Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesverwaltungsgericht (Tyskland) den 16 augusti 2017 – IL m.fl. mot Land Nordrhein-Westfalen
(Mål C-535/18)
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Bundesverwaltungsgericht
Parter i det nationella målet
Klagande: IL, JK, KJ, LI, NG, MH, OF, PE, oskiftat dödsbo efter QD (bestående av RC och SB), TA, UZ, VY, WX
Motpart: Land Nordrhein-Westfalen
Tolkningsfrågor
1. Ska artikel 11.1 b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU av den 13 december 2011 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt – direktivet om miljökonsekvensbeskrivning, nedan kallat MKB-direktivet – tolkas så, att den inte utgör hinder för en bestämmelse i nationell rätt där det fastställs att en klagande som inte är en erkänd miljöorganisation endast kan begära upphävande av ett beslut på grund av förfarandefel om detta förfarandefel har resulterat i att vederbörande har fråntagits sin lagstadgade rätt att delta i beslutsprocessen?
2. a) Ska artikel 4.1 a i–iii i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område, senast ändrad genom artikel 1 i kommissionens direktiv 2014/101/EU av den 30 oktober 2014 (EUT L 311, s. 32), – nedan kallat vattenramdirektivet – tolkas så, att den inte enbart omfattar materiella kriterier för prövningen, utan även föreskrifter för myndigheternas tillståndsförfarande?
b) Om fråga a besvaras jakande:
Måste allmänhetens deltagande i beslutsprocessen enligt artikel 6 i MKB-direktivet alltid utgå från underlagen för den vattenrättsliga prövningen enligt ovan eller är det tillåtet att göra en differentiering utifrån tidpunkten då underlaget utarbetades och dess komplexitet?
3. Ska begreppet försämring av statusen i en grundvattenförekomst enligt artikel 4.1 b i) i vattenramdirektivet tolkas så, att en grundvattenförekomsts kemiska status har försämrats så snart minst en miljökvalitetsnorm för en parameter har överskridits relaterat till detta projekt, och att varje ytterligare (mätbar) höjning av koncentrationen utgör en försämring, oberoende av om ett relaterat tröskelvärde för ett förorenande ämne redan har överskridits?
4. a) Ska artikel 4 i vattenramdirektivet – med beaktande av dess bindande verkan (artikel 288 FEUF) och principen om ett effektivt rättsligt skydd (artikel 19 FEU) – tolkas så, att alla medlemmar av allmänheten som berörs av ett projekt och gör gällande att deras rättigheter har kränkts till följd av projektets godkännande även har rätt att i domstol göra gällande överträdelser mot vattenrättens försämringsförbud och skyldighet till förbättring?
b) Om fråga a besvaras nekande:
Ska artikel 4 i vattenramdirektivet – med hänsyn till dess syfte – tolkas så, att under alla omständigheter klagande vars brunnar för privat vattenförsörjning ligger geografiskt nära den planerade vägsträckningen har rätt att i domstol göra gällande överträdelser mot vattenrättens försämringsförbud och skyldighet till förbättring?
____________