PERSONALDOMSTOLENS DOM (första avdelningen)
den 5 maj 2009
Mål F-27/08
Manuel Simões Dos Santos
mot
Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)
”Personalmål – Tjänstemän – Befordran – Befordringsförfarandet år 2003 – Åtgärder för att följa gemenskapsdomstolens dom – Undanröjande av meritpoäng saknar rättslig grund – Förbud mot gemenskapsrättsakter med retroaktiv verkan – Laga kraft som inte iakttas – Obegränsad behörighet – Förpliktande att betala ersättning meddelat på eget initiativ – Ideell skada”
Saken: Talan, väckt med stöd av artikel 236 EG och artikel 152 EA, genom vilken Manuel Simões Dos Santos yrkar ogiltigförklaring av bland annat beslut PERS‑01‑07 som fattats av harmoniseringsbyråns ordförande den 6 juni 2007 om tilldelning av befordringspoäng för Manuel Simões Dos Santos i befordringsförfarandet år 2003, beslut ADM-07-17 av den 6 juni 2007 om tolkning av beslut ADM-03-35 om karriär för och befordran av tjänstemän och tillfälligt anställda, och tillsättningsmyndighetens skrivelse av den 15 juni 2007 om slutgiltig tilldelning av meritpoäng för år 2007
Avgörande: Harmoniseringsbyråns beslut PERS‑01‑07 och dess skrivelse av den 15 juni 2007 upphävs, i den del de innebär bortfall av summan av sökandens meritpoäng, såsom denna slagits fast i beslut PERS‑PROM‑39‑03rev1 om befordran av den 30 mars 2004. Harmoniseringsbyrån ska betala 12 000 euro till sökanden. Talan ogillas i övrigt. Harmoniseringsbyrån ska bära sina rättegångskostnader och ersätta tre fjärdedelar av sökandens rättegångskostnader. Sökanden ska bära en tredjedel av sina rättegångskostnader.
Sammanfattning
1. Tjänstemän – Talan – Talan om ogiltigförklaring av ett beslut som innebär fastställande av ett tidigare beslut – Avvisning – Villkor – Det beslut som fastställts har vunnit laga kraft
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 91)
2. Tjänstemän – Talan – Föregående administrativt klagomål – Föremål för talan
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 90.2)
3. Talan om ogiltigförklaring – Dom om ogiltigförklaring – Verkningar –Ogiltigförklaring av en gemenskapsrättsakt på grund av bristande rättslig grund – Ett retroaktivt beslut antaget i syfte att rätta till en ursprunglig rättsstridighet – Undantagsvis tillåtet – Villkor
(Artikel 231 första stycket EG)
4. Tjänstemän – Talan – Dom om ogiltigförklaring – Verkningar – Skyldighet att vidta åtgärder för att följa domen – Omfattning
(Artikel 233 EG)
5. Tjänstemän – Institutionernas utomobligatoriska skadeståndsansvar – Villkor – Skada
6. Tjänstemän – Talan – Obegränsad behörighet – Möjlighet att på eget initiativ förplikta svarandeinstitutionen att betala skadestånd
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 90.1)
1. En talan om ogiltigförklaring som en tjänsteman väcker mot ett beslut som innebär fastställande av ett tidigare beslut kan endast tas upp till sakprövning om det tidigare beslut som fastställts har vunnit laga kraft i förhållande till den berörde, på grund av att det inte har överklagats inom den föreskrivna fristen. I annat fall har den berörde rätt att angripa antingen det beslut som fastställts, det beslut som innebär fastställande av det tidigare beslutet eller mot båda dessa beslut.
(se punkt 73)
Hänvisning till
Förstainstansrätten: 27 oktober 1994, T‑64/92, Chavane de Dalmassy m.fl. mot kommissionen, REGP 1994, s. I‑A‑227 och s. II‑723, punkt 25; 25 oktober 2005, T‑83/03, Salazar Brier mot kommissionen, REGP 2005, s. I‑A‑311 och s. II‑1407, punkt 17
2. Det finns ingen bestämmelse i tjänsteföreskrifterna som innebär att tjänstemannen är tvungen att inge ett särskilt föregående klagomål för varje administrativt beslut som han bestrider. En tjänsteman får dessutom anföra flera klagomål mot ett och samma beslut, under förutsättning att det sker inom den tremånadersfrist som föreskrivs i tjänsteföreskrifterna. Det finns härvid ingen text som utgör hinder för att en tjänsteman, genom ett enda klagomål, bestrider flera beslut som berör honom, såsom framgår av fast praxis vid institutionerna.
