DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen)
den 24 juni 2010(*)
”Jordbruk – Gemensam organisation av marknaden – Nötkött – Förordning (EG) nr 1254/1999 – Finansiellt gemenskapsstöd i form av särskilda bidrag för handjur av nötkreatur och extensifieringsersättningar – Villkor för beviljande – Beräkning av djurtäthetsfaktorn rörande djur som hålls på jordbruksföretaget – Begreppet tillgänglig grovfoderareal – Förordningarna (EEG) nr 3887/92 och (EG) nr 2419/2001 – Integrerat system för administration och kontroll av vissa stödsystem inom gemenskapen – Nationell lagstiftning som kräver, för att en sökande ska beviljas finansiellt gemenskapsstöd, att sökanden ger in en giltig juridisk handling som styrker att den aktuella grovfoderarealen används”
I mål C‑375/08,
angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG, framställd av Tribunale di Treviso (Italien) genom beslut av den 6 maj 2008, som inkom till domstolen den 18 augusti 2008, i brottmålet mot
Luigi Pontini m.fl.,
meddelar
DOMSTOLEN (andra avdelningen),
sammansatt av avdelningsordföranden J.N. Cunha Rodrigues samt domarna P. Lindh, A. Rosas, A. Ó Caoimh (referent) och A. Arabadjiev,
generaladvokat: N. Jääskinen,
justitiesekreterare: förste handläggaren L. Hewlett,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 14 januari 2010,
med beaktande av de yttranden som avgetts av
– Emanuele Rech, Giovanni Forato och Laura Forato, genom B. Nascimbene och F. Rossi dal Pozzo, avvocati,
– Adele Adami m.fl., genom W. Viscardini, avvocato,
– Ivo Colomberotto, genom A. Mascotto och O. Bigolin, avvocati,
– Agrirocca di Rech Emanuele och Asolat di Rech Emanuele & C., genom G. Donà, avvocato,
– Agenzia Veneta per i Pagamenti in Agricoltura – AVEPA, genom A. dal Ferro och A. Cevese, avvocati,
– Italiens regering, genom I. Bruni, i egenskap av ombud, biträdd av P. Gentili, avvocato dello Stato,
– Greklands regering, genom A. Vassilopoulou och E. Leftheriotou, båda i egenskap av ombud,
– Europeiska kommissionen, genom P. Rossi och N. Rasmussen, båda i egenskap av ombud,
med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,
följande
Dom
1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av gemenskapslagstiftningen om ansökningar om djurbidrag, bland annat av rådets förordning (EG) nr 1254/1999 av den 17 maj 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för nötkött (EGT L 160, s. 21, och rättelse i EGT L 263, 2000, s. 34).
2 Begäran har framställts i ett brottmål mot Luigi Pontini, Emanuele Rech, Giovanni Forato, Dino Bonora, Ivo Colomberotto, Laura Forato och Adele Adami. Dessa personer har åtalats för olika brottsliga gärningar som tillfogat Europeiska gemenskapen skada. Gärningarna har begåtts i samband med att de åtalade mottagit finansiellt gemenskapsstöd, som åklagaren anser inte ska utgå, avseende särskilda bidrag för handjur av nötkreatur och extensifieringsersättningar under åren 2000–2004.
Tillämpliga bestämmelser
Gemenskapslagstiftningen
Förordning (EEG) nr 3508/92
3 I artikel 1.1 i rådets förordning (EEG) nr 3508/92 av den 27 november 1992 om ett integrerat system för administration och kontroll av vissa stödsystem inom gemenskapen (EGT L 355, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 46, s. 78) föreskrivs att varje medlemsstat ska upprätta ett integrerat administrations- och kontrollsystem (nedan kallat det integrerade systemet) som är tillämpligt för olika stödsystem inom gemenskapen inom vegetabiliesektorn och animaliesektorn.
4 I artikel 2 i förordningen, i dess lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 1593/2000 av den 17 juli 2000 (EGT L 182, s. 4), föreskrivs att det integrerade systemet ska inbegripa en datoriserad databas, ett system för identifiering av jordbruksskiften, ett system för identifiering och registrering av djur, stödansökningar och ett integrerat kontrollsystem.
5 I artikel 6 i förordning nr 3508/92, i dess lydelse enligt förordning nr 1593/2000, föreskrivs följande:
”För att vara stödberättigad enligt ett eller flera av de gemenskapssystem som omfattas av denna förordning, skall jordbrukaren varje år inlämna en ansökan om arealstöd med uppgifter om
– jordbruksskiften, inbegripet grovfoderarealer, och jordbruksskiften som omfattas av systemet med uttag av åkermark, samt de jordbruksskiften som lagts i träda,
– vid behov andra nödvändiga uppgifter som föreskrivs antingen i förordningarna för gemenskapssystem eller av den berörda medlemsstaten.
…
6. För vart och ett av de anmälda jordbrukskiftena skall jordbrukaren ange skiftets areal och belägenhet, och dessa upplysningar skall göra det möjligt att identifiera skiftet i systemet för identifiering av jordbruksskiften.
…”
Förordning (EEG) nr 3887/92
6 I sjunde och nionde skälen i kommissionens förordning (EEG) nr 3887/92 av den 23 december 1992 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för det integrerade administrations- och kontrollsystemet för vissa av gemenskapens stödsystem (EGT L 391, s. 36; svensk specialutgåva, område 3, volym 47, s. 107), i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 1678/98 av den 29 juli 1998 (EGT L 212, s. 23) (nedan kallad förordning nr 3887/92) anges följande.
”Det måste kontrolleras på ett effektivt sätt att bestämmelserna för gemenskapsstöd uppfylls. …
…
På grundval av vunnen erfarenhet och med beaktande av principen om proportionalitet och de speciella problemen i samband med force majeure och naturliga omständigheter, bör bestämmelser antas som effektivt förhindrar och bestraffar oegentligheter och bedrägeri. …”
7 I artikel 2.1 b i förordning nr 3887/92 föreskrivs att om grovfoderarealer används gemensamt ska de behöriga myndigheterna fördela dessa arealer mellan de enskilda jordbrukarna i förhållande till deras användning av arealerna eller rätten till sådan användning.
