Language of document :

Begäran om förhandsavgörande framställd av Sąd Najwyższy (Polen) den 10 mars 2020 – BM, DM, EN mot Getin Noble Bank S.A.

(Mål C-132/20)

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Sąd Najwyższy

Parter i det nationella målet

Klagande: BM, DM, EN

Motpart: Getin Noble Bank S.A.

Tolkningsfrågor

1. Ska artiklarna 2, 4.3, 6.1, 6.3 och 19.1 andra stycket i fördraget om Europeiska unionen (nedan kallad FEU), jämförda med artikel 47.1 och 47.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan), artikel 267 tredje stycket FEUF, artikel 38 i stadgan och artikel 7.1 och 7.2 i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal1 tolkas så, att det organ i vilket en domare för första gången eller återigen utnämnts till domare (i en högre domstol) av ett politiskt organ inom den verkställande makten i en stat med en totalitär, odemokratisk kommunistisk regim (Rada Państwa Polskiej Rzeczypospolitej Ludowej) (Folkrepubliken Polens statliga råd) på förslag av justitieministern i den staten, utgör en oavhängig och opartisk domstol som är kvalificerad i den mening som avses i unionsrätten, särskilt med hänsyn till 1) den bristande insynen i kriterierna för utnämning, 2) möjligheten att när som helst avsätta domaren, 3) att rättsväsendets självregleringsorgan inte deltar i utnämningsförfarandet, eller 4) behöriga offentliga myndigheter som inrättats genom demokratiska val, viket skulle kunna äventyra det förtroende som domstolsväsendet måste inge i ett demokratiskt samhälle?

2.    Är det, för att besvara frågan i punkt 1, av betydelse att utnämningen av domare till efterföljande tjänster (i högre domstolar) kunde ske på grund av ett erkännande av en lämplig arbetsperiod (tjänstetid) och på grundval av en bedömning av det arbete som utförts i den tjänst på vilken denna person har tillsatts, i vart fall för första gången, av de politiska organ som avses i punkt 1 och i enlighet med det förfarande som beskrivs där, vilket skulle kunna äventyra det förtroende som domstolsväsendet måste inge i ett demokratiskt samhälle?

3.    Är det, för att besvara frågan i punkt 1, av betydelse att utnämningen av domare till efterföljande tjänster (i högre domstolar, med undantag för Sąd Najwyższy (Högsta domstolen, Polen) inte var beroende av att domaren avlagt en ed om att iaktta värdena för demokratiska samhällen, och att den domare som tillsatts för första gången förbundit sig att respektera den politiska regimen i den kommunistiska staten och ”Folkrepublikens rättsstatsprinciper”, vilket skulle kunna äventyra det förtroende som domstolsväsendet måste inge i ett demokratiskt samhälle?

4.    Ska artiklarna 2, 4.3, 6.1, 6.3 och 19.1 andra stycket FEU, jämförda med artikel 47.1 och 47.2 i stadgan, artikel 267 tredje stycket FEUF, artikel 38 i stadgan och artikel 7.1 och 7.2 i direktiv 93/13 tolkas så, att det organ i vilket en domare för första gången eller återigen utnämnts till domare (i en högre domstol), uppenbart i strid med bestämmelserna i en EU-medlemsstats konstitution, på grund av att det organ som valt ut den personen som kandidat för domstolstjänsten (Nationella domstolsrådet) tillsatts i strid med medlemsstatens konstitution, vilket har fastställts av EU-medlemsstatens konstitutionsdomstol, och vilket följaktligen skulle kunna äventyra det förtroende som domstolsväsendet måste inge i ett demokratiskt samhälle, utgör en oavhängig och opartisk domstol som är kvalificerad i den mening som avses i unionsrätten?

5.    Ska artiklarna 2, 4.3, 6.1, 6.3 och 19.1 andra stycket FEU, jämförda med artikel 47.1 och 47.2 i stadgan, artikel 267 tredje stycket FEUF, artikel 38 i stadgan och artikel 7.1 och 7.2 i direktiv 93/13 tolkas så, att det organ i vilket en domare som för första gången eller återigen utnämnts till domare (i en högre domstol) som valts ut som kandidat för den tjänsten i ett förfarande vid ett organ som utvärderar kandidater (Nationella domstolsrådet), utgör en oavhängig och opartisk domstol som är kvalificerad i den mening som avses i unionsrätten, om förfarandet inte uppfyller kriterierna för insyn och transparens vad gäller bestämmelserna om urval av kandidater, vilket skulle kunna äventyra det förtroende som domstolsväsendet måste inge i ett demokratiskt samhälle?

6.    Ska artiklarna 19.1 andra stycket FEU, 2, 4.3 och 6.3 och jämförda med artikel 47.1 och 47.2 i stadgan, artikel 267 tredje stycket FEUF, artikel 38 i stadgan och artikel 7.1 och 7.2 i direktiv 93/13 tolkas så, att en domstol som dömer i sista instans i en medlemsstat i Europeiska unionen (Sąd Najwyższy (Högsta domstolen)), för att säkerställa ett effektivt domstolsskydd, som medel för att hindra fortsatt användning av oskäliga villkor i avtal som näringsidkare sluter med konsumenter, är skyldig att i varje skede av förfarandet ex officio pröva huruvida

a)    den uppfyller kriterierna för en oavhängig och opartisk domstol som är kvalificerad i den mening som avses i unionsrätten, såsom avses i punkterna 1 och 4, oberoende av vilken inverkan bedömningen av kriterierna i dessa punkter har på resultatet av prövningen, vad gäller fastställandet av om detta villkor är oskäligt, och

b)    förfarandet vid den domstol som avses i punkterna 1 och 4 dessutom är giltigt.

7.    Ska artiklarna 2, 6.1 och 6.3 och 19.1 andra stycket FEU jämförda med artikel 47.1 och 47.2 i stadgan, artikel 267 tredje stycket FEUF, artikel 38 i stadgan och artikel 7.1 och 7.2 i direktiv 93/13 tolkas så, att en EU-medlemsstats konstitutionella bestämmelser om domstolars organisation och utnämning av domare som omöjliggör en bedömning av om utnämningen av en domare har verkan enligt unionsrätten, kan utgöra hinder mot att fastställa att en domstol eller en domare i den domstolen är oavhängig på grund av de omständigheter som anges i punkterna 1–5.

____________

1 EGT L 95, 1993, s. 29; svensk specialutgåva, område 15, volym 12 s. 169