Language of document : ECLI:EU:C:2019:249

Mål C377/16

Konungariket Spanien

mot

Europaparlamentet

 Domstolens dom (stora avdelningen) av den 26 mars 2019

”Överklagande – Språkregler – Förfarande för uttagning av kontraktsanställda – Inbjudan till intresseanmälan – Chaufförer – Tjänstegrupp I – Språkkunskaper – Den omständigheten att valet av språk 2 i uttagningsförfarandet är begränsat till engelska, franska och tyska – Kommunikationsspråk – Förordning nr 1 – Tjänsteföreskrifterna – Anställningsvillkoren för övriga anställda – Diskriminering på grund av språk – Motivering – Tjänstens intresse”

1.        Tjänstemän – Kontraktsanställda – Rekrytering – Inbjudan till intresseanmälan i syfte att upprätta en reservlista över sökande för rekrytering som kontraktsanställda – Språk för kommunikationen mellan Europeiska rekryteringsbyrån (Epso) och de sökande – Begränsning – Tillåtet – Motivering – Motivering med beaktande av tjänstens intresse – Iakttagande av proportionalitetsprincipen

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 1d.1 och 1d.6; anställningsvillkoren för övriga anställda, artikel 80.4; rådets förordning nr 1, artiklarna 2 och 5)

(se punkterna 38–40, 44, 47 och 51)

2.        Tjänstemän – Kontraktsanställda – Rekrytering – Inbjudan till intresseanmälan i syfte att upprätta en reservlista över sökande för rekrytering som kontraktsanställda – Begränsning av valet av andraspråk – Diskriminering på grund av språk – Motivering med beaktande av tjänstens intresse – Föreligger inte

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 1d.6)

(se punkterna 63, 67, 70, 72–74 och 78)

3.        Tjänstemän – Kontraktsanställda – Rekrytering – Inbjudan till intresseanmälan i syfte att upprätta en reservlista över sökande för rekrytering som kontraktsanställda – Begränsning av valet av andraspråk – Domstolsprövning – Räckvidd

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 1d.6)

(se punkterna 68 och 69)

4.        Talan väckt av tjänstemän – Dom om ogiltigförklaring – Verkningar – Ogiltigförklaring av inbjudan till intresseanmälan i syfte att upprätta en reservlista över sökande för rekrytering som kontraktsanställda – De uttagna personernas berättigade förväntningar – Begränsning av verkningarna i tiden – Omfattas inte

(Artikel 266 FEUF; tjänsteföreskrifterna, artikel 91)

(se punkterna 83–88)

Resumé

Skillnader i behandling på grund av språk är i princip inte tillåtna under uttagningsförfarandena för EU-personal

I domen i målet Spanien mot parlamentet (C‑377/16), som meddelades den 26 mars 2019, ogiltigförklarade domstolen, inom ramen för en talan om ogiltigförklaring, enligt artikel 263 FEUF, en inbjudan till intresseanmälan som utfärdats av Europaparlamentet för rekrytering av kontraktsanställda till chaufförtjänster. Enligt inbjudan var det endast engelska, franska och tyska som kunde väljas som språk 2 i uttagningsförfarandet och som kommunikationsspråket för själva förfarandet.

Europaparlamentet hade den 14 april 2016 offentliggjort en inbjudan till intresseanmälan i syfte att upprätta en reservlista för rekrytering av kontraktsanställda chaufförer. I avdelning IV i inbjudan angavs att rekryteringen förutsatte ”[t]illfredsställande kunskaper ... i engelska, franska eller tyska” som ”språk 2”. Enligt parlamentet berodde denna begränsning på att det med hänsyn till tjänstens intresse är påkallat att ”de nyanställda omedelbart ska kunna utföra sina uppgifter och kommunicera effektivt i sitt dagliga arbete”, och att det är dessa tre språk som institutionen använder sig av mest. För att anmäla sitt intresse behövde sökandena dessutom fylla i ett elektroniskt formulär på Europeiska rekryteringsbyråns (Epsos) webbplats som endast fanns tillgängligt på dessa tre språk.

Vad gäller en eventuell begränsning av valet av språk för kommunikationen mellan de sökande och Epso inom ramen för det aktuella uttagningsförfarandet, fann domstolen att det inte kunde uteslutas att vissa sökande hade berövats möjligheten att använda sig av valfritt officiellt unionsspråk för att göra sin intresseanmälan, och således hade särbehandlats på grund av språket. I detta sammanhang erinrade domstolen bland annat om att det framgår av artikel 2 i förordning nr 1/58(1) att skriftliga handlingar som en person, som lyder under en medlemsstats jurisdiktion, ställer till unionens institutioner efter avsändarens val får avfattas på något av de officiella språken, enligt artikel 1 i denna förordning. Denna rätt att välja vilket av unionens officiella språk man vill använda i kontakterna med institutionerna är av grundläggande betydelse och utgör ett väsentligt uttryck för respekten för unionens språkliga mångfald, vars betydelse det erinras om i artikel 3.3 fjärde stycket FEU samt i artikel 22 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Vad beträffar just förfarandena för uttagning av EU-personal har institutionerna dock möjlighet att införa begränsningar vad gäller användningen av de officiella språken i detta sammanhang, under förutsättning att dessa begränsningar, i enlighet med artikel 1d.6 i tjänsteföreskrifterna, som är tillämplig på kontraktsanställda med stöd av artikel 80.4 i anställningsvillkoren för övriga anställda,(2) på objektiva och rimliga grunder kan motiveras av ett legitimt mål av allmänt intresse inom ramen för personalpolitiken och står i proportion till det eftersträvade målet. I det aktuella fallet hade Europaparlamentet dock inte angett något skäl som kunde styrka att det förelåg ett legitimt mål av allmänt intresse som motiverade att valet av kommunikationsspråk hade begränsats till engelska, franska och tyska.

