BESLUT AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(första avdelningen)

12 december 2014

Mål F‑63/11 RENV

Luigi Macchia

mot

Europeiska kommissionen

”Personalmål – Tillfälligt anställda – Återförvisning till tribunalen efter upphävande – Beslut att inte förlänga ett tidsbegränsat anställningsavtal – Administrationens utrymme för skönsmässig bedömning – Uppenbart oriktig bedömning – Uppenbart att talan inte kan tas upp till sakprövning och att den är ogrundad”

Saken:      Talan enligt artikel 270 FEUF, vilken är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a, varigenom Luigi Macchia bland annat yrkat ogiltigförklaring av det tysta beslutet att inte förlänga hans avtal om tillfällig anställning, samt, i den mån det behövs, ogiltigförklaring av beslutet av den 22 februari 2011 att avslå klagomålet mot det tysta beslutet och följaktligen hans återinsättande i den tjänst han hade inom Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf). I andra hand har han yrkat att Europeiska kommissionen ska förpliktas att ersätta den materiella skada han lidit och under alla omständigheter att kommissionen ska förpliktas att ersätta hans ideella skada, vilken han i enlighet med rätt och billighet uppskattar till 5 000 euro, samt rättegångskostnaderna.

Avgörande:      Det är uppenbart att talan i vissa delar inte kan tas upp till sakprövning och i övriga delar är helt ogrundad. Luigi Macchia ska bära sina egna rättegångskostnader i målen F 63/11, T 368/12 P och F 63/11 RENV samt ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostander i målen F 63/11 och F 63/11 RENV. Europeiska kommissionen ska bära sina egna rättegångskostnader i mål T 368/12 P.

Sammanfattning

Tjänstemän – Tillfälligt anställda – Rekrytering – Förlängning av ett tidsbegränsat anställningsavtal – Administrationens utrymme för skönsmässig bedömning – Administrationens omsorgsplikt – Beaktande av den berörde anställdes intressen samt tjänstens intresse

(Anställningsvillkor för övriga anställda, artiklarna 2 a, 8.1 och 47 b)

Möjligheten att förlänga ett tidsbegränsat anställningsavtal utgör endast en möjlighet som den behöriga myndigheten kan besluta om. Institutionerna har nämligen ett stort utrymme för skönsmässig bedömning i frågan hur de väljer att organisera sin verksamhet mot bakgrund av de uppgifter som de har anförtrotts och i frågan hur de väljer att använda den personal som står till deras förfogande för att utföra dessa uppgifter. Förutsättningen är emellertid att detta sker i tjänstens intresse.

Den behöriga myndigheten är skyldig att, när den fattar ett beslut som rör en anställds ställning, beakta samtliga omständigheter som är avgörande för beslutet, alltså inte bara tjänstens intresse, utan även till exempel den berörda anställda personens intresse. Detta följer nämligen av administrationens omsorgsplikt, som är en del i den balans mellan ömsesidiga rättigheter och skyldigheter som enligt tjänsteföreskrifterna och analogt anställningsvillkoren för övriga anställda ska råda mellan myndigheten och dess anställda.

Med hänsyn till det stora utrymme för skönsmässig bedömning som institutionerna har i detta sammanhang är domstolens prövning under alla omständigheter begränsad till en kontroll av att administrationen inte har gjort något uppenbart fel eller gjort sig skyldig till maktmissbruk.

Det kan endast anses vara fråga om ett uppenbart fel om felet enkelt kan upptäckas med hjälp av kriterier som lagstiftaren uppställt för att reglera hur beslutsrätten används.

Tillfälligt anställda som har ett tidsbegränsat anställningsavtal kan inte göra gällande en rätt till anställningstrygghet som tar sig uttryck i en skyldighet för en institution att, innan den beslutar att inte förnya ett avtal om tillfällig anställning i denna kategori, kontrollera om vederbörande inte kan anställas på en annan tjänst.

Iakttagande av omsorgsplikten samt uttrycket tjänstens intresse innebär såldes inte att den myndighet som är behörig att sluta anställningsavtal är skyldig att, innan den beslutar att inte förnya ett avtal om tillfällig anställning, först måste kontrollera om det är möjligt att anställa den berörde anställde på en annan tjänst.

(se punkterna 40‒44 och 46)

Hänvisning till

Domstolen: dom Klinke/domstolen, C‑298/93 P, EU:C:1994:273, punkt 38

Tribunalen: dom Kyrpitsis/Ekonomiska och sociala kommittén, T‑13/95, EU:T:1996:50, punkt 52; dom Potamianos/kommissionen, T‑160/04, EU:T:2008:438, punkt 30; dom ETF/Landgren, T‑404/06 P, EU:T:2009:313, punkt 162, och dom EMA/BU, T‑444/13 P, EU:T:2014:865, punkt 28, och där angiven rättspraxis

Personaldomstolen: dom Canga Fano/rådet, F‑104/09, EU:F:2011:29, punkt 35