Language of document : ECLI:EU:F:2011:140

PERSONALDOMSTOLENS DOM

(andra avdelningen)

den 15 september 2011

Mål F-7/10

Marc Galan Girodit

mot

Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

”Personalmål – Tillfälligt anställda – Artikel 8 i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna – Klausul i vilken det föreskrivs att den anställdes anställningsavtal ska sägas upp för det fall denne inte tas upp i förteckningen över godkända sökande i ett uttagningsprov – Allmänt uttagningsprov OHIM/AST/02/07 – Rättsakt som går någon emot”

Saken:      Talan enligt artikel 270 FEUF, vilken enligt artikel 106 a Euratom är tillämplig på detta fördrag, genom vilken Galan Girodit har yrkat att harmoniseringsbyråns beslut att säga upp hans anställningsavtal som tillfälligt anställd ska ogiltigförklaras.

Avgörande:      Harmoniseringsbyråns beslut av den 12 mars 2009 att säga upp sökandens anställningsavtal som tillfälligt anställd, ogiltigförklaras. Harmoniseringsbyrån ska bära sina rättegångskostnader och ersätta sökandens rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Talan – Rättsakt som går någon emot – Begrepp – Skrivelse till en tillfälligt anställd i vilken denne påminns om när anställningsavtalet löper ut – Omfattas inte – Ändring av ett anställningsavtal – Beslut att inte förnya ett anställningsavtal – Omfattas

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 90.2)

2.      Tjänstemän – Talan – Rättsakt som går någon emot – Begrepp – Klausul i ett anställningsavtal för en tillfälligt anställd enligt vilken fortsatt anställning villkoras av att den tillfälligt anställde förs upp på en lista över godkända sökande i ett allmänt uttagningsprov – Beslut av administrationen i vilket det konstateras att den anställde inte förts upp på nämnda förteckning och om att tillämpa uppsägningsklausulen – Omfattas

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 90.2)

3.      Tjänstemän – Tillfälligt anställda – Rekrytering – Ändring av ett avtal om tidsbegränsad anställning till ett avtal om tillsvidareanställning och införande av en uppsägningsklausul om den anställde inte skulle föras upp på förteckningen över godkända sökande i ett allmänt uttagningsprov – Ändring bedöms som förnyelse av ett avtal om tidsbegränsad anställning

(Anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna, artiklarna 3 a, 82.5 och 85.1; rådets direktiv 1999/70, bilaga, klausulerna 5.1 och 8.3)

1.      En rättsakt vilken inte innehåller några nya omständigheter i förhållande till en tidigare rättsakt utgör enbart en bekräftelse av den tidigare rättsakten och kan inte ge upphov till en ny tidsfrist för att väcka talan. Särskilt utgör en skrivelse som endast innehåller en påminnelse till den anställde om avtalsklausulerna om anställningens upphörande och som inte innehåller några nya omständigheter avseende dessa klausuler, inte en rättsakt som går någon emot.

En ändring av ett avtal utgör däremot en rättsakt som går någon emot, men endast vad avser ändringen, om inte denna ändring medför att hela avtalets innehåll ändras. På samma sätt utgör, när avtalet kan förnyas, ett beslut av administrationen att inte förnya detsamma, en rättsakt som går någon emot. Detta beslut utgör en rättsakt som går någon emot som skiljer sig från det aktuella avtalet och det kan bli föremål för klagomål och talan kan väckas inom de föreskrivna fristerna. Ett sådant beslut som fattas efter en bedömning i tjänstens intresse och den berörda personens situation, innehåller nämligen en ny omständighet i förhållande till det ursprungliga avtalet och kan inte anses utgöra en rättsakt som enbart bekräftar detta kontrakt.

(se punkterna 32-35)

Hänvisning till

Domstolen: 10 december 1980, Grasselli mot kommissionen, 23/80, punkt 18; 9 juli 1987, Castagnoli mot kommissionen, 329/85, punkterna 10 och 11; 14 september 2006, Kommissionen mot Fernández Gómez, C‑417/05 P, punkterna 45–47

Förstainstansrätten: 2 februari 2001, Vakalopoulou mot kommissionen, T‑97/00, punkt 14; 1 april 2003, Mascetti mot kommissionen, T‑11/01, punkt 41; 15 oktober 2008, Potamianos mot kommissionen, T‑160/04, punkt 21

Personaldomstolen: 15 april 2011, Daake mot harmoniseringsbyrån, F‑72/09 och F‑17/10, punkt 36

2.      En skrivelse i vilken administrationen konstaterar en händelse eller att det föreligger nya omständigheter och på grund därav med avseende på berörda personer handlar i enlighet med bestämmelser eller vad som föreskrivs i avtalet, utgör en rättsakt som går någon emot, eftersom mottagarnas rättsliga situation förändras.

