Language of document : ECLI:EU:F:2011:56

PERSONALDOMSTOLENS DOM

(första avdelningen)

den 12 maj 2011

Mål F-66/10

AQ

mot

Europeiska kommissionen

”Personalmål – Tjänstemän – Utvärderingsrapport – Betygssättningsförfarandet 2009 – Bedömaren har en lägre lönegrad än den som bedömts – Utvärdering av prestationsförmågan under en del av referensperioden – Inga mål fastställda för den som bedömts”

Saken:      talan enligt artikel 270 FEUF, som är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106 a, i vilken AQ yrkar dels ogiltigförklaring av sin utvärderingsrapport avseende perioden från den 1 januari till den 31 december 2008, av beslutet att tilldela honom två befordringspoäng för befordringsomgången 2009 och av tillsättningsmyndighetens (nedan kallad AIPN) beslut av den 12 maj 2010 om att avslå hans klagomål mot denna rapport, dels förpliktande för kommissionen att utge 25 000 euro till honom i skadestånd för den ideella och ekonomiska skada som han anser sig ha lidit på grund av dessa beslut.

Avgörande:      Sökandens utvärderingsrapport för betygssättningsförfarandet och befordringsomgången 2009 samt beslutet att tilldela honom två befordringspoäng för samma omgång ogiltigförklaras. Kommissionen förpliktas att utge 2 000 euro till sökanden. Talan ogillas i övrigt. Kommissionen ska ersätta samtliga kostnader.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Betygsättning – Utvärderingsrapport – Sammanställning – Bedömaren har en lägre lönegrad än den som bedömts – Tillåtet

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 43)

2.      Tjänstemän – Betygsättning – Utvärderingsrapport – Sammanställning – Bedömaren har utövat sina befogenheter i egenskap av ersättare – Tillåtet

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 43)

3.      Tjänstemän – Betygsättning – Utvärderingsrapport – Sammanställning – Tjänsteman som har bytt anställning under utvärderingsperioden

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 43)

4.      Tjänstemän – Betygsättning – Utvärderingsrapport – Skyldighet att fastställa de mål som ska uppnås

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 43)

5.      Tjänstemän – Betygsättning – Utvärderingsrapport – Fastställande av mål att uppfylla – Begrepp

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 43)

6.      Tjänstemän – Talan – Skadeståndstalan – Ogiltigförklaring av den angripna rättsakten utgör inte lämplig gottgörelse för den ideella skadan

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 43 och 91)

1.      Det följer varken av någon bestämmelse i tjänsteföreskrifterna eller av någon princip i unionens rättsregler om offentlig anställning att en tjänsteman endast får utvärderas av en tjänsteman med högre lönegrad. I tjänsteföreskrifterna föreskrivs tvärtom inte något särskilt samband mellan en viss tjänst och en viss lönegrad.

Dessutom innebär inte den omständigheten att bedömaren har en lägre lönegrad än den som bedöms att det föreligger en intressekonflikt. När en tjänsteman som bedöms och dennes bedömare inte kan komma i fråga för befordran i samma lönegrad och således inte konkurrerar med varandra i detta avseende, kan nämligen bedömaren inte under några förhållanden vara frestad att undervärdera den utvärderade tjänstemannens kvalifikationer, eftersom bedömarens möjlighet till befordran till den högre lönegraden inte har något direkt samband med bedömningen av den bedömde tjänstemannens yrkesskicklighet.

(se punkterna 45 och 46)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 8 juli 2008, kommissionen mot Economidis, T‑56/07 P, punkterna 59 och 60; 18 juni 2009, kommissionen mot Traoré, T‑572/08 P, punkt 41

Personaldomstolen: 5 maj 2010, Bouillez m.fl. mot rådet, F‑53/08, punkt 80

2.      Det skulle strida mot kraven på tjänstens kontinuitet och god förvaltning om en enhetschef inte fick vara bedömare av det enda skälet att denne utövar sina befogenheter i egenskap av ersättare.

(se punkt 50)

3.      Utvärderingsrapportens främsta syfte är att regelbundet ge administrationen så fullständig information som möjligt om tjänstemännens utförande av sina arbetsuppgifter. En sådan rapport kan inte riktigt fylla denna funktion om inte de överordnade, under vilkas ledning den berörde har utfört sina arbetsuppgifter under betygsperioden, först konsulteras av betygssättaren och ges möjlighet att lämna eventuella synpunkter. Avsaknaden av en sådan konsultation utgör ett väsentligt förfarandefel som är ägnat att påverka rapportens giltighet.