8 Artikel 4.1 i förordning nr 3887/92 har följande lydelse:
”Utan att det inverkar på de krav som fastställs i förordningar för enskilda stödsystem, skall ansökningar om arealstöd innehålla alla nödvändiga uppgifter och särskilt
– jordbrukarens identitet,
– uppgifter som möjliggör identifiering av jordbruksföretagets samtliga jordbruksskiften, med angivande av areal, lokalisering, användning och vid behov om jordbruksskiftena är konstbevattnade, samt det berörda stödsystemet,
– ett utlåtande från producenten att han är medveten om villkoren för stöden i fråga.
Med användning avses typ av gröda, marktäcke eller frånvaro av gröda.
…”
Förordning (EG, Euratom) nr 2988/95
9 I artikel 4.3 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (EGT L 312, s. 1) föreskrivs följande:
”Beroende på omständigheterna skall handlingar leda till att en förmån inte beviljas eller till att den dras in om handlingarna bevisligen har till syfte att leda till att någon får en förmån som strider mot målen i den gemenskapslagstiftning som är tillämplig i det enskilda fallet därför att de villkor som krävs för att få förmånen har konstruerats.”
10 Artikel 8 i förordningen har följande lydelse:
”1. Medlemsstaterna skall i enlighet med bestämmelserna i nationella lagar och andra författningar vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att sådana transaktioner som involverar gemenskapernas finansiella intressen följer reglerna och verkligen äger rum.
2. Kontrollåtgärderna skall vara anpassade till varje sektors särdrag och vara proportionella i förhållande till de eftersträvade målen. …
…”
Förordning nr 1254/1999
11 I skäl 13 i förordning nr 1254/1999 anges att ”[m]ot bakgrund av trenden mot intensifierad nötköttsproduktion, bör bidragen för boskapsuppfödning begränsas med avseende på varje jordbruksföretags foderkapacitet i förhållande till antalet djur och djurslag som hålls. För att undvika alltför intensiva produktionstyper bör sådana bidrag beviljas om en högsta tillåten djurtäthet iakttas på jordbruksföretaget”.
12 Vad gäller behovet av att inrätta ett flexibelt ramverk för ytterligare gemenskapsbetalningar, anges i skäl 15 i förordningen att ”[d]et är särskilt viktigt att medlemsstaterna åläggs att använda sin skönsmässiga bedömning enbart på grundval av objektiva kriterier för att säkerställa en jämlik behandling och undvika snedvridning av marknads- och konkurrensvillkoren”.
13 Begreppet jordbruksföretag definieras i artikel 3 b i förordning nr 1254/1999 som ”alla produktionsenheter som drivs av producenten och som ligger inom en enda medlemsstats territorium”.
14 I artikel 4.1 i förordningen föreskrivs att en producent, som håller handjur av nötkreatur på sitt jordbruksföretag, efter ansökan får beviljas ett särskilt bidrag.
15 Artikel 12 i förordningen har rubriken ”Djurtäthetsfaktorn”. Artikeln har följande lydelse:
”1. Det totala antalet djur som berättigar till det särskilda bidraget och till am- och dikobidraget skall begränsas genom tillämpning av en djurtäthetsfaktor inom jordbruksföretaget på 2 djurenheter (DE) per hektar och kalenderår. Denna djurtäthetsfaktor skall uttryckas i DE per arealenhet av den grovfoderareal som används till foder till jordbruksföretagets djur. En producent skall dock medges undantag från tillämpningen av denna djurtäthetsfaktor om det antal djur på hans jordbruksföretag som skall användas vid beräkning av djurtätheten är högst 15 DE.
2. Vid fastställande av djurtäthetsfaktorn på jordbruksföretaget skall följande beaktas:
a) Handjur av nötkreatur, am- och dikor och kvigor, får och/eller getter för vilka bidragsansökningar har gjorts samt de mjölkkor som behövs för att producera den totala referenskvantitet av mjölk som har tilldelats producenten. Antalet djur skall räknas om till DE med hjälp av omräkningstabellen i bilaga III.
b) Grovfoderareal, vilket innebär den areal på företaget som är tillgänglig för uppfödning av nötkreatur och får eller getter under hela kalenderåret. Grovfoderarealen får inte omfatta
– byggnader, skog, dammar, vägar,
– arealer som används till andra grödor som omfattas av ordningar för gemenskapsstöd eller till fleråriga grödor eller trädgårdsgrödor, utom permanent betesmark för vilken arealersättning beviljas i enlighet med artikel 17 i denna förordning och artikel 19 i [rådets] förordning (EG) nr 1255/1999 [av den 17 maj 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för mjölk och mjölkprodukter (EGT L 160, s. 48)],
– arealer som omfattas av samma stödsystem som det som gäller för producenter av vissa jordbruksgrödor och som används för stödordningen för torkat foder eller som omfattas av en nationell ordning eller en gemenskapsordning för arealuttag.
Grovfoderareal skall omfatta arealer som brukas gemensamt och arealer som används till blandad odling.
3. Tillämpningsföreskrifter för denna artikel skall antas av kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 43. Dessa föreskrifter skall särskilt avse bestämmelser som
– avser arealer som brukas gemensamt och arealer som används till blandad odling, samt
– gör det möjligt att hindra felaktig tillämpning av djurtäthetsfaktorn.”
16 Artikel 12.1 i förordning nr 1254/1999 ändrades genom rådets förordning (EG) nr 1512/2001 av den 23 juli 2001 (EGT L 201, s. 1). Därvid lades följande mening till efter den första meningen i artikel 12.1:
”Djurtätheten skall från och med den 1 januari 2002 vara 1,9 DE och från och med den 1 januari 2003 1,8 DE.”
17 Artikel 13 i förordning nr 1254/1999 har rubriken ”Extensifieringsersättning”. Artikel 13.1 har följande lydelse:
”Producenter som erhåller det särskilda bidraget och/eller am- och dikobidraget kan vara berättigade till extensifieringsersättning.”
18 I artikel 45 i förordning nr 1254/1999 föreskrivs att rådets förordning (EG) nr 1258/1999 av den 17 maj 1999 om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken (EGT L 160, s. 103) och de bestämmelser som har fastställts vid dess genomförande ska tillämpas för de produkter som anges i artikel 1 i förordning nr 1254/1999.
Förordning (EG) nr 1258/1999
19 Enligt artikel 1 i förordning nr 1258/1999 består Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (nedan kallad EUGFJ) av en garantisektion som bland annat ska finansiera intervention i syfte att stabilisera jordbruksmarknaden.
