BESLUT AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(tredje avdelningen)

den 22 november 2012

Mål F‑84/11

Barthel m.fl.

mot

Europeiska unionens domstol

”Personalmål – Tjänstemän – Lön – Sökandena nekades ersättning för skiftarbete eller beredskap – Bekräftande beslut – Uppenbart att talan i vissa delar inte kan tas upp till sakprövning och i övriga delar är ogrundad”

Saken: Talan – som väckts av Barthel, Reiffers och Massez enligt artikel 270 FEUF, som är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a – om ogiltigförklaring av beslutet av den 17 maj 2011 genom vilket Europeiska unionens domstol avslog sökandenas klagomål mot det tysta avslaget på deras ansökan av den 14 juli 2010 om ersättning, ex nunc, för skiftarbete eller beredskap. I andra hand har sökandena yrkat att personaldomstolen ska förplikta Europeiska unionens domstol att till varje sökande betala ett belopp på 10 700,76 euro som ersättning för materiell skada och ett belopp på 3 000 euro till varje sökande som ersättning för ideell skada.

Avgörande: Den talan som väckts av Barthel, Reiffers och Massez avvisas till viss del och ogillas i övrigt. Domstolen ska bära sina egna kostnader och ersätta sökandenas rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Talan väckt av tjänstemän – Föregående administrativt klagomål – Tidsfrister – Utgör tvingande rätt – Talan avser överprövning av ett avgörande av administrationen som vunnit laga kraft – Avsaknad av nya omständigheter som kan göra att fristen börjar löpa igen – Avvisning – Yrkande om ersättning av periodisk karaktär – Saknar betydelse

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

2.      Tjänstemän – Beslut som går någon emot – Skyldighet för administrationen att ange hur och när talan ska väckas – Föreligger inte

3.      Tjänstemän – Institutionernas utomobligatoriska ansvar – Avsaknad av uttryckligt svar på en begäran enligt artikel 90.1 i tjänsteföreskrifterna – Rättsstridighet – Villkor

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 90)

1.      En ersättnings periodiska karaktär utgör inte ett tillräckligt skäl för att en tjänsteman, på grundval av artikel 90.1 i tjänsteföreskrifterna, till tillsättningsmyndigheten ska kunna ge in en ny begäran om att tillsättningsmyndigheten ska ompröva sitt beslut, vilket hunnit bli rättskraftigt, i syfte att på ett annat sätt reglera beslutets giltighet i tiden, nämligen inte längre retroaktivt, utan endast för framtiden.

En tjänsteman har nämligen inte rätt att kringgå de frister som föreskrivs i artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna genom att indirekt, genom en begäran, ifrågasätta ett tidigare beslut som tjänstemannen inte ifrågasatt inom fristen. Endast förekomsten av nya väsentliga omständigheter kan motivera en eventuell omprövning av ett beslut som vunnit laga kraft.

Det är inte heller otillåtet för tillsättningsmyndigheten att anta ett nytt beslut efter det ursprungliga beslutet som inte blivit föremål för talan inom fristen och således vunnit laga kraft. Tillsättningsmyndigheten kan nämligen alltid, för framtiden, fatta ett nytt beslut – med respekt för de förvärvade rättigheterna i förekommande fall – eller bekräfta det ursprungliga beslutet. I det senare fallet kan beslutet inte överprövas av domstol, eftersom det endast bekräftar det ursprungliga beslutet som vunnit laga kraft.

(se punkterna 25–27)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 11 juli 1997, Chauvin mot kommissionen, T‑16/97, punkt 37 och där angiven rättspraxis

Personaldomstolen: 12 september 2011, Cervelli mot kommissionen, F‑98/10

2.      Det finns inte någon allmän skyldighet i unionsrätten för institutionerna att upplysa sina tjänstemän och övriga anställda som tillställs beslut om de möjligheter till överklagande som finns eller om de frister inom vilka överklagande kan ske. När det gäller artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna följer det inte av denna bestämmelses ordalydelse att institutionerna har en särskild skyldighet att för sina tjänstemän och övriga anställda ange de möjligheter till överklagande och de frister som föreskrivs i tjänsteföreskrifterna.

(se punkterna 35 och 36)

Hänvisning till

Domstolen: 27 november 2007, Diy-Mar Insaat Sanayi ve Ticaret och Akar mot kommissionen, C‑163/07 P, punkt 41 och där angiven rättspraxis

3.      Förekomsten av en skada – som kan följa av tillsättningsmyndighetens val att snarare tyst än uttryckligt avslå en begäran som framställts av en tjänsteman enligt artikel 90.1 i tjänsteföreskrifterna – är med nödvändighet beroende av frågan huruvida nämnda avslag är rättsstridigt eller inte, eftersom ett tyst avslag som sådant godtas enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna.

(se punkt 40)