Language of document : ECLI:EU:F:2014:246

DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(andra avdelningen)

13 november 2014

Mål F‑78/13

Stéphane De Loecker

mot

Europeiska utrikestjänsten

”Personalmål – Europeiska utrikestjänstens personal – Tillfälligt anställd – Delegationschef i tredjeland – Tjänsten som delegationschef lämnas i förtid – Omplacering till Europeiska utrikestjänstens huvudkontor – Rätten till försvar – Tjänstens intresse – Motivering”

Saken:      Talan, väckt med stöd av artikel 270 FEUF som är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a, genom vilken Stéphane De Loecker har yrkat ogiltigförklaring av beslutet, som fattats av myndigheten med behörighet att sluta anställningsavtal (anställningsmyndigheten) vid Europeiska utrikestjänsten den 15 juli 2013, att i tjänstens intresse omplacera honom från hans tjänst i Bujumbura (Burundi) till en tjänst i Bryssel (Belgien)

Avgörande:      Talan ogillas. Stéphane de Loecker ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som Europeiska utrikestjänsten haft

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Tillfälligt anställda – Principer – Rätten till försvar – Räckvidd – Bevisbörda

(Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 41.2 a)

2.      Tjänstemän – Tillfälligt anställda – Beslut som rör en tillfälligt anställds administrativa ställning – Administrativ utredningsrapport – Skyldighet för administrationen att lägga rapporten till den berörda personens personalakt – Föreligger inte – Skyldighet att överlämna hela den administrativa utredningsrapporten till den berörda personen – Föreligger inte

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 26 och bilaga IX; anställningsvillkoren för övriga anställda, artiklarna 11 och 50a)

3.      Tjänstemän – Tillfälligt anställda – Organisation av tjänstegrenarna – Personalens tjänsteplacering – Omplacering i tjänstens intresse – Administrationens utrymme för skönsmässig bedömning – Gränser – Tjänstens intresse – Iakttagande av tjänsternas likvärdighet – Domstolsprövning – Gränser

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 7.1; anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna, artiklarna 2 e och 10.1)

4.      Tjänstemän – Organisation av tjänstegrenarna – Tjänsteplacering som chef vid en delegation i tredjeland – Omplacering i tjänstens intresse – Underrättelse om att chefen för en unionsdelegation lämnar sin tjänst – Villkor

(Artikel 221 FEUF; rådets beslut 2010/427, artikel 5)

1.      Rätten till försvar utgör en grundläggande princip inom unionsrätten. Iakttagandet av denna rätt innebär ett krav på att den berörda personen ges tillfälle att framföra sina synpunkter innan ett beslut antas. Detta krav kan endast anses vara uppfyllt om tjänstemannen uttryckligen har underrättats om ett planerat beslut och uppmanats att ange sin ståndpunkt. Den berörda personens rätt i det avseende består inte endast i en möjlighet att blott motsätta sig beslutets antagande utan innebär en rätt att framföra synpunkter som kan påverka beslutets innehåll.

När ett beslut om omplacering till huvudkontoret utgör en åtgärd som negativt berör en tillfälligt anställd vid Europeiska utrikestjänsten ankommer det på det organet, enligt artikel 41.2 a i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, att i vederbörlig ordning höra den berörda personen innan beslutet fattas. Därvid ska nämnda organ visa att den berörda personen på ett ändamålsenligt sätt har kunnat framföra sina synpunkter angående såväl ett eventuellt beslut att med omedelbar verkan omplacera vederbörande till huvudkontoret som de skäl som ligger till grund för beslutet.

(se punkterna 33, 34 och 37)

Hänvisning till

Domstolen: dom Marcuccio/kommissionen, C‑59/06 P, EU:C:2007:756, punkterna 57, 58 och 70

Tribunalen: dom Marcuccio/kommissionen, T‑236/02, EU:T:2011:465, punkt 116

Personaldomstolen: dom Delcroix/utrikestjänsten, F‑11/13, EU:F:2014:91, punkt 35 och där angiven rättspraxis

2.      Det framgår inte av artikel 26 i tjänsteföreskrifterna, vilken enligt artikel 11 är tillämplig på tillfälligt anställda, att administrationen är skyldig att till en tjänstemans personalakt lägga rapporten från en administrativ utredning rörande tjänstemannen efter det att rapporten meddelats vederbörande. Bestämmelserna om administrativa utredningar i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna, som har rubriken ”Disciplinåtgärder” och som enligt artikel 50a i anställningsvillkoren är tillämpliga på tillfälligt anställda, föreskriver inte heller någon skyldighet att överlämna hela utredningsrapporten till den berörda personen. Enligt artiklarna 1.3 och 2.1 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna är det nämligen beslutet att avsluta utredningen utan åtgärd som ska läggas till personalakten, förutsatt att den berörda personen uttryckligen begär det. Vidare föreskrivs det i artikel 2.2 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna att administrationen ska underrätta den berörda personen när utredningen avslutas och endast tillhandahålla honom eller henne slutsatserna från utredningsrapporten. I denna bestämmelse föreskrivs också att administrationen på personens begäran, under förutsättning att det inte inverkar på skyddet för tredje parts legitima intressen, ska tillhandahålla personen alla handlingar som är direkt förknippade med anklagelserna mot honom eller henne.

