DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL
(tredje avdelningen)
den 13 mars 2013
Mål F‑91/10
AK
mot
Europeiska kommissionen
”Personalmål – Tjänstemän – Artikel 43 första stycket i tjänsteföreskrifterna – För sent upprättade karriärutvecklingsrapporter – Ideell skada – Förlust av möjlighet till befordran”
Saken: Talan väckt med stöd av artikel 270 FEUF, som är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a, varigenom AK för det första har yrkat att beslutet av Europeiska gemenskapernas kommission av den 24 november 2009 att avslå hennes begäran om dels ersättning för den skada som hon lidit på grund av att det inte upprättades några karriärutvecklingsrapporter för perioderna 2001/2002, 2004, 2005 och 2008, dels att det skulle inledas en administrativ utredning avseende anklagelserna om mobbning, ska ogiltigförklaras, och för det andra, att kommissionen ska förpliktas att utge skadestånd.
Avgörande: Europeiska kommissionen förpliktas att utge 15 000 euro till AK, som ersättning för den ideella skada som hon åsamkats. Europeiska kommissionen förpliktas att utge 4 000 euro till AK som ersättning för förlusten av möjligheten att bli befordrad till en högre lönegrad än lönegrad A 5 eller motsvarande före den 1 mars 2008. Talan ogillas i övrigt. Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta AK:s rättegångskostnader.
Sammanfattning
1. Talan väckt av tjänstemän – Berättigat intresse av att få saken prövad – Skadeståndstalan – För sent upprättade karriärutvecklingsrapporter – Tjänsteman som pensionerats på grund av total bestående invaliditet – Berättigat intresse av att få saken prövad föreligger fortfarande
(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 53, 78, 90 och 91)
2. Tjänstemän – Betygsättning – Rapport om karriärutveckling – Upprättande – Försening – Fel i tjänsten som ger upphov till ideell skada – Villkor – Tjänsteman som pensionerats på grund av total bestående invaliditet – Skadans omfattning
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 43)
3. Tjänstemän – Institutionernas utomobligatoriska skadeståndsansvar – Åsidosättande av skyldigheten att vidta åtgärder för att följa en dom om ogiltigförklaring inom en rimlig tidsfrist – Fel i tjänsten
(Artikel 266 FEUF)
4. Talan väckt av tjänstemän – Obegränsad behörighet – Skadestånd för ekonomisk skada som rör förlusten av en möjlighet – Bedömning – Kriterier
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 91.1)
1. En tjänsteman som automatiskt har pensionerats på grund av invaliditet, oavsett huruvida möjligheten att tjänstemannen återinträder i tjänst är rent hypotetisk eller högst reell, behåller i princip ett intresse av att få ersättning för den skada som faktiskt har uppkommit på grund av dröjsmålet med att upprätta vederbörandes karriärutvecklingsrapporter. Detta befriar dock inte tjänstemannen från skyldigheten att iaktta reglerna för Europeiska unionens utomobligatoriska ansvar, särskilt villkoret att tjänstemannen, för att erhålla skadestånd, ska visa att han har lidit en faktisk och säker skada.
(se punkterna 33 och 35)
Hänvisning till:
Domstolen: 27 januari 1982, Birra Wührer m.fl. mot rådet och kommissionen, 256/80, 257/80, 265/80, 267/80 och 5/81, punkt 9; 22 december 2008, Gordon mot kommissionen, C‑198/07 P
Förstainstansrätten: 12 december 1996, Stott mot kommissionen, T‑99/95, punkt 72
Personaldomstolen: 12 maj 2011, Missir Mamachi di Lusignano mot kommissionen, F‑50/09, punkt 117, vilken har överklagats till Europeiska unionens tribunal, där överklagandet nu är anhängigt som mål T‑401/11 P; 13 september 2011, AA mot kommissionen, F‑101/09, punkt 78
2. Administrationen ska se till att karriärutvecklingsrapporter upprättas regelbundet vid de tidpunkter som anges i tjänsteföreskrifterna eller i de bestämmelser som antagits med tillämpning av tjänsteföreskrifterna och att karriärutvecklingsrapporterna upprättas i enlighet med gällande föreskrifter, både med hänsyn till god förvaltningssed och för att tillvarata tjänstemännens intressen. Om det inte föreligger särskilda omständigheter, gör administrationen sig följaktligen skyldig till tjänstefel som utgör grund för skadestånd om den upprättar karriärutvecklingsrapporterna för sent.
