PERSONALDOMSTOLENS BESLUT (tredje avdelningen)

den 10 december 2008

Mål F-46/08

Thérèse Nicole Thoss

mot

Europeiska gemenskapernas revisionsrätt

”Revisionsrätten – Ersättning till revisionsrättens ledamöter – Pensioner – Efterlevandepension”

Saken: Talan enligt artikel 230 EG väckt av Thérèse Nicole Thoss, änka efter den tidigare ledamoten Maurice Thoss, med yrkande om att personaldomstolen ska ogiltigförklara revisionsrättens beslut av den 20 mars 2006 att inte bevilja henne den efterlevandepension som föreskrivs i artikel 16.1 i rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 2290/77 av den 18 oktober 1977 om ersättning till revisionsrättens ledamöter (EGT L 268, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 1, s. 130).

Avgörande: Mål F‑46/08, Thoss mot revisionsrätten, hänvisas till förstainstansrätten. Beslut om rättegångskostnader anstår.

Sammanfattning

Förfarande – Fördelning av behörighet mellan de olika gemenskapsdomstolarna – Talan om ogiltigförklaring som har väckts en ledamot i en gemenskapsinstitution mot ett beslut som har fattats av den institutionen

(Artiklarna 225.1 första stycket EG, 230 EG, 236 EG och 247.8 EG; domstolens stadga, bilaga I, artikel 1; tjänsteföreskrifterna, artikel 91.1; rådets förordning nr 2290/77)

Revisionsrätten är en gemenskapsinstitution och inte ett organ eller en byrå, i den mening som avses i artikel 1 i bilaga I till domstolens stadga. Personaldomstolen är därför endast behörig att pröva en talan som väckts av en ledamot i revisionsrätten i den utsträckning som talan kan anses väckt med stöd av artikel 236 EG.

Med avseende på ett yrkande om ogiltigförklaring av ett beslut av revisionsrätten att inte bevilja änkan efter en tidigare ledamot efterlevandepension måste det avgöras huruvida en ledamot kan anses som ”anställd” i den mening som avses i artikel 236 EG, det vill säga ”[en] person … som omfattas av … tjänsteföreskrifter[na]”. Enligt bestämmelserna i EG‑fördraget görs det nämligen en tydlig åtskillnad mellan situationen för ledamöter i gemenskapsinstitutionerna och situationen för tjänstemän och anställda i Europeiska gemenskaperna. Vidare föreskrivs det inte i artikel 247.8 EG att anställningsvillkoren för revisionsrättens ledamöter omfattas av tjänsteföreskrifterna eller anställningsvillkoren för övriga anställda. I den artikeln föreskrivs istället att det gäller en särskild reglering av anställningsvillkoren för revisionsrättens ledamöter, nämligen förordning nr 2290/77 om ersättning till revisionsrättens ledamöter. Tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren för övriga anställda är inte direkt tillämpliga på revisionsrättens ledamöter. De är endast indirekt påverkade av dessa rättsakter, i den utsträckning som förordning nr 2290/77 hänvisar till dem. Revisionsrättens ledamöter kan därför inte anses som ”person[er] som omfattas av … tjänsteföreskrifter[na]” i den mening som avses i artikel 91.1 i tjänsteföreskrifterna och således vara ”anställda” i den mening som avses i artikel 236 EG. Artikel 1 i bilagan till domstolens stadga är därför inte tillämplig på en talan som har väckts av en ledamot i revisionsrätten med stöd av artikel 236 EG. Personaldomstolen är inte behörig att pröva en sådan talan.

En talan om ogiltigförklaring som har väckts av en ledamot i revisionsrätten eller av dennes efterlevande make eller maka mot ett beslut som fattats av den institutionen avseende ledamotens anställningsvillkor (som fastställts enligt artikel 247.8 EG) omfattas av artikel 230 EG.

Ett beslut av revisionsrätten kan angripas med stöd av artikel 230 EG, även om revisionsrätten inte uttryckligen nämns i artikelns första stycke, i vilket de institutioner anges vars rättsakter kan vara föremål för domstolens lagenlighetskontroll.

Förstainstansrätten är enligt artikel 225.1 första stycket EG behörig att i första instans pröva och avgöra ärenden som anges i bland annat artikel 230 EG, med undantag för de ärenden som enligt domstolens stadga är förebehållna EG‑domstolen.

(se punkterna 21, 25, 26, 29, 31–34, 42, 46 och 47)

Hänvisning till:

Domstolen 11 maj 1989, Maurissen och Union syndicale mot revisionsrätten, 193/87 och 194/87, REG 1989, s. 1045, punkt 42, och generaladvokat Darmons förslag till avgörande i det målet, punkterna 50–57; 17 maj 1994, H. mot revisionsrätten, C‑416/92, REG 1994, s. I‑1741

Förstainstansrätten 30 september 1998, Ryan mot revisionsrätten, T‑121/97, REG 1998, s. II‑3885