BESLUT MEDDELAT AV FÖRSTAINSTANSRÄTTENS ORDFÖRANDE
den 26 juli 2004 (1)

”Interimistiskt förfarande – Intervention”

I mål T-201/04 R,

Microsoft Corp., Redmond, Washington (Förenta staterna), företrätt av advokaten J.-F. Bellis och I. S. Forrester, QC,

sökande,

mot

Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av R. Wainwright, W. Mölls, F. Castillo de la Torre och P. Hellström, samtliga i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,

svarande,

angående en ansökan om uppskov med verkställigheten av artiklarna 4, 5 a–c och 6 a i kommissionens beslut K(2004)900 slutlig av den 24 mars 2004 om ett förfarande enligt artikel 82 EG (Ärende COMP/C-3/37.792 – Microsoft),

meddelar

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS ORDFÖRANDE

följande

Beslut

Det ifrågasatta beslutet

1

Microsoft Corp. (nedan kallat Microsoft) tillverkar och säljer olika programvaror, bland annat operativsystem för persondatorer och servrar.

2

Den 24 mars 2004 antog kommissionen ett beslut om ett förfarande enligt artikel 82 EG i ärende COMP/C-3/37.792 – Microsoft (nedan kallat beslutet). Enligt beslutet har Microsoft åsidosatt artikel 82 EG och artikel 54 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) genom att missbruka sin dominerande ställning i två fall.

3

Det första fallet av missbruk utgörs enligt beslutet av Microsofts vägran att under perioden mellan oktober månad år 1998 och datumet för antagandet av beslutet lämna ”information om kompatibiliteten”, i den mening som avses i artikel 1 i beslutet, till bolagets konkurrenter samt att ge dessa tillstånd att använda denna information för att utveckla och saluföra produkter som konkurrerar med Microsofts produkter på marknaden för operativsystem för arbetsgruppsservrar (artikel 2.1 i beslutet).

4

Det andra fallet av missbruk består enligt beslutet i att Microsoft under perioden mellan maj månad år 1999 och datumet för antagandet av beslutet endast tillhandahöll operativsystemet Windows för persondatorer vid samtida förvärv av programvaran Windows Media Player (artikel 2.2 i beslutet).

5

Kommissionen bötfällde Microsoft för de båda fallen av missbruk. Bötesbeloppet uppgick till 497 196 304 euro (artikel 3 i beslutet).

6

Enligt artikel 4 i beslutet är Microsoft skyldigt att upphöra med det missbruk som fastställts i artikel 2 häri, på det sätt som anges i artiklarna 5 och 6 i beslutet. Microsoft är dessutom skyldigt att avhålla sig från den typ av agerande som avses i artikel 2, liksom allt annat agerande med samma eller motsvarande syfte eller verkan.

7

I artikel 5, vilken syftar till att rätta till den första överträdelsen, föreskrivs följande:

”a)

Microsoft skall inom 120 dagar från det att beslutet delges förmedla ”information om kompatibiliteten” till samtliga företag i vars intresse det ligger att utveckla och saluföra produkter som konkurrerar med Microsofts produkter på marknaden för operativsystem för arbetsgruppsservrar och, på rimliga och icke-diskriminerande villkor, ge företagen tillstånd att använda denna information för att utveckla och saluföra produkter som konkurrerar med Microsofts produkter på marknaden för operativsystem för arbetsgruppsservrar.

b)

Microsoft skall se till att den information om kompatibiliteten som förmedlas uppdateras regelbundet och inom lämplig tid.

c)

Microsoft skall inom 120 dagar från det att beslutet delges inrätta ett utvärderingssystem genom vilket berörda företag på ett effektivt sätt kan få kännedom om omfattningen och villkoren för användning av ”information om kompatibiliteten”. Microsoft kan föreskriva rimliga och icke-diskriminerande villkor för att säkerställa att den information som ges inom ramen för detta system inte överlåts för andra syften än utvärdering.” (Fri översättning).

8

Den tidsfrist på 120 dagar som avses i artikel 5 i beslutet löper ut den 27 juli 2004.

9

I artikel 6, vilken syftar till att rätta till den andra överträdelsen, föreskrivs följande:

”a)

Microsoft skall inom 90 dagar från det att beslutet delges tillhandahålla en version av företagets operativsystem Windows för persondatorer som inte inbegriper programvaran Windows Media Player. Microsoft har fortfarande rätt att tillhandahålla operativsystemet Windows för persondatorer tillsammans med programvaran Windows Media Player.

…” (Fri översättning).

10

Den tidsfrist på 90 dagar som avses i artikel 6 i beslutet löpte ut den 28 juni 2004.

Förfarandet och parternas argument

11

Microsoft har, genom ansökan som inkom till förstainstansrättens kansli den 7 juni 2004, med stöd av artikel 230 fjärde stycket EG väckt talan om ogiltigförklaring av beslutet eller, i andra hand, upphävande eller väsentlig nedsättning av bötesbeloppet.

12

Genom särskild handling, som registrerades vid förstainstansrättens kansli den 25 juni 2004, har Microsoft med stöd av artikel 242 EG ansökt om uppskov med verkställigheten av artiklarna 4, 5 a–c och 6 a i beslutet. I samma handling har Microsoft med stöd av artikel 105.2 i förstainstansrättens rättegångsregler ansökt om uppskov med verkställigheten av samma bestämmelser till dess att ansökan om interimistiska åtgärder har prövats.

13

Samma dag uppmanade förstainstansrättens ordförande kommissionen att precisera huruvida den ämnade tvångsverkställa beslutet innan ansökan om interimistiska åtgärder har prövats.

14

I en skrivelse som inkom till förstainstansrättens kansli samma dag informerade kommissionen förstainstansrättens ordförande om att kommissionen hade beslutat att inte tvångsverkställa artiklarna 5 a–c och 6 a i beslutet så länge som målet om interimistiska åtgärder pågår.

15

Novell Inc. (nedan kallat Novell), Waltham, Massachussets (Förenta staterna), företrätt av C. Thomas, M. Levitt, V. Harris, solicitors, och advokaten A. Müller‑Rappard, har, genom ansökan som ingavs till förstainstansrättens kansli den 25 juni 2004, begärt att få intervenera till stöd för kommissionens yrkanden i det interimistiska förfarandet.

16

RealNetworks Inc. (nedan kallat RealNetworks), Seattle, Washington (Förenta staterna), företrätt av advokaterna A. Winckler, M. Dolmans och T. Graf, har, genom ansökan som ingavs till förstainstansrättens kansli den 30 juni 2004, begärt att få intervenera till stöd för kommissionens yrkanden i det interimistiska förfarandet.

17

Computer & Communications Industry Association (nedan kallad CCIA), Washington, DC (Förenta staterna), företrädd av J. Flynn, QC, samt advokaterna D. Paemen och N. Dodoo, har, genom ansökan som ingavs till förstainstansrättens kansli den 30 juni 2004, begärt att få intervenera till stöd för kommissionens yrkanden i det interimistiska förfarandet.

18

Software & Information Industry Association (nedan kallad SIIA), Washington, DC (Förenta staterna), företrädd av C.A. Simpson, solicitor, har, genom ansökan som ingavs till förstainstansrättens kansli den 1 juli 2004, begärt att få intervenera till stöd för kommissionens yrkanden i det interimistiska förfarandet.

19

The Computing Technology Industry Association Inc. (nedan kallad CompTIA), Oakbrook Terrace, Illinois (Förenta staterna), företrädd av advokaterna G. Van Gerven och T. Franchoo samt B. Kilpatrick, solicitor, har, genom ansökan som ingavs till förstainstansrättens kansli den 1 juli 2004, begärt att få intervenera till stöd för Microsofts yrkanden i det interimistiska förfarandet.

20

The Association for Competitive Technology (nedan kallad ACT), Washington, DC (Förenta staterna), företrädd av advokaten L. Ruessmann, har, genom ansökan som ingavs till förstainstansrättens kansli den 2 juli 2004, begärt att få intervenera till stöd för Microsofts yrkanden i det interimistiska förfarandet.