Vad gäller den omständigheten att valet av språk 2 var begränsat till dessa språk med avseende på uttagningsförfarandet som sådant, fann domstolen att sökande som inte hade sådana språkkunskaper att de uppfyllde detta krav saknade möjlighet att delta i uttagningsförfarandet, till och med om de hade tillräckliga kunskaper i två eller fler av unionens övriga officiella språk, i enlighet med villkoren i artikel 82.3 e i anställningsvillkoren för övriga anställda. Denna begränsning kan utgöra en särbehandling på grund av språk. Även om det i tjänstens intresse kan vara påkallat att de anställda besitter specifika språkkunskaper, såsom ett legitimt mål av allmänt intresse, så ankommer det dock på den institution som beslutar att endast tillåta att ett begränsat antal av unionens officiella språk används i ett visst urvalsförfarande, och som i detta avseende förfogar över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning, att visa att en sådan begränsning är lämplig för att tillgodose reella krav kopplade till de arbetsuppgifter som väntar. Begränsningen ska stå i proportion till detta intresse och vara grundad på klara, objektiva och förutsebara kriterier som är sådana att de sökande kan förstå de bakomliggande skälen och unionsdomstolen kan pröva om begränsningen är lagenlig. Domstolen fann i detta fall att den motivering som lämnas i avdelning IV i inbjudan till intresseanmälan inte i sig räcker för att styrka att tjänsten som chaufför vid Europaparlamentet i praktiken kräver kunskaper i ett av de tre aktuella språken och inte i de övriga av unionens officiella språk. Då Europaparlamentet inte heller, med stöd av artikel 6 i förordning nr 1/58, har antagit några interna regler om närmare villkor för hur regleringen av språkanvändningen ska tillämpas, kan det emellertid inte utan beaktande av de arbetsuppgifter som de anställda i praktiken kommer att utföra med framgång göras gällande att det nödvändigtvis är dessa tre språk som man har störst nytta av för samtliga arbetsuppgifter vid denna institution. Domstolen fann att den omständigheten att arbetsbeskrivningen för chaufförtjänsterna indikerade att dessa skulle komma att utföra huvuddelen av sina arbetsuppgifter i Bryssel, Luxemburg och Strasbourg, det vill säga i tre städer belägna i medlemsstater där franska eller tyska ingår bland de officiella språken, inte räckte för att motivera begränsningen i fråga. Parlamentet har nämligen inte styrkt att begränsningen till vart och ett av de språk som anges som språk 2 i uttagningsförfarandet har skett på objektiva och rimliga grunder med hänsyn till arbetsuppgifter som är specifika för de tjänster som ska tillsättas. Parlamentet har inte heller klargjort varför något annat av de officiella språken som eventuellt skulle kunna vara av relevans för sådana tjänster däremot inte kunde väljas.

Vad gäller konsekvenserna av ogiltigförklaringen av inbjudan till intresseanmälan slog domstolen fast att denna ska leda till att den reservlista som har upprättats med stöd av inbjudan ogiltigförklaras. Domstolen konstaterade att de sökande som har upptagits på reservlistan inte i denna egenskap har garanterats någon anställning och att endast det faktum att sökande har upptagits på reservlistan således inte kunde anses skapa några berättigade förväntningar som kräver att konsekvenserna av den ogiltigförklarade inbjudan till intresseanmälan ska fortsätta att gälla. Däremot skulle ogiltigförklaringen inte påverka anställningar som eventuellt redan hade ägt rum.


1      Rådets förordning nr 1 av den 15 april 1958 om vilka språk som ska användas i Europeiska ekonomiska gemenskapen (EGT 17, 1958, s. 385; svensk specialutgåva, område 1, volym 1, s. 16), i dess lydelse enligt rådets förordning (EU) nr 517/2013 av den 13 maj 2013 (EUT L 158, 2013, s. 1).


2      Rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68 av den 29 februari 1968 om fastställande av tjänsteföreskrifter för tjänstemännen i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkor för övriga anställda i dessa gemenskaper samt om införande av särskilda tillfälliga åtgärder beträffande kommissionens tjänstemän (EGT L 56, 1968, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 1, s. 39), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 1023/2013 av den 22 oktober 2013 (EUT L 287, 2013, s. 15).