PERSONALDOMSTOLENS DOM
(första avdelningen)

den 23 november 2010

Mål F-75/09

Fritz Harald Wenig

mot

Europeiska kommissionen

”Personalmål – Tjänstemän – Ansökan om bistånd – Ärekränkning och kränkning av oskuldspresumtionen”

Saken: Talan med stöd av artiklarna 236 EG och 152 EA, väckt av Fritz Harald Wenig, med yrkande dels om ogiltigförklaring av kommissionens beslut om avslag av hans ansökan om bistånd, dels om skadestånd från kommissionen för den skada han har orsakats genom dessa beslut.

Avgörande: Sökandens talan ogillas. Sökanden ska ersätta samtliga rättegångskostnader.

Sammanfattning

Tjänstemän – Administrationen biståndsskyldighet – Räckvidd

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 24)

I enlighet med den biståndsskyldighet som åligger administrationen enligt artikel 24 första stycket i tjänsteföreskrifterna ska den ingripa med nödvändig kraft mot händelser som är oförenliga med tjänstens ordning och lugn samt handla med sådan snabbhet och omsorg som krävs i det enskilda fallet för att fastställa de faktiska omständigheterna och, med full kunskap, kunna vidta lämpliga åtgärder. För detta ändamål räcker det att den tjänsteman som begär sin institutions skydd, gör sannolikt att de angrepp han säger sig ha utsatts för har ägt rum. När han gjort detta sannolikt ska institutionen i fråga vidta lämpliga åtgärder i samarbete med klaganden, såsom att påbörja en utredning, för att fastställa de faktiska omständigheterna.

Institutionens biståndsskyldighet är vidare inte underordnad ett villkor att det först måste ha fastställts att de ageranden som har föranlett tjänstemannen att begära biträde är olagliga. Ett sådant villkor skulle dessutom stå i strid med själva syftet med en begäran om biträde i de vanligt förekommande fall där begäran just har till syfte att det, genom en talan som väcks med institutionens biträde, ska fastställas att nämnda agerande är olagligt.

Även om biståndsskyldigheten i artikel 24 första stycket i tjänsteföreskrifterna utgör en grundläggande skyddsföreskrift i förhållande till tjänstemannen och inte är underordnad ett villkor om att det först måste ha fastställts att de ageranden som har föranlett tjänstemannen att begära biträde är olagliga, måste tjänstemannen dock anföra omständigheter som vid ett första påseende antyder att dessa ageranden berör honom på grund av hans ställning eller uppgifter och är olagliga enligt tillämplig nationell lagstiftning. Om sådana krav inte skulle ställas på tjänstemannen, skulle nämligen en administration kunna tvingas att, så fort en av dess tjänstemän anför ett klagomål, med stöd av omständigheter som påstås ha anknytning till dennes uppgifter, biträda honom, oavsett vad det är fråga om för typ av omständigheter, huruvida föremålet för klagomålet är allvarligt och möjligheten att uppnå framgång med detsamma.

Administrationen kan dessutom inte vara skyldig att biträda en tjänsteman som, på grundval av preciserade och relevanta uppgifter, misstänks för att allvarligt ha åsidosatt sina yrkesmässiga skyldigheter, och som därmed även kan bli föremål för disciplinåtgärder, även om en tredje person har bidragit till detta åsidosättande genom sitt tveksamma agerande.

(se punkterna 46−49)

Hänvisning till

Domstolen: 26 januari 1989, Koutchoumoff mot kommissionen, 224/87, REG 1989, s. 99, punkterna 15 och 16

Personaldomstolen: 16 januari 2007, Vienne m.fl. mot parlamentet, F‑115/05, REGP 2007, s. I‑A‑1‑9 och II‑A‑1‑47, punkt 51