21

Digimpro Ltd, London (Förenade kungariket), TeamSystem SpA, Pesaro (Italien), Mamut ASA, Oslo (Norge), och CODA Group Holdings Ltd, Chippenham, Wiltshire (Förenade kungariket) (nedan gemensamt kallade Digimpro m.fl.), företrädda av advokaten G. Berrisch, har, genom ansökan som ingavs till förstainstansrättens kansli den 5 juli 2004, begärt att få intervenera till stöd för Microsofts yrkanden i det interimistiska förfarandet.

22

DMDsecure.com BV, Amsterdam (Nederländerna), MPS Broadband AB, Stockholm (Sverige), Pace Micro Technology plc, Shipley, West Yorkshire (Förenade kungariket), Quantel Ltd, Newbury, Berkshire (Förenade kungariket), och Tandberg Television Ltd, Southampton, Hampshire (Förenade kungariket) (nedan gemensamt kallade DMDsecure.com m.fl.), företrädda av advokaten J. Bourgeois, har, genom ansökan som ingavs till förstainstansrättens kansli den 5 juli 2004, begärt att få intervenera till stöd för Microsofts yrkanden i det interimistiska förfarandet.

23

IDE Nätverkskonsulterna AB, Stockholm, Exor AB, Uppsala (Sverige), T. Rogerson, Harpenden, Hertfordshire (Förenade kungariket), P. Setka, Sobeslav (Republiken Tjeckien), D. Tomicic, Nürnberg (Tyskland), M. Valasek, Karlovy Vary (Republiken Tjeckien), R. Rialdi, Genua (Italien), och B. Nati, Paris (Frankrike) (nedan gemensamt kallade IDE Nätverkskonsulterna m.fl.), företrädda av advokaterna S. Martínez Lage och H. Brokelmann, har, genom ansökan som ingavs till förstainstansrättens kansli den 8 juli 2004, begärt att få intervenera till stöd för Microsofts yrkanden i det interimistiska förfarandet.

24

Interventionsansökningarna delgavs sökanden och svaranden i enlighet med artikel 116.1 i förstainstansrättens rättegångsregler.

25

I en skrivelse av den 6 juli 2004, som inkom till förstainstansrättens kansli samma dag, informerade Microsoft förstainstansrätten om att bolaget inte hade några invändningar mot RealNetworks interventionsansökan. I en skrivelse av den 7 juli 2004, som inkom till förstainstansrättens kansli samma dag, delgav Microsoft förstainstansrätten sina synpunkter på Novells interventionsansökan. Microsoft inkom inte med några synpunkter på de övriga interventionsansökningarna inom den utsatta tidsfristen.

26

Microsoft har i skrivelser av den 6 och den 8 juli 2004 begärt att de uppgifter i beslutet vilka kommissionen har samtyckt till att stryka i den version av beslutet som finns tillgänglig på kommissionens hemsida skall behandlas konfidentiellt i förhållande till samtliga parter som ges rätt att intervenera.

27

I skrivelser av den 6 juli 2004, som inkom till förstainstansrättens kansli följande dag, informerade kommissionen förstainstansrätten om att den inte hade några invändningar mot Novells, RealNetworks, CCIA:s och SIIA:s interventionsansökningar samt att den inte krävde konfidentiell behandling. Kommissionen ansåg däremot att CompTIA:s interventionsansökan skulle avvisas.

28

I en skrivelse av den 13 juli 2004, som inkom till förstainstansrättens kansli samma dag, informerade kommissionen förstainstansrätten om att den inte hade några invändningar mot ACT:s interventionsansökan samt att den inte krävde konfidentiell behandling.

29

I en skrivelse av den 13 juli 2004 och i skrivelser av den 14 juli 2004 delgav kommissionen förstainstansrätten sina synpunkter på de interventionsansökningar som inkommit från Digimpro m.fl., DMDsecure.com m.fl. och IDE Nätverkskonsulterna m.fl.

30

Kommissionen yttrade sig skriftligen om ansﾶkan om interimistiska åtgärder den 21 juli 2004. Microsoft delgavs yttrandet samma dag.

Interventionsansökningarna

31

Enligt artikel 40 andra stycket i domstolens stadga, vilken är tillämplig på förfaranden vid förstainstansrätten enligt artikel 53 första stycket i samma stadga, har en enskild rätt att intervenera om han har ett berättigat intresse av utgången av tvisten.

32

Ett intresse av utgången av tvisten skall förstås som ett direkt och faktiskt intresse av att yrkandena från den part som intervenienten avser att stödja bifalls (beslut meddelat av domstolens ordförande den 6 mars 2003 i mål C-186/02 P, Ramondín och Ramondín Cápsulas mot kommissionen, REG 2003, s. I-2415, punkt 7). Innan intervention kan beviljas skall det kontrolleras att intervenienten direkt berörs av den ifrågasatta rättsakten och att det är säkert att han har ett intresse av utgången av tvisten (beslut meddelat av domstolens ordförande den 17 juni 1997 i de förenade målen C-151/97 P(I) och C-157/97 P(I), National Power och PowerGen mot British Coal och kommissionen, REG 1997, s. I-3491, punkt 53).

33

När en interventionsansökan görs inom ramen för ett interimistiskt förfarande skall intresset av utgången av tvisten förstås som ett intresse av utgången av det interimistiska förfarandet (se, för ett liknande resonemang, beslut meddelat av förstainstansrättens ordförande den 7 juli 1998 i mål T-65/98 R, Van den Bergh Foods mot kommissionen, REG 1998, s. II-2641, punkterna 26 och 27). Utgången av det interimistiska förfarandet kan nämligen precis som utgången av tvisten i sak gynna eller skada tredje man. Av detta följer att en interventionssökandes intresse i ett interimistiskt förfarande skall bedömas i förhållande till de ekonomiska och rättsliga konsekvenserna för denne av att de begärda interimistiska åtgärderna beviljas eller nekas.

34

Det skall preciseras att frågan huruvida intresset av utgången av ett interimistiskt förfarande är direkt och faktiskt skall bedömas med hänsyn till det som utmärker det interimistiska förfarandet. Inom ramen för ett interimistiskt förfarande skall nämligen det intresse som åberopas av intervenienten i förekommande fall beaktas vid avvägningen mellan de intressen som berörs (se, för ett liknande resonemang, beslut meddelat av domstolens ordförande den 18 november 1999 i mål C‑329/99 P(R), Pfizer Animal Health mot rådet, REG 1999, s. I-8343). Det är till och med möjligt att avvägningen mellan de intressen som berörs får en avgörande betydelse när rätten i ett interimistiskt förfarande, inom ramen för prövningen av begäran, väl har fastställt att villkoren avseende fumus boni juris och skyndsamhet är uppfyllda. Begreppet intresse av utgången av tvisten skall således ges en vid tolkning av rätten i ett interimistiskt förfarande för att inte föregripa bedömningen av de intressen som berörs.

35

I vilket fall som helst föregriper den bedömning av intresset av utgången av tvisten som görs av förstainstansrättens ordförande i ett interimistiskt förfarande inte den bedömning som förstainstansrätten gör vid prövningen av en interventionsansökan i målet i sak.

36

Interventionsansökningarna från företagssammanslutningar och de enskilda interventionsansökningarna, från bland annat företag, kommer att prövas i tur och ordning.

