BESLUT AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(andra avdelningen)

11 december 2014

Mål F‑21/14

Hariklia Iliopoulou

mot

Europeiska polisbyrån (Europol)

”Personalmål – Europols personal – Europolkonventionen – Tjänsteföreskrifter för anställda vid Europol – Beslut 2009/371/RIF – Tillämpning av Anställningsvillkoren på Europols anställda – Beslut att inte förnya en tillfälligt anställds tidsbegränsade anställningsavtal – Vägran att ingå ett avtal om tillsvidareanställning med en tillfälligt anställd”

Saken:      Talan enligt artikel 270 FEUF genom vilken Hariklia Iliopoulou yrkar ogiltigförklaring av Europeiska polisbyråns (Europol) beslut av den 13 maj 2013 att inte anställa henne som tillfälligt anställd med tillsvidareanställning i samband med att hennes tillfälliga anställningsavtal för bestämd tid löpte ut den 31 oktober 2013.

Avgörande:      Talan ogillas. Europeiska polisbyrån ska bära sina egna rättegångskostnader och ska bära hälften av Hariklia Iliopoulous rättegångskostnader. Hariklia Iliopoulou ska bära hälften av sina rättegångskostnader.

Sammanfattning

Domstolsförfarande – Rättegångskostnader – Fördelning – Hänsyn till vad som är skäligt – Förpliktelse för den vinnande parten att ersätta rättegångskostnaderna

(Personaldomstolens rättegångsregler, artikel 102.2; tjänsteföreskrifterna, artikel 90.1)

Enligt artikel 102.2 i personaldomstolens rättegångsregler får personaldomstolen förplikta den vinnande parten att helt eller delvis ersätta rättegångskostnaderna, om detta framstår som befogat på grund av hans eller hennes uppträdande, inbegripet tiden före talans väckande. Framför allt kan det vara motiverat att låta institutionen bära rättegångskostnaderna på grund av att institutionen brustit i skyndsamhet under det administrativa förfarandet. Detta är fallet då institutionen inte fattar ett uttryckligt beslut om avslag på den ansökan som ingetts av den berörda tjänstemannen inom den frist på fyra månader som föreskrivs i artikel 90.1 i tjänsteföreskrifterna, institutionen inte heller fattar något sådant beslut inom de tre påföljande månaderna, och det inte kan uteslutas att sökanden inte skulle ha väckt talan om institutionen hade fattat ett sådant beslut.

(se punkterna 80 och 82)

Hänvisning till

Personaldomstolen: beslut Coedo Suárez/rådet, F‑73/10, EU:F:2011:102, punkt 47