Language of document : ECLI:EU:F:2011:8

PERSONALDOMSTOLENS BESLUT

(första avdelningen)

den 4 februari 2011

Mål F-54/10

Luc Verheyden

mot

Europeiska kommissionen

”Personalmål – Tjänstemän – Beslut av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) att överlämna uppgifter om fysiska personer till de italienska rättsliga myndigheterna – En doms rättsverkningar för tredje part – Principen om likabehandling”

Saken: Talan väckt med stöd av artikel 270 FEUF, som är tillämplig på Euratomfördraget i kraft av artikel 106a i det sistnämnda fördraget, genom vilken Luc Verheyden bland annat har yrkat om ogiltigförklaring av kommissionens beslut att inte tillerkänna honom samma skadestånd på 3000 euro som det förstainstansrätten tillerkände sökandena i de förenade målen F-5/05 och F-7/05 där dom meddelades den 28 april 2009, Violetti m.fl. mot kommissionen.

Avgörande: Talan avvisas, eftersom den är uppenbart ogrundad. Sökanden ska bära samtliga rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Förfarande – Prövning i sak innan prövning av huruvida talan kan tas upp till sakprövning – Tillåtet

2.      Tjänstemän – Likabehandling – Olika behandling av mottagarna av liknande individuella beslut i den mån vissa vunnit framgång när de väckt talan mot besluten och andra inte – Diskriminering föreligger inte

3.      Tjänstemän – Administrationens omsorgsplikt – Principen om god förvaltningssed – Räckvidd – Domstolsprövning – Gränser

1.      Unionsdomstolen kan, för att tillgodose kravet på en god rättskipning, pröva huruvida en talan under alla omständigheter ska ogiltigförklaras, utan att det är nödvändigt att pröva huruvida talan kan tas upp till sakprövning.

(se punkt 31)

Hänvisning till

Domstolen: 26 februari 2002, Rådet mot Bohringer, C‑23/00 P, punkterna 51 och 52

2.      Mottagarna av flera liknande individuella beslut som antagits inom ramen för ett gemensamt förfarande kan behandlas olika på så sätt att vissa endast vinner framgång med sin talan om ogiltigförklaring medan andra inte med framgång har väckt talan vid någon behörig domstol.

Den situation som en tjänsteman vars talan avvisats befinner sig i skiljer sig objektivt sett från situationen för sådana tjänstemän som väckt talan inom gällande frist, på så sätt gjort gällande att de behandlats felaktigt och under dessa omständigheter har vunnit framgång med sin talan mot institutionen vid personaldomstolen. Härav följer att det inte kan anses uppenbart att institutionen har åsidosatt likabehandlingsprincipen genom att neka sökanden det skadeståndsbelopp som tillerkänts andra sökanden.

(se punkterna 34 och 35)

Hänvisning till

Domstolen: 14 september 1999, kommissionen mot AssiDomän Kraft Products m.fl., C‑310/97 P, punktern 49–71

3.      För att tillämpa principen om god förvaltnigssed och omsorgsplikten måste institutionen vid bedömningen av en tjänstemans situation beakta samtliga omständigheter som kan påverka dess beslut och därvid inte endast vad som ligger i tjänstens intresse utan även intressena för den berörde tjänstemannen. Institutionerna bör även för att visa särskild omsorg om sina anställda utsträcka de gynnsamma konsekvenserna av avgöranden till följd av talan som väckts av andra tjänstemän till att omfatta vissa tjänstemän som inte överklagat sitt individuella beslut inom gällande frist.

Mot bakgrund av det utrymme för skönsmässig bedömning som institutionerna förfogar över när det gäller att bedöma vad som ligger i tjänstens intresse ska personaldomstolens kontroll begränsas till frågan huruvida tillsättningsmyndigheten hållit sig inom rimliga gränser och inte gjort någon uppenbart oriktig bedömning.

(se punkterna 36 och 37)

Hänvisning till

Domstolen: 4 februari 1987, Maurissen mot revisionsrätten, 417/85, punkt 12; 11 januari 2001, Gevaert mot kommissionen, C‑389/98 P, punkterna 44, 45 och 56

Förstainstansrätten: 15 september 1998, Haas m.fl. mot kommissionen, T‑3/96, punkt 53; 16 mars 2004, Afari mot ECB, T‑11/03, punkt 42