Ansökningar från företagssammanslutningar

37

Enligt fast rättspraxis tillåts intressesammanslutningar, som har till syfte att skydda sina medlemmar, att intervenera i mål rörande principiella frågor vilka kan påverka medlemmarna (beslutet i de ovan i punkt 32 nämnda målen National Power och PowerGen mot British Coal och kommissionen, punkt 66, och beslut meddelat av domstolens ordförande den 28 september 1998 i mål C-151/98 P, Pharos mot kommissionen, REG 1998, s. I-5441, punkt 6, beslut meddelat av förstainstansrättens ordförande den 30 juni 1999 i mål T-13/99 R, Pfizer Animal Health mot rådet, REG 1999, s. II-1961, punkt 15, och den 28 maj 2001 i mål T‑53/01 R, Poste Italiane mot kommissionen, REG 2001, s. II-1479, punkt 51). Närmare bestämt kan en sammanslutning ges rätt att intervenera i ett mål om den representerar ett stort antal företag som är verksamma inom den berörda sektorn, om den har till syfte att bevaka medlemmarnas intressen, om det i målet kan uppkomma principiella frågor vilka påverkar den berörda sektorns funktion och om sammanslutningens medlemmars intressen därmed kan komma att påverkas i stor utsträckning av domen eller beslutet (se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens beslut av den 8 december 1993 i mål T-87/92, Kruidvat mot kommissionen, REG 1993, s. II-1375, punkt 14).

38

Det skall dessutom erinras om att den vida tolkning som skall göras av sammanslutningars rätt att intervenera syftar till att underlätta bedömningen av målens omfattning och på samma gång undvika en stor mängd enskilda interventioner som skulle äventyra effektiviteten och förfarandets korrekta förlopp (beslutet i de ovan i punkt 32 nämnda målen National Power och PowerGen mot British Coal och kommissionen, punkt 66).

39

CCIA:s, SIIA:s, CompTIA:s och ACT:s interventionsansökningar skall prövas mot bakgrund av ovannämnda villkor och överväganden.

CCIA:s interventionsansökan

40

CCIA är en sammanslutning för företag som är verksamma inom sektorerna för datorer och telekommunikation. CCIA har ansökt om att få intervenera till stöd för kommissionens yrkanden. CCIA har uppgett att sammanslutningen är en juridisk person, att dess syfte och verksamhet inbegriper representation av sammanslutningens medlemmar samt tillvaratagande av deras intressen, att sammanslutningen företräder ett stort antal företag som är verksamma inom berörda verksamhetssektorer och att förevarande mål rör principiella frågor vilka påverkar CCIA:s medlemmar.

41

CCIA har preciserat att dess medlemmar berörs på flera olika sätt av talan i sak och av det interimistiska förfarandet. CCIA har särskilt uppgett att vissa av sammanslutningens medlemmar tillverkar operativsystem för arbetsgruppsservrar samt att vissa andra medlemmar tillverkar programvaror som konkurrerar med programvaran Windows Media Player. Mer allmänt är vissa medlemmar i CCIA verksamma på de marknader där Microsoft tillämpar kopplad försäljning och vägrar leverera på villkor som motsvarar dem som är aktuella i beslutet. Avslutningsvis använder nästan alla CCIA:s medlemmar operativsystem för arbetsgruppsservrar i stor utsträckning och påverkas därmed av Microsofts agerande. CCIA har dessutom gjort gällande att dess medlemmar inte bara påverkas av utgången av tvisten i sak utan också av det datum då tvisten avgörs, eftersom det missbruk som fastställts i beslutet redan har haft allvarliga konsekvenser för marknaden.

42

Avslutningsvis har CCIA tillagt att sammanslutningen spelade en aktiv roll i det administrativa förfarande som föregick antagandet av beslutet.

43

Kommissionen har uppgett att den inte har några invändningar mot CCIA:s ansökan. Microsoft har inte inkommit med några synpunkter.

44

Förstainstansrättens ordförande anser att CCIA:s interventionsansökan skall bifallas.

45

För det första har CCIA uppgett att sammanslutningen representerar företag som är verksamma inom sektorn för informationsteknologi. Bland dessa ingår stora företag som direkt konkurrerar med Microsoft på de marknader som berörs av beslutet. Varken sökanden eller svarandeinstitutionen har invänt mot denna uppgift. CCIA skall därmed anses representera tillräckligt många företag inom den berörda sektorn.

46

För det andra har CCIA, enligt artikel 2 A i sammanslutningens stadgar, bland annat målsättningen att främja dels sektorerna för datorer och kommunikation, dels medlemmarnas intressen. I artikel 1.2 i nämnda stadgar anges för övrigt att CCIA särskilt har till uppgift att upplysa myndigheter och allmänhet om vikten av ”en fullständig, lojal och öppen konkurrens” inom dessa sektorer. I artikel 1.2 i stadgarna anges också att CCIA kan vidta ”de rättsliga åtgärder som krävs för att uppfylla sitt uppdrag”. CCIA skall därmed bland annat anses ha målsättningen att tillvarata sina medlemmars intressen.

47

För det tredje rör förevarande mål bland annat frågan under vilka omständigheter en tillverkare av programvaror i dominerande ställning kan vara skyldig att lämna sådan information som skyddas av den immateriella äganderätten till tredje man för att denne skall kunna göra sina produkter kompatibla med tillverkarens produkter. Förevarande mål rör även frågan under vilka omständigheter en tillverkare av programvaror eller datorutrustning i dominerande ställning som integrerar nya produkter eller nya funktioner i existerande produkter åsidosätter artikel 82 EG. Den ståndpunkt som förstainstansrättens ordförande intar i dessa principiella frågor kan påverka villkoren för de företag som är verksamma inom sektorn för informationsteknologi.

48

För det fjärde kan CCIA:s medlemmars intressen påverkas av ordförandens ställningstagande eftersom medlemmarna är verksamma inom den berörda sektorn.

49

CCIA medverkade dessutom i det administrativa förfarande som föregick antagandet av beslutet.

50

CCIA skall därmed ges rätt att intervenera i det interimistiska förfarandet.

SIIA:s interventionsansökan

51

SIIA är en sammanslutning för tillverkare av programvaror. Sammanslutningen har mer än 600 medlemmar. SIIS har ansökt om att få intervenera till stöd för kommissionens yrkanden.

52

SIIA har gjort gällande att sammanslutningen, i likhet med tre av dess medlemmar, nämligen Time Warner Inc., Novell och RealNetworks, tilläts intervenera i eget namn i det administrativa förfarandet. SIIA har dessutom uppgett att förstainstansrättens beslut i målet i sak kommer att påverka sammanslutningens medlemmars möjligheter att konkurrera med Microsoft och att vissa av företagens överlevnad skulle hotas om de avhjälpande åtgärder som föreskrivs i beslutet inte genomförs. Avslutningsvis har SIIA gjort gällande att upprätthållandet av beslutet skulle göra det möjligt för medlemmarna att lägga ytterligare resurser på forskning och utveckling.

53

Kommissionen har uppgett att den inte har några invändningar mot SIIA:s ansökan. Microsoft har inte inkommit med några synpunkter.

54

Förstainstansrättens ordförande anser att SIIA:s interventionsansökan skall bifallas.

55

För det första har SIIA gjort gällande att den utgör den främsta sammanslutningen för programvaruutvecklare och att den har mer än 600 aktiva medlemmar i hela världen. Denna uppgift har inte ifrågasatts av Microsoft eller kommissionen. SIIA kan därmed anses representera ett stort antal företag inom sektorn för informationsteknologi.

56

För det andra är SIIA, enligt artikel II i SIIA:s stadgar, en ”branschsammanslutning vilken har skapats för att företräda gemensamma intressen inom sektorerna för programvaror och digitalt innehåll i fråga om handel och allmän politik”. Enligt samma bestämmelse har SIIA behörighet att vidta ”de rättsliga åtgärder” som krävs för att uppfylla dessa mål. SIIA kan därmed, på detta stadium, bland annat anses ha till uppgift att tillvarata sina medlemmars intressen.

57

För det tredje, av skäl som angetts i punkt 47 ovan, kan den ståndpunkt som förstainstansrättens ordförande intar i de principiella frågorna i förevarande mål påverka villkoren för de företag som är verksamma inom sektorn för informationsteknologi.

58

För det fjärde har SIIA gjort gällande att sammanslutningen representerar företag som konkurrerar med Microsoft på de marknader som berörs av beslutet och, i synnerhet, programvaruutvecklare. Varken Microsoft eller kommissionen har ifrågasatt denna uppgift. Under dessa omständigheter kan ordförandens ställningstagande påverka SIIA:s medlemmars intressen.

