tillgänglig för allmänheten. För att vederlägga denna presumtion åligger det däremot den part som bestrider att formgivningen har gjorts tillgänglig för allmänheten att på ett tillfredsställande sätt styrka att omständigheterna i målet var sådana att dessa uppgifter inte rimligen kunde ha blivit kända vid normal yrkesmässig verksamhet i specialiserade kretsar inom den berörda sektorn inom Europeiska unionen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 maj 2015, Senz Technologies/harmoniseringskontoret – Impliva (Paraplyer), T‑22/13 och T‑23/13, EU:T:2015:310, punkt 26, dom av den 15 oktober 2015, Promarc Technics/harmoniseringskontoret – PIS (Del av en dörr), T‑251/14, ej publicerad, EU:T:2015:780, punkt 26, och dom av den 27 februari 2018, Gramberg/EUIPO – Mahdavi Sabet (Fodral till mobiltelefon), T‑166/15, EU:T:2018:100, punkt 22).
24 För att fastställa att en äldre formgivning har gjorts tillgänglig för allmänheten krävs således en bedömning i två steg. Först ska det undersökas om de uppgifter som anges i ansökan om ogiltighet visar dels att det föreligger sådana omständigheter som innebär att formgivningen ska anses ha gjorts tillgänglig för allmänheten, dels att detta har skett före datumet för ingivandet av ansökan om den omtvistade formgivningen eller datumet för den prioritet som åberopas för denna formgivning. Därefter ska det, för det fall innehavaren av den omtvistade formgivningen har gjort gällande motsatsen, bedömas huruvida dessa omständigheter rimligen kan ha blivit kända vid normal yrkesmässig verksamhet i specialiserade kretsar inom den berörda sektorn inom unionen. Om detta inte är fallet ska det påstådda tillgängliggörandet för allmänheten anses verkningslöst och inte beaktas.
25 Det ska mot denna bakgrund bedömas huruvida överklagandenämnden, i förevarande fall, hade fog för att anse att de uppgifter som EasyFix hade lämnat i ansökan om ogiltighetsförklaring räckte för att styrka att det förelåg sådana omständigheter som innebär att formgivningen skulle anses ha gjorts tillgänglig för allmänheten och att detta tillgängliggörande hade skett tidigare.
26 Det ska inledningsvis påpekas att det datum som, under omständigheterna i det aktuella fallet, ska beaktas för att bestämma huruvida tillgängliggörandet för allmänheten skett tidigare är dagen för ingivandet av ansökan om registrering av den omtvistade formgivningen, nämligen, vilket anges i punkt 1 ovan, den 28 november 2013 (nedan kallat det aktuella datumet).
27 Överklagandenämnden fann, i punkterna 17–22 i det angripna beslutet, att den handling som ingetts i bilaga B till ansökan om ogiltighetsförklaring var originalet av en försäljningskatalog och att frågan huruvida försättsbladet till denna katalog faktiskt hörde till resten av sidorna i katalogen var irrelevant för bedömningen av de faktiska omständigheterna. Den angav att den formgivning som använts för jämförelsen, såsom den återgetts i punkt 4 ovan, fanns på sidan 2 i denna katalog och att det i ledarartikeln till denna katalog, som fanns på sidan 1 och således på samma sida som illustrationen, angavs att den aktuella katalogen hade ”kommit ut i tid för fackmässan Automechanika 2010”. Överklagandenämnden drog av detta slutsatsen att denna katalog hade offentliggjorts år 2010, men preciserade att det inte var nödvändigt att ange något exakt datum för offentliggörandet, eftersom ansökan om registrering av den omtvistade formgivningen hade ingetts i november 2013. Överklagandenämnden angav vidare att ledarartikeln hänvisade till den omständigheten att den ”nya, omarbetade, webbplatsen www.easyfix.at f[a]nns på internet” och att detta förklarade varför det domännamn som användes på försättsbladet inte stämde överens med det som angavs på sidan 2. Överklagandenämnden tillade vidare att den inte heller tvivlade på att den handling som angavs i bilaga C till ansökan om ogiltighetsförklaring, det vill säga den partiella kopian av en katalog, härrörde från 2011, att den schematiska återgivningen i den handling som ingavs i bilaga E till denna ansökan, avseende nyttighetsmodellen, hade offentliggjorts i februari 2012 i den tyska patentbulletinen, och således gjorts tillgänglig för allmänheten senast detta datum, att de informationshållare för fordon som återgetts i punkt 4 ovan alla avsåg samma formgivning samt att de illustrationer som förekom i bilagorna A–D till denna ansökan alla innehöll samma informationsblad för en BMW 520i Touring. Överklagandenämnden drog av detta slutsatsen att de handlingar som ingetts i bilagorna A–E till ansökan om ogiltighetsförklaring kunde styrka att den åberopade äldre formgivningen hade tillgängliggjorts för allmänheten, i den mening som avses i artikel 7.1 i förordning nr 6/2002.
28 Tribunalen finner det lämpligt att först pröva den andra, den tredje och den fjärde invändningen, avseende bedömningen av bevisvärdet av de handlingar som ingetts i bilagorna B och C till denna ansökan om ogiltighetsförklaring.
29 När det gäller den andra invändningen, genom vilken klaganden har ifrågasatt bevisvärdet av den handling som ingetts i bilaga B till ansökan om ogiltighetsförklaring, ska följande preciseringar göras avseende denna bilaga, vars original tribunalen har kunnat konsultera i överklagandenämndens pappersversion av akten. I denna akt innehåller bilaga B i själva verket inte endast en katalog utan två. För det första rör det sig om en ”katalog 2010/2011” från EasyFix, som innehåller 128 sidor med ett kartongomslag. Vidare innehåller bilagan en katalog som kallas ”News 2010” från EasyFix, vilken innehåller 31 numrerade sidor och en sista onumrerad sida. Det är utdrag ur dessa båda kataloger som klaganden har bifogat till ansökan.
30 Av handlingarna i målet följer att EasyFix, i ansökan om ogiltighetsförklaring, hänvisade till två kataloger kallade ”EasyFix 2010/2011” och ”EasyFix News 2010” vilka detta bolag framställde som sina egna (”unseren Katalogen”) och att bolaget, i bilaga till denna ansökan, ingav originalen till dessa båda kataloger. EUIPO översände denna ansökan till klaganden genom rekommenderat brev, tillsammans med en skannad kopia av bilagorna bestående av 210 sidor.
31 Det kan visserligen konstateras, liksom EUIPO har gjort i punkt 26 i svarsinlagan, att överklagandenämndens elektroniska handlingar, såsom de skannats och översänts till klaganden, av okänd anledning inte återger sidorna i de båda ovan i punkterna 29 och 30 nämnda katalogerna i rätt ordning.
32 Det ska emellertid påpekas att samtliga sidor i dessa båda kataloger har lämnats till klaganden i form av en skannad kopia. Vidare hänvisade klaganden, i den inlaga som angav grunderna för överklagandet till överklagandenämnden, till att EasyFixs hänvisat till de kataloger som ingetts i bilaga B till ansökan om ogiltighetsförklaring som ”våra kataloger” ”EasyFix 2010/11” och ”EasyFix News 2010”, varför det inte kan godtas att klaganden skulle ha varit ovetande om att bilaga B innehöll två kataloger och inte endast en.
