PERSONALDOMSTOLENS DOM
(andra avdelningen)
den 26 maj 2011
Mål F-40/10
Giorgio Lebedef
mot
Europeiska kommissionen
”Personalmål – Tjänstemän – Årlig semester – Frånvaro utan någon innestående ledighet och utan något förhandsgodkännande – Löneavdrag – Artikel 60 i tjänsteföreskrifterna”
Saken: Talan enligt artikel 270 FEUF, vilken är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a, väckt av Giorgio Lebedef, om ogiltigförklaring av det beslut som generaldirektören vid Eurostat fattade den 11 augusti 2009 om avdrag från sökandens lön motsvarande 5,5 dagar, på grund av frånvaro (under så många dagar) utan någon innestående ledighet och utan något förhandsgodkännande från överordnad.
Domslut: Talan ogillas. Sökanden ska bära samtliga rättegångskostnader.
Sammanfattning
1. Tjänstemän – Ledighet – Årlig semester – Ledighet utöver semesterkontot – Krav på en begäran om förhandsgodkännande – Tjänsteman som uppehåller en annan tjänst till 50 % för fackligt arbete – Saknar betydelse
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 60)
2. Tjänstemän – Ledighet – Årlig semester – Ordning som inrättats av kommissionen – Ledighet utöver semesterkontot – Begäran om förhandsgodkännande – Motiveringsskyldighet
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 60)
3. Tjänstemän – Otillåten frånvaro – Godkännande i efterhand – Villkor
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 60)
4. Tjänstemän – Beslut som går någon emot – Motiveringsskyldighet – Räckvidd
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 25)
5. Tjänstemän – Talan – Rättsakt som går någon emot – Beslut i mobbningssammanhang – Krav på samband mellan mobbningen och det angripna beslutet
(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)
6. Tjänstemän – Mobbning – Begrepp
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 12a.3)
1. Det framgår av lydelsen i artikel 60 i tjänsteföreskrifterna att en ledighet som överstiger den årliga semesterledigheten måste medges i förväg av den berördes överordnade. En tjänsteman som inte har fått ett sådant godkännande kan, i detta avseende, inte göra gällande att han faktiskt inte är i tjänst eftersom han uppehåller en annan tjänst till 50 % för fackligt arbete.
Enligt principen om att en överträdelse inte ska kunna gagna den som är skyldig till överträdelsen kan tjänstemannens otillåtna frånvaro för resterande 50 % inte undanta honom från semesterreglerna. Genom att vara frånvarande utan att ha kontrollerat om hans begäran om ledighet hade godkänts försatte sig tjänstemannen i en situation där hans frånvaro måste anses vara otillåten med hänsyn till villkoret om förhandsgodkännande från överordnad.
(se punkterna 26 och 30)
Hänvisning till
Europeiska unionens tribunal: 16 december 2010, T‑364/09 P, Lebedef mot kommissionen, och T‑52/10 P, Lebedef mot kommissionen
Personaldomstolen: 7 juli 2009, F‑39/08, Lebedef mot kommissionen; 30 november 2009, F‑54/09, Lebedef mot kommissionen
2. Enligt kommissionens genomförandebestämmelser för semester måste ledighet utöver semesterkontot vara godkänd i förhand av den berördes överordnade. Detta tillstånd kan enbart beviljas i mycket speciella fall och efter en motiverad begäran. Precis som tillståndet, som ska beviljas innan den berörde tar ut ledigheten, så måste även motiveringen – vilken den överordnade ska grunda sitt beslut om den begärda ledigheten på – lämnas innan den berörde tar ut ledigheten. En begäran kan således inte anses vara motiverad om förklaringar frambringas först efter ledigheten och det inte fanns någon förklaring tillgänglig för den överordnade när denne beslutade att avslå begäran om ledighet. Det går följaktligen inte att invända mot att den överordnade inte biföll en sådan begäran.
Att förhandsgodkännandet endast ges i mycket speciella fall och av den berördes överordnade medför dessutom nödvändigtvis att administrationen har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning på området. Detta på grund av administrationens befogenheter att reglera den egna interna organisationen.
(se punkterna 26, 31 och 32)
Hänvisning till
Personaldomstolen: 7 juli 2009, F‑39/08, Lebedef mot kommissionen, punkt 55; 30 november 2009, F‑54/09, Lebedef mot kommissionen, punkt 48
3. Intyganden i efterhand om tjänstemannens närvaro antingen som facklig eller föreskriven representant kan inte medföra något berättigande i efterhand av dennes otillåtna frånvaro, då sådant godkännande i efterhand enligt artikel 60 i tjänsteföreskrifterna endast kan ske vid sjukdom eller olyckshändelse. I vart fall bör, även om intygande sker i efterhand, den behöriga administrationen behålla en viss kontrollmöjlighet och den bör kunna bedöma huruvida det är korrekt att i efterhand godkänna en frånvaro som har ansetts vara otillåten.
(se punkt 32)
4. En eventuell brist i motiveringen av ett beslut från en unionsinstitution till en tjänsteman kan åtgärdas om institutionen framställer en tillräcklig motivering när den svarar på ett klagomål från den berörde tjänstemannen. Denna motiveringen måste nämligen antas sammanfalla med motiveringen av det beslut som klagomålet riktats mot.
(se punkt 38)
Hänvisning till
Förstainstansrätten: 18 september 2003, T‑221/02, Lebedef m.fl. mot kommissionen, punkt 62
Personaldomstolen: 7 november 2007, F‑57/06, Hinderyckx mot rådet, punkt 25
5. Det förhållandet att det visas att en tjänsteman har utsatts för mobbning innebär inte att ett beslut som går denne emot, i det tidsmässiga sammanhang då mobbningen har förekommit, är rättstridigt. För att så ska vara fallet krävs därutöver att det visas att det finns ett samband mellan mobbningen i fråga och de skäl som det angripna beslutet grundas på.
(se punkt 42)
Hänvisning till
Personaldomstolen: 24 februari 2010, F‑2/09, Menghi mot ENISA, punkt 69; 4 april 2011, F‑45/10, AO mot kommissionen, punkt 39
6. En vägran att bevilja semester för att säkerställa en väl fungerande tjänst kan i princip inte anses vara uttryck för mobbning. Detta gäller i än högre grad när tjänstemannen inte fullgör de nödvändiga administrativa formaliteterna, genom att inte ha införskaffat förhandsgodkännandet från sin överordnade innan frånvaron. Av samma skäl kan inte tjänstemannen med framgång göra gällande att vare sig avslaget på dennes begäran om ledighet eller att begäran inte senare medgavs utgör ett förhållningssätt som kan kvalificeras som mobbning.
(se punkterna 45 och 46)
Hänvisning till
Förstainstansrätten: 4 maj 2005, T‑144/03, Schmit mot kommissionen, punkt 78; 25 oktober 2007, T‑154/05, Lo Giudice mot kommissionen, punkt 107