(se punkterna 50 och 51)

3.      Unionsinstitutionerna har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när de organiserar sin verksamhet för att fullgöra de uppgifter som har anförtrotts dem och i det syftet placerar sin personal, under förutsättning att en sådan placering görs i tjänstens intresse och att hänsyn tas till att tjänsterna ska vara likvärdiga. Mot bakgrund av det utrymme för skönsmässig bedömning som institutionerna förfogar över när det gäller att bedöma vad som ligger i tjänstens intresse ska personaldomstolens prövning av huruvida tjänstens intresse iakttagits begränsas till frågan huruvida anställningsmyndigheten hållit sig inom rimliga gränser och inte gjort någon uppenbart oriktig bedömning. Interna relationsproblem som orsakar spänningar som inverkar menligt på tjänstens goda funktion kan motivera att en tjänsteman förflyttas i tjänstens intresse, för att undanröja en administrativ situation som blivit ohållbar. En sådan ändrad tjänsteplacering, vilken har beslutats i tjänstens intresse, kräver inte samtycke av den aktuella tjänstemannen.

Den diplomatiska verksamhetens huvudsakliga syfte är dessutom att förebygga spänningar och mildra de spänningar som trots allt kan uppstå. Detta arbete ställer ett oundgängligt krav på förtroende från övriga parter. När förtroendet skadas, oavsett anledning, kan inte längre den berörde tjänstemannen fullgöra sina uppgifter, institutionen ska då enligt god förvaltningssed snarast vidta åtgärder för att förflytta tjänstemannen så att den kritik som riktas mot den aktuella tjänstemannen inte påverkar hela den enhet som berörs. Sådana åtgärder ska också vidtas när det konstateras att chefen för en diplomatisk beskickning brister i sin tjänsteutövning som delegationschef. Om sådana brister konstateras är det obestridligt att de påverkar delegationens arbete negativt.

När det i ett anställningsavtal anges en anställds uppgifter och anställningsort påverkar denna angivelse inte den omständigheten att den anställde omfattas av anställningsvillkoren för övriga anställda. I den mån personal vid nationella diplomatiska beskickningar som har anställts som tillfälligt anställda enligt artikel 2 e i nämnda anställningsvillkor omfattas av desamma följer möjligheten att de omplaceras underförstått av det anställningsavtal de har ingått med institutionen. Förutsatt att de två ovannämnda villkoren (omplacering i tjänstens intresse och tjänsternas likvärdighet) är uppfyllda utgör inte en sådan omplacering ett åsidosättande av nämnda avtal.

(se punkterna 59, 61–64, 96 och 97)

Hänvisning till

Domstolen: dom Hecq/kommissionen, C‑116/88 och C‑149/88, EU:C:1990:98, punkt 22; dom Ojha/kommissionen, C‑294/95 P, EU:C:1996:434

Förstainstansrätten: dom Dejaiffe/harmoniseringsbyrån, T‑223/99, EU:T:2000:292, punkt 53

Personaldomstolen: dom de Albuquerque/kommissionen, F‑55/06, EU:F:2007:15, punkt 55 och där angiven rättspraxis; dom Plasa/kommissionen, F‑52/08, EU:F:2009:54, punkt 77

4.      Av artikel 221 FEUF och artikel 5 i rådets beslut 2010/427 om hur den europeiska avdelningen för yttre åtgärder ska organiseras och arbeta (Europeiska utrikestjänsten) framgår att delegationerna ska representera unionen i enlighet med Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser av den 18 april 1961.

I artikel 10.2 i den konventionen föreskrivs att förhandsmeddelande om delegationspersonals slutgiltiga avresa endast ska lämnas såvitt det är möjligt. Under alla omständigheter föreskrivs i artiklarna 10.1 och 19.1 i konventionen endast att förändringar i beskickningspersonalen ska meddelas den mottagande statens utrikesministerium eller, om så överenskommits, annat ministerium. Det föreskrivs inte att den mottagande statens statsöverhuvud personligen ska underrättas och inte heller att audiens ska hållas hos denne.

(se punkterna 103 och 104)

Hänvisning till

Personaldomstolen: dom Delcroix/utrikestjänsten, EU:F:2014:91, punkt 25