Mål C‑265/13

Emiliano Torralbo Marcos

mot

Korota SA

och

Fondo de Garantía Salarial

(begäran om förhandsavgörande från Juzgado de lo Social nº 2 de Terrassa)

”Begäran om förhandsavgörande – Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna – Artikel 47 – Rätt till ett effektivt rättsmedel – Domstolsavgifter vid överklagande i arbetsrättsliga och socialförsäkringsrättsliga mål – Genomförande av unionsrätten – Föreligger inte – Unionsrättens tillämpningsområde – Domstolen saknar behörighet”

Sammanfattning – Domstolens dom (andra avdelningen) av den 27 mars 2014

1.        Begäran om förhandsavgörande – Domstolens behörighet – Gränser – Begäran om tolkning av unionens stadga om de grundläggande rättigheterna – Nationell lagstiftning som innebär en allmän reglering av vissa avgifter inom domstolsväsendet och genom vilken det tas ut domstolsavgifter vid överklagande i arbetsrättsliga och socialförsäkringsrättsliga mål – Nationell lagstiftning som inte syftar till att genomföra unionsrättsliga bestämmelser och som inte kan påverkas av några särskilda sådana bestämmelser – En rättslig situation som inte omfattas av unionsrättens tillämpningsområde – Domstolen saknar behörighet

(Artikel 267 FEUF; Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artiklarna 47 och 51.1; Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/94)

2.        Begäran om förhandsavgörande – Domstolens behörighet – Gränser – Saken i det nationella målet saknar anknytning till unionsrätten – Talan som syftar till att få tillgång till en nationell garantiinstitution vid arbetsgivarens insolvens – Situation som på detta stadium inte omfattas av tillämpningsområdet för vare sig direktiv 2008/94 eller unionsrätten – Domstolen saknar behörighet

(Artikel 267 FEUF; Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/94, artiklarna 2.1 och 3)

1.        Tillämpningsområdet för Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna definieras, med avseende på åtgärder som vidtas av medlemsstaterna, i artikel 51.1 däri, enligt vilken bestämmelserna i stadgan riktar sig till medlemsstaterna endast när dessa tillämpar unionsrätten. I artikel 51.1 i stadgan bekräftas domstolens fasta praxis enligt vilken de grundläggande rättigheter som garanteras i unionens rättsordning är tillämpliga i samtliga fall som regleras av unionsrätten, men inte i andra fall. Om en rättslig situation inte omfattas av unionsrättens tillämpningsområde saknar domstolen behörighet att pröva situationen, och de bestämmelser i stadgan som eventuellt åberopas kan inte i sig grunda någon sådan behörighet.

En nationell lagstiftning genom vilken det tas ut domstolsavgifter vid överklagande i arbetsrättsliga och socialförsäkringsrättsliga mål och som innebär en allmän reglering av vissa avgifter inom domstolsväsendet syftar för det första inte till att genomföra unionsrättsliga bestämmelser. Vidare innehåller unionsrätten inte någon särskild lagstiftning på området eller bestämmelser som kan inverka på den nationella lagstiftningen.

(se punkterna 28–30 och 32 samt domslutet)

2.        Se domen

(se punkterna 36–40)