20 Artikel 8.1 i förordningen har följande lydelse:
”Medlemsstaterna skall i enlighet med nationella bestämmelser i lagar och andra författningar vidta de åtgärder som är nödvändiga för att
a) försäkra sig om att transaktioner som finansieras av [EUGFJ] verkligen äger rum och att de genomförs korrekt,
b) förhindra och ingripa mot oegentligheter,
c) indriva belopp som förlorats till följd av oegentligheter eller försumlighet.
Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om de åtgärder som vidtagits i dessa syften, särskilt i vilket stadium de förvaltningsmässiga och rättsliga förfarandena befinner sig.”
Förordning (EG) nr 1259/1999
21 Enligt artikel 1 i rådets förordning (EG) nr 1259/1999 av den 17 maj 1999 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken (EGT L 160, s. 113) ska förordningen tillämpas på betalningar som görs direkt till jordbrukare enligt de stödsystem inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken (nedan kallad GJP) som helt eller delvis finansieras av garantisektionen vid EUGFJ, utom dem som föreskrivs enligt rådets förordning (EG) nr 1257/1999 av den 17 maj 1999 om stöd från Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) till utveckling av landsbygden och om ändring och upphävande av vissa förordningar (EGT L 160, s. 80).
22 I artikel 7 i förordning nr 1259/1999 föreskrivs att utan hinder av särskilda bestämmelser i individuella stödsystem, ska inga utbetalningar göras till stödmottagare för vilka det har fastställts att de konstlat har åstadkommit de villkor som krävs för att få sådana utbetalningar i syfte att erhålla en förmån i strid med målen för stödsystemet.
Förordning (EG) nr 2419/2001
23 Artikel 4 i kommissionens förordning (EG) nr 2419/2001 av den 11 december 2001 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för det integrerade administrations- och kontrollsystem för vissa av gemenskapens stödordningar som infördes genom rådets förordning (EEG) nr 3508/92 (EGT L 327, s. 11, och rättelse i EGT L 7, 2002, s. 48) har rubriken ”Identifiering av och minimistorlek på jordbruksskiften”. I artikel 4.1 föreskrivs följande:
”Det identifieringssystem som avses i artikel 4 i förordning (EEG) nr 3508/92 skall utformas så att de enskilda jordbruksskiftena kan identifieras. Medlemsstaterna får fastställa att en annan enhet än jordbruksskifte används, t.ex. ett skifte som redovisas i fastighetsregistret eller en sammanhängande odlingsenhet. I sådana fall skall medlemsstaterna säkerställa att jordbruksskiftena identifieras på ett tillförlitligt sätt och särskilt kräva att arealstödsansökningar förses med de uppgifter eller åtföljs av de handlingar som den behöriga myndigheten fastställer och som gör det möjligt att lokalisera och mäta upp varje enskilt jordbruksskifte.”
24 Artikel 5.1 i förordning nr 2419/2001 har följande lydelse:
”Vid tillämpningen av denna förordning skall följande gälla:
…
b) Om en grovfoderareal används gemensamt, skall de behöriga myndigheterna på ett fingerat sätt fördela denna areal mellan de enskilda jordbrukarna i förhållande till deras användning av den eller till rätten till sådan användning.
c) Varje grovfoderareal skall vara tillgänglig för djuruppfödning under en period på minst sju månader, som börjar vid en tidpunkt som medlemsstaten fastställer och som skall infalla mellan den 1 januari och den 31 mars.”
25 Artikel 10 i förordning nr 2419/2001 har rubriken ”Villkor för ansökningar om djurbidrag”. Bestämmelsen har följande lydelse:
”1. Ansökningar om djurbidrag skall innehålla alla nödvändiga uppgifter för att fastställa stödberättigandet, särskilt:
a) jordbrukarens identitet,
b) en hänvisning till arealstödsansökningen, om en sådan redan har lämnats in,
c) antalet djur av varje typ för vilka stöd söks och när det gäller nötkreatur, djurens identitetskod,
d) i tillämpliga fall, ett åtagande av jordbrukaren att hålla de djuren som avses i c på sitt företag under djurhållningsperioden och uppgifter om var djuren kommer att hållas, även den eller de aktuella perioderna,
e) i tillämpliga fall, den individuella gränsen eller det individuella taket för de berörda djuren,
…
g) en försäkran från jordbrukaren om att han känner till villkoren för stöden i fråga.
Om djuren flyttas till en annan plats under djurhållningsperioden, skall jordbrukaren på förhand skriftligen underrätta den behöriga myndigheten om detta.
2. Medlemsstaterna skall garantera att samtliga djurhållare, utan begränsningar, med rimliga mellanrum och utan onödigt dröjsmål, från de behöriga myndigheterna får information om de uppgifter i databasen som berör dem eller de djur som de håller. När stödansökan lämnas in skall jordbrukaren deklarera att dessa uppgifter är korrekta och fullständiga eller, i förekommande fall, ändra felaktigheter eller komplettera ofullständiga uppgifter.
…”
26 Enligt artikel 15 i förordning nr 2419/2001 ska administrativa kontroller och kontroller på plats genomföras så att en effektiv prövning säkerställs av att villkoren för beviljande av stöd är uppfyllda.
27 Artikel 22 i förordningen har rubriken ”Fastställande av arealer”. Bestämmelsen har följande lydelse:
”1. Jordbruksskiftenas areal skall bestämmas på lämpligt sätt som anges av den behöriga myndigheten, och som säkerställer mätning med en noggrannhet som minst motsvarar den som krävs för officiella mätningar enligt nationella regler. …
2. Jordbruksskiftenas totala areal får endast beaktas om den fullt ut används i enlighet med vad som är brukligt i den berörda medlemsstaten eller regionen. I övriga fall skall den faktiskt använda arealen beaktas.
…
3. Kontrollen av att jordbruksskiftena är stödberättigande skall ske med lämpliga hjälpmedel. För detta ändamål skall vid behov ytterligare bevismaterial begäras in.”
28 Genom artikel 53.1 i förordning nr 2419/2001 upphävdes förordning nr 3887/92. Därvid föreskrevs även att förordning nr 3887/92 dock skulle fortsätta att tillämpas i fråga om stödansökningar som avser regleringsår eller bidragsperioder som börjar före den 1 januari 2002.
29 Enligt artikel 54.2 i förordning nr 2419/2001 ska förordningen tillämpas på stödansökningar som avser regleringsår eller bidragsperioder som börjar den 1 januari 2002.