59

SIIA medverkade dessutom i det administrativa förfarande som föregick antagandet av beslutet.

60

SIIA skall därmed ges rätt att intervenera i det interimistiska förfarandet.

CompTIA:s interventionsansökan

61

CompTIA är en branschsammanslutning på området för informationsteknologi och kommunikation. CompTIA har ansökt om att få intervenera till stöd för Microsofts yrkanden.

62

CompTIA har gjort gällande att sammanslutningen uppfyller de krav som ställs i rättspraxis för att få intervenera (beslutet i det ovan i punkt 37 nämnda målet Kruidvat mot kommissionen, beslut meddelat av förstainstansrättens ordförande den 30 oktober 2003 i de förenade målen T-125/03 R och T-253/03 R, Akzo Nobel Chemicals och Akcros Chemicals mot kommissionen, REG 2003, s. II‑0000, punkt 4).

63

För det första är CompTIA, med fler än 16 000 medlemmar i 89 länder, världens största branschsammanslutning på området för informationsteknologi och telekommunikation.

64

För det andra har CompTIA, enligt sammanslutningens stadgar, till uppgift att tillvarata sina medlemmars intressen och skall ges rätt att intervenera i förevarande förfarande eftersom de frågor som aktualiseras häri direkt påverkar dess medlemmar.

65

För det tredje rör beslutet grundläggande frågor som påverkar sektorn för informationsteknologi i sin helhet.

66

Kommissionen anser inte att CompTIA har ett tillräckligt starkt intresse av utgången av tvisten. Kommissionen har påpekat att det inte anges i CompTIA:s stadgar att sammanslutningen skall tillvarata medlemmarnas intressen eller företräda medlemmarna. För övrigt utgör det konkurrensrättsliga uttalande som CompTIA har bifogat sin interventionsansökan endast ett förslag till gemensam ståndpunkt. I uttalandet rekommenderas varken att CompTIA skall vidta åtgärder för att försvara ståndpunkten eller att sammanslutningen har en sådan rätt. Den omständigheten att vissa amerikanska domstolar har låtit CompTIA delta i egenskap av sakkunnig saknar relevans för förevarande förfarande. Avslutningsvis har det faktum att CompTIA tilläts medverka i det administrativa förfarandet såsom berörd part inte någon avgörande betydelse i sig, eftersom det kriterium som skall vara uppfyllt för att få inkomma med synpunkter inom ramen för det administrativa förfarandet inte nödvändigtvis är detsamma som det i artikel 40.2 i domstolens stadga.

67

Microsoft har inte inkommit med några synpunkter på CompTIA:s interventionsansökan.

68

Den 13 juli 2004 uppmanade förstainstansrättens ordförande CompTIA att precisera vilka bestämmelser i sammanslutningens stadgar som ligger till grund för uppgiften att CompTIA har till syfte att tillvarata medlemmarnas intressen.

69

I en skrivelse av den 16 juli 2004 uppgav CompTIA att uppgiften grundades på artiklarna II och XI i stadgarna, det konkurrensrättsliga uttalande som har antagits av sammanslutningens styrelse och på avsnitt 2 i sammanslutningens stiftelseurkund. CompTIA har även åberopat den omständigheten att sammanslutningen tidigare har intervenerat i förfaranden vid amerikanska rättsinstanser. Kommissionen inkom med ett yttrande den 21 juli 2004, i vilket den anförde att CompTIA på sin höjd kan anses ha som målsättning att främja sina medlemmars intressen. Sammanslutningen kan däremot inte anses ha till uppgift att företräda eller försvara sina medlemmar. Förstainstansrätten har emellertid redan nekat sammanslutningar vilka enbart arbetar för att främja sina medlemmars kollektiva intressen rätten att intervenera (beslut meddelat av ordföranden på förstainstansrättens tredje avdelning den 25 juni 1999 i mål T-13/99, Pfizer Animal Health mot rådet, REG 1999, s. II-0000, punkt 28).

70

Förstainstansrättens ordförande anser att CompTIA:s interventionsansökan skall bifallas.

71

För det första har CompTIA uppgett att sammanslutningen har fler än 16 000 medlemmar i över 80 länder, en uppgift som varken Microsoft eller kommissionen har ifrågasatt. 200 av dessa medlemmar har för övrigt säte i Europa. Medlemmarna är verksamma på alla nivåer inom datorindustrin och består bland annat av programvaruutvecklare, tillverkare av datorutrustning, företag som erbjuder informationstjänster, distributörer, detaljhandlare och återförsäljare. CompTIA kan därmed anses företräda ett stort antal företag inom sektorn för informationsteknologi.

72

För det andra, vad gäller CompTIA:s målsättning, föreskrivs det i avsnitt 2 i stiftelseurkunden att sammanslutningens verksamhetsområde omfattar ”allt legalt arbete eller legal verksamhet för vilka bolag kan bildas enligt staten Connecticuts lag om andra bolag än aktiebolag, i ändrad lydelse”. I samma avsnitt anges att CompTIA, ”utan hinder av ovanstående”, har bildats för att ”främja och uppmuntra största möjliga yrkes- och affärsmässiga kompetens och etik bland sina medlemmar och inom sektorn för informationsteknologi i allmänhet”. I artikel II i stadgarna upprepas dessa uppgifter och det anges bland annat att CompTIA, för att utföra dessa uppgifter, skall ”sträva efter att upprätta ett program för att sammanslutningen skall kunna göra sin gemensamma mening hörd hos datorindustrin, myndigheter och allmänheten”. CompTIA har vidare uppgett att sammanslutningen har intervenerat i förfaranden vid amerikanska rättsinstanser och i det administrativa förfarandet vid kommissionen i syfte att rätta sig efter det konkurrensrättsliga uttalande som har antagits av sammanslutningens styrelse. Med hänsyn till dessa omständigheter kan CompTIA bland annat anses ha som målsättning att tillvarata sina medlemmars intressen.

73

För det tredje, av skäl som angetts i punkt 47 ovan, kan den ståndpunkt som förstainstansrättens ordförande intar i de principiella frågorna i förevarande mål påverka villkoren för de företag som är verksamma inom sektorn för informationsteknologi.

74

För det fjärde företräder CompTIA flera företag som är verksamma på de berörda marknaderna, bland annat företag som utvecklar programvaror, vars intressen kan påverkas av ordförandens ställningstagande.

75

CompTIA deltog dessutom i det administrativa förfarande som föregick antagandet av beslutet.

76

CompTIA skall därmed ges rätt att intervenera i det interimistiska förfarandet.

ACT:s interventionsansökan

77

ACT är en branschsammanslutning med knappt 3 000 medlemmar. Medlemmarna utgörs av företag som ägnar sig åt programvaruutveckling, systemintegration, råd och utbildning avseende datorer samt elektronisk handel. ACT har ansökt om att få intervenera till stöd för Microsofts yrkanden.

78

ACT anser att sammanslutningen uppfyller de villkor som enligt rättspraxis skall vara uppfyllda för att sammanslutningar skall tillåtas intervenera (beslutet i det ovan i punkt 37 nämnda målet Kruidvat mot kommissionen). ACT har inledningsvis uppgett att sammanslutningen tilläts delta i det administrativa förfarande som föregick antagandet av beslutet. ACT har vidare gjort gällande att Microsofts talan aktualiserar principiella frågor som kan få betydelse för datasektorns funktion i sin helhet och, närmare bestämt, för sammanslutningens medlemmars verksamhet. ACT har ett särskilt intresse av att plattformar juridiskt behandlas på samma sätt i Förenta staterna som i Europeiska unionen samt av att det råder stabilitet på detta område.