33 Det ska utöver detta förtydligande påpekas att det är på sidan 2 i EasyFixs ”katalog 2010/11” (och på sidan 212 i överklagandenämndens elektroniska handlingar), med rubriken ”Preisauszeichnung” (prisangivelser), som den bild finns som återges i punkt 4 i det överklagade beslutet och i punkt 4 ovan, och som anges som tillgängliggörandet för allmänheten av den äldre formgivningen.
34 Inledningsvis räcker det i detta hänseende att, vad gäller bevisningen för de faktiska omständigheter som innebär att formgivningen ska anses ha gjorts tillgänglig för allmänheten, konstatera att sidan 2 i ”katalog 2010/11”, på vilken det finns en bild av den informationshållare för fordon som återges i punkt 4 i det överklagade beslutet beträffande bilaga B till ansökan om ogiltighetsförklaring, gjorde det möjligt för överklagandenämnden att fastställa att denna formgivning gjorts tillgänglig för allmänheten. Vidare, beträffande bevisningen avseende att detta tillgängliggörande skett tidigare, gjorde sidan 1 i samma katalog, det vill säga baksidan av sidan 2, som innehöll ledarartikeln och de datum som nämndes där, nämligen ”Zum Start der Automechanika 2010” (för början av Automechanika 2010) och ”Ab 2011 werden in Deutschland” (från 2011, i Tyskland) det möjligt för överklagandenämnden att, utan att göra sig skyldig till någon felaktig bedömning av bevisningen, fastställa att tillgängliggörandet av denna formgivning hade skett år 2010 eller, senast, år 2011, men under alla omständigheter före det aktuella datumet den 28 november 2013. Detta gäller i än högre grad då bevisningen för de faktiska omständigheter som innebär att formgivningen ska anses ha gjorts tillgänglig för allmänheten och för det tidigare tillgängliggörandet för allmänheten bekräftas på sidan 3 i katalogen ”News 2010” som ingetts i bilaga B och i utdrag ur katalogen från AHB från 2011 som finns i bilaga C till ansökan om ogiltighetsförklaring.
35 Det kan vidare konstateras, liksom EUIPO har gjort i punkt 29 i svarsinlagan, att det inte finns något krav på att inge alla sidor i en katalog som bevisning, utan att utdrag ur en sådan katalog kan inges, utan att bevisvärdet av de ingivna sidorna nödvändigtvis minskar. Mot bakgrund av den samlade bevisning som ingetts, särskilt sidorna 1 och 2 i ”katalog 2010/2011”, förelåg det således ingen skyldighet för överklagandenämnden att bedöma försättsbladet till denna katalog separat.
36 Det ska dessutom påpekas att de olika sidornas layout, färg och innehåll överensstämmer på ett sätt som gör det möjligt att dra slutsatsen att de hängde ihop i de inbundna kataloger som kallades ”katalog 2010/2011” och ”News 2010”, vilket EasyFix gjort gällande. Oavsett skälet till varför de domännamn som angavs på sidan 1 i katalogen som innehöll ledarartikeln respektive sidan 2 i katalogen på vilken den äldre formgivningen återgavs, nämligen ”www.easyfix.at” å ena sidan och ”www.easyfix.co.at” å den andra, utesluter detta inte att dessa båda sidor härrör från samma ”katalog 2010/2011”, eftersom det i själva verket rör sig om framsidan och baksidan av samma blad. Det utdrag ur det österrikiska domännamnsregistret som bilagts ansökan är således irrelevant.
37 I den mån klaganden, vid förhandlingen, nöjde sig med att ifrågasätta att de av EasyFix åberopade katalogerna ens existerat och att de var autentiska, finner tribunalen att sådana tvivel inte räcker för att ifrågasätta den samling av entydiga indicier, särskilt Easyfixs kataloger och AHB:s katalog, som Easyfix lämnat in och som överklagandenämnden beaktat för att fastställa att ett tillgängliggörande för allmänheten hade ägt rum. Detta är i än högre grad fallet då klagandens påstående beträffande en eventuell manipulation av de kataloger som EasyFix gett in inte har styrkts och då dess argument om avsaknad av försäkran under ed strider mot principen att den som ansöker om ogiltighetsförklaring har rätt att välja vilka bevis den vill lägga fram (se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 maj 2018, Basil/EUIPO – Artex (Cykelkorgar), T‑760/16, EU:T:2018:277, punkterna 47–49 och 53).
38 Under alla omständigheter konstaterar tribunalen, som innehar överklagandenämndens pappersversion av akten, att EasyFixs båda originalkataloger finns i bilaga B till ansökan om ogiltighetsförklaring och att numreringen i dem är i ordning. Dessutom kunde klaganden ta del av dessa båda kataloger i original vid förhandlingen. Klaganden har, på anmodan av tribunalen, medgett att det fanns bilder på den produkt som EasyFix har hänvisat till på sidan 2 i originalet av ”katalog 2010/2011”, och att det på framsidan, det vill säga på sidan 1, fanns hänvisningar till åren 2010 och 2011, samt att domännamnen www.easyfix.at och www.easyfix.co.at båda angavs på fram- respektive baksidan av detta blad. Klaganden har även medgett att den av EasyFix angivna produkten förekommer i originalet av EasyFixs andra katalog, kallad ”News 2010”, på sidan 3, med datumet den 31 augusti 2010 i sidfoten. Dessa medgivanden antecknades i förhandlingsprotokollet.
39 Slutligen kan det visserligen beklagas att EUIPO:s administration översänt de båda kataloger som finns i bilaga B till ansökan om ogiltighetsförklaring till klaganden i en icke sammanhängande nummerordning som inte överensstämde med sidnumreringen i originalkatalogerna, men en sådan omständighet kan inte äventyra lagligheten av det överklagade beslutet när det gäller bevisningen för de faktiska omständigheter som innebär att de informationshållare för fordon som återges i punkt 4 i det överklagade beslutet avseende denna bilaga B ska anses ha gjorts tillgänglig för allmänheten och som styrker att detta gjorts tidigare, särskilt bevisvärdet av dessa handlingar i syfte att fastställa att den äldre formgivningen har gjorts tillgänglig för allmänheten.
