Language of document :

Begäran om förhandsavgörande framställd av Okrazhen sad Vidin (Bulgarien) den 17 oktober 2018 – Korporativna targovska banka AD i konkurs mot Elit Petrol AD

(Mål C-647/18)

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Okrazhen sad Vidin

Parter i det nationella målet

Klagande: Korporativna targovska banka AD i konkurs

Motpart: Elit Petrol AD

Tolkningsfrågor

1. i)     Ska rättsstatsprincipen som skyddas i artikel 2 FEU tolkas så, att den nationella lagstiftaren vid antagandet av lagstiftning i en medlemsstat är skyldig att iaktta de angivna principer och kriterier som är kännetecknande för en rättsstat som har utvecklats i EU-domstolens praxis och i kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet En ny EU-ram för att stärka rättsstatsprincipen av den 11 mars 2014?

ii)     Ska rättsstatsprincipen som stadgas i artikel 2 FEU och de grundläggande principer som den omfattar – lagenlighet, rättssäkerhet, oberoende och effektiv domstolskontroll, även när det gäller respekt för de grundläggande rättigheterna och likheten inför lagen – tolkas så, att den utgör hinder mot antagandet av en nationell bestämmelse såsom 5 § i övergångs- och slutbestämmelserna i lagen om ändring och komplettering av lagen om bankinsolvens (Zakon za izmenenie i dopalnenie na Zakona za bankovata nesastoyatelnost, nedan kallad ZIDZBN), genom vilken de sociala förbindelser som är kopplade till registreringen av säkerhetsrätter i offentliga register till förmån för en konkret enskild part regleras extraordinärt? I det konkreta fallet ogiltigförklarar den nationella bestämmelsen registrerade raderingar av säkerhetsrättigheter som upplåtits till förmån för den insolventa KTB AD med retroaktiv verkan och detta skapar en rättsosäkerhet, eftersom det föreskrivs att den insolventa KTB AD enligt lag kan åberopa de säkerhetsrätter som ansågs vara raderade gentemot tredje man, fastän de skulder för vilka säkerhetsrättigheterna upplåtits har reglerats.

iii)    Rätten anser att det krävs ett klargörande av frågan huruvida den direkt kan stödja sig på och tillämpa artikel 2 FEU om det är klarlagt att det sätt på vilket det i den nationella bestämmelsen i 5 § i övergångs- och slutbestämmelserna i ZIDZBN med retroaktiv verkan föreskrivs nya rättsföljder för inskrivning av säkerhetsrättigheter i de offentliga registren till förmån för den insolventa KTB AD innebär ett åsidosättande av rättsstatsprincipen och de ovannämnda grundläggande principer som den omfattar?

iv)    Vilka kriterier och villkor ska en nationell domstol tillämpa vid prövningen huruvida rättsstatsprincipen i den mening som avses i artikel 2 FEU utgör hinder mot antagandet av en nationell bestämmelse som den i 5 § i övergångs- och slutbestämmelserna i ZIDZBN?

v)    Ska artikel 67.1 FEUF, enligt vilken unionen ska utgöra ett område med frihet, säkerhet och rättvisa med respekt för de grundläggande rättigheterna och de olika rättssystemen och rättsliga traditionerna i medlemsstaterna tolkas så, att den utgör hinder mot nationella bestämmelser som skapar osäkerhet i privata och kommersiella transaktioner eller påverkar utgången i pågående rättstvister?

2. i)    Rätten anser att det krävs ett klargörande huruvida de bestämmelser som ska tillämpas i artiklarna 7.2 h och 8 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2015/8481 av den 20 maj 2015 om insolvensförfaranden jämförda med artikel 2 FEU systematiskt kan tolkas i enlighet med de grundläggande rättigheterna enligt artiklarna 17.1, 20 och 47.2 i stadgan?

ii)    Om nämnda unionsrättsliga bestämmelser ska tolkas i enlighet med rättigheterna i stadgan, får dessa rättigheter tillämpas i ett insolvensförfarande i en medlemsstat och ska det skydd som dessa rättigheter ger tolkas så, att det utgör hinder mot en nationell bestämmelse, enligt vilken sociala förbindelser regleras extraordinärt och med retroaktiv verkan till förmån för en av lagstiftaren konkret angiven insolvensborgenär?

iii)     Utgör artiklarna 7.2 h och 8 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2015/848 av den 20 maj 2015 om insolvensförfaranden om de tolkas mot bakgrund av rättigheterna enligt artiklarna 17.1, 20 och 47.2 i stadgan hinder mot en tillämpning av en nationell bestämmelse, genom vilken de raderingar av säkerhetsrättigheter från KTB AD som registrerats ogiltigförklaras retroaktivt och de säkerhetsrättigheter som ”återuppstår” till förmån för den insolventa KTB AD enligt lag förklaras verksamma gentemot tredje man och detta leder till ett åsidosättande av andra borgenärers rättigheter samt till att turordningen i insolvensförfarandet ändras?

iv)     Kan artikel 7.2 h i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2015/848 av den 20 maj 2015 om insolvensförfaranden jämförd med rättigheterna enligt artiklarna 17.1, 20 och 47.2 i stadgan tolkas så, att den utgör hinder mot en villkorad fastställelse av fordringar från en av lagstiftaren konkret angiven borgenär (KTB AD), om fordringarna från denna borgenär fullständigt hade reglerats genom kvittning vid tidpunkten för anmälan och det föreligger anhängiga rättstvister som ännu inte har avslutats där kvittningen bestrids? Om borgenären har anmält sina insolvensfordringar under förutsättning att den nationella domstolen förklarar att de kvittningar genom vilka fordringarna reglerats är verkningslösa, utgör rätten till ett rättvist förfarande enligt artikel 47.2 i stadgan hinder mot en nationell lagbestämmelse genom vilken villkoren för en verksam kvittning ändras med retroaktiv verkan och utgången i de anhängiga rättstvisterna som rör bestridande av kvittningen eller om fastställandet av fordran i insolvensförfarandet därigenom påverkas?

v)     Rätten anser att det krävs ett klargörande huruvida den direkt får stödja sig på och tillämpa artiklarna 7.2 h och 8 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2015/848 av den 20 maj 2015 om insolvensförfaranden jämförd med rättigheterna enligt artiklarna 17.1, 20 och 47.2 i stadgan när det är klarlagt att de nationella bestämmelser som utgör grund för det villkorade fastställandet av fordran från KTB AD och/eller som medför att det villkor genom vilket anmälan av fordran har villkorats uppfylls, strider mot unionsrättsliga bestämmelser?

3.     Ska artikel 77 i direktiv 2014/59/EU2 tolkas så, att den utgör hinder mot en tillämpning av en nationell lag genom vilken villkoren för kvittning av ömsesidiga fordringar och skulder gentemot ett kreditinstitut som genomgår ett återhämtnings- och resolutionsförfarande ändras med retroaktiv verkan och detta påverkar utgången i anhängiga rättstvister som rör bestridande av kvittningar som gjorts gentemot kreditinstitutet?

____________

1     EUT L 141, 2015, s. 19

2     Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 2014, s. 190).