Talan väckt den 14 maj 2014 – Yanukovych mot rådet

(Mål T-346/14)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Viktor Fedorovych Yanukovych (Kiev, Ukraina) (ombud: T. Beazley, QC)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara rådets beslut 2014/119/Gusp av den 5 mars 2014 om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Ukraina (EUT L 66, s. 26, och rättelse i EUT L 70, s. 35), i dess lydelse enligt rådets genomförandebeslut 2014/216/Gusp av den 14 april 2014 (EUT L 111, s. 19), och rådets förordning (EU) nr 208/2014 av den 5 mars 2014 om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Ukraina (EUT L 66, s. 1, och rättelse i EUT l 70, s. 36), i dess lydelse enligt rådets genomförandeförordning (EU) nr 381/2014 av den 14 april 2014 (EUT L 111, s. 33), i den del de avser sökanden, och

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden sju grunder.

Första grunden: Europeiska unionens råd (nedan kallat rådet) hade inte tillräcklig rättslig grund för beslutet och förordningen. Som grund för detta påstående görs det gällande a) att villkoren för att rådet ska kunna grunda sig på artikel 29 FEU inte var uppfyllda vad gäller beslutet. I denna del hävdas bland annat följande: (i) Rådet kunde rent faktiskt inte upprätthålla de syften som det uttryckligen angav (nämligen att befästa rättsstatsprincipen och respekten för mänskliga rättigheter i Ukraina), varför det till grund för uppförande i förteckningen angav skäl (påstådd förskingring av medel tillhörande den ukrainska staten och påstått olagligt utförande av dessa medel från Ukraina, vilket sökanden bestrider) som inte var förenliga med, och inte uppfyllde, de angivna syftena med artikel 21 FEU eller några andra relevanta syften med denna artikel. (ii) Beslutet och förordningen strider mot andra relevanta syften angivna i artikel 21, eftersom de inte ”konsolidera[r] och stödj[er] demokrati … och folkrätten”. Dessa rättsakter fastställer, och grundar sig, nämligen felaktigt på det faktum att den lagligen och på demokratiskt sätt valda presidenten i Ukraina, sökanden, var ”f.d. president”, vilket strider mot ukrainsk rätt och folkrätten. I rättsakterna ges även stöd till den så kallade ”interimspresidenten och interimsregeringen”, vilka inte har blivit valda på ett lagligt och demokratiskt sätt och vilka genom olaga tvång har övertagit den makt som de numera tidvis utövar. Detta strider mot rättsstatsprincipen, mot andra demokratiska principer och mot folkrätten. Vidare görs det gällande b) att villkoren för att grunda rättsakterna på artikel 215 FEUF inte var uppfyllda, eftersom det inte fanns något giltigt beslut enligt kapitel 2 i avdelning V i EU-fördraget. Slutligen görs det gällande att c) det inte var fråga om ett sådant samband att artikel 215 FEUF kunde åberopas mot sökanden.

Andra grunden: Maktmissbruk. Det verkliga syftet med rådets genomförande av beslutet (och således även förordningen) var i huvudsak att försöka ställa sig in hos den så kallade interimsregimen i Ukraina så att Ukraina i fortsättningen skulle knyta närmare band med EU (vilket hade avvisats av den demokratiskt valda presidenten i Ukraina och hans regering), och inte att uppfylla de strävanden som angetts i beslutet och förordningen.

Tredje grunden: Rådet angav ingen motivering till rättsakterna. De skäl som anges i beslutet och förordningen för att ta upp sökanden på förteckningen är (förutom att de är felaktiga) standardformuleringar. De är även olämpliga och uppfyller inte kraven på utförlighet.

Fjärde grunden: Kriterierna för att uppta en person i förteckningen var i sökandens fall inte uppfyllda vid den aktuella tidpunkten. Rådet försummade, bland annat, att tillhandahålla relevant information. Så vitt sökanden vet a) hade han inte vid den aktuella tidpunkten av någon domstol eller annan relevant myndighet befunnits skyldig till förskingring av medel tillhörande den ukrainska staten eller till olagligt utförande av sådana medel och b) var han vid den aktuella tidpunkten inte föremål för något straffrättsligt förfarande i Ukraina vad gäller brott med anknytning till förskingringen av medel tillhörande den ukrainska staten och det olagliga utförandet av dessa medel.

Femte grunden: Rådet gjorde sig skyldig till en uppenbart oriktig bedömning när det beslutade att sökanden skulle omfattas av de aktuella åtgärderna. Rådet hade, bland annat, inga bevis och, under alla förhållanden, inga ”konkreta” bevis för att påståendena mot sökanden var ”riktiga i sak”. Rådet grundade sig felaktigt på påståenden från den olagliga så kallade interimsregimen, vilken försökte tillskansa sig makt och hade ett klart motiv att komma med sådana anklagelser på oriktiga grunder.

Sjätte grunden: Åsidosättande av sökandens rätt till försvar och/eller hans rätt till ett effektivt domstolsskydd. Rådet har, bland annat, inte tillhandahållit sökanden en fullständig motivering och inte heller angett vilken bevisning mot honom som det grundat sig på. Sökanden fick inte heller del av de närmare uppgifter och material som enligt rådet rättfärdigade frysningen av tillgångar. Sökanden har dessutom tvingats utforma ansökan i detta mål på oskäligt kort tid.

Sjunde grunden: Åsidosättande av sökandens rätt till egendom enligt artikel 17.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. De restriktiva åtgärderna utgör oberättigade och oproportionerliga begränsningar av denna rätt.