40 Den andra invändningen kan således inte godtas.
41 Genom sin tredje invändning har klaganden klandrat överklagandenämnden för att ha dragit en slutsats av att den internationella mässan ”Automechanika 2010” nämns i ledarartikeln i ”katalog 2010/2011” som ingetts i bilaga B till ansökan om ogiltighetsförklaring. Såvitt avser denna invändning finner tribunalen att den omständigheten att denna internationella mässa omnämns i denna ledarartikel som finns på sidan 1 i nämnda katalog, på baksidan av sidan 2 i katalogen, på vilken illustrationen av den informationshållare för fordon som återgivits i punkt 4 i det överklagade beslutet beträffande denna bilaga B finns, gör det möjligt att datera tillgängliggörandet för allmänheten av denna formgivning till år 2010 eller, senast, år 2011. Det ska vidare påpekas att var och en av de båda kataloger som ingetts i denna bilaga B ska bedömas som helhet och i kombination med samtliga ingivna bevis, i enlighet med ovan i punkt 22 nämnda rättspraxis, och de kan således med säkerhet dateras före det relevanta datumet. Vidare har klaganden inte lämnat någon uppgift som gör det möjligt att tvivla på att dessa kataloger faktiskt spreds år 2010, inför denna internationella mässa vad gäller den andra, eller senast år 2011.
42 Klagandens fjärde invändning avser bland annat att annulleringsenheten hade fog för att inte beakta den handling som ingavs i bilaga C till ansökan om ogiltighetsförklaring. I detta hänseende ska det för det första påpekas att annulleringsenheten, i sitt beslut av den 3 juni 2016, inte ansåg att denna handling vid en helhetsbedömning kunde bidra till att bevisa att den aktuella informationshållaren för fordon hade gjorts tillgänglig för allmänheten, utan den konstaterade endast att de omständigheter som utgjorde tillgängliggörande för allmänheten och det förhållandet att detta skett tidigare än det relevanta datumet redan hade bevisats på grundval av andra faktorer. Vidare kan det konstateras att även denna handling, vid en helhetsbedömning av bevisen, utgör en relevant omständighet. Detta utdrag ur AHB:s katalog visar nämligen på samma försättsblad såväl denna informationshållare för fordon som årtalet 2011. I övrigt finns det ingenting som stödjer klagandens påstående att det är kutym att utbyta icke-offentliggjorda kataloger inom en företagsgrupp, i vilken EasyFix ingick.
43 Mot denna bakgrund finner tribunalen att de faktiska omständigheter som innebär att den informationshållare för fordon som finns på sidan 2 i Easyfixs ”katalog 2010/2011” och återges i punkt 4 i det överklagade beslutet avseende bilaga B till ansökan om ogiltighetsförklaring (se punkt 4 ovan) ska anses ha gjorts tillgänglig för allmänheten har bevisats tillräckligt i denna katalog, liksom den omständigheten att tillgängliggörandet har skett före det relevanta datumet. Dessa bevis stöds vidare av ytterligare bevisning, såsom EasyFixs katalog ”News 2010” som också ingetts i bilaga B och utdraget ur AHB:s katalog i bilaga C till ansökan om ogiltighetsförklaring. Följaktligen gjorde överklagandenämnden en riktig bedömning när den angav att de omständigheter som utgjorde tillgängliggörandet för allmänheten av en formgivning och det förhållandet att tillgängliggörandet skett tidigare var fastställt genom dessa bilagor B och C, vilka innehöll de daterade katalogerna.
44 Av detta följer att den första, den femte, den sjätte och den sjunde invändningen, avseende de handlingar som ingetts i bilagorna A, D och E till ansökan om ogiltighetsförklaring eller bild 1 av den omtvistade formgivningen, ska anses sakna betydelse och inte beaktas.
45 Av alla dessa skäl kan klaganden genom sina invändningar inte med framgång ifrågasätta det överklagande beslutets laglighet när det gäller bedömningen av bevisningen avseende de faktiska omständigheter som innebär att formgivningen ska anses ha gjorts tillgänglig för allmänheten och det förhållandet att detta tillgängliggörande skedde före det relevanta datumet. Vidare har klaganden inte styrkt eller ens påstått att omständigheterna i målet rimligen kunde utgöra hinder för att dessa faktiska omständigheter kunde ha blivit kända vid normal yrkesmässig verksamhet i specialiserade kretsar inom den berörda sektorn inom unionen. Då det saknades indicier på motsatsen som skulle ha gjort det möjligt att anse att dessa kataloger inte hade spridits inom dessa specialiserade kretsar, gjorde överklagandenämnden inte någon felaktig bedömning när den fann att den äldre formgivningen hade gjorts tillgänglig för allmänheten.
46 Talan kan således inte vinna bifall på den första grunden.
Den andra grunden: Åsidosättande av rätten att yttra sig, i enlighet med artikel 62 andra meningen i förordning nr 6/2002
47 Klaganden har gjort gällande att överklagandenämnden åsidosatte klagandens rätt att yttra sig genom att inte ge företaget möjlighet att ta ställning till de handlingar som ingetts i bilagorna A och D till ansökan om ogiltighetsförklaring innan den grundade sin bedömning på dessa i det överklagade beslutet (särskilt i punkterna 31–35), till skillnad från annulleringsenheten som bortsåg från dem då de utgjorde ”icke-daterade fotografier”, eftersom det datum då de trycktes var senare än det datum då ansökan om registrering av den överklagade formgivningen gavs in. Klaganden har gjort gällande att företaget, om överklagandenämnden hade gett det möjlighet att yttra sig, hade kunnat upplysa om att det inte hade skett något tidigare egentligt offentliggörande och hade vidare ”även kunnat försvara sig mot [dessa bilagor]”.
48 EUIPO har bestritt vad klaganden anfört.
49 Enligt artikel 62 andra meningen i förordning nr 6/2002, får EUIPO:s beslut endast grunda sig på omständigheter eller bevis som parterna har haft tillfälle att yttra sig över. I denna bestämmelse fastställs, såvitt avser unionens formgivningsrätt, den allmänna principen om skydd för rätten till försvar. Enligt denna allmänna unionsrättsliga princip ska de som offentliga myndighetsbeslut riktar sig till ges tillfälle att vederbörligen framföra sina synpunkter i de fall dessa beslut märkbart påverkar deras intressen. Rätten att yttra sig rör samtliga faktiska och rättsliga omständigheter som ligger till grund för ett beslut men inte den beslutande myndighetens slutliga ställningstagande (se dom av den 27 juni 2013, Beifa Group/harmoniseringskontoret – Schwan-Stabilo Schwanhäußer (Skrivredskap), T-608/11, ej publicerad, EU:T:2013:334, punkt 42 och där angiven rättspraxis, dom av den 9 februari 2017, Mast-Jägermeister/EUIPO (Muggar), T-16/16, EU:T:2017:68, punkt 57, och dom av den 21 juni 2018, Haverkamp IP/EUIPO – Sissel (Dörrmatta), T-227/16, ej publicerad, EU:T:2018:370, punkt 67).
50 I förevarande mål ska det inledningsvis påpekas att annulleringsenheten inte betraktade de handlingar som ingavs i bilagorna A och D till ansökan om ogiltighetsförklaring som irrelevanta bevis i egenskap av ”icke-daterade fotografier”. Tvärtom konstaterade annulleringsenheten på grundval av andra bevis att den äldre formgivningen hade gjorts tillgänglig för allmänheten, varför det inte var nödvändigt att beakta dessa bilagor (se punkt 43 ovan).