79

En betydande del av den verksamhet som bedrivs av ACT:s medlemmar är dessutom förlagd till EES-området, och medlemmarna skulle påverkas negativt om talan i huvudsaken ogillades eller om beslutet verkställdes omedelbart. Verkställigheten av beslutet skulle nämligen leda till att värdet på medlemmarnas innehav av immateriell egendom sjönk. Verkställigheten skulle också leda till mindre investeringar i företag som är verksamma inom datasektorn. Röjandet av systemet Windows kommunikationsprotokoll skulle dessutom utgöra ett prejudikat vilket skulle leda till dels en ökad osäkerhet på marknaden för operativsystem för servrar, dels vissa risker för funktionsrubbningar. Om Microsoft förpliktigas att saluföra systemet Windows utan programvaran Windows Media Player skulle ACT:s medlemmar inte längre kunna utnyttja vissa Application Programming Interfaces (API), och intresset för att skapa och upprätthålla en säker plattform skulle minska.

80

Kommissionen har uppgett att den inte har några invändningar mot ACT:s interventionsansökan. Microsoft har inte inkommit med några synpunkter inom den utsatta tidsfristen.

81

Förstainstansrättens ordförande anser att ACT:s interventionsansökan skall bifallas.

82

För det första har ACT anfört att den är en branschsammanslutning som företräder nästan 3 000 företag. Företagen ägnar sig åt programvaruutveckling, systemintegration, råd och utbildning avseende datorer samt elektronisk handel. Denna uppgift har inte ifrågasatts av Microsoft eller kommissionen. ACT har vidare uppgett att sammanslutningen har medlemmar från hela världen, bland annat från EES-området, och att medlemmarna är företag av varierande storlek. ACT kan därmed anses företräda ett stort antal företag inom sektorn för informationsteknologi.

83

För det andra har ACT, enligt artikel II d i sammanslutningens stadgar, bland annat som målsättning att ”tillvarata medlemmarnas rättigheter och förmåner”. I artikel II f i stadgarna anges bland annat att ACT har som målsättning att ”öka konkurrensen inom den teknikbaserade industrin och att skydda produkter, företag och den teknikbaserade industrin mot grundlösa bestämmelser eller ingrepp som äventyrar en fri och öppen konkurrens mellan dessa produkter, företag och industrier”. ACT har därmed bland annat som målsättning att tillvarata sina medlemmars intressen.

84

För det tredje, av skäl som angetts i punkt 47 ovan, kan den ståndpunkt som förstainstansrättens ordförande kan komma att inta i de principiella frågorna i förevarande mål påverka villkoren för de företag som är verksamma inom sektorn för informationsteknologi.

85

För det fjärde företräder ACT företag som har specialiserat sig på att utveckla programvaror vars intressen kan påverkas av ordförandens ställningstagande.

86

ACT deltog dessutom i det administrativa förfarande som föregick antagandet av beslutet.

87

ACT skall därmed ges rätt att intervenera i det interimistiska förfarandet.

Enskilda ansökningar

Novells interventionsansökan

88

Novell och dess dotterbolag är verksamma på olika marknader för programvaror. Sedan år 1983, då Novell utvecklade och började saluföra programvaran NetWare, är bolaget verksamt på området för datornät. Novell har till stöd för sin ansökan om att få intervenera till stöd för kommissionens yrkanden gjort gällande att bolaget av flera olika orsaker har ett intresse av utgången av det interimistiska förfarandet. För det första var Novell redan från början mycket aktivt i det administrativa förfarande som föregick antagandet av beslutet och hade därmed möjlighet att påverka kommissionens faktiska och rättsliga analys. För det andra påverkades Novell, i egenskap av Microsofts största konkurrens på marknaden för operativsystem för arbetsgruppsservrar, av Microsofts beslut att inte lämna ut information om kompatibilitet. Till följd av detta minskade Novells konkurrenskraft snabbt, vilket kommissionen konstaterade i beslutet (punkterna 590, 593 och 594). För det tredje grundade sig kommissionen särskilt på hur Novells begäran om information om kompatibilitet hade behandlats när den fastslog att Microsofts beslut att inte lämna ut sådan information utgjorde en del av Microsofts allmänna förhållningssätt (punkt 573 i beslutet). För det fjärde anser Novell att bolaget skulle gynnas av de avhjälpande åtgärder som föreskrivs i artikel 5 i beslutet eftersom det är ett ”företag i vars intresse det ligger att utveckla och saluföra produkter som konkurrerar med Microsofts produkter på marknaden för operativsystem för arbetsgruppsservrar”, i den mening som avses i artikeln.

89

Till skillnad från kommissionen, som inte har riktat några invändningar mot Novells interventionsansökan, har Microsoft framfört flera invändningar. Till att börja med har Microsoft anfört att Novell enligt punkt 573 i beslutet inte begärde att Microsoft skulle lämna ut sina kommunikationsprotokoll till bolaget, utan enbart ansökte om att få byta en katalog i operativsystemet Windows mot en katalog i systemet NetWare. Microsoft har vidare gjort gällande att Novell inte begärde en licens avseende kommunikationsprotokollen för klient-servrar, i enlighet med den uppgörelse som ingåtts i godo mellan de amerikanska myndigheterna och Microsoft. Microsoft undrar därmed om Novell, vilket bolaget självt har gjort gällande, verkligen kan anses ”direkt gynnas” av den avhjälpande åtgärd som kommissionen har fattat beslut om. Nödvändigheten av att snabbt få tillgång till Microsofts teknologi motsägs av att operativsystemet NetWare inte är kompatibelt med operativsystemet Windows och av att Novell inte har begärt en licens avseende Microsofts kommunikationsprotokoll.

90

Förstainstansrättens ordförande anser att Novell skall tillåtas att intervenera till stöd för kommissionens yrkanden.

91

Eftersom det har fastställts i beslutet att Microsoft har missbrukat sin dominerande ställning genom att inte lämna ut information om kompatibiliteten och genom att neka bolagets konkurrenter rätten att använda denna information för att utveckla och saluföra sina egna produkter på marknaden för operativsystem för arbetsgruppsservrar skall Novell, i egenskap av konkurrent till Microsoft, anses ha ett intresse av att missbruket omedelbart upphör. Det skall påpekas att det i beslutet anges att Microsofts andel av marknaden för operativsystem för arbetsgruppsservrar ”har ökat sedan bolaget inträdde på marknaden och har fortsatt att öka på ett sådant sätt att bolagets främsta konkurrent, Novell, från att ha varit en huvudaktör har blivit en mindre betydelsefull aktör på bara några få år” (punkt 590 i beslutet) och att ”de uppgifter som kommissionen har samlat in visar att det finns en risk för att konkurrensen på marknaden för operativsystem för arbetsgruppsservrar helt slås ut” (punkt 781 i beslutet).

92

Novell var dessutom mycket aktivt i det administrativa förfarandet vid kommissionen. Det framgår av beslutet att de yttranden som Novell inkom med i egenskap av sådan berörd tredje man som avses i artikel 19.2 i rådets förordning nr 17 av den 6 februari 1962, Första förordningen om tillämpning av fördragets artiklar [81] och [82] (EGT 1962, 13, s. 204; svensk specialutgåva, område 8, volym 1, s. 8) vederbörligen beaktades av kommissionen.

93

Avslutningsvis har Novell ett direkt intresse av att begäran om uppskov med verkställigheten av artikel 5 i beslutet avslås då det utgör ett sådant företag som omfattas av artikels tillämpningsområde.

RealNetworks interventionsansökan

94

I sin ansökan om att få intervenera till stöd för kommissionens yrkanden har RealNetwork dels uppgett att det är verksamt på de marknader som påverkas av att Microsoft kopplar försäljningen av programvaran Windows Media Player till försäljningen av operativsystemet Windows för persondatorer, dels att bolaget, i egenskap av berörd tredje man, aktivt deltog i det administrativa förfarandet vid kommissionen.

95

Varken Microsoft eller kommissionen har riktat några invändningar mot RealNetworks interventionsansökan.

96

RealNetworks saluför programvaror och är specialiserad på tjänster inom digital multimedia via datornät och teknologi som gör det möjligt att skapa, leverera och använda innehållet i digital multimedia. Med hänsyn till de omständigheter som RealNetworks har åberopat till stöd för sin interventionsansökan (omständigheter vars riktighet bekräftas i beslutet, i synnerhet i punkterna 112–118, 125–134, 812, 855 och 856), anser förstainstansrättens ordförande att RealNetworks har ett tillräckligt starkt intresse av att ansökan om interimistiska åtgärder avslås.

