Language of document : ECLI:EU:C:2015:648

Mål C‑650/13

Thierry Delvigne

mot

Commune de Lesparre-Médoc

och

Préfet de la Gironde

(begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal d’instance de Bordeaux)

”Begäran om förhandsavgörande – Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna – Artiklarna 39 och 49 – Europaparlamentet – Val – Rösträtt – Unionsmedborgarskap – Retroaktiv tillämpning av mildare strafflagstiftning – Nationell lagstiftning enligt vilken en lagakraftvunnen fällande dom i brottmål före den 1 mars 1994 medför fråntagande av rösträtten”

Sammanfattning – Domstolens dom (stora avdelningen) av den 6 oktober 2015

1.        Begäran om förhandsavgörande – Domstolens behörighet – Gränser – Begäran om tolkning av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna – Nationell lagstiftning som har ett anknytningsmoment till unionsrätten – Domstolens behörighet

(Artikel 267 FEUF; Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 51.1)

2.        Europaparlamentet – Val – Rösträtt och valbarhet – De som åtnjuter– Medlemsstaternas behörighet – Gränser

(Artikel 14 FEU; artiklarna 22 FEUF och 223.1 FEUF; akten om allmänna direkta val av företrädare i Europaparlamentet, artiklarna 1.3 och 8)

3.        Begäran om förhandsavgörande – Domstolens behörighet – Gränser – Frågor som uppenbarligen saknar relevans, hypotetiska frågor som ställts i ett sammanhang som gör det omöjligt att lämna ett användbart svar och frågor som saknar samband med saken i det nationella målet – Föreligger inte – Upptagande till sakprövning

(Artikel 267 FEUF)

4.        Grundläggande rättigheter – Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna – Begränsningar i utövandet av de fri- och rättigheter som är stadfästa i stadgan – Villkor – Rösträtt och valbarhet – Retroaktiv tillämpning av mildare strafflagstiftning – Nationell lagstiftning enligt vilken en lagakraftvunnen fällande dom i brottmål före den 1 mars 1994 medför fråntagande av rösträtten – Tillåtet

(Europeiska unionens stadga för de grundläggande rättigheterna, artiklarna 39.2, 49.1 sista meningen, och 52.1)

1.        Se domen.

(se punkterna 25–27, 33 och 34)

2.        Se domen.

(se punkterna 31 och 32)

3.        Se domen.

(se punkterna 36–39)

4.        Artiklarna 39.2 och 49.1 sista meningen i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna utgör inte hinder för en medlemsstats lagstiftning som innebär att personer som dömts för ett grovt brott genom en dom som vunnit laga kraft före den 1 mars 1994, i kraft av själva lagen utesluts ur kretsen av personer som är röstberättigade i val till Europaparlamentet.

Det är uppenbart att förbud mot att utöva rösträtten utgör en begränsning av den rättighet som garanteras i artikel 39.2 i stadgan. I artikel 52.1 i stadgan tillåts emellertid att utövandet av sådana rättigheter som dem som slås fast i artiklarna 7 och 8 i densamma får begränsas, under förutsättning att begränsningarna föreskrivs i lag, att de är förenliga med det väsentliga innehållet i dessa rättigheter och friheter och, med beaktande av proportionalitetsprincipen, endast görs om de är nödvändiga och faktiskt svarar mot mål av allmänt samhällsintresse som erkänns av unionen eller mot behovet av skydd för andra människors rättigheter och friheter. Det aktuella förbudet mot att utöva rösträtten är följden av en kombination av bestämmelser i nationell rätt och det ska därför anses vara föreskrivet i lag. Begränsningen iakttar dessutom det huvudsakliga innehållet i rösträtten enligt artikel 39.2 i stadgan. Begränsningen utgör nämligen inte ett ifrågasättande av rösträtten som sådan, eftersom den innebär att vissa personer, på bestämda villkor och på grund av deras beteende, undantas från den grupp av personer som är röstberättigade i val till Europaparlamentet, förutsatt att nämnda villkor är uppfyllda. En sådan begränsning är också proportionerlig i och med att den innebär att det begångna brottets art och svårighetsgrad liksom straffets längd beaktas. Den ger också personer som fråntagits rösträtten rätt att ansöka om och få beviljat ett upphävande av påföljden.

Regeln om retroaktiv tillämpning av mildare strafflagstiftning i artikel 49.1 sista meningen i stadgan innebär att om det efter en lagöverträdelses begående stiftas ny lag som föreskriver ett lindrigare straff ska detta tillämpas. Denna regel utgör dock inte hinder för den aktuella nationella lagstiftningen, eftersom den lagstiftningen begränsar sig till att upprätthålla påföljden förlust av rösträtten vid en fällande brottmålsdom enbart i fråga om lagakraftvunna brottmålsdomar som meddelats enligt den gamla strafflagen.

(se punkterna 45–49, 51, 53, 56 och 58 samt domslutet)