PERSONALDOMSTOLENS BESLUT
(första avdelningen)

den 16 december 2010

Mål F-25/10

AG

mot

Europaparlamentet

”Personalmål – Tjänstemän – Uppsägning efter provanställningens slut – Uppenbart att talan ska avvisas – Talan som väckts för sent – Delgivning genom rekommenderat brev med mottagningsbevis”

Saken: Talan, som väckts med stöd av artikel 270 FEUF, vilken är tillämplig på EES-avtalet enligt artikel 106 a i detta, i vilken AG bland annat har yrkat att personaldomstolen ska ogiltigförklara parlamentets beslut av den 14 maj 2009 att säga upp henne efter provanställningens slut och parlamentets beslut av den 21 december 2009 att inte bifalla hennes klagomål mot beslutet samt att parlamentet ska förpliktas att delvis ersätta henne för de faktiska skador hon åsamkats av dessa båda beslut.

Avgörande: Talan avvisas, eftersom det är uppenbart att den inte kan upptas till sakprövning. Sökanden ska ersätta rättegångskostnaderna.

Sammanfattning

Tjänstemän – Talan – Tidsfrister – Den tidpunkt då fristen börjar löpa – Anmälan – Begrepp

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 90.2)

När ett beslut har delgetts genom rekommenderat brev med mottagningsbevis ska mottagaren anses ha tagit del av beslutet när han eller hon skrev under på mottagningsbeviset. Om mottagaren inte kan skriva under på mottagningsbeviset på grund av att han inte är hemma när brevbäraren passerar och därefter inte vidtar några åtgärder för att hämta brevet under den tidsperiod det lagras på konstkontoret ska det anses att mottagaren har tagit del av beslutet den dag när denna tidsperiod löper ut.

Presumtionen att mottagaren har delgetts beslutet vid utgången av den tidsperiod som ett rekommenderat brev lagras på posten är emellertid inte absolut. För att presumtionen ska kunna tillämpas ska administrationen kunna visa att delgivningen genom rekommenderat brev skett på sedvanligt sätt, genom att det har lämnats ett meddelande om försöket till delgivning på mottagarens senaste kända adress. Presumtionen kan dessutom bestridas. Mottagaren kan försöka att bevisa att han var förhindrad, exempelvis på grund av sjukdom eller av omständigheter utanför hans kontroll, från att ta delges brevet.

Det kan däremot inte anses vara en legitim grund för att inte tillämpa presumtionen att mottagaren var bortrest på semester. Om presumtionen kunde kullkastas endast genom att åberopa personliga skäl skulle adressaten till en rättsakt i viss mån kunna välja vid vilken tidpunkt han faktiskt hade tagit del av rättsakten.

Presumtionen utgör inte på något sätt hinder för rätten till effektivt domstolsskydd, i särdeles inte med avseende på förutsägbarheten hos de bestämmelser som gäller för att väcka talan vid unionsdomstolarna. Tidsfristen på tre månader och tio dagar för att väcka talan är nämligen tillräckligt lång för att inte utgöra hinder för att den berörde kan väcka talan även om han varit bortrest på semester.

(se punkterna 41–44, 48 och 50)