Förseningen vid upprättandet av karriärutvecklingsrapporter kan i sig orsaka tjänstemannen skada enbart på grund av att tjänstemannens fortsatta karriär kan påverkas av att det saknas en sådan rapport vid den tidpunkt då beslut rörande tjänstemannen ska fattas. Ur den synvinkeln kan det vara tillåtet för en tjänsteman som automatiskt har pensionerats på grund av invaliditet att begära skadestånd för ideell skada som är faktisk och säker, vilken har uppstått till följd av det tillstånd av osäkerhet och oro om tjänstemannens yrkesmässiga framtid som avsaknaden av karriärutvecklingsrapport kan ha försatt tjänstemannen i när han var i aktiv tjänst. Detta gäller i synnerhet då karriärutvecklingsrapporten utgör ett skriftligt och formellt bevis på kvaliteten på det arbete som tjänstemannen har utfört under den aktuella perioden.
När en tjänstemans – som automatiskt har pensionerats på grund av invaliditet – utsikter att återinträda i tjänst är hypotetiska kan vederbörande däremot inte längre göra gällande, avseende den period som löper från och med tjänstemannens automatiska pensionering, en ideell skada som är faktisk och säker, vilken har uppstått till följd av ett tillstånd av osäkerhet och oro om tjänstemannens yrkesmässiga framtid, eftersom denna yrkesmässiga framtid är just hypotetisk.
(se punkterna 49, 60 och 63)
Hänvisning till:
Förstainstansrätten: 28 maj 1997, Burban mot parlamentet, T‑59/96, punkt 68; 23 oktober 2003, Lebedef mot kommissionen, T‑279/01, punkterna 55 och 56; 30 september 2004, Ferrer de Moncada mot kommissionen, T‑246/02, punkt 68
3. Den institution som antagit den ogiltigförklarade rättsakten är skyldig att vidta åtgärder för att följa domen om ogiltigförklaring. I detta hänseende krävs det att ett visst antal administrativa åtgärder vidtas för att följa en sådan dom, och institutionen har en rimlig tidsfrist på sig för att följa domen. En institution åsidosätter följaktligen artikel 266 FEUF och gör sig skyldig till ett fel som kan medföra skadeståndsansvar för unionen när den, utan att det föreligger särskilda svårigheter att tolka domen om ogiltigförklaring eller praktiska svårigheter, underlåter att vidta konkreta åtgärder för att följa denna dom inom en rimlig tidsfrist.
(se punkt 50)
Hänvisning till:
Förstainstansrätten: 10 juli 1997, Apostolidis m.fl. mot kommissionen, T‑81/96, punkt 37
Personaldomstolen: 17 april 2007, C och F mot kommissionen, F‑44/06 och F‑94/06, punkterna 60, 63–67
4. Förlusten av en möjlighet, såsom möjligheten att bli befordrad tidigare, utgör en ekonomisk skada som berättigar till ersättning, förutsatt att den är tillräckligt styrkt. En tjänsteman som automatiskt har pensionerats på grund av invaliditet behåller rätten att begära skadestånd för förlusten av möjligheten till befordran, även om tjänstemannens utsikter att återinträda i tjänst är hypotetiska, eftersom denna förlust av möjligheten har kunnat orsaka honom skada när han var i aktiv tjänst och kan komma att påverka storleken på den invaliditetsersättning som utbetalas till honom och storleken på den avgångspension som han senare kommer att beviljas.
För att fastställa det skadeståndsbelopp som ska utges på grund av förlusten av en möjlighet ska beskaffenheten av den möjlighet tjänstemannen har gått miste om identifieras, och sedan ska det fastställas från och med vilken tidpunkt tjänstemannen hade kunnat dra förmån av denna möjlighet. Möjligheten ska därefter kvantifieras och de ekonomiska konsekvenserna för tjänstemannen till följd av denna förlust ska slutligen fastställas. Den möjlighet som en tjänsteman har gått miste om ska dessutom, om möjligt, bedömas objektivt enligt en matematisk koefficient som följer av en noggrann analys. När denna möjlighet inte kan kvantifieras på detta sätt, kan dock skadan uppskattas i överensstämmelse med rätt och billighet (ex æquo et bono).
(se punkterna 69, 91 och 92)
Hänvisning till:
Europeiska unionens tribunal: 10 november 2010, harmoniseringsbyrån mot Simões Dos Santos, T‑260/09 P, punkt 104
Personaldomstolen: det ovannämnda målet AA mot kommissionen, punkterna 81, 83, 93 och 94