Mål C‑476/17
Pelham GmbH m.fl.
mot
Ralf Hütter
och
Florian Schneider-Esleben
(begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesgerichtshof)
Domstolens dom (stora avdelningen) av den 29 juli 2019
”Begäran om förhandsavgörande – Upphovsrätt och närstående rättigheter – Direktiv 2001/29/EG – Informationssamhället – Harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter – Sampling – Artikel 2 c – Fonogramframställare – Rätt till mångfaldigande – ’Delvis mångfaldigande’ – Artikel 5.2 och 5.3 – Undantag och inskränkningar – Räckvidd – Artikel 5.3 d – Citat – Direktiv 2006/115/EG – Artikel 9.1 b – Spridningsrätt – Grundläggande rättigheter – Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna – Artikel 13 – Frihet för konsten”
1. Tillnärmning av lagstiftning – Upphovsrätt och närstående rättigheter – Direktiv 2001/29 – Harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället – Rätt till mångfaldigande – Räckvidd – En utomståendes användning av ett även mycket kort ljudavsnitt från framställarens fonogram i syfte att låta ljudavsnittet ingå i ett annat fonogram – Omfattas – Undantag
(Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29, artikel 2 c)
(se punkterna 27, 34, 35 och 37–39 samt punkt 1 i domslutet)
2. Tillnärmning av lagstiftning – Upphovsrätt och närstående rättigheter – Direktiv 2006/115 – Spridningsrätt – Exemplar – Begrepp – Fonogram som innehåller musikavsnitt som överförts från ett annat fonogram – Omfattas inte – Villkor
(Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/115, artikel 9.1 b)
(se punkterna 47, 51, 52, 54, 55 samt punkt 2 i domslutet)
3. Tillnärmning av lagstiftning – Upphovsrätt och närstående rättigheter – Direktiv 2001/29 – Harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället – Rätt till mångfaldigande – Undantag och inskränkningar – Räckvidd – Andra undantag och inskränkningar än dem som är föreskrivna i direktivet – Omfattas inte
(Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29, artiklarna 2 c och 5)
(se punkterna 58, 65 samt punkt 3 i domslutet)
4. Tillnärmning av lagstiftning – Upphovsrätt och närstående rättigheter – Direktiv 2001/29 – Harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället – Rätt till mångfaldigande – Undantag och inskränkningar – Begreppet citat – Situation i vilken det inte är möjligt att identifiera det citerade verket – Omfattas inte
(Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29, artikel 5.3 d)
(se punkterna 72, 74 samt punkt 4 i domslutet)
5. Tillnärmning av lagstiftning – Upphovsrätt och närstående rättigheter – Direktiv 2001/29 – Harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället – Rätt till mångfaldigande – Räckvidd – Fullständig harmonisering
(Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29, artikel 2 c)
(se punkterna 84–86 samt punkt 5 i domslutet)
Resumé
Domstolen (stora avdelningen) tolkade i dom av den 29 juli 2019, Pelham m.fl. (C‑476/17), de ensamrätter som fonogramframställare har att mångfaldiga och sprida sina fonogram samt de undantag från och inskränkningar av dessa rättigheter som är föreskrivna i direktiv 2001/29(1) och 2006/115.(2) Målet avsåg sampling av ett musikstycke i syfte att använda det för att skapa ett nytt musikstycke.
Ralf Hütter och Florian Schneider-Esleben (nedan tillsammans kallade Hütter m.fl.) är medlemmar i musikgruppen Kraftwerk. Kraftwerk gav år 1977 ut ett fonogram som innehöll ett musikstycke med titeln Metall auf Metall. Moses Pelham och Martin Haas är kompositörer till musikstycket Nur mir som gavs ut på ett fonogram som Pelhambolaget framställde år 1997. Hütter m.fl. hävdade att Pelham i elektronisk form hade kopierat ett avsnitt (sample) på cirka två sekunder av en rytmsekvens ur musikstycket Metall auf Metall och fört in detta avsnitt i musikstycket Nur mir i form av på varandra följande upprepningar. Hütter m.fl. anser i första hand att Pelham har åsidosatt den till upphovsrätten närstående rättighet som de är innehavare av i deras egenskap av framställare av fonogram.
Domstolen konstaterade för det första att en användares mångfaldigande av även ett mycket kort ljudavsnitt från ett fonogram i princip måste anges utgöra ett ”delvist” mångfaldigande av fonogrammet, i den mening som avses i den bestämmelsen, och att ett sådant mångfaldigande således omfattas av fonogramframställarens ensamrätt som avses i direktiv 2001/29.
Domstolen erinrade emellertid om att rätten till immateriell egendom(3) nämligen ska vägas mot andra grundläggande rättigheter, bland vilka återfinns friheten för konsten(4), som är garanterade i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och som – såvitt den omfattas av yttrandefriheten(5) – gör det möjligt att delta i det offentliga utbytet av kulturella, politiska och sociala upplysningar och idéer av alla slag.
Domstolen fann att, mot bakgrund av stadgan, ger en fonogramframställares ensamrätt att tillåta eller förbjuda mångfaldigande av framställarens fonogram(6) vederbörande rätt att motsätta sig att en utomstående använder ett även mycket kort ljudavsnitt från framställarens fonogram i syfte att låta ljudavsnittet ingå i ett annat fonogram, såvida ljudavsnittet inte ingår i det andra fonogrammet i en ändrad form som inte är igenkännbar vid lyssning.
Domstolen preciserade vidare beträffande denna ensamrätt att dess materiella innehåll är fullständigt harmoniserat. Den ensamrätt till mångfaldigande som fonogramframställare i unionen är nämligen definierad i direktivet 2001/29 på ett otvetydigt sätt. Denna bestämmelse är inte försedd med något villkor och kräver inte – för sitt genomförande eller verkan – att någon rättsakt.
Domstolen fann beträffande fonogramframställarens ensamrätt att göra fonogram tillgängliga, inbegripet exemplar av fonogrammen,(7) att begreppet exemplar, vilket även används i Genèvekonventionen(8) och därför måste tolkas på ett sätt som stämmer överens med den konventionen, ska tolkas så, att ett fonogram som innehåller musikavsnitt som överförts från ett annat fonogram inte utgör ett ”exemplar”, såvida det inte återger hela fonogrammet eller en väsentlig del av detta.
Beträffande möjligheten att göra undantag från fonogramframställarnas ensamrätt att mångfaldiga sina fonogram fann domstolen att en medlemsstat inte i sin nationella rätt får föreskriva andra undantag från eller inskränkningar av fonogramframställarens rätt än dem som är föreskrivna i direktiv 2001/29.(9) Domstolen erinrade om att direktivets förteckning över undantag och inskränkningar är uttömmande.
Beträffande begreppet citat i direktiv 2001/29(10) fann domstolen att det begreppet inte omfattar en situation i vilken det inte är möjligt att identifiera det citerade verket. När skaparen av ett nytt verk använder ett ljudavsnitt (sample) som hämtats från ett fonogram, vilket det är möjligt för den genomsnittliga lyssnaren att identifiera det verk från vilket avsnittet hämtats, kan användningen av ljudavsnittet beroende på omständigheterna i det enskilda fallet utgöra ett citat, i den mening som avses i direktiv 2001/29 jämförd med stadgan, förutsatt att syftet med användingen är att ingå en dialog med det verk från vilket ljudavsnittet hämtats samt att rekvisiten i direktivet 2001/29 är uppfyllda