EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOLS DOM

(andra avdelningen)

den 21 oktober 2015

Mål F‑57/14

AQ

mot

Europeiska kommissionen

”Personalmål – Tjänstemän – Förordning nr 45/2001 – Behandling av personuppgifter som erhållits för privata ändamål – Administrativ utredning – Disciplinärt förfarande – Rätt till försvar – Motiveringsskyldighet – Disciplinär påföljd – Proportionalitet”

Saken:      Talan enligt artikel 270 FEUF, som är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106 a, genom vilken AQ yrkar ogiltigförklaring av kommissionens tillsättningsmyndighets beslut av en 19 mars 2014 att avslå sökandens begäran om omprövning och, vid behov, ogiltigförklaring av beslutet av den 6 september 2013 att ålägga en disciplinär påföljd i form av klander efter den disciplinära utredningen samt förpliktande för kommissionen att till sökanden betala skadestånd, som skäligen bör uppgå till 5 000 euro.

Avgörande:      Talan ogillas. AQ ska bära sina egna rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Administrationens omsorgsplikt – Skyldighet att kommunicera med en tjänsteman på ett språk som denne ha fördjupade kunskaper i – Räckvidd

(Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 41.4)

2.      Tjänstemän – Disciplinåtgärder – Disciplinärt förfarande – Iakttagande av rätten till försvar – Administrativ utredning – Skyldighet för administrationen att kommunicera handlingarna i ärendet under pågående utredning – Föreligger inte

(Tjänsteföreskrifterna, bilaga IX, artiklarna 1 och 2)

3.      Tjänstemän – Disciplinåtgärder – Disciplinärt förfarande – Inledande av ett disciplinärt förfarande – Skyldighet för administrationen att kommunicera handlingarna i ärendet innan det disciplinära förfarandet inleds – Villkor – Hänsyn till legitima intressen avseende konfidentialitet

(Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 41.2 b; tjänsteföreskrifterna, bilaga IX, artikel 3)

4.      Tjänstemän – Rättigheter och skyldigheter – Skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter – Fördragsbrott – Tillämpning av disciplinåtgärder

(Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 8; förordning nr 45/2001, artiklarna 4.1 b och 49)

5.      Tjänstemän – Beslut som går någon emot – Disciplinåtgärd – Motiveringsskyldighet – Räckvidd

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 25.2)

6.      Tjänstemän – Disciplinåtgärder – Sanktion – Iakttagande av proportionalitetsprincipen – Överträdelsens allvar – Bedömningskriterier

(Tjänsteföreskrifterna, bilaga IX, artikel 10)

1.      Institutionerna är visserligen skyldiga att enligt omsorgsplikten kommunicera med en tjänsteman på ett språk som denne har fördjupade kunskaper i. Det kan emellertid inte utläsas ur artikel 41.4 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna att varje beslut som kommuniceras av en unionsinstitution till en av dess tjänstemän måste vara avfattat på det språk som tjänstemannen väljer. Denna bestämmelse är nämligen endast tillämplig på förhållandet mellan institutionerna och deras anställda när de anställda vänder sig till institutionerna i deras egenskap av unionsmedborgare och inte i deras egenskap av tjänsteman eller anställd.

En tjänsteman kan inte med framgång åberopa nämnda bestämmelse när tjänstemannen, vid en administrativ utredning och ett disciplinärt förfarande, kunnat uttrycka sig på det språk tjänstemannen föredrar och haft tillräcklig tid på sig att begära att få höras på ett annat språk vid det disciplinära förfarandet.

Det har inte heller förekommit något åsidosättande av artikel 6.3 a i konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, vilken bland annat föreskriver att den som blivit anklagad för brott har rätt att på ett språk som denne förstår underrättas om innebörden av och grunden för anklagelsen mot denne. Den ovannämnda bestämmelsen är nämligen endast tillämplig i straffrättsliga sammanhang.

(se punkterna 58, 61 och 62)

Hänvisning till

Domstolen: dom 8 maj 2008, Weiss och Partner, C‑14/07, EU:C:2008:264, punkt 57

Personaldomstolen: beslut 7 oktober 2009, Marcuccio/kommissionen, F‑122/07, EU:F:2009:134, punkterna 63 och 65, och beslut 27 juni 2013, Marcuccio/kommissionen, F‑3/08, EU:F:2009:135, punkterna 31 och 33

2.      Det framgår av artikel 2 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna, som hänvisar till artikel 1 i samma bilaga, att den berörde under ett administrativt förfarande ska informeras om sin inblandning i den mån det inte skadar genomförandet av utredningen.