Interventionsansökan från Digimpro m.fl.

97

Digimpro m.fl. har ansökt om att få intervenera till stöd för Microsofts yrkande om uppskov med verkställigheten av de bestämmelser i beslutet i vilka Microsoft åläggs att tillhandahålla en version av företagets operativsystem Windows för persondatorer som inte inbegriper programvaran Windows Media Player eller den kod som säkerställer programvarans funktion. Samtliga dessa företag anser sig ha ett direkt och faktiskt intresse av att uppskov med verkställigheten av artiklarna 2, 4 första stycket och 6 i beslutet beviljas, då omedelbar verkställighet av dessa bestämmelser skulle förorsaka företagen allvarlig och irreparabel skada.

98

De aktuella företagen tillverkar eller utvecklar programvaror och tillämpningsprogram som används tillsammans med operativsystemet Windows och är därmed, enligt egna uppgifter, direkt och indirekt beroende av att funktionen av programvaran Windows Media Player kopplas till detta operativsystem.

99

För det första har vissa av företagen utvecklat och salufört, eller utvecklar för närvarande, produkter som används tillsammans med programvaran Windows Media Player i operativsystemet Windows för persondatorer. Beslutet skulle därmed tvinga företagen att ändra produkterna så att dessa kände av huruvida det operativsystem som används av företagens kunder innehåller programvaran Windows Media Player och, om så inte är fallet, informerade hur man går till väga för att installera programvaran Windows Media Player. Alternativt skulle företagen kunna ändra sina produkter genom att kopiera in koden för programvaran Windows Media Player i dessa. Dessa åtgärder skulle emellertid kosta företagen mycket tid och pengar.

100

För det andra har företagen gjort gällande att vissa av dem skulle tvingas tillhandahålla en programvara för uppdatering åt de kunder som använder den nuvarande versionen eller en tidigare version av företagens produkter, eftersom dessa kunder kan komma att använda företagens produkter på datorer med operativsystemet Windows, men utan programvaran Windows Media Player. Tillhandahållandet av en sådan programvara skulle vara kostsamt och innebära många praktiska svårigheter.

101

För det tredje skulle skiljandet av programvaran Windows Media Player från operativsystemet Windows för persondatorer kunna inverka menligt på företagens produkters funktion. En sådan risk skulle föreligga även när kunden själv har installerat programvaran Windows Media Player i sin persondator. Arbetet med att avhjälpa sådana funktionsrubbningar skulle medföra extra kostnader för de aktuella företagen.

102

För det fjärde befarar företagen att beslutet utgör den första etappen i en uppsplittring av operativsystemet Windows för persondatorer och därmed en källa till stor osäkerhet inom handeln.

103

För det femte har företagen gjort gällande att de förbättringar som Microsoft har vidtagit avseende operativsystemet Windows har resulterat i att företagen har förbättrat sina egna produkter eller tillhandahållit nya produkter. Dessa efterföljande förbättringar skulle emellertid inte längre vara möjliga om Microsoft hindrades från att utveckla sitt operativsystem.

104

Microsoft har inte inkommit med några synpunkter inom den utsatta tidsfristen.

105

Kommissionen har däremot allvarligt ifrågasatt att Digimpro m.fl. har intresse av att intervenera. Kommissionen har gjort gällande att företagen, vilka tycks tillhöra en större kategori av oberoende försäljare av programvaror, varken har ett direkt, faktiskt eller säkert intresse av utgången av tvisten.

106

Till att börja med anser kommissionen att de av företagens argument som rör framtida tvister eller den framtida utvecklingen av operativsystemet Windows inte med framgång kan åberopas till stöd för ett sådant intresse av utgången av tvisten.

107

Kommissionen anser dessutom att de argument som har framförts i interventionsansökan på sin höjd visar att det ligger i de oberoende försäljarnas intresse att utveckla program som fungerar med programvaran Windows Media Player eftersom de vet att denna programvara finns med i operativsystemet Windows, vilket innebär att köpare av detta system får denna programvara automatiskt. Kommissionen anser emellertid att beslutet inte tvingar företagen att ändra sina produkter. Beslutet ger konsumenterna möjlighet att välja mellan den version av operativsystemet som innefattar programvaran Windows Media Player och den version av operativsystemet som inte gör det. Valet styrs av den enskilda produktens förtjänster och inte av den omständigheten att produkten är kopplad till operativsystemet Windows. Försäljare av programvaror bör därmed anpassa sig efter konsumenternas val och inrätta sin verksamhet härefter. Försäljarna kan alltid välja att skapa produkter som enbart kan användas med programvaran Windows Media Player och därefter, med hänvisning till de egna produkternas och tjänsternas förtjänster, övertyga konsumenterna om att de bör välja den version av operativsystemet Windows som innefattar programvaran Windows Media Player. Det finns därmed ingen anledning att tro att de aktuella företagen som en direkt följd av beslutet kommer att drabbas av utgifter eller skadas. Eftersom de kostnader som de eventuellt kan drabbas av är beroende av framtida beslut kan företagen inte anses ha ett tillräckligt stort intresse av utgången av tvisten (förstainstansrättens beslut av den 23 mars 1998 i mål T-18/97, Atlantic Container Line m.fl. mot kommissionen, REG 1998, s. II-589, punkt 14). Påståendet att företagens produkter eventuellt inte längre skulle fungera visar på den hypotetiska karaktären av ett intresse av utgången av tvisten i det avseendet.

108

Avseende de intressen som har åberopats av de enskilda företagen har kommissionen gjort gällande att Digimpro Ltd i dagsläget inte är verksamt på någon marknad, att den skada som har åberopats av TeamSystem SpA endast uppkommer om konsumenterna väljer att använda den version av operativsystemet Windows som saknar programvaran Windows Media Player – en situation som eventuellt redan föreligger – och att de bekymmer vad avser kompatibiliteten mellan de egna produkterna och Microsofts, som gjorts gällande av bolaget Mamut ASA, inte är trovärdiga med hänsyn till det nära samarbetet mellan de båda bolagen. Vad avser CODA Group Holdings Ltd:s intresse av utgången av tvisten är detta varken säkert eller direkt, eftersom bolagets produkter inte direkt bygger på programvaran Windows Media Player i operativsystemet Windows.

109

Kommissionen har tillagt att ett godtagande av företagens resonemang skulle medföra att i princip alla programvaruutvecklare i hela världen har rätt att intervenera.

110

Enligt förstainstansrättens ordförande skulle verkställigheten av beslutet tvinga Microsoft att saluföra två versioner av sitt operativsystem för persondatorer, en utan programvaran Windows Media Player och en med denna programvara. Detta skulle resultera i att programvaruutvecklare inte längre kunde räkna med att multimedia Application Programming Interface (API) Multimedia finns i alla datorer med operativsystemet Windows. Den medföljande nödvändiga anpassningen av företagens produkter och ansvaret för ytterligare teknologier skulle kunna förorsaka de berörda utvecklarna väsentliga merkostnader. Om företagen däremot inte anpassade sina produkter till den nya situation på marknaden som orsakats av verkställigheten av beslutet skulle de kanske inte nå ut till sina tilltänkta kunder.

111

Med hänsyn till dessa omständigheter skall saluföringen av operativsystemet Windows för persondatorer som inte innefattar programvaran Windows Media Player anses kunna väsentligt påverka den verksamhet som bedrivs av de berörda programvaruutvecklarna och det är därmed klarlagt att de har ett intresse av uppskov med verkställigheten av beslutet. Uppgifterna i interventionsansökan visar att TeamSystem SpA och Mamut ASA skall ges rätt att intervenera till stöd för Microsofts yrkanden i det interimistiska förfarandet.

