Begäran om förhandsavgörande framställd av Amtsgericht Kehl (Tyskland) den 18 juli 2019 – brottmål mot FU
(Mål C-554/19)
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Amtsgericht Kehl
Parter i brottmålet vid den nationella domstolen
Staatsanwaltschaft Offenburg
mot
FU
Tolkningsfrågor
1. Ska artikel 67.2 FEUF samt artiklarna 22 och 23 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 av den 9 mars 2016 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna)1 tolkas så, att de utgör hinder för en nationell lagstiftning som ger den berörda medlemsstatens polismyndigheter befogenhet att, i ett område som är begränsat till medlemsstatens landgräns till andra stater som är parter i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna, undertecknad i Schengen (Luxemburg) den 19 juni 1990, och en linje som går 30 kilometer innanför denna gräns, i syfte att förebygga olaglig inresa till eller olaglig vistelse på denna medlemsstats territorium, eller [Orig. s 2] få sådan inresa eller vistelse att upphöra, eller för att förebygga viss brottslighet som äventyrar säkerheten vid gränsen, genomföra identitetskontroller oberoende av den kontrollerade personens beteende och oberoende av huruvida det föreligger särskilda omständigheter, vilken har kompletterats på följande sätt genom ministerdekret:
”a) Gränsöverskridande brottslighet är dynamisk (vad gäller tidpunkt, ort och användning av olika transportmedel) och det krävs därför att polisen har flexibla befogenheter för att kunna bekämpa den. Utövandet av ovannämnda befogenhet har i syfte att förhindra eller motverka gränsöverskridande brottslighet.
b) Kontrollåtgärderna ska vidtas inom det snäva regelverket för ovannämnda kriterier enligt artikel 21 a i kodexen om Schengengränserna. De ska utformas så, att de entydigt skiljer sig från systematiska personkontroller vid de yttre gränserna och inte har samma verkan som gränskontroller. Genomförandet av dessa kontrollåtgärder ska i sin tur omfattas av ett regelverk så att det säkerställs att de inte har samma omfattning och frekvens som in- och utresekontroller.
c) Detta regelverk är utformat på följande sätt:
Kontrollåtgärderna ska inte vara permanenta utan ska genomföras oregelbundet och vid olika tidpunkter, på olika platser och i form av stickprov med beaktande av mängden trafik.
Kontrollåtgärderna ska inte enbart genomföras med anledning av gränspassagen. De genomförs mot bakgrund av uppgifter om den aktuella situationen som ständigt uppdateras och/eller erfarenheter från (gräns)polisen som de federala polisavdelningarna utvecklar på grundval av egna lägesrapporter eller från andra myndigheter. Således grundas polisens åtgärder samt deras omfattning och frekvens på generell eller konkret information från polisen och/eller erfarenheter rörande gränsöverskridande brottslighet, till exempel om transportmedel och -vägar som används ofta, särskilda tillvägagångssätt samt analyser av tillgänglig information om gränsöverskridande brottslighet som härstammar från egna källor eller andra myndigheter.
Kontrollåtgärdernas utformning är föremål för regelbunden tillsyn (Dienstaufsicht och Fachaufsicht). Principiella bestämmelser återfinns i 3 § stycke 1 fjärde meningen i de federala ministeriernas gemensamma arbetsordning (Gemeinsame Geschäftsordnung der Bundesministerien, nedan kallad GGO) och i de federala ministeriernas principer om utövning av tillsyn över verksamhetsområdet. Dessa specificeras för den federala polisen genom ’kompletterande bestämmelser för inrikesministeriets utövande av tillsyn över den federala polisen’. Bundespolizeipräsidium (den federala tyska polisstyrelsen) och dess underordnade myndigheter och organ har reglerat genomförandet [Orig. s. 3] av tillsyn i sina arbetsplaner och genomfört på grundval av sina egna uppfattningar.
d) För att förhindra att kontroller genomförs flera gånger ska kontrollåtgärderna helst samordnas med andra myndigheter eller genomföras inom ramen för gemensamma insats- eller samarbetsformer.”?
2. Ska unionsrätten, särskilt artikel 4.3 andra stycket FEU, artikel 197.1 FEUF och artikel 291.1 FEUF, tolkas så, att den, direkt eller efter en avvägning mellan lagföringsintresset och den tilltalades intressen, utgör hinder mot att uppgifter eller bevisning används i ett brottmålsförfarande om uppgifterna eller bevisningen har erhållits genom en poliskontroll av den tilltalade som strider mot artikel 67.2 FEUF eller artiklarna 22 och 23 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 av den 9 mars 2016 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna)?
____________
1 EUT 2016, L 77, s. 1.