Language of document : ECLI:EU:F:2008:167

PERSONALDOMSTOLENS DOM

(andra avdelningen)

den 11 december 2008

Mål F-116/06

Anne Buckingham m.fl.

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Personalmål – Tjänstemän – Befordran i den så kallade andra omgången – Befordringsförfarandet 2005 – Tilldelning av prioritetspoäng – Övergångsbestämmelser – Allmänna genomförandebestämmelser för artikel 45 i tjänsteföreskrifterna – Likabehandling – Upptagande till sakprövning”

Saken:         Talan som har väckts med stöd av artiklarna 236 EG och 152 EA, genom vilken Anne Buckingham och 13 andra tjänstemän vid kommissionen har yrkat att kommissionens beslut av den 23 november 2005, publicerat i Informations Administratives nr 85-2005, att inte tilldela sökandena någon prioritetspoäng avseende det arbete som utförts i institutionens intresse under 2003 vid befordringsförfarandet 2004, ska ogiltigförklaras.

Avgörande:      Talan ogillas. Vardera parten ska bära sin rättegångskostnad.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Talan – Rättsakt som går någon emot – Befordringssystem som inrättats av kommissionen – Beslut att tilldela vissa kategorier av befordringspoäng – Förberedande rättsakt – Beslut i vilket det totala antalet befordringspoäng som tilldelas tjänstemän fastställs – Beslut mot vilket talan kan väckas

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 45, 90 och 91)

2.      Tjänstemän – Befordran – Övergång från ett system till ett annat

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 45.1 första stycket)

1.      Inom ramen för det befordringssystem som inrättats av kommissionen utgör individuella beslut om tilldelning av vissa kategorier av befordringspoäng, vilka antas innan tillsättningsmyndigheten slutgiltigt fastställer det totala antal befordringspoäng som varje tjänsteman tilldelas, förberedande rättsakter, som föregår och är nödvändiga för antagandet av det slutliga beslutet om fastställande av befordringspoäng. Detta är särskilt fallet vad avser generaldirektörernas tilldelning av de prioritetspoäng som disponeras av varje generaldirektorat, med tillämpning av kommissionens interna bestämmelser, eller vad avser tillsättningsmyndighetens tilldelning av meritpoäng, efter förslag från betygskommittéerna och med tillämpning av samma bestämmelser. Dessa beslut innebär inte ett slutgiltigt ställningstagande från tillsättningsmyndighetens sida vad avser de berörda tjänstemännen.

Tillsättningsmyndighetens slutliga beslut i vilket det totala antal poäng varje tjänsteman tilldelas, och som kan kontrolleras i den individuella befordringsakten, består således av en rad slutliga beslut om tilldelning av särskilda kategorier av poäng. Dessa beslut framgår i allmänhet av fördelningen av det totala antal poäng som varje tjänsteman tilldelats, såsom det framgår av den individuella befordringsakten. Om även dessa beslut om tilldelning av vissa kategorier av befordringspoäng ska betraktas som förberedande rättsakter som föregår antagandet av det slutliga beslutet om tilldelning av det totala antalet poäng, vilka således inte medför att fristen för klagomål börjar löpa, utgör de likväl beslut i vilka den berörde tjänstemannens ställning med avseende på den aktuella kategorin av poäng slutligt fastställs.

Det ska under dessa omständigheter anses att tjänstemannen, genom att i det slutliga skedet av befordringsförfarandet begära att den förteckning över tjänstemän som tilldelats meritpoäng, ogiltigförklaras, med nödvändighet ska anses ha avsett att bestrida det totala antalet poäng som tilldelats tjänstemannen och talan kan inte avvisas enbart på grund av att den inte i formell bemärkelse riktats mot beslutet att tilldela det totala antalet poäng.

(se punkterna 50–54)

Hänvisning till:

Förstainstansrätten 19 oktober 2006, Buendía Sierra mot kommissionen, T‑311/04, REG 2006. s. II‑4137, punkterna 96 och 97

2.      De inneboende begränsningar som finns i övergången från ett system till ett annat kan när det gäller tjänstemännens karriär ålägga administrationen att inom vissa gränser och tillfälligt avstå från en strikt tillämpning av bestämmelser och gällande principer som normalt sett är tillämpliga på situationer som den förevarande. Sådana avsteg måste emellertid motiveras av ett tvingande behov som anknyter till övergången och får varken till sin räckvidd eller giltighetstid, gå utöver vad som är nödvändigt för att säkerställa den föreskrivna övergången från ett system till ett annat.

Inom ramen för det första befordringsförfarandet enligt ett nytt befordringssystem som har införts med stöd av kommissionens interna regler, och som baseras på en kvantifiering av kvalifikationer, i vilket system det föreskrivs provisoriska åtgärder i syfte att säkerställa övergången från det tidigare systemet, kan, när det i det nya systemet föreskrivs att tjänstemän i lönegrad A 12 ska tilldelas olika typer av prioritetspoäng för det år som föregått detta befordringsförfarande men kommissionen beslutat att som en övergångsåtgärd begränsa tilldelningen av prioritetspoäng, en sådan begränsning inte anses gå utöver administrationens befogenheter att under en övergångsperiod anpassa förändringarna av bestämmelserna om befordran av tjänstemän. Begränsningen innebär nämligen endast att ett tak fastställs för beaktandet av tidigare kvalifikationer.

Även om annat system teoretiskt sett är möjligt föreligger ingen skyldighet för administrationen i detta avseende. En ändring av de gällande metoderna för en tjänstemans befordran antas nämligen syfta till att avhjälpa de olägenheter som en tillämpning av äldre bestämmelser medför. Det är följaktligen inneboende i en sådan reformprocess att vid en viss tidpunkt bedöma tjänstemännens meriter utgående från en ny bas. Administrationen har ett stort handlingsutrymme vid bedömningen av huruvida reformprocessen är nödvändig.

(se punkterna 81–83)

Hänvisning till:

Domstolen 1 juli 1976, De Wind mot kommissionen, 62/75, REG 1976. s. 1167, punkt 17

Förstainstansrätten 13 juli 1995, Rasmussen mot kommissionen, T‑557/93, REGP s. I‑A‑195 och II‑603, punkt 20; 11 februari 2003, Leonhardt mot parlamentet, T‑30/02, REGP s. I‑A‑41 och II‑265, punkterna 51 och 55; 3 maj 2006, Klaas mot parlamentet, T‑393/04, REGP s. I‑A‑2‑103 och II‑A‑2‑465, punkt 56; domen i det ovannämnda målet Buendía Sierra mot kommissionen, punkterna 213 och 220