51 Det ska vidare påpekas att överklagandenämnden hade rätt att grunda det överklagade beslutet på en jämförelse mellan den omtvistade formgivningen och den formgivning som återgetts i de handlingar som ingetts i bilagorna A och D till ansökan om ogiltighetsförklaring. Det framgår nämligen av artikel 60.1 i förordning nr 6/2002 att överklagandenämnden, till följd av överklagandet, ska göra en ny, fullständig prövning av ansökan om ogiltighetsförklaring, det vill säga både en rättslig prövning och en prövning av de faktiska omständigheterna. Detta innebär att överklagandenämnden kan grunda sin bedömning på vilken som helst av de äldre formgivningar som den som ansökt om ogiltighetsförklaring har åberopat. Överklagandenämnden är härvid inte bunden av innehållet i annulleringsenhetens beslut och den är inte skyldig att göra en särskild motivering i detta avseende (se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 juni 2011, Sphere Time/harmoniseringskonstoret – Punch (Fickur fäst vid ett band), T-68/10, EU:T:2011:269, punkt 13 och där angiven rättspraxis). Det har i förevarande mål inte bestritts att EasyFix har åberopat de handlingar som ingetts i bilagorna A och D till stöd för sin ansökan om ogiltighetsförklaring.
52 Under dessa omständigheter ankom det, enligt klagandens rätt att yttra sig, på överklagandenämnden att ge denne en möjlighet att lämna synpunkter på alla relevanta faktiska och rättsliga omständigheter i målet. Klaganden har emellertid haft omfattade möjligheter att göra detta under hela förfarandet, inbegripet vad gäller de handlingar som ingetts i bilagorna A och D till ansökan om ogiltighetsförklaring.
53 Däremot hade överklagandenämnden, enligt den fasta rättspraxis som angetts ovan i punkt 49, innan den antog det överklagade beslutet ingen skyldighet att höra klaganden beträffande den slutgiltiga ställning som överklagandenämnden avsåg att inta, vilken omfattade bedömningen av de handlingar som ingetts i bilagorna A och D till ansökan om ogiltigförklaring.
54 Talan kan följaktligen inte vinna bifall såvitt avser den andra grunden.
Den tredje grunden: Åsidosättande av motiveringsskyldigheten enligt artikel 62 första meningen i förordning nr 6/2002
55 Klaganden har gjort gällande att överklagandenämnden åsidosatte sin motiveringsskyldighet genom att, utan grund, i punkt 19 i det överklagade beslutet ange att den inte tvivlade på att den handling som ingetts i bilaga C till ansökan om ogiltighetsförklaring härrörde från år 2011, trots att klaganden tidigare hade bestritt att de handlingar som ingetts i bilagorna A–C till denna ansökan hade offentliggjorts tidigare och även hade lämnat bevis som vederlade att ett sådant offentliggörande hade skett. Överklagandenämnden borde, då den även grundade det överklagade beslutet (bland annat i punkterna 22, 31, 32 och 35) på den illustration som finns i bilaga C, ha förklarat varför den, i motsats till klagandens yttrande, ansåg att den handling som ingetts i denna bilaga hade offentliggjorts tidigare och utgjorde ett bevis på att formgivningen hade gjorts tillgänglig för allmänheten tidigare.
56 EUIPO har bestritt vad klaganden anfört.
57 Enligt artikel 62 första meningen i förordning nr 6/2002 ska EUIPO:s beslut innehålla grunderna för beslutet. Denna motiveringsskyldighet har samma räckvidd som den som följer av artikel 296 FEUF, enligt vilken det klart och tydligt ska framgå hur den som har antagit en rättsakt har resonerat. Denna skyldighet har ett dubbelt syfte, nämligen dels att göra det möjligt för dem som berörs av en åtgärd att få kännedom om skälen till denna så att de kan göra gällande sina rättigheter, dels att göra det möjligt för unionsdomstolen att pröva beslutets lagenlighet (se dom av den 25 april 2013, Bell & Ross/harmoniseringskontoret – KIN (Boett på ett klockarmband), T-80/10, ej publicerad, EU:T:2013:214, punkt 37 och där angiven rättspraxis). Bedömningen av om motiveringen av ett beslut uppfyller dessa krav ska inte ske endast utifrån rättsaktens ordalydelse utan även utifrån sammanhanget och reglerna på det ifrågavarande området (dom av den 9 februari 2017, Muggar, T-16/16, EU:T:2017:68, punkt 58, och dom av den 14 mars 2018, Gifi Diffusion/EUIPO – Crocs (Skodon), T-424/16, ej publicerad, EU:T:2018:136, punkt 29).
58 Det kan emellertid inte krävas att överklagandenämnderna utformar motiveringen så att samtliga resonemang som parterna fört bemöts vart och ett för sig och på ett uttömmande sätt. Motiveringen kan således vara underförstådd, under förutsättning att den ger dem som berörs av beslutet möjlighet att få kännedom om skälen för överklagandenämndens beslut och den behöriga domstolen tillräckligt underlag för att göra sin prövning (dom av den 25 april 2013, Boett på ett klockarmband, T-80/10, ej publicerad, EU:T:2013:214, punkt 37, dom av den 4 juli 2017, Murphy/EUIPO – Nike Innovate (Armband till en elektronisk klocka), T-90/16, ej publicerad, EU:T:2017:464, punkt 19, och dom av den 29 november 2018, Sata/EUIPO – Zhejiang Auarita Pneumatic Tools (Färgsprutpistol), T-651/17, ej publicerad, EU:T:2018:855, punkt 21). Underförstådda motiveringar kan således beaktas när de är klara för såväl de berörda personerna som den behöriga domstolen (se dom av den 14 mars 2018, Skodon, T-424/16, ej publicerad, EU:T:2018:136, punkt 35 och där angiven rättspraxis).
59 I förevarande mål ska det påpekas att bilaga C till ansökan om ogiltighetsförklaring omfattar en kopia av försättsbladet till en katalog från AHB daterad år 2011, på vilken den äldre formgivningen och rubriken ”Katalog 2011” anges. Således beskrev överklagandenämnden, i punkt 4 i det överklagade beslutet, den handling som ingetts i denna bilaga som ”[k]opian av en katalog från ett utomstående företag från år 2011 (utdrag)”, vilket klaganden känner till och inte har bestritt. Det är även av denna anledning som överklagandenämnden, i punkt 19 i det överklagade beslutet, kunde konstatera att den ”inte heller hys[te] några tvivel om att [den handling som ingetts i] bilaga C, en partiell kopia av en katalog, härrörde från 2011”. Detta konstaterande framgår tydligt vid en läsning av denna handling på vilken anges ”katalog 2011” och som klaganden har ingett. Mot denna bakgrund krävdes det inte någon ytterligare grund. Vidare kan, enligt ovan i punkt 58 nämnda rättspraxis, underförstådda grunder beaktas när de är uppenbara såväl för de berörda som för den behöriga domstolen. Det är uppenbart att detta är fallet i förevarande mål när det rör sig om årtalet 2011 som anges i den handling som ingetts i bilaga C.
