Language of document :

Begäran om förhandsavgörande framställd av Watford Employment Tribunal (Förenade kungariket) den 19 september 2019 – B mot Yodel Delivery Network Ltd

(Mål C-692/19)

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

Watford Employment Tribunal

Parter i det nationella målet

Sökande: B

Motpart: Yodel Delivery Network Ltd

Tolkningsfrågor

Utgör direktiv 2003/88/EG om arbetstidens förläggning i vissa avseenden1 hinder för bestämmelser i nationell rätt som innebär att en enskild person måste åta sig att helt utföra det arbete eller de tjänster som begärs av honom eller henne ”personligen”, för att omfattas av direktivets tillämpningsområde?

I synnerhet:

2.1.    Innebär det faktum att en enskild person har rätt att anlita underleverantörer eller ”ersättare” för att helt eller delvis utföra det arbete eller de tjänster som begärs av honom eller henne att vederbörande inte ska anses vara en arbetstagare i den mening som avses i direktiv 2003/88/EG, antingen

2.1.1.        över huvud taget (då en rätt att anlita ersättare är oförenligt med en ställning som arbetstagare), eller

2.1.2.        endast med avseende på tidsperioder då han eller hon har utövat rätten att anlita ersättare (så att han eller hon anses vara en arbetstagare under de tidsperioder som vederbörande faktiskt utförde arbete eller tjänster)?

2.2.    Är det, för att fastställa huruvida någon ska anses vara en arbetstagare i den mening som avses i direktiv 2003/88/EG, relevant att sökanden i fråga faktiskt inte har utnyttjat rätten att anlita underleverantörer eller ersättare, när andra som har anlitats på väsentligen likadana villkor har gjort det?

2.3.    Är det, för att fastställa huruvida någon ska anses vara en arbetstagare i den mening som avses i direktiv 2003/88/EG, relevant att andra enheter, däribland aktiebolag och kommanditbolag med begränsat ansvar, har anlitats på väsentligen samma villkor som sökanden i fråga?

Är det, för att fastställa huruvida någon ska anses vara en arbetstagare i den mening som avses i direktiv 2003/88/EG, relevant att den presumtiva arbetsgivaren inte har någon skyldighet att erbjuda arbete till sökanden i fråga, det vill säga att arbete erbjuds ”efter behov” och/eller att sökanden i fråga inte är skyldig att säga ja till arbete, det vill säga att ”budet alltid har en absolut rätt att säga nej till arbete som erbjuds”?

Är det, för att fastställa huruvida någon ska anses vara en arbetstagare i den mening som avses i direktiv 2003/88/EG, relevant att sökanden i fråga inte har någon skyldighet att arbeta uteslutande för den presumtiva arbetsgivaren, utan kan utföra liknande tjänster för tredje parter, inbegripet sådana som direkt konkurrerar med den presumtiva arbetsgivaren?

Är det, för att fastställa huruvida någon ska anses vara en arbetstagare i den mening som avses i direktiv 2003/88/EG, relevant att den berörda sökanden faktiskt inte har utnyttjat rätten att utföra liknande tjänster för tredje parter när andra som har anlitats på väsentligen likadana villkor har gjort det?

Hur ska, vid tillämpningen av [artikel 2.1] i direktiv 2003/88/EG, en arbetstagares arbetstid beräknas i en situation där sökanden i fråga inte måste arbeta en fast arbetstid utan fritt kan välja sin egen arbetstid inom vissa gränser, exempelvis mellan klockan 07.30 och 21.00? Hur ska arbetstiden särskilt beräknas när

6.1.    den enskilda personen inte är skyldig att arbeta enbart för den presumtiva arbetsgivaren under dessa tider och/eller när vissa uppgifter som utförs under dessa tider (exempelvis bilkörning) kan gynna såväl den presumtiva arbetsgivaren som en tredje part,

6.2.    arbetstagaren har ett stort utrymme att själv välja hur arbetet ska tillhandahållas, så att han eller hon kan anpassa sin tid till vad som passar vederbörande personligen snarare än till vad som enbart ligger i den presumtiva arbetsgivarens intresse?

____________

1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden (EUT L 299, 2003, s. 9).