Överklagande ingett den 21 december 2018 av Vereniging tot Behoud van Natuurmonumenten in Nederland m.fl. av den dom som tribunalen (andra avdelningen) meddelade den 15 oktober 2018 i mål T-79/16, Vereniging Gelijkberechtiging Grondbezitters m.fl. mot kommissionen

(Mål C- 817/18 P)

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Klagande: Vereniging tot Behoud van Natuurmonumenten in Nederland, Stichting Het Groninger Landschap, It Fryske Gea, Stichting Het Drentse Landschap, Stichting Het Overijssels Landschap, Stichting Het Geldersch Landschap, Stichting Flevo-Landschap, Stichting Het Utrechts Landschap, Stichting Landschap Noord-Holland, Stichting Het Zuid-Hollands Landschap, Stichting Het Zeeuwse Landschap, Stichting Het Noordbrabants Landschap, Stichting Het Limburgs Landschap (ombud: P. Kuypers, M. de Wit, advocaten)

Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen, Vereniging Gelijkberechtiging Grondbezitters, Exploitatiemaatschappij De Berghaaf BV, Stichting Het Nationale Park De Hoge Veluwe, BV Landgoed Den Alerdinck II, Landgoed Ampsen BV, Pallandt van Keppel Stichting, Landgoed Kasteel Keppel BV, Baron van Lynden, Stichting het Lijndensche Fonds voor Kerk en Zending, Landgoed Welna BV, Landgoed "Huis te Maarn" BV, Vicariestichting De Vijf Capellarijen / Ambachtsheerlijkheid Kloetinge, Maatschappij tot Exploitatie van het Landgoed Tongeren onder Epe BV, Landgoed Anderstein NV, Landgoed Bekspring BV, Landgoed Nijenhuis en Westerflier BV, Landgoed Caprera BV, Landgoed Schapenduinen BV, Stichting Schapenduinen, Landgoed de Noetselenberg BV

Klagandenas yrkanden

Klagandena yrkar att domstolen ska

upphäva den överklagade domen (T-79/16),

förplikta VGG att ersätta rättegångskostnaderna i båda instanser, och

i andra hand, såvitt målet återförvisas till tribunalen, låta beslutet om rättegångskostnader anstå fram till att slutlig dom har meddelats.

Grunder och huvudargument

Första grunden: Tribunalen tog felaktigt upp VGG:s talan till sakprövning

Tribunalen tillämpade ett felaktigt test av om VGG skulle anses vara berörd, eftersom det ska föreligga ett konkurrensförhållande mellan VGG och klagandena. Stödet ska konkret påverka VGG:s ställning och förvrida det berörda konkurrensförhållandet.

Tribunalen baserade VGG:s och dess medlemmars talerätt direkt på behörigheten för Stichting Het Nationale Park De Hoge Veluwe, som är den enda kvarvarandee part från år 2008.

Tribunalen slog emellertid inte fast, eller åtmintone inte tillräckligt tydligt, beträffande vilka verksamheter klagandena och Stichting Het Nationale Park De Hoge Veluwe konkret befann sig i en konkurrensituation. Tribunalen utgick därmed felaktigt från att det föreligger ett konkurrensförhållande mellan klagandena och Stichting Het Nationale Park De Hoge Veluwe.

Tribunalen drog därför, mot bakgrund av antagandet att det föreligger ett konkurrensförhållande, felaktigt slutsatsen att stödet konkret har påverkat och förvridit konkurensförmågan hos VGG-medlemmarna.

Tribunalen borde inte med stöd av bedömningen av Stichting Het Nationale Park De Hoge Veluwes talerätt ha dragit slutsatsen att VGG:s talan kunde prövas i sak.

Andra grunden: Tribunalen utgick felaktigt från att det förelåg ”allvarliga problem”.

Tribunalen utgick felaktigt från att de procedurmässiga garantier som föreskrivs i artikel 108.2 FEUF hade åsidosatts. Tribunalens antagande att kommissionen vid bedömningen av om PNB-ordningen (Regeling bijdragen Particuliere Terreinbeherende Natuurbeschermingsorganisaties, ordning om bidrag från privata naturskyddsorganisationer) var förenlig med bestämmelserna om statligt stöd hade haft ”allvarliga problem” utgör felaktig rättstillämpning.

Den kvalifikation som gjordes i beslutet av tjänsterna av allmänt ekonomiskt intresse som ”ovanliga” och ”omfattande” tyder inte på allvarliga problem och avsaknaden av separat bokföring utgör inte något indicium för att allvarliga problem skulle föreligga och det saknades inte heller en mekanism för att undgå överkompensation.

____________