TRIBUNALENS BESLUT (tredje avdelningen)
den 22 juni 2016 (*)
”Talan om ogiltigförklaring – Undertecknande av ansökan varigenom talan väcks – Artiklarna 76 och 77 i rättegångsreglerna – Invändningen om rättegångshinder ogillas”
I mål T‑43/16,
1&1 Telecom GmbH, Montabaur (Tyskland), företrätt av advokaten J.‑O. Murach och P. Alexiadis, solicitor,
sökande,
mot
Europeiska kommissionen, företrädd av N. Khan och M. Farley, båda i egenskap av ombud,
svarande,
angående en talan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 19 november 2015 om genomförandet av den avhjälpande åtgärden avseende virtuella operatörer i de slutliga åtagandena i ärende COMP/M.7018 – Telefónica Deutschland/E-Plus,
meddelar
TRIBUNALEN (tredje avdelningen),
sammansatt av ordföranden S. Papasavvas samt domarna E. Bieliūnas och I. S. Forrester (referent),
justitiesekreterare: E. Coulon,
följande
Beslut
De faktiska omständigheterna, förfarandet och parternas yrkanden
1 Genom beslut C(2014) 4443 final av den 2 juli 2014 förklarade Europeiska kommissionen att Telefónica Deutschland Holding AG:s förvärv av E-Plus Mobilfunk GmbH & Co. KG (nedan kallat E-plus) var förenligt med den inre marknaden och med artikel 57 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) (ärende COMP/M.7018 – Telefónica Deutschland/E-Plus), under förutsättning att Telefónica uppfyller de åtaganden som anges i bilagorna till beslutet (nedan kallade de slutliga åtagandena).
2 Genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 5 juni 2015 väckte sökandebolaget talan om ogiltigförklaring av det aktuella koncentrationsbeslutet (mål T‑307/15, 1&1 Telecom/kommissionen, som ännu inte har avgjorts av tribunalen).
3 Genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 29 januari 2016 via e-Curia väckte sökandebolaget förevarande talan, som avser ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 19 november 2015 om genomförandet av den avhjälpande åtgärden avseende virtuella operatörer, närmare bestämt den avhjälpande åtgärd som avser operatörer av virtuella mobilnät och tjänsteleverantörer av mobila teletjänster, med undantag för mobiloperatörer med egen nätinfrastruktur, som avses i de slutliga åtagandena (nedan kallat det angripna beslutet). På den första sidan i ansökan anges att sökandebolaget företräds av advokaten Jens-Olrik Murach, som är verksam i Bryssel (Belgien). Ansökan åtföljdes dessutom av en fullmakt som gav Jens-Olrik Murach behörighet att företräda bolaget. Den som gav in ansökan via e-Curia var dock Peter Alexiadis, solicitor, som är inskriven vid Law Society i Storbritannien och Wales och arbetar vid samma advokatbyrå som Jens-Olrik Murach.
4 Tribunalens kansli konstaterade att ansökan inte uppfyllde de formkrav som föreskrivs i artiklarna 51.3 och 78.4 i tribunalens rättegångsregler, såtillvida den inte åtföljdes av en fullmakt som gav Peter Alexiadis behörighet att företräda sökandebolaget. Kansliet begärde därför genom beslut av den 2 februari 2016 att bolaget skulle avhjälpa denna brist senast den 10 februari 2016 i enlighet med artikel 78.5 i rättegångsreglerna.
5 Genom handling som inkom till tribunalens kansli den 9 februari 2016 via e-Curia ingav sökandebolaget inom den angivna tidsfristen en fullmakt som gav Peter Alexiadis behörighet att företräda bolaget. Följebrevet till fullmakten var undertecknat av Jens-Olrik Murach. Den som ingav fullmakten via e-Curia var dock Peter Alexiadis.
6 Genom handling som inkom till tribunalens kansli den 25 februari 2016 framställde kommissionen, med stöd av artikel 130.1 i rättegångsreglerna, en invändning om rättegångshinder.
7 Sökandebolaget inkom den 9 mars 2016 med yttrande över denna invändning om rättegångshinder.
8 Sökandebolaget har i sin ansökan yrkat att tribunalen ska
– ogiltigförklara det angripna beslutet,
– förplikta kommissionen att kräva att Telefónica Deutschland upprättar en ny skrivelse med åtaganden som är strikt begränsad till den skyldighet som åläggs bolaget, såsom anges i punkt 78 i de slutliga åtagandena, och
– förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
9 I skrivelsen med invändningen om rättegångshinder har kommissionen yrkat att tribunalen ska
– avvisa talan då det är uppenbart att den inte kan upptas till sakprövning, och
– förplikta sökandebolaget att ersätta rättegångskostnaderna.
