PERSONALDOMSTOLENS DOM
(tredje avdelningen)
den 7 oktober 2009
Mål F-29/08
Y
mot
Europeiska gemenskapernas kommission
”Personalmål – Kontraktsanställda – Uppsägning på grund av att arbetet utförts på ett uppenbart otillfredsställande sätt – Bristfälligt uppförande i tjänsten”
Saken: Talan väckt med stöd av artikel 236 EG och artikel 152 EA, där Y yrkat att det beslut som myndigheten som är behörig att sluta anställningsavtal fattade den 24 maj 2007 om att säga upp sökanden ska ogiltigförklaras och att kommissionen ska förpliktas att till sökanden betala dels den lön som han skulle ha fortsatt att uppbära om inte han kontrakt hade sagts upp i förväg, dels ett belopp på 500 000 euro för ideell skada som han anser sig ha lidit på grund av den omtvistade beslutet.
Avgörande: Talan ogillas. Sökanden ska ersätta rättegångskostnaderna.
Sammanfattning
1. Tjänstemän – Kontraktsanställda – Rekrytering – Provanställning – Beslut om uppsägning före provanställningstidens utgång – Bedömningskommitténs yttrande har inte meddelats sökanden
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 34.2; anställningsvillkor för övriga anställda, artikel 84.4)
2. Tjänstemän – Kontraktsanställda – Rekrytering – Provanställning – Beslut om uppsägning före provanställningstidens utgång – Uppenbar olämplighet – Begrepp
(Anställningsvillkor för övriga anställda, artikel 84.4)
3. Tjänstemän – Kontraktsanställda – Rekrytering – Provanställning
(Anställningsvillkor för övriga anställda, artikel 84.4)
4. Tjänstemän – Kontraktsanställda – Rekrytering – Provanställning – Beslut om uppsägning före provanställningstidens utgång – Uppenbar olämplighet
(Anställningsvillkor för övriga anställda, artikel 84.4)
1. Iakttagandet av rätten till försvar är en grundläggande princip i gemenskapsrätten och måste säkerställas, även när specifik lagstiftning saknas, i alla förfaranden som inleds mot en person och som kan utmynna i en rättsakt som går denne emot. Enligt denna princip ska gemenskapsdomstolarna säkerställa att den berörda personen faktiskt ges tillfälle att, innan det beslut som rör honom meddelas, yttra sig över sanningsenligheten hos och relevansen av de omständigheter som läggs till grund för beslutet. Vidare ska en tjänsteman, enligt den allmänna principen om iakttagande av rätten till försvar, ha möjlighet att ta ställning till varje handling som en institution avser att använda emot honom. I den mån han inte beretts en sådan möjlighet, får de handlingar som han inte fått ta del av inte beaktas som bevisning.
Att en kontraktsanställd inte har fått ta del av bedömningskommitténs yttrande, som anmodats att yttra sig över ett förslag att säga upp den anställde, innebär bara att rätten till försvar har åsidosatts om vissa villkor är uppfyllda. För det första ska yttrandet ta upp de faktiska omständigheter eller de anmärkningar som uppsägningsbeslutet grundar sig på. Det kan även gälla uppgifter som är till den berörda personens fördel, om dessa uppgifter inte stämmer överens med slutsatserna i beslutet. För det andra ska den berörda personen, på grund av att han inte fått ta del av bedömningskommitténs yttrande, ha berövats möjligheten att faktiskt yttra sig över dessa faktiska omständigheter, anmärkningar eller uppgifter. Så är fallet när dessa inte nämnts i yttrandet.
Det som kan utgöra ett åsidosättande av rätten till försvar är alltså inte främst att sökanden inte fått ta del av själva yttrandet från bedömningskommittén, utan snarare att denne inte fått ta del av en faktisk omständighet eller en anmärkning som uppsägningsbeslutet grundar sig på eller en uppgift som kan vara användbar för den berörda anställdes försvar, på grund av att denna faktiska omständighet, anmärkning eller uppgift enbart nämnts i bedömningskommitténs yttrande.
Att bedömningskommitténs rapport inte meddelats sökanden utgör följaktligen inget åsidosättande av rätten till försvar, även om uppsägningsbeslutet hänvisar till denna, eftersom det framgår av beslutets lydelse att institutionen enbart grundat sig på anmärkningar och uppgifter som nämns i provanställningsrapporten. Denna fick den anställde ta del av innan uppsägningsbeslutet fattades.
Vidare föreskrivs det inte i artikel 84.4 i anställningsvillkoren för övriga anställda, som gäller för kontraktsanställda, till skillnad från i artikel 34.2 i tjänsteföreskrifterna, som gäller för tjänstemän, att myndigheten som är behörig att sluta anställningsavtal är skyldig att inhämta yttrande från bedömningskommittén, och även om det i artikel 34.2 i tjänsteföreskrifterna stadgas att en sådan rapport ska inhämtas, anges där inte att denna rapport måste meddelas den berörda personen. Att bedömningskommitténs rapport inte meddelats sökanden utgör således inte i sig ett fel i förfarandet.
