Överklagande ingett den 20 september 2019 av Silver Plastics GmbH & Co. KG och der Johannes Reifenhäuser Holding GmbH & Co. KG av den dom som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 11 juli 2019 i mål T-582/15, Silver Plastics GmbH & Co. KG ochJohannes Reifenhäuser Holding GmbH & Co. KG mot Europeiska kommissionen
(Mål C-702/19 P)
Rättegångsspråk: tyska
Parter
Klagande: Silver Plastics GmbH & Co. KG (ombud: M. Wirtz och S. Möller, Rechtsanwälte) och Johannes Reifenhäuser Holding GmbH & Co. KG (ombud: C. Karbaum, Rechtsanwalt)
Övrig part i målet: Europeiska kommissionen
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
upphäva den överklagade domen och återförvisa målet till tribunalen för ny prövning,
subsidiärt: upphäva den överklagade domen och ogiltigförklara det angripna beslutet vad beträffar den andra klaganden och sänka de böter som påförts den första klaganden,
ytterligare subsidiärt upphäva den överklagade domen och sänka de böter som påförts klagandena solidariskt, och
förplikta Europeiska kommissionen att ersätta klagandenas rättegångskostnader vid domstolen och vid tribunalen.
Grunder och huvudargument
Klagandena har med den första grunden gjort gällande att tribunalen har åsidosatt artikel 6.3 FEU, artikel 6.1 i EKMR och artikel 47.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna beträffande omedelbarhetsprincipen.
Tribunalen har trots att klagandena begärt det vid flera tillfällen inte inkallat W – som är den viktigaste informationskällan avseende konkurrenten L och vars ansökan om att befrias från böter har använts mot klagandena – som vittne och därmed kunna fråga ut W. Tribunalen har dessutom generellt bedömt att de förklaringar från W, som strider motbansökan om att befrias från böter, är otrovärdiga utan att fråga W personligen om detta. Enligt omedelbarhetsprincipen vid bevisupptagning borde tribunalen ha kallat W och frågat vederbörande direkt.
Klagandena har med andra grunden gjort gällande att tribunalen har åsidosatt den i artikel 6.1 i EKMR föreskriva rätten att förhöra vittnet.
Tribunalen har trots att det begärts vid flera tillfällen nekat klagandena att fråga ut W i egenskap av viktig informationskälla beträffande den ansökan om att fritas från böter som har använts mot klagandena. Tribunalen har i strid med processuella regler bedömt trovärdigheten i W:s förklaringar i nämnda ansökan utan att möjliggöra för klagandena att fråga ut W och har i betydande omfattning motiverat sin dom med stöd av dessa förklaringar, utan att det föreligger legitima skäl som motiverar en begränsning av rätten att förhöra vittnet.
Klagandena har med den tredje grunden för överklagande gjort gällande att principen om processuell likabehandling i artikel 6.3 i EKMR har åsidosatts.
Tribunalen har trots att klagandena begärt det vid flera tillfällen och i strid med processuella regler inte kallat in W, i egenskap av vittne till stöd för klagandena, även om kommissionen under det föregående bötesärendet hade mött W i egenskap av viktig informationskälla till ansökan om att befrias från böter, utan att klagandena kände till detta eller var närvarande och utan att det upprättades ett protokoll. Att tribunalen nekat att kalla in ytterligare vittnen till stöd för klagandena, vittnen som klagandena har angett, strider även det mot klagandenas rätt till processuell likabehandling
Klagandena har med den fjärde grunden åberopat ett åsidosättande av motiveringsskyldigheten enligt artikel 36 i domstolens stadga, jämförd med artikel 53.1 i samma stadga, såvitt som det inte står klart för klaganden (i) med stöd av vad tribunalen (positivt) har dragit slutsatsen om potentiellt konkurrensbegränsande kontakter, (ii) varför de skriftliga förklaringarna från W, som är till gagn för klagandena, har bedömts vara otrovärdiga och (iii) av vilka specifika skäl tribunalen har nekat klagandena möjlighet att förhöra W.
Den femte grunden avser ett påstått åsidosättande av artikel 23.3 i förordning (EG) nr 1/20031 , eftersom tribunalen övergripande har lagt till grund att det föreligger en enda fortlöpande överträdelse.
Enligt tribunalen deltog klagandena inte under hela överträdelseperioden i konkurrensbegränsade samverkan avseende samtliga varugrupper. Den bötesberäkning som tribunalen godtog baserases emellertid på omsättningen för samtliga varugrupper under hela överträdelseperioden.
Klagandena har med den sjätte grunden gjort gällande att artikel 23.2 första och andra punkten i förordning nr 1/2003 har åsidosatts.
Tribunalen har felaktigt lagt till grund att det råder en ekonomisk enhet mellan klagandena och därför felaktigt låtit den första klagandens omsättning ingå i bötesberäkningen, även om klagandena har redogjort för varför den andra klaganden inte har något avgörande inflytande över den förstnämnda klaganden och därmed dementerat tribunalens antagande om att det föreligger en ekonomisk enhet.
Klagandena har med den sjätte grunden hävdar att bötesberäkningen är felaktig enligt artikel 23.2 andra stycket i förordning nr 1/2003, eftersom tribunalen vid beräkningen av böterna felaktigt beaktade omsättningen hos ett tidigare dotterbolag till den andra klaganden. Härmed översteg böterna den föreskrivna övre gränsen på 10 procent av omsättningen för det företag som påförs böter.
____________
1 Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om genomförande av konkurrensreglera i artikel 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, 2002, s. 1)