10 Sökandebolaget har i sitt yttrande över invändningen om rättegångshinder yrkat att tribunalen ska
– ogilla invändningen om rättegångshinder, och
– fullfölja det skriftliga och det muntliga förfarandet.
Rättslig bedömning
11 Enligt artikel 130.1 i rättegångsreglerna kan tribunalen, om svaranden begär det, meddela beslut i fråga om rättegångshinder utan att pröva själva sakfrågan. Enligt artikel 130.6 i rättegångsreglerna får tribunalen besluta att inleda den muntliga delen av förfarandet i fråga om invändningen om rättegångshinder.
12 I förevarande fall finner tribunalen att den har tillräckligt underlag för avgörandet genom handlingarna i akten och beslutar att avgöra frågan om rättegångshinder utan att inleda det muntliga förfarandet.
13 Kommissionen har till stöd för sin invändning om rättegångshinder anfört följande. Ansökan ska avvisas, eftersom den inte är undertecknad av Jens-Olrik Murach, som enligt kommissionen är sökandebolagets enda företrädare. Att ansökan inte är undertecknad av sökandebolagets advokat är nämligen, enligt kommissionen, ett förfarandefel som inte kan avhjälpas.
14 Sökandebolaget har bestritt dessa argument. Bolaget har gjort gällande att ansökan har undertecknats av en advokat som är behörig att uppträda inför tribunalen, i detta fall Peter Alexiadis, genom hans e-Curia-användarnamn och hans lösenord. Legitimering via e-Curia är att jämställa med ett undertecknande enligt artikel 3 i tribunalens beslut av den 14 september 2011 om ingivande av inlagor och om delgivning av inlagor samt domar och beslut med hjälp av datasystemet e-Curia (EUT C 289, 2011, s. 9) (nedan kallat e-Curia-beslutet). Sökandebolaget har medgett att det inte, i samband med ingivandet av ansökan, gav in en fullmakt som ger Peter Alexiadis behörighet att företräda bolaget, men har anfört att en sådan brist går att avhjälpa enligt artikel 78.5 i rättegångsreglerna och att så skedde den 9 februari 2016.
15 Enligt artikel 19 fjärde stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol (nedan kallad domstolens stadga), som enligt artikel 53 första stycket i denna stadga ska tillämpas på förfarandet vid tribunalen, får endast en advokat som är behörig att uppträda inför domstol i någon av medlemsstaterna eller i en annan stat som är part i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet företräda eller biträda en rättegångsdeltagare vid tribunalen.
16 I artikel 21 första stycket i domstolens stadga, som också ska tillämpas på förfarandet vid tribunalen enligt artikel 53 första stycket i denna stadga, föreskrivs att ansökan bland annat måste innehålla uppgifter om sökandebolagets namn och hemvist och om den undertecknandes ställning.
17 Det framgår av artikel 19 fjärde stycket och artikel 21 första stycket i domstolens stadga att ansökan måste vara undertecknad av en person som har behörighet att företräda sökanden.
18 Vidare gäller enligt artikel 73.1 i rättegångsreglerna att originalexemplaret i pappersform av en inlaga ska vara egenhändigt undertecknat av rättegångsdeltagarens ombud eller advokat.
19 Denna bestämmelse kompletteras av artikel 74 i rättegångsreglerna, vilken har rubriken ”Elektroniskt ingivande”, vari följande föreskrivs:
”Tribunalen får genom beslut fastställa på vilka villkor en inlaga som getts in till kansliet elektroniskt kan anses utgöra originalet av inlagan …”
20 Denna möjlighet infördes av tribunalen genom e-Curia-beslutet, vari följande föreskrivs i artikel 3:
”En inlaga som har getts in med hjälp av e-Curia ska anses utgöra originalet av inlagan i enlighet med artikel 43.1 första stycket i rättegångsreglerna [av den 2 maj 1991] när företrädarens användarnamn och lösenord har använts för att ge in handlingen. Nämnda legitimering är att jämställa med ett undertecknande av handlingen.”
