Language of document :

Talan väckt den 29 juni 2018 – Europeiska kommissionen mot Konungariket Spanien

(Mål C-430/18)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: T. Scharf, J. Rius och G. von Rintelen)

Svarande: Konungariket Spanien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

fastställa att Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 29.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/92/EU av den 23 juli 2014 om jämförbarhet för avgifter som avser betalkonto, byte av betalkonto och tillgång till betalkonto med grundläggande funktioner1 genom att inte före den 18 september 2016 anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet, eller i vart fall genom att inte underrätta kommissionen om sådana bestämmelser,

ålägga Konungariket Spanien, enligt artikel 260.3 FEUF, att betala ett vite om 48.919,20 EUR per dag, med verkan från och med dagen för avkunnande av den dom som fastställer underlåtenheten att uppfylla skyldigheten att anta, eller i vart fall underrätta kommissionen om, de bestämmelser som är nödvändiga för att följa direktiv 2014/92/EU, och

förplikta Konungariket Spanien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Enligt artikel 29.1 i direktiv 2014/92/EU skulle medlemsstaterna senast den 18 september 2016 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa nämnda direktiv samt genast underrätta kommissionen om sådana åtgärder.

Eftersom Konungariket Spanien inte fullständigt har införlivat direktiv 2014/92/EU och inte har underrättat kommissionen om åtgärderna för införlivande, har kommissionen beslutat att väcka förevarande talan vid domstolen.

Kommissionen föreslår att Konungariket Spanien ska åläggas att betala ett vite om 48.919,20 EUR per dag, med verkan från och med dagen för avkunnande av domen, beräknat med hänsyn till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den pågått och med hänsyn till den avskräckande verkan i förhållande till medlemsstatens betalningsförmåga.

____________

1 EUT L 257, 2014, s. 214.