112

Digimpro Ltd kan däremot inte, med hänsyn till det resonemang som förs i interventionsansökan, anses ha visat att bolaget har ett faktiskt intresse av utgången av det interimistiska förfarandet. Det framgår av interventionsansökan att bolagets huvudsakliga produkt ännu inte saluförs. I ansökan anges nämligen att produkten ”kommer” att bestå av en programvara som gör det möjligt för användaren att interagera med sparad ljudbaserad information och att produkten ”kommer att fungera” som ett tillbehör till programvaran Windows Media Player. Bolaget har inte uppgett det exakta datumet för lanseringen av produkten.

113

Med hänsyn till uppgifterna i interventionsansökan skall denna avslås även såvitt den ingivits av CODA Group Holdings Ltd. Risken för att skiljandet av programvaran Windows Media Player från operativsystemet Windows skall ha en negativ inverkan på funktionen av vissa av företagets program kan inte anses räcka för att visa att bolaget har ett intresse av att intervenera. Det framgår nämligen av ansökan att nämnda program redan levereras till kunder med andra plattformar än Windows, exempelvis IBM AS/400 och Unix, och att bolagets produkter inte direkt bygger på koden för programvaran Windows Media Player i operativsystemet Windows.

114

Interventionsansökan skall därmed bifallas i den del den ingivits av TeamSystem SpA och Mamut ASA, men avslås i den del den ingivits av Digimpro Ltd och CODA Group Holdings Ltd.

Interventionsansökan från DMDsecure.com m.fl.

115

DMDsecure.com m.fl. är bolag verksamma på områdena för media, fritid, underhållning och telekommunikation och har ansökt om att få intervenera till stöd för Microsofts yrkanden. DMDsecure.com BV saluför system och lösningar för behandling av digitala rättigheter samt för skydd av och tillgång till innehållet på servrar, liksom komponenter till sådana system. MPS Broadband AB distribuerar internationella TV-produkter på grundval av Internetprotokollet. Pace Micro Technology plc är i huvudsak verksamt på området för teknologi för digital-TV-boxar. Quantel Ltd tillhandahåller datorutrustning inom sektorn för television och film. Avslutningsvis saluför Tandberg Television Ltd videoprodukter och videosystem, direkt och på beställning via olika nätverk.

116

Företagen har gjort gällande att de har ett direkt och särskilt intresse av att uppskov med verkställigheten av beslutet beviljas eftersom den verksamhet som bedrivs av företagen kan påverkas direkt och väsentligt av utgången av det interimistiska förfarandet och målet i sak (beslut i det ovan i punkt 37 nämnda målet Kruidvat mot kommissionen, punkt 10). Microsofts skyldighet att utveckla och tillhandahålla en version av sitt operativsystem som inte inbegriper programvaran Windows Media Player berör interventionssökandena eftersom deras produkter används med denna programvara. Företagen skulle således bli tvungna att ändra sina produkter så att de fungerar med andra programvaror. En sådan ändring är kostsam och tekniskt komplicerad. Den skulle dessutom påverka de tjänster som tillhandahålls i anslutning till de berörda produkterna.

117

Microsoft har inte inkommit med några synpunkter på interventionsansökan inom den utsatta tidsfristen. Kommissionen har däremot allvarligt ifrågasatt företagens intresse av att intervenera.

118

Enligt kommissionen har företagen inte visat att de har ett direkt, faktiskt och säkert intresse av utgången av det interimistiska förfarandet. Företagens argument visar att det finns ett naturligt intresse av att gynna en enda teknik och att deras beslut att utgå från programvaran Windows Media Player bygger på vetskapen om att denna programvara är kopplad till operativsystemet Windows varmed konsumenterna automatiskt får denna programvara.

119

Tvärtemot vad företagen har gjort gällande tvingar beslutet inte alls företagen att ändra sina produkter. Beslutet ger endast konsumenterna möjlighet att välja mellan den version som innefattar programvaran Windows Media Player och den version som inte gör det. Valet styrs av den enskilda produktens förtjänster och inte av den omständigheten att produkten är kopplad till operativsystemet Windows. Företagen, i synnerhet de som grundar sin verksamhet på den omständigheten att i princip samtliga konsumenter har programvaran Windows Media Player, bör därmed anpassa sig efter konsumenternas val och inrätta sin verksamhet härefter. Företagen kan alltid välja att skapa produkter som enbart kan användas med programvaran Windows Media Player och därefter, med hänvisning till de egna produkternas och tjänsternas förtjänster, övertyga konsumenterna om att de bör välja den version av operativsystemet Windows som innefattar programvaran Windows Media Player. Det finns därmed ingen anledning att tro att de aktuella företagen som en direkt följd av beslutet kommer att drabbas av utgifter eller skadas. Eftersom de kostnader som de eventuellt kan drabbas av är beroende av framtida beslut av företagen själva, andra företag och företagens kunder, kan de inte anses ha ett tillräckligt stort intresse av utgången av tvisten (beslut i det ovan i punkt 107 nämnda målet Atlantic Container Line m.fl. mot kommissionen, punkt 14).

120

Kommissionen har tillagt att om företagen tilläts intervenera skulle förstainstansrätten vara tvungen att låta i princip alla programvaruutvecklare i hela världen intervenera eftersom de utgör en heterogen företagsgrupp.

121

Med hänsyn till de uppgifter som förekommer i interventionsansökan anser förstainstansrättens ordförande att DMDsecure.com m.fl. har ett direkt och faktiskt intresse av uppskov med verkställigheten av beslutet eftersom den teknologi som företagen använder sig av i dagsläget i stor utsträckning utformats för att användas på en plattform där operativsystemet Windows innefattar programvaran Windows Media Player. Det finns därmed en risk för att verkställigheten av beslutet kommer att ha en betydande inverkan på företagens verksamhet, inte bara genom att företagen tvingas anpassa sig till de nya premisserna genom att ändra den teknologi som används, utan också genom att de inledningsvis tvingas bära de kostnader som ändringen medför.

122

DMDsecure.com m.fl. skall därmed ges rätt att intervenera till stöd för Microsofts yrkanden.

Interventionsansökan från IDE Nätverkskonsulterna m.fl.

123

IDE Nätverkskonsulterna m.fl. har ansökt om att få intervenera till stöd för Microsofts yrkanden. De erbjuder tjänster på området för informationsteknologi. Tjänsterna består bland annat i installationer, integration och migration av uppgifter och system, stöd och underentreprenad samt utformning av webbsidor och utveckling av programvaror. Verksamheten är beroende av den teknologi som Microsoft har utvecklat. Microsoft har erkänt den fördjupade kunskap som interventionssökandena besitter i fråga om Microsofts produkter och har gett dem titeln ”Microsoft Most Valuable Professionals”. Det är enbart IDE Nätverkskonsulterna AB och Exor AB som inte har erhållit denna titel.

124

IDE Nätverkskonsulterna m.fl. har åberopat domstolens rättspraxis (domstolens beslut av den 24 oktober 1962 i de förenade målen 16/62 och 17/62, Confédération nationale des producteurs de fruits et légumes m.fl. mot rådet, REG 1962, s. 937; svensk specialutgåva, volym 1, s. 145) till stöd för uppfattningen att de har ett direkt och faktiskt intresse av att uppskov med verkställigheten av artiklarna 4 och 6 a i beslutet beviljas i enlighet med Microsofts ansökan. Verkställigheten av beslutet skulle nämligen ha en väsentlig inverkan på företagens rättsliga eller ekonomiska ställning.

125

De negativa effekterna av den avhjälpande åtgärd vilken består i att programvaran Windows Media Player skiljs från operativsystemet Windows varierar i enlighet med interventionssökandenas verksamhet.

126

För det första består vissa av interventionssökandenas verksamhet i att installera operativsystem och tillämpningsprogramvaror i persondatorer, integrationstjänster, bland annat olika tillämpningsprogram och stöd, såsom regelbunden uppdatering av programvaror. För dem skulle förekomsten av två versioner av operativsystemet Windows medföra extra kostnader till följd av nödvändigheten av att anpassa tjänsterna till kundens version av operativsystemet Windows och säkerställa att den version av operativsystemet som saknar programvaran Windows Media Player fungerar korrekt.