21 Det kan härvidlag konstateras att den som vill öppna ett e-Curia-konto bland annat måste ange uppgift om efternamn, förnamn, ställning, postadress, e-postadress och telefonnummer. Personen måste även ge in en kopia av sitt id-kort eller pass och en handling som intygar behörigheten att företräda en institution eller en medlemsstat eller behörigheten att uppträda inför domstol i en medlemsstat eller en annan stat som är part i EES-avtalet. Enligt de användarvillkor till applikationen e-Curia som är tillämpliga på rättegångsdeltagarnas företrädare, och som är publicerade på domstolens webbplats, ska personen förbinda sig att fullgöra ett antal åtaganden. Om kontoinnehavaren bryter mot dessa åtaganden kan hans eller hennes e-Curia-konto avaktiveras. Detta gäller bland annat följande åtaganden:
– ”[Att] inte lämna ut [sitt] användarnamn och [sitt] lösenord till någon annan, eftersom [företrädaren] anses vara upphovsman till varje åtgärd som vidtas via e-Curia med hjälp av [företrädarens] användarnamn och … lösenord”
– ”[Att] omgående informera om eventuellt byte av e-postadress, upphörande av yrkesverksamhet eller förändring av arbetssituation”
22 Det följer vidare av fast rättspraxis att den omständigheten att en ansökan inte har skrivits under av en advokat som är behörig att företa processhandlingar inför tribunalen inte ingår bland de formella brister som, i enlighet med artikel 19 andra stycket i domstolens stadga samt artiklarna 51.4 och 78.5 i tribunalens rättegångsregler, kan avhjälpas efter det att tidsfristen för att väcka talan har gått ut (beslut av den 24 februari 2000, FTA m.fl./rådet, T‑37/98, EU:T:2000:52, punkt 28, dom av den 23 maj 2007, parlamentet/Eistrup, T‑223/06 P, EU:T:2007:153, punkt 48 och beslut av den 12 mars 2014, Xacom Comunicaciones/harmoniseringskontoret – France Telecom España (xacom Comunicaciones), T‑252/13, ej publicerat, EU:T:2014:163, punkt 19).
23 Kravet på att sökandens företrädare ska skriva under ansökan, som, av hänsyn till rättssäkerheten, syftar till att säkerställa att ansökan är äkta och till att utesluta risken att den inte i själva verket har upprättats av en person som saknar behörighet, är nämligen att anse som en väsentlig formföreskrift som ska tillämpas restriktivt, vilket innebär att talan ska avvisas om detta krav inte är uppfyllt (dom av den 23 maj 2007, parlamentet/Eistrup, T‑223/06 P, EU:T:2007:153, punkt 51 och beslut av den 12 mars 2014, xacom Comunicaciones, T‑252/13, ej publicerat, EU:T:2014:163, punkt 20).
24 Det är mot bakgrund av dessa principer som kommissionens invändning om rättegångshinder ska prövas.
25 I detta fall kan det för det första konstateras att ansökan är undertecknad av en advokat som har behörighet att företa processhandlingar inför tribunalen. Det har nämligen inte bestritts att Peter Alexiadis är medlem i ett europeiskt advokatsamfund och i denna egenskap har behörighet att företa processhandlingar inför tribunalen. Ingivandet av ansökan via applikationen e-Curia med hjälp av Peter Alexiadis användarnamn och lösenord är att jämställa med ett undertecknande enligt artikel 3 i e-Curia-beslutet.
26 I motsats till vad kommissionen har gjort gällande, skiljer sig omständigheterna i det nu aktuella målet följaktligen från omständigheterna i tidigare mål, i vilka ansökan hade undertecknats av en person som inte hade behörighet att företa processhandlingar inför tribunalen, om det så gäller en person som inte har ställning som advokat (beslut av den 17 juli 2014, Brown Brothers Harriman/harmoniseringskontoret, C‑101/14 P, ej publicerat, EU:C:2014:2115), en advokat från ett tredjeland som inte är medlem i ett advokatsamfund i unionen (beslut av den 27 november 2007, Diy-Mar Insaat Sanayi ve Ticaret och Akar/Kommissionen, C‑163/07 P, EU:C:2007:717, beslut av den 20 juni 2013, Interspeed/Kommissionen, C‑471/12 P, ej publicerat, EU:C:2013:418, och beslut av den 24 februari 2000, FTA m.fl./Rådet, T‑37/98, EU:T:2000:52) eller en advokat som själv är sökande eller på grund av sin anknytning till sökandebolaget inte kan anses vara en tredje part i förhållande till denne (beslut av den 5 december 1996, Lopes/ domstolen, C‑174/96 P, EU:C:1996:473 och beslut av den 8 december 1999, Euro-Lex/harmoniseringskontoret (EU-LEX), T‑79/99, EU:T:1999:312).
