BESLUT AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL (andra avdelningen)
den 21 juli 2016
Mål F-103/15
Serena Trampuz, i egenskap av arvtagare efter Mario Alberto de Pretis Cagnodo
mot
Europeiska kommissionen
”Personalmål – Social trygghet – Sjukförsäkringssystem – Återkrav av ett förskott för sjukvårdskostnader – Genomförande av en dom om ogiltigförklaring från personaldomstolen – Invändning om rättegångshinder – Underlåtenhet att iaktta de krav som avser det administrativa förfarandet – Rättsakt som går någon emot – Pensionsbesked – Krav på klagomål – Klagomålet har ingetts för sent – Artikel 83 i rättegångsreglerna”
Saken: Talan väckt med stöd av artikel 270 FEUF, som är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a, genom vilken Mario Alberto de Pretis Cagnodo, som avled den 19 maj 2016 och vars enda arvtagare är makan Serena Trampuz, vilken har trätt in i målet i dennes ställe med samma yrkande, har yrkat att personaldomstolen ska ”fastställa att Europeiska kommissionen, i strid med vad som slogs fast i [personaldomstolens dom av den 16 maj 2013, de Pretis Cagnodo och Trampuz de Pretis Cagnodo/kommissionen (F-104/10, EU:F:2013:64)], olagligen har innehållit ett belopp på 14 207,60 euro från hans pension”.
Avgörande: Talan avvisas. Serena Trampuz ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Europeiska kommissionen.
Sammanfattning
1. Talan väckt av tjänstemän – Rättsakt som går någon emot – Begrepp – Skrivelse från administrationen i vilken mottagaren anmodas att inom en viss frist göra en betalning – Omfattas
(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90.2 och 91.1)
2. Talan väckt av tjänstemän – Föregående administrativt klagomål – Begrepp – Begäran om förtydliganden – Omfattas inte
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 90.2)
3. Talan väckt av tjänstemän – Rättsakt som går någon emot – Begrepp – Lönebesked – Omfattas vanligtvis för utövandet av talerätten – Pensionsbesked som utgör ett verkställande av en skrivelse från administrationen med krav på betalning av ett belopp – Omfattas inte
(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90.2 och 91.3)
4. Talan väckt av tjänstemän – Föregående administrativt klagomål – Tidsfrister – Tidpunkt då fristen börjar löpa – Talan mot en nedsättning av en ekonomisk rättighet som företas månatligen och som återspeglas i samtliga pensionsbesked – Fristen börjar löpa då det första pensionsbeskedet mottas
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 90.2)
1. Det är endast åtgärder som har sådana bindande rättsverkningar som direkt och omedelbart kan påverka sökandens intressen, genom att klart förändra dennes rättsliga ställning, och som slutgiltigt fastställer institutionens ståndpunkt som utgör sådana akter och beslut som kan bli föremål för en talan om ogiltigförklaring.
Detta är fallet i fråga om en skrivelse genom vilken institutionen individuellt anmodar en tjänsteman att inom en viss frist genomföra en betalning till institutionen och med angivande av villkoren för betalningen samt att beloppet automatiskt kommer att dras från tjänstemannens pension om betalning inte sker inom den föreskrivna fristen och med upplysning om att denne kan ansöka hos avräkningskontoret om att få göra delbetalningar. En sådan skrivelse har nämligen bindande rättsverkningar som direkt och omedelbart kan påverka tjänstemannens intressen, genom att klart förändra dennes rättsliga ställning, och den fastställer slutgiltigt institutionens ståndpunkt.
(se punkterna 30, 32 och 33)
Hänvisning till
Domstolen: dom av den 14 februari 1989, Bossi/kommissionen, 346/87, EU:C:1989:59, punkt 23
Förstainstansrätten: dom av den 18 september 2008, Angé Serrano m.fl./parlamentet, T-47/05, EU:T:2008:384, punkt 61
Tribunalen: kommissionen/Violetti m.fl., T-261/09 P, EU:T:2010:215, punkt 46
Personaldomstolen: dom av den 11 april 2016, Zink/kommissionen, F-77/15, EU:F:2016:74, punkt 33
2. En skrivelse utgör ett klagomål enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna om en tjänsteman genom skrivelsen tydligt åsyftar att i godo nå en uppgörelse beträffande sina anmärkningar, utan att för den skull uttryckligen begära att beslutet i fråga ska upphävas, eller också om det av skrivelsen tydligt framgår att klaganden önskar bestrida det beslut som går honom emot. I det avseendet har rättsaktens innehåll företräde framför formen. Ett administrativt klagomål från en tjänsteman behöver nämligen inte ha någon särskild form. Det är tillräckligt att det klart och tydligt framgår att klagomålets upphovsman vill angripa ett beslut som fattats rörande honom.