Förordning (EG) nr 1782/2003
30 Förordning nr 3508/92 upphävdes genom artikel 153.1 i rådets förordning (EG) nr 1782/2003 av den 29 september 2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare och om ändring av förordningarna (EEG) nr 2019/93, (EG) nr 1452/2001, (EG) nr 1453/2001, (EG) nr 1454/2001, (EG) nr 1868/94, (EG) nr 1251/1999, (EG) nr 1254/1999, (EG) nr 1673/2000, (EEG) nr 2358/71 och (EG) nr 2529/2001 (EGT L 270, s. 1, och rättelse i EGT L 94, 2004, s. 70). Samtidigt föreskrevs att förordning nr 3508/92 skulle fortsätta att tillämpas på ansökningar om direktstöd med avseende på kalenderåren före år 2005.
31 Genom förordning nr 1782/2003 upphävdes vidare, med verkan från och med den 1 januari 2005, vissa bestämmelser i förordning nr 1254/1999.
Den nationella lagstiftningen
32 I presidentdekret nr 503 av den 1 december 1999 om inrättande av en jordbruks- och fiskestadga och av ett jordbrukarregister (GURI nr 305 av den 30 december 1999, nedan kallat dekret nr 503/1999) återfinns bestämmelser om de uppgifter som finns i jordbrukarregistret och i jordbrukarens eller producentens akt.
33 Enligt artikel 3.1 f i dekret nr 503/1999 ska registret bland annat innehålla uppgifter om varje jordbruksföretag avseende volym, verksamhet och fastighetsregisterutdrag – om det finns – avseende fastigheterna, däribland myndighetens kartografiska och teleanalytiska uppgifter samt uppgifter från flygfotografering.
34 I beslutet om hänskjutande anges att tillämplig nationell lagstiftning utgörs av dekret nr 503/1999 och dekret meddelade av jordbruks- och skogsministern den 4 april 2000, den 10 augusti 2001 och den 17 april 2003, och att det däri föreskrivs, beträffande producentens skyldigheter vid ansökan, att när rätten att använda marken inte består av en äganderätt till denna ska sökanden till sin ansökan bifoga avsiktsurkunder beträffande användningen.
35 Agenzia Veneta per i Pagamenti in Agricoltura (nedan kallat AVEPA) är utbetalande organ i regionen Veneto. Enligt AVEPA har dekret nr 503/1999 genomförts genom ett antal cirkulär från Agenzia per le Erogazioni in Agricoltura. Bland dessa cirkulär återfinns cirkulär nr 35 av den 24 april 2001 som har följande lydelse:
”B) Särskilda krav vad gäller ansökningar [som rör GJP, nedan kallade GJP‑ansökningar] avseende jordbruksgrödor:
För att underlätta handläggningen av GJP-ansökningar avseende jordbruksgrödor, ska producenten inkomma med en kopia på uppdaterade fastighetsregisterutdrag avseende all mark som anges i ansökan.
När den som ger in ansökan inte är den som äger den mark som anges i ovannämnda fastighetsregisterutdrag, ska vederbörande visa att han har rätt att använda marken (exempelvis genom arrende, lån, nyttjanderätt, tomträtt osv.). Därvid ska bestyrkt kopia ges in av en rättighetsgrundande handling, som ska ha registrerats i vederbörlig ordning enligt gällande lagstiftning.
… För det fall den producent som gett in ansökan inte kan inkomma med dokumentation avseende nämnda rättigheter och/eller för det fall det är fråga om ett muntligt avtal, ska vederbörande [själv intyga] att det har slutits ett avtal på vilket ansökan grundar sig. Denne ska därvid även åta sig att iaktta de skyldigheter som föreskrivs i lag nr 448 av den 23 december 1998. [Detta personliga intyg] ska innehålla uppgift om att producenten är den som lagligen använder marken jämte civilståndsintyg avseende markägaren samt uppgift om den dag avtalet börjar respektive upphör att gälla. Därvid ska producenten på eget ansvar uppge rättigheten och skälen till att det är nödvändigt att tillgripa [nämnda intyg].”
Bakgrund till brottmålet och tolkningsfrågan
36 Med anledning av de förundersökningar som hade inletts år 2004 enligt Procura della Repubblica di Trevisos instruktioner, väcktes åtal mot Luigi Pontini m.fl. vid Tribunale di Treviso (Treviso tingsrätt) enligt tillämpliga bestämmelser i den italienska brottsbalken. Åtalet avsåg deltagande i en kriminell organisation (brottet associazione per delinquere) samt grovt och perdurerande bedrägeri som tillfogat Europeiska gemenskapen skada. Åklagaren gjorde gällande att de tilltalade under åren 2000–2004 otillbörligen mottagit finansiellt gemenskapsstöd (närmare bestämt särskilda bidrag för handjur av nötkreatur samt extensifieringsersättning enligt artikel 4.1 respektive artikel 13 i förordning nr 1254/1999).
37 Beslutet om hänskjutande ger vid handen att åklagaren anser att de tilltalade medelst oriktiga uppgifter eller bedrägerier vilselett behöriga nationella myndigheter för att på så sätt bereda sig själva eller annan otillbörlig vinning. Grunden för åtalet är att de tilltalade medelst vilseledande erhållit särskilda bidrag för handjur av nötkreatur och extensifieringsersättningar. Detta vilseledande ska ha bestått i att de tilltalade, som bilagor till sina ansökningar, gett in låneavtal avseende de grovfoderarealer som de stödsökande använder, vilka avtal upprättats utan markägarnas vetskap.
38 Den nationella domstolen har vidare uppgett att det i tillämplig nationell lagstiftning föreskrivs att den stödsökande ska bifoga de handlingar som styrker rätten att använda den mark som kan användas för grovfoderproduktion. När stödsökanden inte äger marken, ska vederbörande bifoga avsiktsurkunder beträffande markens användning. Den nationella domstolen har vidare uppgett att tillämplig nationell lagstiftning ska tolkas så, att stödsökanden ska inkomma med en giltig handling som styrker markens användning, och att det – till skillnad från vad de tilltalade har uppgett – inte är tillräckligt att vederbörande faktiskt använder grovfoderarealerna, oavsett hur stödsökanden besitter eller använder marken.
39 De tilltalade gjorde vid den nationella domstolen gällande att det i vissa medlemsstater bara uppställs ett villkor för att kunna beviljas sådana finansiella gemenskapsstöd som de aktuella, nämligen att den stödsökande har tillgång till för ändamålet ägnad grovfoderareal och faktiskt använder densamma. Därvid uppställs inte några krav på juridisk dokumentation som visar att marken nyttjas.