27 Förevarande mål skiljer sig även från de tidigare mål där underskriften, även om den tillhörde en advokat med behörighet att företa processhandlingar inför unionens domstolar, inte var äkta, antingen för att bara en kopia av inlagan och inte originalet hade getts in till kansliet (dom av den 22 september 2011, Bell & Ross/harmoniseringskontoret, C‑426/10 P, EU:C:2011:612 och beslut av den 21 september 2012, Noscira/harmoniseringskontoret, C‑69/12 P, ej publicerat, EU:C:2012:589), för att underskriften inte var egenhändig, utan hade anbringats med hjälp av en stämpel (dom av den 23 maj 2007, parlamentet/Eistrup, T‑223/06 P, EU:T:2007:153) eller för att underskriften, även om den var egenhändig, var oläslig och inte kunde identifieras som tillhörande en advokat med behörighet att underteckna de aktuella inlagorna (beslut av den 6 oktober 2015, Marpefa/harmoniseringskontoret, C‑181/15 P, ej publicerat, EU:C:2015:678 och beslut av den 12 mars 2014, xacom Comunicaciones, T‑252/13, ej publicerat, EU:T:2014:163) De hänvisningar till rättspraxis som kommissionen har anfört till stöd för sin invändning om rättegångshinder saknar således relevans i förevarande fall.
28 För det andra saknas skäl att godta kommissionens argument för att ifrågasätta Peter Alexiadis ställning som sökandebolagets företrädare på grund av att hans namn inte förekommer på första sidan i ansökan. Denna ställning intygas nämligen genom att sökandebolaget har gett in en fullmakt som ger Peter Alexiadis behörighet att företräda bolaget. Att fullmakten inte gavs in samtidigt som ansökan kan varken förändra denna bedömning eller leda till att ansökan ska avvisas, eftersom en sådan brist vid ingivandet av ansökan kan avhjälpas, vilket sökandebolaget också gjorde inom den angivna fristen enligt artikel 78.5 i rättegångsreglerna (dom av den 4 februari 2015, KSR/harmoniseringskontoret – Lampenwelt (Moon), T‑374/13, ej publicerad, EU:T:2015:69, punkterna 12 och 13).
29 För det tredje gavs ansökan in av Peter Alexiadis via e-Curia med hjälp av hans användarnamn och lösenord. Som angetts i punkterna 21 och 25 ovan är användningen av ett e-Curia-konto nämligen inte bara att jämställa med ett undertecknande, utan är även, till skillnad från en egenhändig underskrift, en automatisk upplysning om den undertecknandes – som företräder sökanden – identitet, ställning och adress.
30 Följaktligen ska ansökan även anses uppfylla kravet i artikel 76.b i rättegångsreglerna enligt vilket ansökan ska innehålla uppgift om sökandebolagets företrädares ställning och adress. Under alla omständigheter kan inte den omständigheten att advokatens adress inte angetts i ansökan inte i sig leda till att en ansökan som har undertecknats i vederbörlig ordning av en advokat i unionen, som befullmäktigats av sökanden och som har getts in inom den i artikel 263 sjätte stycket FEUF angivna fristen ska avvisas. Detta gäller oavsett om ansökan har undertecknats egenhändigt eller elektroniskt via e-Curia.
31 För det fjärde finner tribunalen att det i förevarande fall inte har skett något åsidosättande av de principer som ligger till grund för kravet på att ansökan ska vara undertecknad av en advokat, nämligen behovet av att säkerställa att ansvaret för ingivandet och innehållet i denna inlaga vilar på en person som är behörig att företräda sökanden vid unionens domstolar (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 12 mars 2014, xacom Comunicaciones, T‑252/13, ej publicerat, EU:T:2014:163, punkt 18 och där angiven rättspraxis) och behovet av att säkerställa inlagans äkthet och av att undvika risken för att den i själva verket skrivs av någon annan person än den som är behörig att göra detta (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 6 oktober 2015, Marpefa/harmoniseringskontoret, C‑181/15 P, ej publicerat, EU:C:2015:678, punkt 22). Som angetts i punkterna 25 och 28 ovan är Peter Alexiadis nämligen behörig att företräda sökandebolaget vid unionsdomstolarna, och det har inte bestritts att han är en av dem som står bakom ansökan.
32 Mot bakgrund av vad ovan anförts ska den invändning om rättegångshinder som framställts av kommissionen ogillas.
Rättegångskostnader
33 Enligt artikel 133 i rättegångsreglerna ska tribunalen besluta om rättegångskostnader i den dom eller det särskilt uppsatta beslut genom vilket målet avgörs slutligt. Eftersom målet inte avgörs slutligt genom förevarande beslut anstår frågan om rättegångskostnader.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (tredje avdelningen)
följande:
1) Invändningen om rättegångshinder ogillas.
2) Frågan om rättegångskostnader anstår.
Luxemburg den 22 juni 2016.
Justitiesekreterare | | Ordförande |