Language of document :

Talan väckt den 24 april 2020 – Europeiska kommissionen mot Europeiska unionens råd

(Mål C-180/20)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: M. Kellerbauer, T. Ramopoulos)

Svarande: Europeiska unionens råd

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

ogiltigförklara rådets beslut (EU) 2020/2451 av den 17 februari 2020 om den ståndpunkt som ska intas på Europeiska unionens vägnar i det partnerskapsråd som inrättats genom det omfattande och fördjupade partnerskapsavtalet mellan Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Armenien, å andra sidan (nedan kallat partnerskapsavtalet), vad gäller antagandet av arbetsordningarna för partnerskapsrådet, partnerskapskommittén och underkommittéer och andra organ som inrättas av partnerskapsrådet, samt om upprättande av förteckningen över underkommittéer, för tillämpningen av det avtalet med undantag för avdelning II (nedan kallat rådets beslut 2020/245) och rådets beslut (EU) 2020/2462 av den 17 februari 2020 om den ståndpunkt som ska intas på Europeiska unionens vägnar i det partnerskapsråd som inrättats genom partnerskapsavtalet, vad gäller antagandet av arbetsordningarna för partnerskapsrådet, partnerskapskommittén och underkommittéer och andra organ som inrättas av partnerskapsrådet, samt om upprättande av förteckningen över underkommittéer, för tillämpningen av avdelning II i det avtalet (nedan kallat rådets beslut 2020/246), och

förplikta Europeiska unionens råd att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionen gör gällande att (i) det förhållandet att avdelning II i partnerskapsavtalet undantas från tillämpningsområdet för rådets beslut 2020/245; (ii) antagandet av rådets särskilda beslut 2020/246 som endast avser avdelning II i partnerskapsavtalet, vilket baseras på den materiella rättsliga grunden i artikel 37 FEU; och (iii) adderandet av det andra stycket i artikel 218.8 FEUF, i vilket det stadgas att rådet ska besluta med enhällighet om avtalet avser en fråga där enhällighet krävs, åsidosätter fördraget såsom det har tolkats av domstolen.

Till stöd för den grunden görs följande argument gällande:

För det första den materiella rättsliga grunden för ett beslut som fattats av rådet ska enligt artikel 218.9 FEUF som avser vilka ståndpunkter som på unionens vägnar ska intas i organ som inrättas genom ett avtal, fastställas utifrån tyngdpunkten i hela avtalet. Partnerskapsavtalet rör huvudsakligen handel och utvecklingssamarbete, samt handel i samband med transporttjänster och sambandet mellan partnerskapsavtalet och Gusp är inte tillräckligt för att motivera att en materiell rättslig grund för Gusp tillämpas avseende hela avtalet. Det var således felaktigt av rådet att inkludera artikel 37 FEU som en del av den rättsliga grunden för beslut 2020/246 och det beslutet antogs felaktigt under den bestämmelse om röstning som kräver enhällighet.

För det andra får inte unionsinstitutionerna artificiellt dela upp en rättsakt i olika delar och således skapa delar med olika tyngdpunkter, såvida de inte tillåts att kringgå kravet i artikel 13 FEU på att varje institution ska handla inom ramen för de befogenheter som den har tilldelats genom fördragen, i enlighet med de förfaranden, villkor och mål som anges där. I de fall där rådet fastställer vilka ståndpunkter som på unionens vägnar ska intas i ett organ som inrättas genom ett avtal enligt artikel 218.9 FEUF i fråga om föreskrifter för det organets verksamhet som ska gälla alla bestämmelser i det avtalet, kan en uppdelning av rådets beslut i två delar inte motiveras. Eftersom partnerskapsavtalet inte skiljer mellan de arbetsordningar som är tillämpliga när de berörda organen agerar med stöd av avdelning II eller andra avdelningar i partnerskapsavtalet, var det fel av rådet att anta två separata beslut, varav ett av dessa enbart rör avdelning II i partnerskapsavtalet.

____________

1 EUT L 52, 2020, s. 3.

2 EUT L 52, 2020, s. 5.