40 Den nationella domstolen är osäker på om förordning nr 1254/1999, såvitt avser villkoren för beviljande av sådana finansiella gemenskapsstöd som de här aktuella, uppställer strikta villkor som medlemsstaterna inte får göra undantag ifrån, eller om förordningen uppställer en allmän referensram varvid de behöriga nationella myndigheterna har att verkställa de åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta och att reglera detaljerna.
41 Den nationella domstolen ansåg att det är av stor vikt att tolka förordning nr 1254/1999, särskilt begreppet tillgänglig grovfoderareal i artikel 12, för att den ska kunna döma i målet. Den beslutade därför att vilandeförklara målet och att ställa följande tolkningsfråga till domstolen:
”Vilka villkor ska vara uppfyllda för att man ska kunna beviljas bidrag för handjur av nötkreatur och extensifieringsersättning? Är det därvid tillräckligt att grovfoderarealen faktiskt används, utan hänsyn tagen till huruvida det föreligger en juridisk handling som styrker denna användning?”
42 Den nationella domstolen hemställde att EG-domstolen skulle handlägga begäran om förhandsavgörande enligt förfarandet för brådskande mål i artikel 104b i domstolens rättegångsregler. Som skäl för sin hemställan angav den nationella domstolen att det är nödvändigt att EG-domstolen snabbt meddelar ett förhandsavgörande, eftersom brottmålet mot de tilltalade pågått sedan år 2004 och eftersom den behöriga nationella myndigheten har beslutat att tills vidare inte bevilja de tilltalade några gemenskapsstöd.
43 Den 21 augusti 2008 beslutade domstolens tredje avdelning att inte handlägga begäran enligt förfarandet för brådskande mål. Som skäl angavs att begäran om förhandsavgörande inte rör något av de områden som omfattas av förfarandet för brådskande mål enligt artikel 23a i domstolens stadga och artikel 104b i rättegångsreglerna. Vidare angavs att målet under alla omständigheter inte kunde anses vara av brådskande art på sätt som krävs för att handlägga det enligt nämnda förfarande.
44 Alternativt hemställde den nationella domstolen att EG-domstolen, av samma skäl, skulle handlägga begäran om förhandsavgörande skyndsamt med tillämpning av artikel 104a första stycket i rättegångsreglerna.
45 Domstolens ordförande beslutade den 29 september 2008 att avslå begäran om skyndsam handläggning. Som skäl angavs att rekvisiten i artikel 104a första stycket i rättegångsreglerna inte var uppfyllda.
Prövning av tolkningsfrågan
46 Den nationella domstolen har ställt sin tolkningsfråga för att få klarhet i huruvida det i tillämpliga gemenskapsbestämmelser om djurbidragsansökningar, bland annat förordning nr 1254/1999, uppställs något krav på att en ansökan om särskilda bidrag för handjur av nötkreatur eller om extensifieringsersättningar åtföljs av en giltig juridisk handling som styrker att stödsökanden har rätt att använda de grovfoderarealer som anges i ansökan.
47 Domstolen konstaterar inledningsvis att parterna är oense om bakgrunden till brottmålet, vilket även framkom vid förhandlingen. Parterna är särskilt oense om huruvida låneavtalen har förfalskats och ingetts av de tilltalade eller av vissa av de tilltalade för att få gemenskapsbidrag. Meningsskiljaktigheter råder även beträffande frågan huruvida de flesta av de markområden som avses i de aktuella stödansökningarna kan kvalificeras som tillgänglig grovfoderareal i den mening som avses i förordning nr 1254/1999.
48 Enligt artikel 234 EG, som grundar sig på en tydlig funktionsfördelning mellan de nationella domstolarna och EU-domstolen, är den senare emellertid endast behörig att tolka eller pröva giltigheten av en gemenskapsrättsakt på grundval av de uppgifter om de faktiska omständigheterna som har lämnats av den nationella domstolen (se, för ett liknande resonemang, bland annat dom av den 19 februari 2009 i mål C-321/07, Schwartz, REG 2009, s. I-1113, punkt 49).
49 Det ankommer således på den nationella domstolen att fastställa de faktiska omständigheter som har gett upphov till tvisten och att bedöma vilka följder dessa får för det avgörande som den nationella domstolen har att meddela (se, bland annat, dom av den 16 september 1999 i mål C-435/97, WWF m.fl., REG 1999, s. I-5613, punkt 32).
50 De tilltalade har även bestritt relevansen av de dekret (se punkt 34 ovan) som den nationella domstolen ingett såsom tillämplig nationell lagstiftning och av de cirkulär (se ovan punkt 35) som AVEPA har hänvisat till. De anser att dessa inte var tillämpliga när gärningarna begicks och att de bara har status som administrativa akter men inte någon juridisk verkan.
51 Det åligger emellertid den nationella domstolen att i själva begäran om förhandsavgörande klargöra den faktiska och rättsliga bakgrunden till målet (se beslut av den 28 juni 2000 i mål C-116/00, Laguillaumie, REG 2000, s. I-4979, punkt 23). Det ankommer inte på EU-domstolen att identifiera vilka nationella bestämmelser som är tillämpliga, att uttala sig om tolkningen av dessa bestämmelser eller att avgöra om den nationella domstolens tolkning av dessa är korrekt (se, för ett liknande resonemang, dom av den 23 april 2009 i de förenade målen C-378/07–C-380/07, Angelidaki m.fl., REG 2009, s. I-3071, punkt 48).
52 Brottmålet vid den nationella domstolen avser bland annat tolkningen av gemenskapslagstiftningen om djurbidragsansökningar samt villkoren i gemenskapslagstiftningen för att få de särskilda bidrag för handjur av nötkreatur och extensifieringsersättningar som föreskrivs i artiklarna 4 och 13 i förordning nr 1254/1999. I brottmålet aktualiseras även frågeställningar om hur de behöriga nationella myndigheterna tillämpar gemenskapslagstiftningen.
53 De tilltalade har gjort gällande att det skulle strida mot andan i tillämplig gemenskapslagstiftning att tolka gemenskapslagstiftningen på så sätt att man bara får bedriva uppfödning på de grovfoderarealer som ägs av producenten eller på de grovfoderarealer beträffande vilka producenten kan styrka en viss nyttjanderätt. Denna lagstiftning avser mark som producenten använder eller som denne förfogar över, oberoende av med stöd av vilken rättighet producenten använder eller förfogar över marken. Gemenskapslagstiftarens avsikt att det räcker med att producenten använder eller förfogar över grovfoderarealerna för att bidrag ska utgå, framgår enligt de tilltalade bland annat av artiklarna 3, 12 och 17 i förordning nr 1254/1999, artikel 1.4 i förordning nr 3508/92 och av artiklarna 5, 6 och 22 i förordning nr 2419/2001.