(se punkt 76)
Hänvisning till
Förstainstansrätten: 17 maj 1995, T‑10/94, Kratz mot kommissionen, REGP 1995, s. I‑A‑99 och s. II‑315, punkterna 19 och 20; 8 november 2000, T‑44/97 Ghignone m.fl. mot rådet, REGP 2000, s. I‑A‑223 och s. II‑1023, punkt 39
3. Visserligen hindrar rättssäkerhetsprincipen i allmänhet en gemenskapsrättsakt från att börja gälla vid en tidpunkt som ligger före rättsaktens offentliggörande. Det kan dock undantagsvis förhålla sig på annat sätt, när det eftersträvade målet kräver detta och när de berörda personernas berättigade förväntningar vederbörligen respekteras. Det är således möjligt för institutionen att, till följd av en ogiltigförklaring i ett domstolsförfarande, anta en rättsakt med retroaktiv verkan, förutsatt att dessa villkor iakttas.
Ett beslut är således rättsstridigt om det, till följd av att gemenskapsdomstolen har ogiltigförklarat ett administrativt beslut på grund av avsaknad av rättslig grund, har getts retroaktiv verkan, trots att det eftersträvade mål som angetts av institutionen inte motiverade en sådan retroaktivitet och de berörda personernas berättigade förväntningar inte har respekterats.
(se punkterna 100, 101, 104–106, 113 och 117)
Hänvisning till
Domstolen: 11 juli 1991, C‑368/89, Crispoltoni, REG 1991, s. I‑3695, punkt 17
4. För att rätta sig efter domen om ogiltigförklaring och följa den fullt ut ska den institution vars rättsakt har förklarats ogiltig enligt artikel 233 EG respektera såväl domslutet i domen som de domskäl som föranlett domslutet och som utgör det nödvändiga stödet för detta, på så sätt att domskälen är nödvändiga för att fastställa den exakta innebörden av domslutet. Det är nämligen i domskälen som den bestämmelse anges som anses vara rättsstridig, och som de exakta skälen redovisas för den rättsstridighet som fastslås i domslutet. Den berörda institutionen ska beakta dessa domskäl när den ogiltigförklarade rättsakten ersätts. Dessutom innebär artikel 233 EG att den berörda institutionen är skyldig att undvika att de rättsakter som ska ersätta den ogiltigförklarade rättsakten är behäftade med samma rättsstridigheter som dem som fastslagits i domen om ogiltigförklaring.
En institution iakttar således inte den laga kraften när den, för att följa en dom om ogiltigförklaring, tolkar en rättsakt på ett sätt som direkt strider mot den tolkning som gemenskapsdomstolen har gjort i domen om ogiltigförklaring.
(se punkterna 120 och 124)
Hänvisning till
Förstainstansrätten: 13 september 2005, T‑283/03, Recalde Langarica mot kommissionen, REGP 2005, s. I‑A‑235 och s. II‑1075, punkterna 50 och 51
5. Tillsättningsmyndigheten förfogar över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när den beslutar vilka tjänstemän som ska befordras. Härav följer att även om det visas att nämnda myndighet till nackdel för en tjänsteman har handlat rättsstridigt under befordringsförfarandet, är dessa omständigheter inte i sig tillräckliga för att det, på bekostnad av tillsättningsmyndighetens stora utrymme för skönsmässig bedömning vid befordran, ska kunna fastslås att tjänstemannen faktiskt skulle ha blivit befordrad om tillsättningsmyndigheten inte hade handlat rättsstridigt, och att den påstådda ekonomiska skadan därför är faktisk och säker. I tjänsteföreskrifterna föreskrivs nämligen inte någon rätt till befordran, inte ens för de tjänstemän som uppfyller samtliga förutsättningar för att kunna bli befordrade.
(se punkt 133)
Hänvisning till
Förstainstansrätten: 22 februari 2000, T‑22/99 Rose mot kommissionen, REGP 2000, s. I‑A‑27 och s. II‑115, punkt 37
6. För att säkerställa den ändamålsenliga verkan hos en dom om ogiltigförklaring, vars verkställighet visar sig vara förenad med särskilda svårigheter, kan gemenskapsdomstolen, med tillämpning av sin obegränsade behörighet i tvister av ekonomisk karaktär, vid behov även på eget initiativ, förplikta svaranden att betala ersättning för den skada som den har vållat genom fel i tjänsten.
(se punkterna 142 och 144)
Hänvisning till
Personaldomstolen: 22 oktober 2008, F‑46/07, Tzirani mot kommissionen, REGP 2008, s. I‑A‑1‑0000 och s. II‑A‑1‑0000, punkt 214