PERSONALDOMSTOLENS BESLUT
(första avdelningen)
den 3 februari 2009
Mål F-40/08
Daniela Paula Carvalhal Garcia
mot
Europeiska unionens råd
”Personalmål – Tidigare tjänstemän – Lön – Utbildningstillägg – Avslag – Talan har väckts för sent – Uppenbart att talan ska avvisas”
Saken: Talan, väckt med stöd av artiklarna 236 EG och 152 EA, varigenom Daniela Paula Carvalhal Garcia bland annat har yrkat ogiltigförklaring av det beslut som fattats av rådets ställföreträdande generalsekreterare den 16 november 2007 att avslå hennes klagomål mot beslutet att dra in utbildningsbidraget för hennes dotter.
Avgörande: Talan avvisas, eftersom det är uppenbart att den inte kan prövas i sak. Sökanden ska ersätta rättegångskostnaderna.
Sammanfattning
Förfarande – Avgörande genom motiverat beslut – Villkor – Uppenbart att talan inte kan prövas i sak eller att den helt saknar rättslig grund – Föregående administrativt klagomål har inkommit för sent
(Personaldomstolens rättegångsregler, artikel 76; tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90och 91)
Om det är uppenbart att talan ska avvisas kan personaldomstolen, enligt artikel 76 i personaldomstolens rättegångsregler, utan vidare handläggning avgöra målet genom motiverat beslut. Detta gäller inte bara när bestämmelserna om sakens prövning har missuppfattats på ett så uppenbart och påtagligt sätt att det inte finns något seriöst argument för att talan ska prövas i sak, utan även när rätten, efter att ha tagit del av handlingarna i målet, finner att dessa innehåller tillräckliga upplysningar för att klart kunna konstatera att talan ska avvisas, bland annat på grund av att ansökan inte uppfyller de krav som ställs enligt fast rättspraxis, och dessutom anser att en förhandling inte kan tillföra något nytt i detta avseende. Under sådana omständigheter innebär det faktum att talan avvisas genom ett beslut inte endast att processekonomin beaktas, utan även att parterna besparas de kostnader som en förhandling medför.
Detta är fallet när en tjänsteman – i strid med fast rättspraxis som innebär att det föregående administrativa förfarandet enligt artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna måste ha haft sin gång, varvid särskilt fristerna måste ha iakttagits, för att talan ska kunna prövas i sak och trots att detta krav är ett uttryck för tvingande rätt och fristerna därför inte kan påverkas varken av parterna eller av domstolen – har inkommit med en ansökan, och inte ett klagomål, mot ett negativt beslut, i rätt tid har inkommit med ett klagomål mot ett beslut som endast bekräftar ett tidigare beslut eller har väckt talan för sent efter det att hans klagomål har avslagits.
Det kan i vissa fall göras undantag för eller ges dispens för dessa frister för det fall det föreligger ett ursäktligt misstag. Begreppet ursäktligt misstag ska tolkas restriktivt och kan endast anses avse fall där det föreligger extraordinära omständigheter. Sådana omständigheter föreligger bland annat när den berörda institutionen förhållit sig på ett sätt som kunnat framkalla en ursäktlig villfarelse hos en enskild person som varit i god tro och som visat prov på den omsorg som kan krävas av en normalt underrättad aktör. Detta är inte fallet när administrationen tillställer en klagande en skrivelse där det klart framgår att klaganden är skyldig att följa alla gällande bestämmelser, oavsett om de är stränga, och där klaganden informeras om att ärendet på nytt ska genomgås av experter utan att klaganden på något sätt avråds från att ta tillgängliga rättsmedel i anspråk mot det negativa beslutet eller avslagsbeslutet, utan att framkalla förvirring hos klaganden när det gäller de frister som gäller för dessa rättsmedel och utan att klaganden får uppfattningen att dessa frister kan förlängas.
Det förhållandet att sökanden i detta mål har sin egen tolkning av händelseförloppet och den rättsliga karaktären hos de rättsakter som antagits och de skrivelser som utväxlats innebär inte att sökanden kan antas underförstått ha åberopat att det föreligger ett ursäktligt misstag. I så fall skulle tribunalen ha en skyldighet att pröva huruvida ett sådant misstag är för handen i så gott som alla mål där det uppkommer fråga om huruvida saken kan tas upp till prövning och där sökandens tolkning förkastas.
(se punkterna 13, 14, 16–21 och 23–25)
Hänvisning till
Domstolen 12 juli 1984, Moussis mot kommissionen, 227/83, REG 1984, s. 3133, punkt 12; 29 juni 2000, Politi mot Fondation européenne pour la formation, C‑154/99 P, REG 2000, s. I‑5019, punkt 15
Förstainstansrätten 11 maj 1992, Whitehead mot kommissionen, T‑34/91, REG 1992, s. II‑1723, punkt 18; 15 februari 1995, Moat mot kommissionen, T‑112/94, REGP 1995, s. I‑A‑37 och s. II‑135, punkt 20; 24 april 1996, A mot parlamentet, T‑6/94, REGP 1996, s. I‑A‑191 och s. II‑555, punkterna 52–54; 30 mars 2001, Tavares mot kommissionen, T‑312/00, REGP 2001, s. I‑A‑75 och s. II‑367, punkt 23; 10 april 2003, Robert mot parlamentet, T‑186/01, REGP 2003, s. I‑A‑131 och s. II‑631, punkterna 52, 53, 54 och däri angiven rättspraxis, 55 samt 56; 17 maj 2006, Lavagnoli mot kommissionen, T‑95/04, REGP 2006, s. I‑A‑2‑121 och s. II‑A‑2‑569, punkt 41
Personaldomstolen 27 mars 2007, Manté mot rådet, F-87/06, REGP 2007, s. I‑A‑1-0000 och s. II‑A-1-0000, punkterna 16 och 18