60 Dessutom ska det även erinras om att överklagandenämnden inte har grundat sin slutsats avseende tillgängliggörandet för allmänheten av den äldre formgivningen enbart på den handling som ingetts i bilaga C till ansökan om ogiltighetsförklaring, utan att denna handling endast utgör en del i den samlade bedömningen av de bevis som ingetts, vilken bland annat är relevant för tidpunkten för detta tillgängliggörande. Det främsta beviset för detta tillgängliggörande är i själva verket den handling som ingetts i bilaga B till ansökan om ogiltighetsförklaring (se punkterna 42 och 43 ovan).
61 Talan kan således inte bifallas på den tredje grunden.
Den fjärde grunden: En felaktig bedömning av den omtvistade formgivningens särprägel, i strid med artikel 6 och artikel 25.1 b i förordning 6/2002
62 Som fjärde grund har klaganden klandrat överklagandenämnden för att ha gjort en felaktig bedömning av den omtvistade formgivningens särprägel. Denna grund består av två delar. Den första delgrunden avser formgivarens grad av frihet vid utvecklingen av formgivningen. Den andra delgrunden gäller jämförelsen av de motstående formgivningarna, mot bakgrund av hur uppmärksam en kunnig användare ska anses vara på skillnaderna mellan dessa.
63 EUIPO har bestritt vad klaganden anfört.
64 Enligt artikel 25.1 b i förordning nr 6/2002, får en gemenskapsformgivning förklaras ogiltig endast i de fall som räknas upp i denna bestämmelse, bland annat om den inte uppfyller de villkor som anges i artiklarna 4–9 i denna förordning. Det ska preciseras att de ogiltighetsgrunder som anges i artikel 25.1 a och b, till skillnad från de ogiltighetsgrunder som anges i c‑g, i princip får åberopas av vem som helst.
65 Enligt artikel 4.1 i förordning nr 6/2002 ska en formgivning endast skyddas som en gemenskapsformgivning i den mån den är ny och särpräglad. Enligt artikel 6.1 b i förordningen ska en gemenskapsformgivning anses ha särprägel om det helhetsintryck som en kunnig användare får av formgivningen, skiljer sig från det helhetsintryck en sådan användare får av en formgivning som har gjorts tillgänglig för allmänheten före den dag då en ansökan om registrering lämnades in eller, om prioritet åberopas, före den dag från vilken prioritet räknas. I artikel 6.2 i samma förordning preciseras att prövningen av en formgivnings särprägel ska göras med beaktande av den grad av frihet formgivaren har haft vid utvecklingen av formgivningen. I skäl 14 i förordningen anges att en formgivnings särprägel i förhållande till den samlade mängden av redan befintliga formgivningar bör bedömas med beaktande av arten av den produkt som formgivningen används för eller ingår i och i synnerhet den industrisektor dit den hör.
66 Enligt rättspraxis följer av dessa bestämmelser att bedömningen av en gemenskapsformgivnings särprägel i huvudsak består av en undersökning i fyra steg. Undersökningen syftar till att fastställa, för det första, till vilken sektor de produkter som formgivningen är avsedd att ingå i eller användas för hör, för det andra, vem den kunnige användaren av dessa produkter är med utgångspunkt i produkternas avsedda användning samt denne användares tidigare nivå av konstkunskaper och nivån av uppmärksamhet på likheter och skillnader vid en jämförelse av de aktuella formgivningarna, för det tredje, den grad av frihet som formgivaren har haft vid utvecklingen av formgivningen, varvid inverkan på särprägeln går i motsatt riktning, samt, för det fjärde, resultatet av, den om möjligt direkta, jämförelsen av de helhetsintryck som en kunnig användare får av den omstridda formgivningen och, individuellt, av varje äldre formgivning som gjorts tillgänglig för allmänheten (se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 november 2013, Budziewska/harmoniseringskontoret – Puma (Kattdjur som hoppar), T-666/11, ej publicerad, EU:T:2013:584, punkt 21 och där angiven rättspraxis, dom av den 10 september 2015, H&M Hennes & Mauritz/harmoniseringskontoret – Yves Saint Laurent (Handväskor), T-525/13, EU:T:2015:617, punkt 32, och dom av den 21 juni 2018, Dörrmatta, T-227/16, ej publicerad, EU:T:2018:370, punkt 22).
67 Det är i förevarande mål ostridigt att den sektor som berörs av de motstående formgivningarna är sektorn för ”informationshållare, skyltar för fordon”. Således ska tribunalen i turordning pröva begreppet kunnig användare, den grad av frihet som formgivaren har haft och jämförelsen av vilka helhetsintryck dessa formgivningar ger.
Begreppet ”kunnig användare”
68 Klaganden har inte gjort någon särskild invändning avseende begreppet kunnig användare, såsom överklagandenämnden har definierat det. Klaganden har dock, i punkterna 49 och 55 i överklagandet, bestritt överklagandenämndens konstaterande att en kunnig användare inte skulle ägna ”någon särskild uppmärksamhet” åt vissa skillnader, genom vilket den underlåtit att beakta en sådan användares ”kunskapsnivå”. Således ska tribunalen fastställa en kunnig användares grad av kunskaper och nivå av uppmärksamhet, varav följer dennes förmåga att uppfatta skillnaderna mellan de motstående formgivningarna.
69 Enligt rättspraxis avseende begreppet ”kunnig användare”, innebär för det första egenskapen ”användare” att den berörda personen, oavsett om det gäller en slutanvändare eller en professionell inköpare, använder den produkt som innefattar formgivningen för det ändamål som produkten är avsedd för. Vidare tyder beteckningen ”kunnig” på att användaren, utan att vara konstruktör eller teknisk expert, känner till de olika formgivningar som förekommer inom den berörda sektorn, besitter vissa kunskaper om de delar som dessa formgivningar vanligtvis brukar innehålla och på grund av sitt intresse för produkterna är relativt uppmärksam när han eller hon använder dem. Det innebär dock inte att den kunniga användaren ska vara kapabel att göra en distinktion mellan å ena sidan sådana aspekter av produktens utseende som är bestämda av produktens tekniska funktion och å andra sidan sådana aspekter som är godtyckliga, när detta inte är en följd av den erfarenhet vederbörande har tillägnat sig genom att använda produkten i fråga (se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 oktober 2011, PepsiCo/Grupo Promer Mon Graphic, C‑281/10 P, EU:C:2011:679, punkt 59. Se även, för ett liknande resonemang, dom av den 22 juni 2010, Shenzhen Taiden/harmoniseringskontoret – Bosch Security Systems (Kommunikationsutrustning), T-153/08, EU:T:2010:248, punkterna 46–48, och dom av den 21 juni 2018, Dörrmatta, T-227/16, ej publicerad, EU:T:2018:370, punkt 37).