54 De tilltalade har även gjort gällande följande. I gemenskapslagstiftningen om särskilda bidrag för handjur av nötkreatur och om extensifieringsersättningar anges inte något om med stöd av vilken rättighet som grovfoderarealerna nyttjas. Det enda som har någon betydelse är att betesmarken faktiskt används. I förordning nr 1254/1999 föreskrivs en rad strikta villkor för att säkerställa att uppfödaren inom ramen för sitt företag föder upp ett tillräckligt stort antal nötkreatur för att kunna få bidraget. Det som är av grundläggande betydelse är att antalet deklarerade boskapsdjur stämmer överens med det verkliga antalet.
55 AVEPA samt den italienska och den grekiska regeringen har däremot gjort gällande följande. En nationell lagstiftning som uppställer krav på att stödsökanden inkommer med en giltig juridisk handling som styrker att vederbörande förfogar över den areal som anges i ansökan om särskilt bidrag för handjur av nötkreatur och om extensifieringsersättning, strider inte mot gemenskapslagstiftningen på området. Det ankommer på medlemsstaterna att, inom ramen för det integrerade systemet, vidta tillsynsåtgärder och införa kontrollmekanismer för att på ett effektivt sätt se till att bestämmelserna om gemenskapsstöd iakttas. Det ankommer även på medlemsstaterna att anta bestämmelser som på ett effektivt sätt förhindrar oegentligheter och bedrägerier och som på ett effektivt sätt beivrar dylika beteenden.
56 AVEPA och den italienska regeringen har vidare gjort gällande följande. Tack vare att det uppställts krav på att producenten inkommer med en giltig juridisk handling blir det möjligt att kontrollera att uppgifterna i stödansökningarna stämmer. Det blir även lättare att förhindra att foderkapaciteten på den aktuella arealen beaktas två gånger, och att uppfödarna på ett otillbörligt sätt kan tillgodoräkna sig annans mark med det uppenbara syftet att kringgå stödbestämmelserna.
57 Domstolen kommer – såsom kommissionen föreslagit – att pröva om gemenskapslagstiftningen, särskilt förordning nr 1254/1999, för att en person ska få särskilda bidrag för handjur av nötkreatur och extensifieringsersättning uppställer något krav på att en giltig juridisk handling ges in angående användningen av den grovfoderareal som anges i stödansökan. För det fall något sådant krav inte uppställs, kommer domstolen att pröva om gemenskapslagstiftningen utgör hinder mot att medlemsstaterna uppställer ett sådant krav i sin nationella lagstiftning.
58 Vid tolkningen av en gemenskapsbestämmelse ska enligt fast rättspraxis inte bara dess lydelse beaktas, utan också sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som den ingår i (dom av den 1 mars 2007 i mål C-34/05, Schouten, REG 2007, s. I-1687, punkt 25, och av den 24 maj 2007 i mål C-45/05, Maatschap Schonewille-Prins, REG 2007, s. I-3997, punkt 30).
59 Vad först beträffar gemenskapsbestämmelsernas lydelse, definieras begreppet jordbruksföretag i artikel 3 b i förordning nr 1254/1999 som alla produktionsenheter som drivs av producenten och som ligger inom en enda medlemsstats territorium.
60 I artikel 12.1 i förordningen föreskrivs att det totala antalet djur som berättigar till det särskilda bidraget enligt artikel 4.1 ska begränsas genom tillämpning av en djurtäthetsfaktor inom jordbruksföretaget. Under de år som är relevanta i målet vid den nationella domstolen har denna djurtäthetsfaktor varierat mellan 2 och 1,8 DE per hektar och kalenderår.
61 Såsom framgår av artikel 12.2 a och b i förordningen motsvarar denna djurtäthetsfaktor ett bråk där täljaren utgörs av det antal djur som anges i bidragsansökningarna och där nämnaren utgörs av den grovfoderareal på företaget som är tillgänglig för uppfödning av nötkreatur och får eller getter under hela kalenderåret. Ju större grovfoderarealen för uppfödning av nötkreatur är under året, desto fler djur kan ligga till grund för det särskilda bidraget.
62 Varken definitionen av jordbruksföretag i artikel 3 b i förordning nr 1254/1999 eller hänvisningen till ”tillgänglig grovfoderareal” i artikel 12.2 b i samma förordning ger stöd för slutsatsen att en producent, när han ger in en stödansökan, enligt förordningen måste ge in en giltig juridisk handling som styrker antingen att vederbörande själv äger marken eller att han eller hon på annan grund har rätt att använda marken.
63 Kommissionen har därvid gjort gällande att dessa bestämmelser inte utesluter att redan den omständigheten att grovfoderarealen faktiskt används under hela referenskalenderåret kan innebära att arealen är tillgänglig i den mening som avses i förordning nr 1254/1999. Domstolen delar denna bedömning.
64 Det framgår både av artikel 12.2 sista stycket i förordning nr 1254/1999 och av artikel 2.1 b i förordning nr 3887/92 att de grovfoderarealer som ligger till grund för en stödansökan kan användas gemensamt. Artikel 5.1 b i förordning nr 2419/2001 är tillämplig på stödansökningar som avser regleringsår eller bidragsperioder som börjar den 1 januari 2002, och enligt denna bestämmelse kan de behöriga myndigheterna, om en grovfoderareal används gemensamt, på ett fingerat sätt fördela denna areal mellan de enskilda jordbrukarna i förhållande till deras användning av den eller till deras rätt att använda denna areal.
65 Artikel 22 i förordning nr 2419/2001 har rubriken ”Fastställande av arealer”, och i denna bestämmelse föreskrivs att jordbruksskiftenas areal ska bestämmas på lämpligt sätt. Vidare föreskrivs att om jordbruksskiftets totala areal inte beaktas till följd av att det inte fullt ut används så ska den faktiskt använda arealen beaktas.
66 Av ovannämnda bestämmelser framgår att de aktuella bidragen fastställs dels utifrån de grovfoderarealer som faktiskt använts, dels utifrån det antal djur som hålls på arealerna under det aktuella kalenderåret, och inte utifrån att en giltig juridisk handling som styrker användningen av dessa arealer har getts in.
