Mål C‑284/11

EMS-Bulgaria Transport OOD

mot

Direktor na Direktsia ”Obzhalvane i upravlenie na izpalnenieto” Plovdiv

(begäran om förhandsavgörande från

Varhoven administrativen sad)

”Mervärdesskatt – Direktiv 2006/112/EG – Avdragsrätt – Preklusionsfrist för att utöva avdragsrätten för mervärdesskatt – Effektivitetsprincipen – Avdragsrätt för mervärdesskatt nekas – Principen om skatteneutralitet”

Sammanfattning av domen

1.        Harmonisering av skattelagstiftning – Gemensamt system för mervärdesskatt – Avdrag för ingående mervärdesskatt – Utövande av rättigheten – Preklusionsfrist – Tillåten – Villkor – Iakttagande av effektivitetsprincipen – Bedömning som görs av den nationella domstolen

(Rådets direktiv 2006/112, artiklarna 179.1, 180 och 273)

2.        Harmonisering av skattelagstiftning – Gemensamt system för mervärdesskatt – Avdrag för ingående mervärdesskatt – Principen om skatteneutralitet – Avdragsrätt nekas om skatten betalats för sent – Otillåtet – Betalning av dröjsmålsränta – Tillåtet – Villkor – Iakttagande av proportionalitetsprincipen

(Rådets direktiv 2006/112)

1.        Artiklarna 179.1, 180 och 273 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt ska tolkas så, att de inte utgör hinder för tillämpningen av en preklusionsfrist för utövandet av avdragsrätten, under förutsättning att denna frist inte gör det orimligt svårt eller i praktiken omöjligt att utöva denna rätt. Denna bedömning ankommer på den nationella domstolen, som bland annat kan beakta en senare förlängning av preklusionsfristen och längden på förfarandet för den mervärdesskatteregistrering som ska göras inom samma frist för att det ska bli möjligt att utöva avdragsrätten.

(se punkt 64 samt punkt 1 i domslutet)

2.        Principen om skatteneutralitet utgör hinder för en sanktionsåtgärd som består i att vägra avdragsrätt vid för sent betald mervärdesskatt, men utgör inte hinder mot att dröjsmålsränta påförs, under förutsättning att sanktionsåtgärden iakttar proportionalitetsprincipen, vilket det ankommer på den nationella domstolen att kontrollera.

Medlemsstaterna får visserligen vidta sanktionsåtgärder när de skyldigheter som avser att säkerställa en riktig uppbörd av skatten och förebygga undandragande av skatt åsidosätts. Dessa åtgärder får emellertid inte gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå de eftersträvade målen. Med beaktande av att avdragsrätten har en framträdande plats i det gemensamma mervärdesskattesystemet, framstår en sanktionsåtgärd som innebär att avdragsrätt alltid nekas som oproportionerlig, för det fall det inte finns något undandragande eller någon påverkan på statens budget.

(se punkterna 67, 70 och 77 samt punkt 2 i domslutet)