70 Begreppet ”kunnig användare” ska således förstås som ett mellanbegrepp, det vill säga ett mellanting mellan det inom varumärkesrätten tillämpliga begreppet genomsnittskonsument – varvid genomsnittskonsumenten inte förväntas besitta någon särskild sakkunskap och generellt sett, på grund av sitt ofullständiga minne, inte gör någon direkt jämförelse mellan de motstående varumärkena – och begreppet fackman inom patenträtten – varvid fackmannen är en sakkunnig som har en betydande teknisk kompetens. En kunnig användare kan sålunda förstås, inte som en genomsnittligt uppmärksam användare, utan som en särskilt uppmärksam användare, oberoende av om detta beror på användarens personliga erfarenhet eller dennes vidsträckta kunskap om den aktuella sektorn (dom av den 20 oktober 2011, PepsiCo/Grupo Promer Mon Graphic, C‑281/10 P, EU:C:2011:679, punkt 53, dom av den 21 juni 2018, Dörrmatta, T-227/16, ej publicerad, EU:T:2018:370, punkt 36, och dom av den 29 november 2018, Färgsprutpistol, T-651/17, ej publicerad, EU:T:2018:855, punkt 20). Vad beträffar den kunniga användarens grad av uppmärksamhet är det, även om nämnda användare inte utgör en normalt informerad och skäligen uppmärksam och medveten genomsnittskonsument som vanligtvis uppfattar en formgivning som en helhet och inte ägnar sig åt att undersöka dess olika detaljer, inte heller fråga om en sakkunnig eller fackman som kan uppfatta minsta skillnad på detaljnivå som skulle kunna föreligga mellan de motstående formgivningarna (se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 oktober 2011, PepsiCo/Grupo Promer Mon Graphic, C‑281/10 P, EU:C:2011:679, punkt 59).
71 I förevarande mål definierade överklagandenämnden, i punkt 26 i det överklagade beslutet, kunniga användare av de motstående formgivningarna som näringsidkare som ville prismärka sina produkter och inköpsansvariga i företag, som köpte sådana prisangivelse-skyltar, det vill säga informationshållare för fordon. Det kan konstateras att denna definition, som vidare inte har bestritts av klaganden, inte innehåller något fel.
72 När det gäller kunskapsnivån och uppmärksamhetsgraden hos den kunniga användaren, följer det i synnerhet av ovan i punkterna 69 och 70 nämnda rättspraxis samt av punkt 25 i det överklagade beslutet, att denna referensperson, även om han eller hon har en viss nivå av kunskap beträffande de olika formgivningar som finns inom den berörda sektorn och har uppvisat en relativt hög grad av uppmärksamhet och särskild vaksamhet när vederbörande använder dem, dock inte är en sakkunnig eller fackman som kan uppfatta minsta skillnad på detaljnivå som skulle kunna föreligga mellan de motstående formgivningarna.
Formgivarens grad av frihet
73 Som första invändning har klaganden klandrat överklagandenämnden för att, i punkt 27 i det överklagade beslutet, ha betraktat formgivarens grad av frihet som ”hög” vid utvecklingen av ”informationsställ [eller informationshållare], skyltar för fordon”, beträffande såväl formen som det material som använts. Enligt klaganden är denna grad av frihet mycket låg och begränsad avseende form och storlek. Då det papper som ska föras in i den innehåller uppgifter om fordonet samt information om priset krävs en form som utgår från en rektangel. Vidare krävs, när det gäller storlek och dimensioner, minst ett format A 4 för synligheten och högst ett format som är beroende av dimensionerna på insidan av fordonets rutor på vilka informationshållaren ska fästas. Således är formgivarens grad av frihet mycket begränsad, dels av den avsedda användningen (införande av ett pappersblad av minimistorlek A 4, på vilket anges uppgifter om fordonet och information om priset), dels av storleken på fordonets rutor.
74 Enligt rättspraxis fastställs den grad av frihet som formgivaren haft vid utvecklingen av en formgivning bland annat utifrån de krav som hänger samman med de egenskaper som är nödvändiga på grund av produktens, eller en del av en produkts, tekniska funktion eller de krav som gäller enligt lag för produkten. Dessa krav leder till att vissa särskilda egenskaper standardiseras och således blir gemensamma för de formgivningar som används för den berörda produkten. (dom av den 18 mars 2010, Grupo Promer Mon Graphic/harmoniseringskontoret – PepsiCo (Formgivning föreställande en cirkelformad reklamartikel), T-9/07, EU:T:2010:96, punkt 67, dom av den 9 september 2011, Kwang Yang Motor/harmoniseringskontoret – Honda Giken Kogyo (Förbränningsmotor med fläkt ovanpå), T-10/08, EU:T:2011:446, punkt 32, och dom av den 21 juni 2018, Dörrmatta, T-227/16, ej publicerad, EU:T:2018:370, punkt 54).
75 En allmän designtrend kan emellertid inte anses begränsa formgivarens frihet. Det är nämligen just formgivarens frihet som gör det möjligt för denne att upptäcka nya former, nya trender eller att vara nyskapande inom ramen för en redan existerande trend (dom av den 13 november 2012, Antrax It/harmoniseringskontoret – THC (Värmeelement), T-83/11 och T-84/11, EU:T:2012:592, punkt 95). Frågan huruvida en formgivning följer en allmän designtrend kan nämligen på sin höjd vara relevant för hur formgivningen uppfattas estetiskt. Den kan således eventuellt ha betydelse för den kommersiella framgången för den produkt som innehåller formgivningen. Däremot saknar trenden relevans vid prövningen av huruvida den berörda formgivningen har särprägel. Prövningen innebär att det undersöks huruvida det helhetsintryck som formgivningen ger skiljer sig från de helhetsintryck som tidigare offentliggjorda formgivningar ger, oberoende av estetiska eller kommersiella överväganden (dom av den 22 juni 2010, Kommunikationsutrustning, T-153/08, EU:T:2010:248, punkt 58, dom av den 4 februari 2014, Sachi Premium-Outdoor Furniture/harmoniseringskontoret – Gandia Blasco (Fåtölj), T-357/12, ej publicerad, EU:T:2014:55, punkt 24, och dom av den 17 november 2017, Ciarko/EUIPO – Maan (Köksfläkt), T-684/16, ej publicerad, EU:T:2017:819, punkt 58).
76 Formgivarens frihet kan inte i sig vara avgörande för bedömningen av en formgivnings särprägel men den är däremot en omständighet som gör det möjligt att nyansera denna bedömning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 september 2015, Handväskor, T-525/13, EU:T:2015:617, punkt 35, och dom av den 4 juli 2017, Armband till en elektronisk klocka, T-90/16, ej publicerad, EU:T:2017:464, punkt 38). Formgivarens inverkan på produktens särprägel varierar nämligen utifrån en regel om omvänd proportionalitet. Ju större formgivarens frihet är vid utvecklingen av formgivningen, i desto mindre utsträckning är smärre skillnader mellan de formgivningar som jämförs tillräckliga för att de helhetsintryck som den kunniga användaren får ska skilja sig åt. Omvänt gäller att ju mer formgivarens frihet vid utvecklingen av formgivningen är begränsad, i desto större utsträckning är smärre skillnader mellan de formgivningar som jämförs tillräckliga för att de helhetsintryck som den kunniga användaren får ska skilja sig åt. Med andra ord, om formgivaren således har stor frihet vid utvecklingen av formgivningen stödjer det slutsatsen att de helhetsintryck som den kunniga användaren får är desamma när det inte föreligger några betydande skillnader mellan de formgivningar som jämförs och att den omtvistade formgivningen inte har någon särprägel. Om formgivaren tvärtom har liten frihet vid utvecklingen av formgivningen stödjer detta slutsatsen att tillräckligt framträdande skillnader mellan formgivningarna innebär att det helhetsintryck som den kunniga användaren får skiljer sig åt och att den omtvistade formgivningen således har särprägel (se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 september 2011, Förbränningsmotor med fläkt ovanpå, T-10/08, EU:T:2011:446, punkt 33, dom av den 13 november 2012, Värmeelement, T-83/11 och T-84/11, EU:T:2012:592, punkt 45, och dom av den 21 juni 2018, Dörrmatta, T-227/16, ej publicerad, EU:T:2018:370, punkt 54).
