PERSONALDOMSTOLENS DOM
(första avdelningen)
den 7 maj 2008
Mål F-36/07
Giorgio Lebedef
mot
Europeiska gemenskapernas kommission
”Personalmål – Tjänstemän – Bedömning – Bedömningsförfarandet för år 2005 – Rapport om karriärutveckling – Personalrepresentanter – Fackliga representanter och representanter enligt tjänsteföreskrifterna – Uppehållande av annan tjänst på deltid för fackligt arbete – Samråd med särskilda gruppen”
Saken: Talan som väckts av Giorgio Lebedef med stöd av artikel 236 EG och 152 EA med yrkande om att den del i hans karriärutvecklingsrapport för tiden 1 januari–31 december 2005 som upprättats av Eurostat ska ogiltigförklaras.
Avgörande: Den del av sökandens karriärutvecklingsrapport för tiden 1 januari–31 december 2005 som upprättats av Eurostat ogiltigförklaras. Kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna.
Sammanfattning
1. Tjänstemän – Talan – Föremål för talan – Delvis ogiltigförklaring
(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 43, 90 och 91)
2. Tjänstemän – Betygsättning – Rapport om karriärutveckling – Upprättande
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 43 ; bilaga II, artikel 1, sjätte stycket)
1. I artikel 43 finns föreskrifter om förfarandet vid betygsättning. Utgångspunkten för den bestämmelsen är att en enda betygsrapport ska upprättas. Bestämmelsen kan emellertid inte tolkas så, att den utgör hinder för institutionerna att, bland annat med hänsyn till personalrepresentanter, ha en särskild betygsättning för varje område som tjänstemannen utför arbetsuppgifter inom. En sådan separat betygsättning innebär att det på ett lämpligt sätt kan tas hänsyn till personalrepresentantens oberoende. Detta gäller särskilt när tjänstemannen i fråga utför uppdraget som representant genom att uppehålla en annan tjänst, vilket innebär att denne inte är skyldig att utföra sina arbetsuppgifter på sin tjänsteavdelning under den del av arbetstiden som den andra tjänsten uppehålls. Syftet härmed är att tjänstemannen i fråga ska kunna ägna sig åt sitt arbete som personalrepresentant. I ett sådant fall utgör varje betygsrapport en del som kan avskiljas från den andra rapporten och utgör därför en rättsakt mot vilken talan kan väckas. Det föreligger således ingen risk att gemenskapsdomstolen dömer utöver vad parterna har yrkat genom att endast pröva lagenligheten av en av rapporterna.
(se punkterna 30 och 31)
2. I de av kommissionen antagna allmänna genomförandebestämmelser till artikel 43 i tjänsteföreskrifterna föreskrivs dels särskilda bestämmelser för bedömningen av tjänstemän som uppehåller en annan tjänst såsom personalrepresentanter (vilka, i syfte att kunna ägna sig åt att företräda personalen, inte är skyldiga att utföra sitt arbete vid institutionen under den del av sin arbetstid som de uppehåller den andra tjänsten), dels att det obligatoriskt ska hållas samråd med en särskild grupp för bedömning av personalrepresentanter som tillhör en annan personalkategori än de som uppehåller en annan tjänst. Samrådet är även obligatoriskt vid bedömningen av det arbete som en tjänsteman som uppehåller en annan tjänst på deltid utför på sin tjänsteavdelning, när tjänstemannen under övrig arbetstid är verksam som personalrepresentant.
Kommissionen godtar att tjänstemän som delvis uppehåller en annan tjänst också kan verka som personalrepresentanter under den arbetstid som de är skyldiga att arbeta på tjänsteavdelningen, även om det ska vara fråga om ”enstaka” aktiviteter som är begränsade i tiden. Samråd med särskilda gruppen är därför det enda sättet att säkerställa att personalrepresentanterna inte drabbas av olägenheter på grund av sitt arbete att företräda personalen när de ska bedömas. Sker inte ett sådant samråd blir den bedömning som ligger till grund för upprättandet av karriärutvecklingsrapporten ofullständig med avseende på dessa tjänstemän. Det finns risk för att tjänstemännen lider skada genom att artikel 1 sjätte stycket i bilaga II till tjänsteföreskrifterna åsidosätts. Den bestämmelsen avser att tillvarata de rättigheter enligt tjänsteföreskrifterna som personalkommiténs ledamöter har samt rättigheterna för de tjänstemän som av kommittén utsetts att arbeta i organ som upprättats enligt tjänsteföreskrifterna eller av institutionen.
Det förhållande att något samråd inte har ägt rum kan inte avhjälpas genom det förhållandet att särskilda gruppens ordförande varit kontrasignerande tjänsteman avseende den karriärutvecklingsrapport som omfattar den del av arbetstiden som en annan tjänst uppehållits eller genom att det skett direkta kontakter mellan betygssättarena på tjänsteavdelningen och den betygsatte. Detsamma gäller det förhållandet att det vid upprättandet av karriärutvecklingsrapporten avseende den del av arbetstiden när tjänstemannen utför arbete på sin tjänsteavdelning tas hänsyn till rapporten avseende den del av arbetstiden under vilken tjänstemannen uppehåller en annan tjänst. Dessa omständigheter innebär mindre garantier för den betygsatte än ett samråd med särskilda gruppen.
Denna slutsats gäller oberoende av hur stor del av den arbetstid som ska utföras på tjänsteavdelningen som den tjänsteman som uppehåller en annan tjänst på deltid ägnar åt att företräda personalen, och till med om sistnämnda verksamhet tar upp all denna arbetstid. Den omständigheten att tjänstemannen eventuellt kan ha missbrukat sin ställning i så måtto att han utfört arbete som personalrepresentant, vilket inte är att anse som ”enstaka” och tidsbegränsat, under den del av sin arbetstid som han var skyldig att arbeta åt institutionen, innebär inte att tjänstemannens begäran att det ska samråd med särskilda gruppen vid upprättandet av karriärutvecklingsrapporten avseende hans arbete för institutionen utgör missbruk. För det fall kommissionen anser att tjänstemannens uppträdande är rättsstridigt måste den vidta lämpliga åtgärder, såsom exempelvis ingripande mot frånvaro utan tillstånd, istället för att straffa tjänstemannen genom att frånta honom en garanti som varje personalrepresentant i normala fall åtnjuter.
Det förhållande att det inte skett något samråd med särskilda gruppen utgör, med hänsyn till bestämmelsens innehåll, ett åsidosättande av en väsentlig formföreskrift som medför att rapporten ska ogiltigförklaras, utan att det är nödvändigt att pröva huruvida det föreligger skada.
(se punkterna 46–50, 52 och 56)
Hänvisning till:
Förstainstansrätten 13 december 2007, Angelidis mot parlamentet, T‑113/05, REG 2007, s. II‑0000, punkterna 62 och 76