67 Det framgår vidare av skälen 4 och 13 i förordning nr 1254/99 att ett av de mål som eftersträvas med förordningen är att bryta trenden mot intensifierad nötköttsproduktion. Producenterna håller nämligen ett konstant ökande antal nötkreatur på sina jordbruksföretag utan att arealen ökar och därmed räcker som foder till djuren (domen i det ovannämnda målet Schouten, punkt 28).
68 Syftet med djurtäthetsfaktorn i artikel 12 i förordningen är således att bevilja bidrag endast för djur som hålls på ett jordbruksföretag vars areal är tillräckligt stor för att täcka djurens näringsbehov. Domstolen delar därvid kommissionens bedömning att beräkningen av djurtäthetsfaktorn på grundval av tillgänglig grovfoderareal således avser jordbruksföretagets faktiska foderkapacitet och kontrollen av den faktiska användningen av denna kapacitet. Beräkningen avser inte den formellt eller lagligen tillgängliga foderkapaciteten som inte faktiskt använts på denna areal.
69 De tilltalade har gjort gällande att det för att uppnå detta mål med förordning nr 1254/1999 inte krävs att bidragssökanden för att få de berörda bidragen måste visa upp en giltig juridisk handling som styrker att den i ansökan angivna grovfoderarealen har använts, utan att det är tillräckligt att sökanden visar att arealen faktiskt har använts. Domstolen delar denna bedömning.
70 Av det anförda följer att artikel 12 i förordning nr 1254/1999 inte kräver att sökanden ger in en giltig juridisk handling som styrker att sökanden har rätt att använda den i ansökan angivna grovfoderarealen för att sökanden ska kunna beviljas bidrag. Det framgår av de relevanta bestämmelserna i förordning nr 1254/1999, av det sammanhang i vilket de ingår och av de mål som eftersträvas med bland annat den här förordningen att det är den faktiska användningen av grovfoderarealen som utgör ett av de villkor som ska vara uppfyllda för att de aktuella bidragen ska betalas ut.
71 Således uppställs det inte något krav i gemenskapslagstiftningen på att sökanden ska ge in en giltig juridisk handling som styrker att sökanden har rätt att använda den i ansökan angivna grovfoderarealen för att sökanden ska kunna beviljas bidrag. Domstolen kommer emellertid – såsom framgår av punkt 57 i denna dom – att pröva huruvida gemenskapslagstiftningen utgör hinder mot att medlemsstaterna i sin nationella lagstiftning föreskriver en dylik skyldighet.
72 Domstolen kommer i detta sammanhang att pröva arten hos och målen med det integrerade system som inrättats genom gemenskapslagstiftningen om gemenskapsstöd. Domstolen kommer därvid att fastställa vilket utrymme för skönsmässig bedömning som medlemsstaterna har när det gäller kontrollen av att villkoren för stöd i det integrerade systemet iakttas.
73 Enligt artiklarna 1 och 2 i förordning nr 3508/92 ska varje medlemsstat upprätta ett integrerat system som inbegriper en datoriserad databas, ett system för identifiering av jordbruksskiften, ett system för identifiering och registrering av djur, stödansökningar och ett integrerat kontrollsystem.
74 Enligt sjunde och nionde skälen i förordning nr 3887/92 är syftet med det integrerade systemet att på ett effektivt sätt kontrollera att bestämmelserna för gemenskapsstöd följs och att bestämmelser antas som effektivt förhindrar och beivrar oegentligheter och bedrägerier (se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 juli 1997 i mål C-354/95, National Farmers’ Union m.fl., REG 1997, s. I‑4559, punkt 51, av den 16 maj 2002 i mål C-63/00, Schilling och Nehring, REG 2002, s. I-4483, punkt 25, och av den 1 juli 2004 i mål C-295/02, Gerken, REG 2004, s. I-6369, punkt 41).
75 Det framgår klart av gemenskapslagstiftningen om det integrerade systemet, om skydd av gemenskapernas finansiella intressen och om finansieringen av GJP att medlemsstaterna har till uppgift att vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att det integrerade systemet genomförs korrekt. Av denna lagstiftning framgår även att medlemsstaterna bland annat ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att de transaktioner som finansieras av gemenskaperna i allmänhet och av EUGFJ i synnerhet följer reglerna och verkligen äger rum samt för att förhindra och beivra oegentligheter.
76 En prövning av relevanta bestämmelser i gemenskapslagstiftningen om gemenskapsstöd och om det integrerade systemet ger även vid handen att medlemsstaterna har ett utrymme för skönsmässig bedömning när de genomför nämnda stödordning och när de väljer vilka nationella åtgärder som de anser vara nödvändiga för att på ett effektivt sätt förhindra och beivra oegentligheter och bedrägerier.
77 I artikel 6.1 i förordning nr 3508/92 föreskrivs således att för att vara stödberättigad enligt de gemenskapsstödsystem som omfattas av denna förordning, ska jordbrukaren varje år inlämna en ansökan om arealstöd. Denna ansökan ska innehålla uppgifter om jordbruksskiften, inbegripet grovfoderarealer, och i förekommande fall ”andra nödvändiga uppgifter som föreskrivs antingen i förordningarna för [nämnda] gemenskapssystem eller av den berörda medlemsstaten”.
78 Likaledes föreskrivs i artikel 4.1 i förordning nr 3887/92 att en ansökan om arealstöd ska innehålla alla nödvändiga uppgifter och särskilt uppgifter som möjliggör identifiering av jordbruksföretagets samtliga jordbruksskiften, med angivande av areal, lokalisering och användning.
79 Att medlemsstaterna har ett utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller kontrollen av stödansökningar framgår även av förordning nr 2419/2001. I skäl 48 i denna förordning anges att medlemsstaterna bör vidta de åtgärder som behövs för att säkerställa att denna förordning fungerar väl. I artikel 4 i förordningen föreskrivs att medlemsstaterna ska säkerställa att jordbruksskiftena identifieras på ett tillförlitligt sätt och särskilt kräva att arealstödsansökningar förses med de uppgifter eller åtföljs av de handlingar som den behöriga myndigheten fastställer och som gör det möjligt att lokalisera och mäta upp varje enskilt jordbruksskifte. Enligt artikel 22.3 i förordningen ska kontrollen av att jordbruksskiftena är stödberättigande ske med lämpliga hjälpmedel och för detta ändamål kan vid behov ytterligare bevismaterial begäras in.
