Mål C‑1/17

Petronas Lubricants Italy SpA

mot

Livio Guida

(begäran om förhandsavgörande från Corte d’appello di Torino)

”Begäran om förhandsavgörande – Civilrättsligt samarbete – Förordning (EG) nr 44/2001 – Behörighet vid tvister om anställningsavtal – Artikel 20.2 – Talan mot en arbetsgivare har väckts vid en domstol i den medlemsstat där arbetsgivaren har sin hemvist – Arbetsgivarens genkäromål – Fastställande av behörig domstol”

Sammanfattning – Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 21 juni 2018

1.        Civilrättsligt samarbete – Domstols behörighet och verkställighet av domar på privaträttens område – Förordning nr 44/2001 – Behörighet vid tvister om anställningsavtal – Rätt att väcka genkäromål – Genkäromål grundat på ett krav arbetsgivaren förvärvat efter det att den ursprungliga talan väckts – Omfattas

(Rådets förordning nr 44/2001, artikel 20.2)

2.        Civilrättsligt samarbete – Domstols behörighet och verkställighet av domar på privaträttens område – Förordning nr 44/2001 – Behörighet vid tvister om anställningsavtal – Rätt att väcka genkäromål – Villkor – Genkäromålet och den ursprungliga talan grundar sig på samma avtal eller omständigheter

(Rådets förordning nr 44/2001, artikel 20.2)

1.      Artikel 20.2 i rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område ska tolkas på så sätt att den, i en sådan situation som den i det nationella målet, innebär en rätt för arbetsgivaren att till den domstol vid vilken en arbetstagares huvudkäromål i vederbörlig ordning har anhängiggjorts inge ett genkäromål som grundar sig på ett avtal om överlåtelse av fordran som ingåtts mellan arbetsgivaren och den ursprungliga innehavaren av denna fordran efter det att huvudkäromålet anhängiggjorts.

När det gäller genkäromål, så har bestämmelsen i artikel 6.3 i förordning nr 44/2001 införlivats med artikel 20.2 i samma förordning (dom av den 22 maj 2008, Glaxosmithkline och Laboratoires Glaxosmithkline, C‑462/06, EU:C:2008:299, punkt 22). Det framgår emellertid av själva lydelsen av artikel 20.2 i förordning nr 44/2001 att arbetstagarens tillgång till de behörighetsregler som är förmånligare för dennes intressen inte får inskränka rätten att väcka genkäromål vid den domstol där huvudkäromålet är anhängigt. Av detta följer att, såvitt arbetstagarens val av den domstol som ska vara behörig att pröva hans eller hennes talan iakttas, så har syftet att förmånsbehandla denna arbetstagare uppnåtts, och det saknas anledning att begränsa möjligheten att pröva denna talan tillsammans med ett genkäromål i den mening som avses i artikel 20.2 i förordning nr 44/2001.

Eftersom arbetsgivaren inte i förväg kände till vid vilken domstol arbetstagaren skulle väcka huvudkäromålet, kan det inte tillmätas någon betydelse att arbetsgivaren inte förvärvat de fordringar som ligger till grund för genkäromålet förrän efter det att talan väcktes vid den domstolen.

(se punkterna 26–28, 33 och 34 samt domslutet)

2.      Se domen.

(se punkterna 29 och 30)