Så är fallet med ett beslut i vilket administrationen konstaterar att en tillfälligt anställd inte förts upp på förteckningen över godkända sökande i ett allmänt uttagningsprov och därmed tillämpar den uppsägningsklausul som finns i dennes anställningsavtal och som innebär att avtalet sägs upp om en viss händelse, nämligen upprättandet av förteckningen över godkända sökande i det uttagningsprov som avses i nämnda klausul och där tidpunkten för denna händelse med nödvändighet inte var känd vid tidpunkten för avtalets ingående, inträffar. Detta beslut förändrar den anställdes rättsliga situation och utgör en rättsakt som går någon emot, vilken kan bli föremål för klagomål och mot vilken talan i förekommande fall kan väckas.

Den anställde är således inte skyldig att angripa denna klausul vid undertecknandet av avtalet, även om det är osäkert huruvida de omständigheter som ska medföra att klausulen tillämpas kommer att föreligga. Införandet av uppsägningsklausulen utgör en del av ett komplext förfarande och den anställde ska därför ges möjlighet att indirekt bestrida lagenligheten av nämnda klausul, även i dess individuella räckvidd, när administrationen antar beslutat att tillämpa denna klausul i ett senare stadium av förfarandet.

(se punkterna 40, 41 och 59)

Hänvisning till

Personaldomstolen:

Ovannämnda målet Daake mot harmoniseringsbyrån, punkt 34 och följande punkter

3.      Klausul 1 b i ramavtalet om visstidsarbete, vilket bilagts direktiv 1999/70 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP har till syfte att upprätta ett ramverk för att förhindra missbruk som uppstår vid tillämpningen av på varandra följande anställningskontrakt eller anställningsförhållanden och i enlighet med detta synsätt syftar ramavtalet till att begränsa möjligheterna att använda på varandra följande tidsbegränsade anställningsförhållanden, vilka anses vara en potentiell källa till missbruk till arbetstagarnas nackdel. I ramavtalet har det därför föreskrivits vissa minimiskyddsbestämmelser för att undvika försämringar av arbetstagarnas situation. Artikel 8 första och andra styckena i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna syftar till att begränsa möjligheterna att använda på varandra följande tidsbegränsade anställningsavtal. Dels får anställningsavtalen för tillfälligt anställda i den mening som avses i artikel 2 a i anställningsvillkoren för övriga anställda förnyas högst en gång för en tidsbegränsad period. Om avtalen därefter förnyas ska de gälla tills vidare. Dels får anställningsavtalen för tillfälligt anställda i den mening som avses i artikel 2 b och d i anställningsvillkoren för övriga anställda inte avse mer än fyra år. Dessa anställningsavtal får inte förnyas mer än en gång och då med högst två år, om det fanns en bestämmelse om möjlighet till förnyelse i det ursprungliga avtalet. När dennes anställningsavtal löper ut kan den tillfälligt anställde dessutom endast anställas om denne tillsätts som tjänsteman i enlighet med tjänsteföreskrifterna. Dessa bestämmelser motsvarar bestämmelserna i klausul 5.1 b och c i ramavtalet vars syfte är att förhindra missbruk som uppstår vid tillämpningen av på varandra följande anställningskontrakt eller anställningsförhållanden.

Den omständigheten att den anställdes anställningsavtal hade en uppsägningsklausul enligt vilken administrationen kunde säga upp avtalet om den anställde inte hade framgång i ett uttagningsprov som det tillkännagetts skulle anordnas inom en viss tid gör det, trots avtalets ordalydelse, inte möjligt att kvalificera avtalet som avtal om tillsvidareanställning vilket avtal kännetecknas av anställningstrygghet. Som det framgår av klausul 3.1 i ramavtalet kan nämligen ett avtal gälla inte bara ”fram till ett visst datum” utan även ”till dess en viss uppgift har utförts eller med anledning av en särskild händelse”, som upprättandet av en förteckning över godkända sökande i ett visst uttagningsprov. Till detta upprättande kan knytas olika alternativa konsekvenser, i enlighet med villkoren i anställningsavtalet. Det framgår således av avtalets lydelse att om den anställde inte förs upp på förteckningen över godkända sökande ska anställningsförhållandet upphöra. Det samma gäller om denne förs upp på förteckningen, eftersom den berörde då i normalfallet ska erbjudas anställning som tjänsteman. Skulle denne inte anta detta erbjudande upphör likväl anställningsavtalet att gälla, i enlighet med dess villkor.

Härav följer att ett administrationens beslut att säga upp ett anställningsavtal, och som felaktigt fattats med stöd av en uppsägningsklausul som förts in i anställningsavtalet i strid med artikel 8 första stycket i anställningsvillkoren för övriga anställda, ska ogiltigförklaras. Avtalet om tillfällig anställning mellan administrationen och den anställde i den mening som avses i artikel 2 a i anställningsvillkoren för övriga anställda hade nämligen förnyats på nytt för viss tid, efter att ha förnyats en gång, trots villkoren i artikel 8 första stycket i anställningsvillkoren.

(se punkterna 62-64 och 68-70)

Hänvisning till

Domstolen: 4 juli 2006, Adeneler m.fl., C‑212/04, punkt 63

Personaldomstolen: 26 oktober 2006, Landgren mot ETF, F‑1/05, punkt 66