Language of document :

Begäran om förhandsavgörande framställd av Sąd Najwyższy (Polen) den 3 oktober 2018 – CP mot Sąd Najwyższy

(Mål C-624/18)

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Sąd Najwyższy

Parter i det nationella målet

Kärande: CP

Svarande: Sąd Najwyższy

Tolkningsfrågor

Ska artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, jämförd med artikel 9.1 i rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet1 , tolkas så, att då talan väcks vid domstolen i sista instans i en medlemsstat, varvid det görs gällande att förbudet mot diskriminering på grund av ålder åsidosatts gentemot en domare vid nämnda domstol och det framställs yrkande om interimistiska säkerhetsåtgärder, är den domstolen då – för att skydda unionsrättsliga rättigheter med tillämpning av nationella intermistiska åtgärder – skyldig att underlåta att tillämpa nationella bestämmelser som innebär att behörigheten i det mål i vilket talan väckts tillkommer en organisatorisk enhet vid den domstolen som inte fungerar på grund av att erforderliga domartjänster inte tillsatts?

För det fall domare tillsats för tjänstgöring vid den organisatoriska enhet som enligt nationell rätt är behörig att pröva käromålet, ska artikel 267 tredje stycket FEUF jämförd med artikel 19.1 FEU och artikel 2 FEU samt artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna då tolkas så, att en nyinrättad avdelning vid domstolen i sista instans i en medlemsstat – vilken är behörig att pröva mål där det är en domare vid en nationell domstol som är klagande, varvid sådana mål uteslutande ska avgöras av domare som valts av det nationella organ som har till uppgift att värna domstolarnas oberoende (nämligen Krajowa Rada Sądownictwa (Nationella domstolsrådet, Polen)), vilket, med beaktande av hur organets organisationsmodell har utformats samt dess funktionssätt, inte utgör någon garant för oberoende i förhållande till den lagstiftande och den verkställande makten – är att anse som en oberoende och oavhängig domstol i den mening som avses i unionsrätten?

För det fall den andra frågan besvaras nekande, ställs följande fråga: Ska artikel 267 tredje stycket FEUF jämförd med artikel 19.1 FEU och artikel 2 FEU samt artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna tolkas så, att en obehörig avdelning vid domstolen i sista instans i en medlemsstat, där denna avdelning uppfyller de i unionsrätten uppställda kraven för att anses som domstol och vid vilken talan väckts som grundar sig på unionsrätten, ska underlåta att tillämpa de nationella lagrum som föreskriver att den inte är behörig i ett sådant mål?

____________

1 EGT L 303, s. 6.