77 I förevarande mål har överklagandenämnden, i punkterna 27–29 i det överklagade beslutet, angett att formgivarens frihet vid utvecklandet av ”informationshållare, skyltar för fordon”, var stor, såväl beträffande formen som för det material som användes. Enligt överklagandenämnden kan en informationshållare för fordon ha vilken geometrisk form som helst, så länge den gör det möjligt att ange upplysningar. Den kan vara inte bara av en enkel rektangulär form, utan även kvadratisk, cirkulär eller elliptisk och den rektangulära formen beror på formgivarens fria val, vilket varken är förutbestämt av marknaden eller av andra skäl eller begränsningar. Överklagandenämnden ansåg att detsamma gällde för val av material och att användningen av plast i detta hänseende redan utgjorde ett fritt val från formgivarens sida, vilket varken var förutbestämt av marknaden eller av andra skäl eller begränsningar. Den påpekade att parterna åtminstone inte hade angett något som tydde på motsatsen.
78 Det kan i detta hänseende konstateras att klagandens argument i motsatt riktning är föga övertygande. När det gäller storleken och dimensionerna på informationshållarna för fordon, kan dessa inte begränsa formgivarens frihet i förevarande mål. I synnerhet finns det ingenting i handlingarna som visar att det tekniska faktablad som ska fästas i sådana informationshållare måste vara i A4-format. Även om detta format var det som användes på marknaden skulle detta inte innebära någon relevant begränsning av formgivarens frihet. Enligt ovan i punkt 75 nämnda rättspraxis är en allmän tendens att använda tekniska faktablad i A4-format och att utveckla produkterna därefter irrelevant för prövningen av formgivningens särprägel. Vidare har klaganden varken styrkt eller ens påstått att det skulle föreligga några begränsningar knutna till de egenskaper som är nödvändiga på grund av produktens, eller någon del av produktens, tekniska funktion, eller de krav som gäller enligt lag för produkten.
79 Det ska vidare erinras om att unionsdomstolarna anser att formgivarens frihet är stor eller mycket stor när det finns olika tänkbara utformningar för en och samma produkt (se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 november 2012, Värmeelement, T-83/11 och T-84/11, EU:T:2012:592, punkterna 46–52), när produkten kan framställas i många olika former, färger och material (se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 juli 2017, Gamet/EUIPO – ”Metal-Bud II” Robert Gubała (Dörrhandtag), T-306/16, ej publicerad, EU:T:2017:466, punkterna 45–47), när beskrivningen av den berörda produkten visar sig vara mycket vidsträckt och inte innehåller någon precision avseende dess art eller funktion (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 oktober 2015, Promarc Technics/harmoniseringskontoret – PIS (Del av en dörr), T-251/14, ej publicerad, EU:T:2015:780, punkt 55), eller när kravet på att produkten av funktionella skäl måste innehålla vissa delar inte är ägnat att påverka dess form och allmänna utseende i någon påtaglig utsträckning, varför denna kan ha olika form och utförande (se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 juni 2011, Fickur fäst vid ett band, T-68/10, EU:T:2011:269, punkterna 68 och 69, dom av den 21 november 2013, El Hogar Perfecto del Siglo XXI/harmoniseringskontoret – Wenf International Advisers (Korkskruv), T-337/12, EU:T:2013:601, punkterna 36–39, och dom av den 29 oktober 2015, Roca Sanitario/harmoniseringskontoret – Villeroy & Boch (Engreppsblandare), T-334/14, ej publicerad, EU:T:2015:817, punkterna 45–52). Detta är i huvudsak fallet i förevarande mål avseende de former och material som använts.
80 Av detta följer att formgivaren har haft stor frihet vid utvecklandet av ”informationshållare, skyltar för fordon” såväl beträffande produktens form och storlek som när det gäller det material som använts, såsom överklagandenämnden med fog har konstaterat i punkterna 27–29 i den överklagade domen.
81 Den första invändningen kan således inte godtas.
Jämförelsen av helhetsintrycken
82 Klaganden har som andra invändning kritiserat överklagandenämnden för dess konstaterande, i punkterna 33 och 34 i det överklagade beslutet, att en kunnig användare inte fäster någon särskild uppmärksamhet vid skillnaden i förhållandet mellan längd och bredd (i förevarande fall förhållandet 2:1 eller 2,2:1 i stället för A4-format) och skillnaden mellan formen av den flik som finns i nedre delen av den omtvistade formgivningen och i de formgivningar som har åberopats mot denna. Enligt klaganden har den omtvistade formgivningen ”ett avlångt utseende och en nästan återhållsamt elegant effekt”, ”ett utseende av hög kvalitet, mot bakgrund av den låga grad av frihet som formgivaren har haft vid utvecklingen av produkten”, och ger ”ett elegant intryck av en avlång rektangel”, och ”en effekt av ömtålighet och återhållsamhet, inte påstridig, i motsats till formgivningen i bilaga E”, medan den sistnämnda produkten ger ett ”tungt och grovt intryck” och de formgivningar som åberopats i bilagorna A–E alla är ”grovt och tungt oharmoniskt utformade” när det gäller kombinationen av flik-delen och prisangivelsedelen som ger helheten dess form och ger ett ”grovt och hantverksmässigt intryck”, ”utan förfining och elegans”.
83 Enligt fast rättspraxis följer en formgivnings särprägel av att en kunnig användare får ett helhetsintryck av skillnad eller avsaknad av ”déjà vu” i förhållande till äldre formgivningar, utan att hänsyn tas till övriga skillnader som, även om de är mer än obetydliga detaljer, inte är tillräckligt framträdande för att påverka nämnda helhetsintryck, men med hänsyn tagen till skillnader som är tillräckligt framträdande för att skapa olika helhetsintryck (se dom av den 7 november 2013, Kattdjur som hoppar, T-666/11, ej publicerad, EU:T:2013:584, punkt 29 och där angiven rättspraxis, dom av den 21 juni 2018, Dörrmatta, T-227/16, ej publicerad, EU:T:2018:370, punkt 72, och dom av den 29 november 2018, Färgsprutpistol, T-651/17, ej publicerad, EU:T:2018:855, punkt 39).