Enbart en begäran om förtydliganden kan inte anses utgöra ett klagomål i den mening som avses i artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna.
(se punkterna 35 och 36)
Hänvisning till
Domstolen: dom av den 31 maj 1988, Rousseau/revisionsrätten, 167/86, EU:C:1988:266, punkt 8, och dom av den 17 juli 1988, Aldinger och Virgili/parlamentet, 23/87 och 24/87, EU:C:1988:406, punkt 13
Förstainstansrätten: dom av den 16 februari 2005, Reggimenti/parlamentet, T‑354/03 , EU:T:2005:54, punkt 44
Personaldomstolen: dom av den 13 mars 2013, Mendes/kommissionen, F-125/11, EU:F:2013:35, punkt 33 och där angiven rättspraxis
3. Lönebesked kan utgöra rättsakter som går någon emot och kan i denna egenskap bli föremål för klagomål och talan. Så är fallet när ett rent ekonomiskt beslut är av sådan art att det kan återspeglas i ett lönebesked. När lönebeskedet överlämnas får det till verkan att fristerna i artikel 90.2 respektive 91.3 i tjänsteföreskrifterna för att klaga eller väcka talan mot ett administrativt beslut börjar löpa när det framgår av det beskedet – tydligt och för första gången – att beslutet i fråga existerar och vad det avser.
Pensionsbesked som endast utgör åtgärder för att verkställa en skrivelse från administrationen i vilken den berörda personen anmodas att betala ett visst belopp inom en viss frist och på angivna villkor kan emellertid inte anses utgöra rättsakter som går någon emot och som medför att fristen för att anföra klagomål i artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna börjar löpa.
(se punkterna 39–41)
Hänvisning till
Domstolen: dom av den 19 januari 1984, Andersen m.fl./parlamentet, 262/80, EU:C:1984:18, punkt 4
Förstainstansrätten: dom av den 27 oktober 1994, Benzler/kommissionen, T‑536/93, EU:T:1994:264, punkt 15, och dom av den 9 januari 2007, Van Neyghem/regionkommittén, T-288/04, EU:T:2007:1, punkterna 39 och 40
Personaldomstolen: dom av den 26 juni 2013, Buschak/kommissionen, F‑56/12, EU:F:2013:96, punkt 19; beslut av den 20 mars 2014, Michel/kommissionen, F‑44/13, EU:F:2014:40, punkterna 49 och 50; beslut av den 23 april 2015, Bensai/kommissionen, F‑131/14, EU:F:2015:34, punkt 35, och dom av den 11 april 2016, Zink/kommissionen, F‑77/15, EU:F:2016:74, punkt 34
4. Det är enbart tjänstemannens mottagande av det första pensionsbesked som visar att en utbetalning har indragits eller nedsatts som medför att fristen för att anföra klagomål enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna börjar löpa. I den mån samma ekonomiska rättighet även i fortsättningen påverkas av att en utbetalning dras in eller sätts ned, vilket framgår av samtliga pensionsbesked som kommer efter det första besked av vilket indragningen eller nedsättningen framgår, skulle rättssäkerhetsprincipen och den stabilitet som ska känneteckna förhållandet mellan institutionerna och deras tjänstemän allvarligt undergrävas om det var tillåtet att när som helst, till och med efter flera månader eller rent av flera år, påtala att någon av åtgärderna är rättsstridiga.
(se punkterna 42 och 43)
Hänvisning till
Personaldomstolen: dom av den 23 april 2008, Pickering/kommissionen, F‑103/05, EU:F:2008:45, punkt 76