PERSONALDOMSTOLENS DOM
(andra avdelningen)
den 15 april 2010
Mål F-2/07
José Carlos Matos Martins
mot
Europeiska kommissionen
”Personalmål – Kontraktsanställda – Inbjudan att anmäla intresse – Urvalsförfarande – Förberedande urvalsprov – Tillgång till handlingarna i ärendet”
Saken: Talan väckt enligt artiklarna 236 EG och 152 EA genom vilken sökanden yrkat att personaldomstolen ska ogiltigförklara det beslut som Europeiska gemenskapernas byrå för uttagningsprov för rekrytering av personal (EPSO) fattade den 27 februari 2006 om att fastställa sökandens resultat på de verbala och numeriska proven inom ramen för den inbjudan att anmäla intresse som EPSO för de europeiska institutionernas räkning – särskilt för Europeiska gemenskapernas kommission och Europeiska unionens råd – meddelat i syfte att upprätta en databas med kandidater som kan anställas som kontraktsanställda för utförande av olika uppgifter inom nämnda institutioner.
Avgörande: Talan ogillas. Sökanden ska bära sin rättegångskostnad, förutom de kostnader som uppkommit för resa och uppehälle med anledning av att sökandens advokat den 30 mars, den 1 april och den 21 juli 2009 tagit del av handlingar hos personaldomstolens kansli. Kommissionen ska bära sin rättegångskostnad och ersätta de kostnader för sökanden som anges ovan.
Sammanfattning
1. Tjänstemän – Uttagningsprov – Uttagningsprov på grundval av meriter och prov – Provens innehåll
(Tjänsteföreskrifterna, bilaga III)
2. Tjänstemän – Uttagningsprov – Uttagningsprov på grundval av meriter och prov – Förfarande vid uttagningsprov och provens innehåll – Flervalsfrågor
(Tjänsteföreskrifterna, bilaga III)
1. Uttagningskommittén eller urvalskommittén har ett omfattande utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller att fastställa de närmare föreskrifterna för och det detaljerade innehållet i proven i ett uttagningsprov eller i ett urvalsförfarande. Unionsdomstolen får endast underkänna detta innehåll om det faller utanför den ram som angetts i meddelandet om uttagningsprov eller om det inte står i proportion till syftet med uttagningsprovet eller urvalsförfarandet.
Denna princip gäller även för prov som består av flervalsfrågor, och det ankommer inte på rätten att ersätta uttagningskommitténs rättning av provet med sin egen eller att ersätta kommitténs bedömning med sin egen när det gäller svårighetsgraden på proven. Den omständigheten att en fråga är mycket svår kan nämligen inte utgöra en indikation på att den är olämplig. Uttagningskommittén har befogenhet att välja frågor av mycket skilda svårighetsgrader för att säkerställa provets främsta syfte, nämligen att säkerställa att de tjänstemän eller anställda som har störst kompetens anställs. Uttagningskommittén har även ett omfattande utrymme för skönsmässig bedömning med avseende på att fastställa huruvida det har förekommit oegentligheter eller felaktigheter under ett allmänt uttagningsprov med många deltagare, bland annat när det gäller formuleringen av flervalsfrågor. Rättens prövning ska alltså endast bestå i en begränsad kontroll av frågornas begriplighet.
Med beaktande av likabehandlingsprincipens stora betydelse för genomförandet av ett uttagningsprov eller ett urvalsförfarande ankommer det däremot på uttagningskommittén att se till att proven märkbart uppvisar samma svårighetsgrad för samtliga sökanden.
Ovannämnda principer kan även tillämpas inom ramen för prov som anordnas av EPSO för rekrytering av kontraktsanställda.
(se punkterna 161 och 170–172)
Hänvisning till
Domstolen: 1 oktober 1981, Guglielmi mot parlamentet, 268/80, REG 1981, s. 2295, punkt 8; 8 mars 1988, Sergio m.fl. mot kommissionen, 64/86, 71/86–73/86 och 78/86, REG 1988, s. 1399, punkt 22; 24 mars 1988, Goossens m.fl. mot kommissionen, 228/86, REG 1988, s. 1819, punkt 14
Förstainstansrätten: 16 oktober 1990, Gallone mot rådet, T‑132/89, REG 1990, s. II‑549, punkt 27; 27 juni 1991, Valverde Mordt mot domstolen, T‑156/89, REG 1991, s. II‑407, punkterna 121 och 123; 11 juli 1996, Carrer mot domstolen, T‑170/95, REGP 1996, s. I‑A‑363 och II‑1071, punkt 37; 17 december 1997, Passera mot kommissionen, T‑217/95, REGP 1997, s. I‑A‑413 och II‑1109, punkt 45; 25 maj 2000, Elkaïm och Mazuel mot kommissionen, T‑173/99, REGP 2000, s. I‑A‑101 och II‑433, punkt 35; 14 juli 2000, Teixeira Neves mot domstolen, T‑146/99, REGP 2000, s. I‑A‑159 och II‑731, punkt 37; 2 maj 2001, Giulietti m.fl. mot kommissionen, T‑167/99 och T‑174/99, REGP 2001, s. I‑A‑93 och II‑441, punkt 61; 9 november 2004, Vega Rodríguez mot kommissionen, T‑285/02 och T‑395/02, REGP 2004, s. I‑A‑333 och II‑1527, punkterna 35 och 36; 13 juli 2005, Scano mot kommissionen, T‑5/04, REGP 2005, s. I‑A‑205 och II‑931, punkt 45; 8 december 2005, Moren Abat mot kommissionen, T‑92/04, REGP 2005, s. I‑A‑399 och II‑1817, punkterna 44 och 45
2. Att de flervalsfrågor som ställs till de sökande i ett uttagningsprov eller urvalsförfarande har valts ut slumpmässigt genom ett datorprogram svarar mot behovet av att säkerställa att de sökande behandlas lika, samtidigt som det görs möjligt att hålla proven under flera dagar i de sökandes intresse. Det kan visserligen inte uteslutas att en sådan fråga tagen för sig till en sådan sökande kan vara svårare än en annan fråga med samma svårighetsgrad till en annan sökande. Denna skillnad i svårighetsgrad kompenseras emellertid av det stora antalet frågor som ställs, eftersom frågorna sammantagna i stor utsträckning bör ha samma svårighetsgrad för samtliga sökande.
Blotta omständigheten att en sökande anser sig ha fått svåra eller till och med mycket svåra frågor räcker inte för att visa att vissa sökanden i urvalsförfarandet har gynnats i otillbörlig utsträckning i förhållande till denne sökande. Allmänna och abstrakta påståenden är således inte tillfyllest för att visa att en olikabehandling har skett, i varje fall ett sken av olikabehandling. Den tid som sökandena behöver för att besvara en fråga – vilket skiljer från en sökande till en annan – är en subjektiv omständighet. Detta kan bara betona att det finns skillnader mellan dem som deltar i ett uttagningsprov.
(se punkterna 178–180)
Hänvisning till
Domstolen: det ovannämnda målet Goossens m.fl. mot kommissionen, punkt 15
Förstainstansrätten: de ovannämnda förenade målen Giulietti m.fl. mot kommissionen, punkt 59