(se punkterna 34, 36–38, 41–46, 51 och 53)
Hänvisning till domstolen den 15 juli 1970, 44/69, Buschler mot kommissionen, REG 1970, s. 733, punkt 9; den 10 juli 1986, 234/84, Belgien mot kommissionen, REG 1986, s. 2263, punkt 27; den 12 februari 1992, C‑48/90 och C‑66/90, Nederländerna m.fl. mot kommissionen, REG 1992, s. I‑565, punkt 44; den 18 november 1999, C‑191/98 P, Tzoanos mot kommissionen, REG 1999, s. I‑8223, punkt 34; den 3 oktober 2000, C‑458/98 P, Industrie des poudres sphériques mot rådet, REG 2000, s. I‑8147, punkt 99; förstainstansrätten den 1 april 1992, T‑26/91, Kupka-Floridi, REG 1992, s. II‑1615, punkt 38; den 10 oktober 2006, T‑182/04, Van der Spree mot kommissionen, REGP 2006, s. I‑A-2-205 och II‑A-2-1049, punkt 56
2. Enligt artikel 84.4 i anställningsvillkoren för övriga anställda kan en provanställd kontraktsanställd, om denne visar sig vara ”uppenbart olämplig”, sägas upp på grundval av en rapport som kan upprättas när som helst under provanställningen. En anställd kan, med tanke på ordet ”uppenbart”, endast konstateras vara uppenbart olämplig om det detta framstår som något av en självklarhet.
När en institution fattar ett beslut om uppsägning enligt artikel 84.4 i anställningsvillkoren, ska den följaktligen grunda sig på faktiska uppgifter som är styrkta och objektivt kan anses utgöra uppenbart olämplighet. Det ankommer därför på gemenskapsdomstolarna att säkerställa att dessa omständigheter är för handen, vid sin kontroll av huruvida det gjorts en uppenbart oriktig bedömning, och med hänsyn tagen till det utrymme för skönsmässig bedömning som administrationen har vid utvärderingen av den anställdes lämplighet under provanställningen.
Att enbart hänvisa till att ett straffrättsligt förfarande pågår – och följaktligen ännu inte har resulterat i några faktiska slutsatser i ett slutligt domstolsavgörande – och inte till faktiska omständigheter som institutionen kunnat konstatera eller som den berörda personen medgett, utgör inte sådana styrkta uppgifter som kan motivera att personen konstateras vara uppenbart olämplig.
När en anställd med ansvar för uppgifter som fordrar ett särskilt förtroende från den institution han arbetar för har utrett problem inom själva institutionen, utan att informera någon av institutionens ledamöter om detta och enligt metoder som ger upphov till missuppfattningar och riskerar att skada institutionens anseende, kan den omständigheten att han hållit tyst om denna utredning och motiverat det med att han saknar förtroende för sina överordnade medföra att han anses uppenbart olämplig för sitt arbete, med hänsyn till hans arbetsuppgifter och ansvar. Detta kan således motivera att institutionen säger upp honom, utan att detta beslut utgör en uppenbart oriktig bedömning, oavsett vilka skäl som föranlett den anställde att handla på detta sätt.
(se punkterna 68, 70, 71, 75, 81 och 82)
3. De uppgifter som lämnats i det formulär som används för att sammanställa provanställningsrapporten för en kontraktsanställd saknar helt normativ kraft och institutionen kan senare ta hänsyn till andra sorters kompetenser vid bedömningen av den berörda personens uppförande i tjänsten, bland annat dennes förmåga att iaktta sin lojalitetsplikt mot den institution där han är anställd.
Att vissa faktiska omständigheter avser tiden före rekryteringen av den anställde hindrar heller inte nödvändigtvis och under alla omständigheter institutionen från att beakta dessa omständigheter när den bedömer dennes lämplighet att utföra sina arbetsuppgifter, då begreppet ”lämplighet” är bredare än ”prestationsförmåga” och ”uppförande i tjänsten”.
(se punkterna 83 och 86)
4. När bedömningen av en kontraktsanställds uppförande leder till slutsatsen att villkoren för att tillämpa artikel 84.4 i anställningsvillkoren för övriga anställda är uppfyllda, har administrationen rätt att tillgripa den form av avlägsnande av den anställde från sin tjänst som föreskrivs i nämnda bestämmelse, även om de faktiska omständigheter som föranlett administrationen att konstatera att denne är uppenbart olämplig eventuellt kan medföra att ett disciplinärt förfarande inleds.
(se punkt 111)
Hänvisning till domstolen den 21 oktober 1980, 101/79, Vecchioli mot kommissionen, REG 1980, s. 3069, punkt 8