Även om utvärderingsrapporten ska omfatta hela referensperioden, är den omständigheten att bedömaren har gjort ett uppenbart fel genom att begränsa sin bedömning av den berördes prestationsförmåga till en del av referensperioden av sådan beskaffenhet att utvärderingsrapporten ska ogiltigförklaras endast om detta fel inte har rättats av den kontrasignerande tjänstemannen eller den bedömningsansvarige vid överklaganden, eftersom dessa har en självständig kompetens på området.

(se punkterna 59 och 61)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 24 januari 1991, Latham mot kommissionen, T‑63/89, punkt 27; 5 november 2003, Lebedef mot kommissionen, T‑326/01, punkt 61; 25 oktober 2005, Fardoom och Reinard mot kommissionen, T‑43/04, punkt 90

Personaldomstolen: 25 april 2007, Lebedef-Caponi mot kommissionen, F‑71/06, punkt 48; 13 december 2007, Sequeira Wandschneider mot kommissionen, F‑28/06, punkterna 43 och 49

4.      Åsidosättandet av de regler som föreskriver att mål ska fastställas för en tjänsteman vid inledningen av varje utvärderingsperiod är av väsentlig karaktär och motiverar att den omtvistade utvärderingsrapporten anses felaktig.

Fastställande av mål utgör nämligen en utgångspunkt för utvärderingen av tjänstemannens prestationer och sammanställningen av utvärderingsrapporten. Dessutom är fastställandet av målen ännu mer nödvändigt för en tjänsteman som ges nya arbetsuppgifter vid en annan enhet som han ska anpassa sig till så snart som möjligt. Institutionen är följaktligen skyldig att formellt fastställa mål för tjänstemannen vid omplacering till annan tjänst, inom ramen för en dialog med den som bedömer tjänstemannen.

(se punkterna 68, 84 och 85)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 30 september 2009, Skareby mot kommissionen, T-193/08 P, punkterna 71 och 75

Personaldomstolen: 13 december 2007, Sundholm mot kommissionen, F‑42/06, punkterna 39–41; 10 november 2009, N mot parlamentet, F‑71/08, punkterna 54–60

5.      Beskrivningen av en tjänst kan inte i sig anses vara en handling som fastställer målen för en tjänsteman när det gäller bedömningen av denne, eftersom dessa två typer av handlingar har olika syften och egenskaper. Det faktum att en tjänsteman har kännedom om de uppgifter som denne tilldelats innebär inte på något sätt att målen avseende dessa uppgifter har fastställts i vederbörlig ordning.

Uppdateringen av tjänstemannens mål i ett datasystem för personaladministration kan inte heller utgöra ett formellt fastställande av målen, eftersom en sådan registrering i ett datasystem inte kan ersätta den formella dialogen mellan bedömaren och den som bedöms.

Slutligen visar inte den bedömning som den betygsatte tjänstemannen har gjort av sig själv att denne hade någon kännedom om de åligganden och mål som tilldelats denne. Fastställandet av mål är nämligen bedömarens ansvar och det är, för en objektiv bedömning och likabehandling av tjänstemännen, lämpligt att göra en åtskillnad mellan bedömarens roll och den bedömdes roll.

(se punkterna 88–90)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 28 november 2007, Vounakis mot kommissionen, T‑214/05, punkt 43; ovannämnda målet Skareby mot kommissionen, punkt 83

Personaldomstolen: ovannämnda målet N mot parlamentet, punkt 57

6.      Ogiltigförklaringen av en rättsakt av administrationen som har angripits av en tjänsteman utgör i sig lämplig och i princip tillräcklig gottgörelse för all ideell skada som tjänstemannen kan ha lidit.

Emellertid är inte detta fallet när det gäller en rättsstridighet avseende avsaknaden av formellt fastställande av mål när det gäller bedömningen av en tjänsteman, eftersom denna avsaknad inte med lätthet kan avhjälpas. Inom ramen för verkställandet av den lagakraftvunna domen är det nämligen omöjligt att retroaktivt fastställa mål för en tjänsteman och svårt att säkerställa att tjänstemannens prestationer kan bedömas som om mål hade fastställts från början. Oavsett vilken prestationsnivå som fastställs i den nya utvärderingsrapporten som institutionen måste upprätta, kvarstår sålunda en ovisshet avseende de prestationer som tjänstemannen hade kunnat uppvisa om mål hade fastställts från början. Denna ovisshet utgör en skada.

(se punkterna 103 och 110)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 26 januari 1995, Pierrat mot domstolen, T‑60/94, punkt 62; 21 januari 2004, Robinson mot parlamentet, T‑328/01, punkt 79 

Personaldomstolen: ovannämnda målet Sundholm mot kommissionen, punkt 44