127

För det andra använder de interventionssökande som ägnar sig åt utformning av webbsidor av den teknologi som har utvecklats av Microsoft. De skulle tvingas ta på sig extra kostnader för utveckling och stöd för att användare av datorer som saknar programvaran Windows Media Player skulle få tillgång till det audiovisuella innehållet på de webbplatser som installeras av dem.

128

För det tredje måste de interventionssökande som tillhandahåller utbildning för Microsofts produkter anpassa sina utbildningsprogram till användarens profil.

129

Avslutningsvis använder vissa av interventionssökandena programvaran Windows Media Players mediafunktion i verksamheten med att tillhandahålla programutvecklingstjänster. Nämnda verksamhet skulle genom beslutet begränsas till kunder som valt operativsystemet Windows med programvaran Windows Media Player. I förhållande till de kunder som inte valt detta alternativ skulle en ändring av produkterna krävas.

130

Microsoft har inte inkommit med några synpunkter på interventionsansökan inom den utsatta tidsfristen.

131

Kommissionen har däremot ifrågasatt interventionssökandenas intresse av att intervenera. Med hänsyn till att kommissionens resonemang är snarlikt det resonemang som den förde avseende DMDsecure.com m.fl. hänvisar rätten till punkterna 118–120 ovan.

132

Förstainstansrättens ordförande anser att IDE Nätverkskonsulterna AB:s interventionsansökan skall avslås.

133

Omedelbar verkställighet av beslutet skulle visserligen kunna resultera i att detta bolag anpassade sina tjänster till kunderna, närmare bestämt rådgivning och underentreprenörstjänster. Det är således möjligt att skiljandet av programvaran Windows Media Player från operativsystemet Windows skulle komma att beaktas av bolaget och att detta skulle anpassa sina tjänster till de ändrade förutsättningarna. Denna anpassning av tjänsterna kan emellertid inte ses som en direkt följd av verkställigheten av beslutet, utan skall i huvudsak anses vara hänförlig till kundernas val av den version av operativsystemet Windows som inte innehåller programvaran Windows Media Player och deras behov av tjänster som är anpassade efter detta val. Därmed kan bolagets intresse, med hänsyn till de uppgifter som tillhandahållits i interventionsansökan, inte anses vara direkt eller faktiskt i den mening som avses i ovannämnda rättspraxis.

134

Bolaget Exor bör däremot ges rätt att intervenera till stöd för Microsofts yrkanden. Av interventionsansökan framgår nämligen att Exor ägnar sig åt utformning av webbsidor och programutveckling i stor skala. Bolaget har nämligen Sveriges största rekryteringsföretag näst efter Arbetsförmedlingen som kund. Av interventionsansökan framgår också att den teknologi som Exor använder för att utforma sådana webbsidor för närvarande är utformad så att den endast fungerar med operativsystemet Windows som plattform, där programvaran Windows Media Player ingår. Det finns därmed en risk för att verkställigheten av beslutet kommer att ha en betydande inverkan på bolagets verksamhet, inte bara genom att det tvingas anpassa sig till de nya premisserna genom att ändra den teknologi som används, utan också genom att det inledningsvis tvingas bära de kostnader som ändringen medför. Exor har därmed på detta stadium visat att det har ett direkt och faktiskt intresse av utgången av tvisten.

135

De övriga interventionssökandena kan inte, med hänsyn till uppgifterna i interventionsansökan, anses ha visat att de har ett intresse av utgången av tvisten.

136

De påståenden som har gjorts i interventionsansökan har nämligen inte styrkts och det är därför inte möjligt att dra slutsatsen att deras verksamhet skulle påverkas i tillräckligt stor utsträckning av ett avslag på interventionsansökan. T. Rogerson, D. Tomicic, M. Valasek och B. Nati har över huvud taget inte preciserat hur stor del av deras verksamhet som består i att utveckla programvaror.

137

Det skall dessutom tilläggas att anpassningen av tjänsterna för datorstöd (T. Rogerson, P. Setka och D. Tomicic), datorutbildning (P. Setka) och råd (D. Tomicic) inte kan ses som en direkt följd av verkställigheten av beslutet, utan i huvudsak skall anses vara hänförlig till kundernas val av den version av operativsystemet Windows som inte innehåller programvaran Windows Media Player och deras behov av tjänster som är anpassade efter detta val (se punkt 133 ovan).

138

Det intresse som har gjorts gällande av R. Rialdi kan inte anses vara direkt, eftersom ett avslag på ansökan om interimistiska åtgärder endast skulle påverka honom i den mån som han har rätt att ta del av den vinst som görs av det bolag i vars förvaltningskommitté han är medlem och i vilket han innehar posten som vice ordförande för den verksamhetsgren som gäller ny teknologi.

139

Med hänsyn till ovanstående skall interventionsansökan från IDE Nätverkskonsulterna m.fl. bifallas i den del den ingivits av Exor AB, men avslås i övrigt.

Begäran om konfidentiell behandling

140

Microsoft har begärt att den konfidentiella versionen av beslutet inte skall delges interventionssökandena.

141

Intervention skall beviljas på de villkor som anges i artikel 116.2 i förstainstansrättens rättegångsregler. De inlagor som skall delges parterna i detta skede skall begränsas till den icke-konfidentiella version av beslutet som Microsoft har inkommit med. Beslut om huruvida begäran om konfidentiell behandling är välgrundad kommer i förekommande fall att meddelas senare mot bakgrund av eventuella invändningar eller yttranden i frågan.

På dessa grunder fattar

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS ORDFÖRANDE

följande beslut:

1)

Computer & Communications Industry Association tillåts intervenera i mål T-201/04 R till stöd för svarandens yrkanden.

2)

Software & Information Industry Association tillåts intervenera i mål T-201/04 R till stöd för svarandens yrkanden.

3)

The Computing Technology Industry Association Inc. tillåts intervenera i mål T-201/04 R till stöd för sökandens yrkanden.

4)

The Association for Competitive Technology tillåts intervenera i mål T‑201/04 R till stöd för sökandens yrkanden.

5)

Novell Inc. tillåts intervenera i mål T-201/04 R till stöd för svarandens yrkanden.

6)

RealNetworks Inc. tillåts intervenera i mål T-201/04 R till stöd för svarandens yrkanden.

7)

TeamSystem SpA och Mamut ASA tillåts intervenera i mål T-201/04 R till stöd för sökandens yrkanden.

8)

Digimpro Ltd:s och CODA Group Holdings Ltd:s ansökan om att få intervenera i mål T-201/04 R till stöd för sökandens yrkanden avslås.

9)

DMDsecure.com BV, MPS Broadband AB, Pace Micro Technology plc, Quantel Ltd och Tandberg Television Ltd tillåts intervenera i mål T‑201/04 R till stöd för sökandens yrkanden.

10)

IDE Nätverkskonsulterna AB:s, T. Rogersons, P. Setkas, D. Tomicics, M. Valaseks, R. Rialdis och B. Natis ansökan om att få intervenera i mål T-201/04 R till stöd för sökandens yrkanden avslås.

11)

Exor AB tillåts intervenera i mål T-201/04 R till stöd för sökandens yrkanden.

12)

Justitiesekreteraren skall tillställa intervenienterna den icke-konfidentiella versionen av handlingarna i målet.

13)

En tidsfrist skall fastställas inom vilken intervenienterna skall inkomma med eventuella synpunkter på begäran om konfidentiell behandling. Beslut om huruvida denna begäran är välgrundad kommer att meddelas senare.

14)

En tidsfrist skall fastställas inom vilken intervenienterna skall inkomma med en interventionsinlaga, dock utan att det påverkar möjligheten att vid ett senare tillfälle, om nödvändigt, komplettera denna till följd av ett beslut om huruvida begäran om konfidentiell behandling är välgrundad.

Luxemburg den 26 juli 2004.

H. Jung B. Vesterdorf

Justitiesekreterare Ordförande

1 –

Rättegångsspråk: engelska.