Tillsättningsmyndigheten har inte åsidosatt artikel 2 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna eller tjänstemannens rätt till försvar i ett administrativt förfarande när tjänstemannen informerats om att utredningen inletts och mottagit utredningsrapporten, vilket går utöver den skyldighet som åligger tillsättningsmyndigheten enligt artikel 2 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna, i vilken det endast föreskrivs att slutsatserna i rapporten från den administrativa utredningen ska kommuniceras till den berörde. Dessutom är det endast vid slutet av den administrativa utredningen som den berörde har rätt att få tillgång till de handlingar som har ett direkt samband med de anklagelser som riktats mot denne.

(se punkterna 67-71)

3.      Det stämmer visserligen att artikel 3 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna ålägger tillsättningsmyndigheten skyldigheten att till den berörda tjänstemannen kommunicera alla handlingar i akten innan denne hörs före beslutet att inleda ett disciplinärt förfarande. Faktum kvarstår dock att administrationen, när den ger en person tillgång till en akt som berör denne, också är skyldig, enligt artikel 41.2 b i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, att ta hänsyn till legitima intressen avseende konfidentialitet.

I den mån utredarna, från inledandet av det administrativa utredningsförfarandet, har gett den berörde tjänstemannen tillgång till de uppgifter som berör honom och som återfinns i ett mejl som en annan tjänsteman har skickat till kommissionens utrednings- och disciplinbyrå, är den omständigheten att detta mejl inte kommunicerats förrän efter det att tjänstemannen hörts inte ägnad att äventyra hans rätt till försvar.

(se punkterna 73, 79 och 80)

4.      Artikel 8 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna samt förordning nr 45/2001 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter, vilka tillerkänner personer juridiskt skyddade rättigheter, är tillämpliga på bland annat unionsinstitutionernas behandling av personuppgifter vid utövandet av verksamhet som helt eller delvis omfattas av unionsrättens tillämpningsområde. Det är i detta hänseende som artikel 49 i förordning nr 45/2001 föreskriver tillämpning av disciplinåtgärder avseende tjänstemän och andra anställda för det fall dessa har åsidosatt sina skyldigheter enligt den förordningen, oberoende av om det skett uppsåtligen eller av vårdslöshet.

En tjänsteman som agerar som ”mottagare” av personuppgifter i den mening som avses i förordning nr 45/2001, när det gäller erhållandet av sådan information från en person, omfattas av både artikel 8 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och bestämmelserna i förordning nr 45/2001, bland annat skyldigheten enligt artikel 4.1 b i förordningen, enligt vilken personuppgifter ska samlas in för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål och inte senare får behandlas på ett sätt som är oförenligt med dessa ändamål.

(se punkterna 88 och 90)

5.      Motiveringen av ett beslut som går någon emot ska göra det möjligt för domstolen att pröva beslutets lagenlighet och ge den som berörs av beslutet de upplysningar som är nödvändiga för att denne ska kunna bedöma huruvida beslutet är välgrundat.

Bedömningen av huruvida motiveringen av tillsättningsmyndighetens beslut om disciplinåtgärder uppfyller dessa krav ska inte ske endast utifrån beslutets ordalydelse utan även utifrån sammanhanget och reglerna på det ifrågavarande området. Även om tillsättningsmyndigheten måste uppge exakt vilka faktiska omständigheter som lagts tjänstemannen till last och vilka överväganden som har föranlett den att besluta om disciplinåtgärden, krävs det inte att den behandlar samtliga faktiska och rättsliga frågor som den berörda personen har åberopat under förfarandet.

(se punkterna 112 och 113)

Hänvisning till

Personaldomstolen: dom 8 november 2007, Andreasen/kommissionen, F‑40/05, EU:F:2007:189, punkt 260, och dom 17 juli 2012, BG/ombudsmannen, F‑54/11, EU:F:2012:114, punkt 96, fastställd efter överklagande genom dom 22 maj 2014, BG/ombudsmannen, T‑406/12 P, EU:T:2014:273

6.      När det gäller prövningen av huruvida den disciplinåtgärd som det beslutats om är proportionerlig i förhållande till de styrkta omständigheternas allvar föreskriver tjänsteföreskrifterna visserligen inte något fast samband mellan de disciplinåtgärder som föreskrivs i artikel 9 i bilaga IX till stadgan och de typer av åsidosättanden som tjänstemän kan göra sig skyldiga till. Artikel 10 i bilaga IX innehåller emellertid en icke uttömmande uppräkning av de kriterier, inklusive förmildrande och försvårande omständigheter avseende tjänstemannens agerande, som tillsättningsmyndigheten ska beakta när den fastställer åsidosättandets allvar och bestämmer disciplinåtgärd.

(se punkt 118)