84 Bedömningen av en formgivnings särprägel ska göras i jämförelse med en eller flera äldre formgivningar, bedömda var för sig bland de formgivningar som tidigare har gjorts tillgängliga för allmänheten och inte i förhållande till en kombination av enskilda delar av flera äldre formgivningar (se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 juni 2014, Karen Millen Fashions, C‑345/13, EU:C:2014:2013, punkterna 25 och 35, och dom av den 21 september 2017, Easy Sanitary Solutions och EUIPO/Group Nivelles, C‑361/15 P och C‑405/15 P, EU:C:2017:720, punkt 61). Den jämförelse som ska göras av de motstående formgivningarnas helhetsintryck ska vara syntetisk och får inte bestå enbart av en analytisk jämförelse av ett antal uppräknade likheter och skillnader. Denna jämförelse ska grunda sig på de särdrag hos den omtvistade formgivningen som offentliggjorts och ska enbart avse de delar som faktiskt åtnjuter skydd, med bortseende av de, bland annat tekniska, detaljer som inte omfattas av skyddet. Jämförelsen ska avse formgivningarna såsom de har registrerats och det kan inte krävas att den som ansökt om ogiltighetsförklaring ska inge en grafisk framställning av den åberopade formgivningen, som är jämförbar med den framställning som finns i ansökan om registrering av den omtvistade formgivningen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 november 2013, Kattdjur som hoppar, T-666/11, ej publicerad, EU:T:2013:584, punkt 30 och där angiven rättspraxis, dom av den 13 juni 2017, Ball Beverage Packaging Europe/EUIPO – Crown Hellas Can (Burkar), T-9/15, EU:T:2017:386, punkt 79, och dom av den 17 november 2017, Köksfläkt, T-684/16, ej publicerad, EU:T:2017:819, punkt 43).
85 Överklagandenämnden har i förevarande fall jämfört följande formgivningar:
86 Överklagandenämnden har, i punkt 32 i det överklagade beslutet, inte beaktat det informationsblad som återgetts i de handlingar som ingetts i bilagorna A–D i ansökan om ogiltighetsförklaring, eftersom det var uppenbart för en kunnig användare att dekalerna för fordon användes för att ange individuell prismärkning, varför denne i sitt helhetsintryck inte skulle fästa någon vikt vid den konkreta texten. Överklagandenämnden fann i punkt 33 i det överklagade beslutet att såväl den omtvistade formgivningen som den äldre formgivningen bestod av en genomskinlig yta under vilken ett blad kunde placeras, att deras grundläggande form var rektangulär samtidigt som det fanns vissa skillnader i förhållandet mellan längd och bredd, att de båda formgivningarna i nedre kanten hade en skålformad flik och att skålformen i den äldre formgivningen bröt av rektangeln vid dess kanter medan den i den omtvistade formgivningen satt ihop med rektangeln men lite indragen i förhållande till kortsidans kanter. I punkt 34 i det överklagade beslutet fann överklagandenämnden emellertid att dessa skillnader var minimala och inte kunde ändra det helhetsintryck som dessa formgivningar gav. Enligt överklagandenämnden skulle en kunnig användare inte fästa någon särskild uppmärksamhet vid skillnaden i förhållandet mellan rektangelns längd och bredd), bland annat på grund av att fliken var av nästan identisk form. Vidare märks enligt överklagandenämnden knappast den omständigheten att fliken i den äldre formgivningen, i motsats till i den omtvistade formgivningen, sträcker sig längs hela den nedre delen.
87 Tribunalen anser i detta hänseende att det räcker att beakta den äldre formgivning som återgivits i de handlingar som framställts i bilagorna B och C i ansökan om ogiltighetsförklaring.
88 Det ska inledningsvis påpekas att det helhetsintryck som de motstående formgivningarna ger den kunniga användaren domineras av en rektangulär grundform med en genomskinlig yta och en triangelformad flik vid den nedre kanten. Synergin av dessa tre grundläggande egenskaper ger ett liknande helhetsintryck.
89 Vidare kan det konstateras att skillnaderna mellan de motstående formgivningarna, som utgörs av att förhållandet mellan längden och bredden ger en lite mer avlång form av den övre rektangulära delen, att formen är lite mer svängd eller skålformad och att den nedre triangulära fliken är placerad lite mer i mitten på kortsidan av den omtvistade formgivningen, är relativt minimala.
90 Det ska emellertid erinras om att en kunnig användare, trots sin relativt höga uppmärksamhetsnivå, inte kan uppfatta minsta skillnad på detaljnivå som skulle kunna föreligga mellan de motstående formgivningarna (se punkt 72 ovan).
91 Således kan inte dessa skillnader tillintetgöra det intryck av ”déjà vu” som de motstående formgivningarna ger, mot bakgrund av deras gemensamma egenskaper, vilka utgör en del av deras mest synliga och viktigaste delar (se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 oktober 2015, Engreppsblandare, T-334/14, ej publicerad, EU:T:2015:817, punkt 74, och dom av den 28 september 2017, Rühland/EUIPO – 8 seasons design (Stjärnformad lampa), T-779/16, ej publicerad, EU:T:2017:674, punkt 43).
92 Således kan slutsatsen dras att dessa skillnader inte är tillräckligt framträdande för att, i sig, ge en kunnig användare ett annat helhetsintryck än det som den äldre formgivningen ger, med beaktande av den stora grad av frihet som formgivaren har haft vid utvecklingen av formgivningen. Skillnaderna saknar således förmåga att ge den omtvistade formgivningen en särprägel.
93 Överklagandenämnden har således inte gjort någon felaktig analys genom att, samtidigt som den vid sin bedömning beaktade de skillnader som klaganden åberopat, anse att de motstående formgivningarna gav samma helhetsintryck hos en kunnig användare och att den omtvistade formgivningen saknade särprägel.
94 Den andra invändningen kan således inte godtas.
95 Mot denna bakgrund kan klaganden inte heller vinna framgång med den fjärde grunden. Överklagandet ska därför ogillas i sin helhet.
Rättegångskostnader
96 Enligt artikel 134.1 i tribunalens rättegångsregler ska tappande rättegångsdeltagare förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Enligt artikel 135.1 i rättegångsreglerna får dock tribunalen, om så anses skäligt, besluta att en tappande rättegångsdeltagare – förutom att bära sina rättegångskostnader – endast delvis, eller inte alls, ska ersätta en annan deltagares rättegångskostnader.
97 Klaganden har tappat målet och EUIPO har uttryckligen yrkat att klaganden ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Emellertid är det, mot bakgrund av omständigheterna i målet, särskilt EUIPO:s översändande av två kataloger med sidor i oordning till klaganden (se punkterna 28–39 ovan), i enlighet med artikel 135.1 i rättegångsreglerna skäligt att vardera parten bär sina kostnader.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (åttonde avdelningen)
följande:
1) Talan ogillas.
2) Visi/one GmbH och Europeiska Unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) ska bära sina rättegångskostnader.
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 13 juni 2019.
Underskrifter
Innehållsförteckning