DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL (ensamdomare)

den 18 juli 2016

Mål F‑48/15

SD

mot

Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

“Personalmål — Tjänstemän — Betygsättning — Bedömningsförfarandet för år 2013 — Utvecklingsrapport — Uppenbart oriktig bedömning — Återhämtningsplan — Rättsakt som går någon emot — Upptagande till sakprövning”

Saken:      Talan som väckts med stöd av artikel 270 FEUF, tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a, i vilken SD yrkat att hennes utvecklingsrapport från bedömningsförfarandet för år 2013 och den återhämtningsplan som utarbetades på grundval av denna rapport ska ogiltigförklaras samt att Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) ska förpliktas utge ersättning till henne för påstådd liden skada. Lämplig ersättning uppskattas till 10 000 euro, med förbehåll för att beloppet kan komma att öka eller minska under förfarandet.

Domslut:      Talan ogillas. SD ska bära sina egna rättegångskostnader och ersätta Europeiska unionens immaterialrättsmyndighets rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Betygsättning – Utvecklingsrapport – Betygsättarens utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Gränser – Uppenbart oriktig bedömning – Begrepp

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 43)

2.      Talan väckt av tjänstemän – Rättsakt som går någon emot – Begrepp – Återhämtningsplan som syftar till att förbättra de yrkesmässiga prestationerna och som utarbetats i nära samband med utvecklingsrapporten – Omfattas inte

(tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90.2 och 91.1)

1.      Vid bedömningen av kvalifikationer förfogar betygsättarna över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning och unionsdomstolens prövning är därmed begränsad till att kontrollera att felaktigheter i sak, uppenbart oriktiga bedömningar eller maktmissbruk inte föreligger.

Det kan endast anses vara fråga om ett uppenbart fel om felet enkelt kan upptäckas med hjälp av kriterier som lagstiftaren uppställt för att reglera hur detta utrymme för skönsmässig bedömning används. Följaktligen ska den bevisning som det ankommer på sökanden att inge räcka för att bedömningarna i den överklagade utvecklingsrapporten helt ska förlora sin trovärdighet. Med andra ord kan argumentet att det har skett en uppenbart oriktig bedömning inte godtas om den ifrågasatta bedömningen, trots sökandens upplysningar, ändå kan anses rimlig.

(se punkterna 35 och 36)

Hänvisning till

Personaldomstolen: dom av den 10 november 2009, N/parlamentet, F‑93/08, EU:F:2009:151, punkt 58, och dom av den 18 mars 2015, Rajala/harmoniseringsbyrån, F‑24/14, EU:F:2015:10, punkterna 41–43 och där angiven rättspraxis

2.      En sådan rättsakt som en återhämtningsplan som syftar till att förbättra de yrkesmässiga prestationerna och som utarbetats i nära samband med utvecklingsrapporten är varken med avseende på innehåll eller syfte självständig i förhållande till bedömningen av den berörda tjänstemannens kvalifikationer eller avskiljbar från denna bedömning, förutom om det visas att den antagits i ett annat syfte än att förbättra tjänstemannens yrkesmässiga prestationer, och på så sätt har påverkat tjänstemannens rättigheter eller ställning enligt tjänsteföreskrifterna.

Eftersom tribunalen har fastställt att utvecklingsrapporten inte är rättsstridig kan återhämtningsplanen som utarbetats i nära samband med nämnda rapport inte anses utgöra en rättsakt som går någon emot och den kan följaktligen inte heller ligga till grund för ett klagomål eller en talan om ogiltigförklaring.

(se punkterna 57, 58 och 61)

Hänvisning till

Tribunalen: dom av den 3 december 2015, Sesma Merino/harmoniseringsbyrån, T‑127/14 P, EU:T:2015:927, punkt 35