80 Vidare föreskrivs i artikel 7 i förordning nr 1259/1999 att inga utbetalningar enligt de stödsystem som avses i förordningen ska göras till stödmottagare för vilka det har fastställts att de konstlat har åstadkommit de villkor som krävs för att få sådana utbetalningar i syfte att erhålla en förmån i strid med målen för stödsystemet.
81 De åtgärder som avses i punkt 75 ovan och som medlemsstaterna ska vidta för att försäkra sig om att de transaktioner som finansieras av gemenskaperna verkligen äger rum och att de genomförs korrekt – såsom framgår av artikel 8.1 i förordning nr 2988/95 och av artikel 8.1 i förordning nr 1258/1999 – ska dessutom vidtas i enlighet med nationella bestämmelser i lagar och andra författningar.
82 Av ovannämnda bestämmelser i gemenskapslagstiftningen om stödsystem och om den närmare tillämpningen för det integrerade systemet framgår det klart att medlemsstaterna har ett utrymme för skönsmässig bedömning vad gäller de avsiktsurkunder och den bevisning som man kan kräva att en stödsökande inkommer med angående den grovfoderareal som anges i ansökan. Med beaktande av detta utrymme för skönsmässig bedömning, får medlemsstaterna precisera vilken bevisning som ska ges in till stöd för en stödansökan. Det kan därvid bland annat hänvisas till sedvanan i landet avseende nyttjande och användning av grovfoderareal och till vilken dokumentation som ska ges in angående denna användning.
83 Detta utrymme för skönsmässig bedömning är emellertid begränsat i vissa avseenden.
84 Såsom framgår av skäl 15 i förordning nr 1254/1999 har medlemsstaterna ålagts att använda sin skönsmässiga bedömning enbart på grundval av objektiva kriterier, för att säkerställa en jämlik behandling och undvika snedvridning av marknads- och konkurrensvillkoren. Även om kravet på att inkomma med en giltig juridisk handling i princip utgör ett sådant objektivt kriterium, ankommer det på den nationella domstolen att pröva om detta krav gäller för alla stödsökande som befinner sig i lika situationer.
85 Likaledes framgår det av artikel 8.1 och 8.2 i förordning nr 2988/95 att de kontrollåtgärder som medlemsstaterna vidtar för att försäkra sig om att de transaktioner som involverar gemenskapens finansiella intressen följer reglerna och verkligen äger rum – såsom de transaktioner som finansieras av EUGFJ – ska vara anpassade till varje sektors särdrag och vara proportionella i förhållande till de eftersträvade målen.
86 Medlemsstaterna ska således – i samband med att de utövar sin skönsmässiga bedömning angående vilken bevisning som ska ges in till stöd för en stödansökan, bland annat beträffande möjligheten att ålägga en stödsökande att ge in en giltig juridisk handling som styrker dennes rätt att använda den grovfoderareal som anges i ansökan – iaktta de mål som eftersträvas med den aktuella gemenskapslagstiftningen och de allmänna principerna i gemenskapsrätten, särskilt proportionalitetsprincipen.
87 Domstolen har slagit fast att proportionalitetsprincipen kräver att de medel som genomförs genom en bestämmelse är ägnade att uppnå det eftersträvade målet och att de inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål. Proportionalitetsprincipen ska iakttas både av gemenskapslagstiftaren och av nationella lagstiftare och av de nationella domstolarna vid tillämpning av gemenskapsrätten (se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 januari 2008 i de förenade målen C-37/06 och C-58/06, Viamex Agrar Handel och ZVK, REG 2008, s. I-69, punkt 33). De behöriga nationella myndigheterna ska således iaktta denna princip när de tillämpar bestämmelserna i förordning nr 1254/1999 och bestämmelserna rörande det integrerade systemet.
88 Såsom framgår av punkt 75 ovan ska medlemsstaterna enligt gemenskapslagstiftningen om det integrerade systemet, om skydd av gemenskapernas finansiella intressen och om finansieringen av GJP vidta lämpliga nationella åtgärder för att säkerställa att det integrerade systemet genomförs korrekt och för att säkerställa att de stödsystem som finansieras av gemenskapen följer reglerna och verkligen äger rum. Domstolen finner att en sådan lagstiftning som den som är tillämplig i målet vid den nationella domstolen syftar till att tillgodose dessa mål. Som framgår av punkt 56 ovan är målet med nämnda lagstiftning nämligen bland annat att förhindra att uppfödarna på ett otillbörligt sätt kan tillgodoräkna sig annans mark för att kringgå gemenskapslagstiftningen om de aktuella stöden. Det förefaller som om en sådan lagstiftnings krav på att en sökande ger in en giltig juridisk handling uppfyller de krav som proportionalitetsprincipen ställer.
89 Det ankommer emellertid på den nationella domstolen att kontrollera om proportionalitetsprincipen har iakttagits i det aktuella målet.
90 Mot denna bakgrund ska tolkningsfrågan besvaras enligt följande. I gemenskapslagstiftningen, bland annat förordning nr 1254/1999, uppställs inte något krav på att en stödsökande ska ge in en giltig juridisk handling som styrker att sökanden har rätt att använda de grovfoderarealer som anges i ansökan för att densamme ska kunna beviljas särskilda bidrag för handjur av nötkreatur och extensifieringsersättningar. Gemenskapslagstiftningen hindrar emellertid inte medlemsstaterna från att i sin nationella lagstiftning föreskriva en skyldighet för en sökande att ge in en sådan handling, under förutsättning att medlemsstaterna därvid iakttar de mål som eftersträvas med gemenskapslagstiftningen och de allmänna principerna i gemenskapsrätten, särskilt proportionalitetsprincipen.
Rättegångskostnader
91 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (andra avdelningen) följande:
I gemenskapslagstiftningen, bland annat rådets förordning (EG) nr 1254/1999 av den 17 maj 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för nötkött, uppställs inte något krav på att en stödsökande ska ge in en giltig juridisk handling som styrker att sökanden har rätt att använda de grovfoderarealer som anges i ansökan för att densamme ska kunna beviljas särskilda bidrag för handjur av nötkreatur och extensifieringsersättningar. Gemenskapslagstiftningen hindrar emellertid inte medlemsstaterna från att i sin nationella lagstiftning föreskriva en skyldighet för en sökande att ge in en sådan handling, under förutsättning att medlemsstaterna därvid iakttar de mål som eftersträvas med gemenskapslagstiftningen och de allmänna principerna i gemenskapsrätten, särskilt proportionalitetsprincipen.
Underskrifter