Domstolens dom (första avdelningen) av den 12 februari 2019 (begäran om förhandsavgörande från Rechtbank Amsterdam - Nederländerna) – Verkställighet av den europeiska arresteringsorder som utfärdats mot TC

(Mål C-492/18 PPU)(¹ )

(Begäran om förhandsavgörande – Straffrättsligt samarbete – Rambeslut 2002/584/RIF – Europeisk arresteringsorder – Artikel 12 – Fortsatt frihetsberövande – Artikel 17 – Tidsfrister för verkställande av den europeiska arresteringsordern – Nationell lagstiftning som föreskriver att frihetsberövandet med automatik ska upphöra 90 dagar efter gripandet – Tolkning som är förenlig med rambeslutet – Avbrytande av tidsfristerna – Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna – Artikel 6 – Rätt till frihet och säkerhet – Tolkningar av den nationella lagstiftningen som går isär – Klarhet och förutsägbarhet)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Rechtbank Amsterdam

Parter i målet vid den nationella domstolen

TC

Domslut

Rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna ska tolkas så, att det utgör hinder för en nationell bestämmelse, såsom den bestämmelse som är aktuell i det nationella målet, enligt vilken det föreskrivs en generell och ovillkorlig skyldighet att försätta en eftersökt person som gripits med stöd av en europeisk arresteringsorder på fri fot så snart som det förflutit 90 dagar räknat från gripandet av vederbörande, när det finns en stor risk för att personen avviker, vilken inte kan minskas till en godtagbar nivå genom vidtagandet av lämpliga åtgärder.

Artikel 6 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna ska tolkas så, att den utgör hinder för nationell rättspraxis enligt vilken det är möjligt att hålla den eftersökta personen frihetsberövad längre än den nämnda 90-dagarsfristen med stöd av en tolkning av nämnda nationella bestämmelse enligt vilken denna frist avbryts när den verkställande rättsliga myndigheten antingen beslutar sig för att hänskjuta en begäran om förhandsavgörande till Europeiska unionens domstol eller beslutar att avvakta svaret på en begäran om förhandsavgörande som framställts av en annan verkställande rättslig myndighet eller beslutar att skjuta upp beslutet om överlämnade av det skälet att det i den utfärdande medlemsstaten skulle kunna finnas en verklig risk för att förhållandena under frihetsberövandet kommer att vara omänskliga eller förnedrande, såvitt denna rättspraxis inte säkerställer nämnda nationella bestämmelses förenlighet med rambeslut 2002/584 och uppvisar skillnader som kan leda till att längden på frihetsberövanden blir olika.

____________

(¹ ) EUT C 381, 22.10.2018.