Överklagande ingett den 13 juli 2018 av Mylène Troszczynski av den dom som tribunalen (sjätte avdelningen) meddelade den 16 maj 2018 i mål T-626/16, Troszczynski mot parlamentet

(Mål C-462/18 P)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Mylène Troszczynski (ombud: F. Wagner, avocat)

Övrig part i målet: Europeiska parlamentet

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska upphäva den dom som tribunalen meddelade den 16 maj 2018 i målet T-626/16, och

ogiltigförklara det beslut som fattats av Europaparlamentets generalsekreterare den 23 juni 2016, antaget med stöd av artikel 68 i beslut 2009/C 159/01 av Europaparlamentets presidium av den 19 maj och 9 juli 2008 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets ledamotsstadga, i ändrad lydelse, genom vilket det fastställdes en fordran på 56 554 euro,

ogiltigförklara debetnota nr 2016-888, delgiven den 30 juni 2016, genom vilken klaganden informerades om att det fanns en fordran mot henne till följd av generalsekreterarens beslut av den 23 juni 2016, om återkrav av felaktigt utbetalda belopp för assistentstöd till ledamot, och tillämpning av artikel 68 i tillämpningsföreskrifterna för ledamotsstadgan och artiklarna 78, 79 och 80 i budgetförordningen,

fastställa ersättning enligt gällande rätt till klaganden för den ideella skada hon lidit till följd av de ogrundade anklagelser som framförts innan utredningen hade avslutats, skadan för hennes anseende och de avsevärda problem som det angripna beslutet orsakat i hennes privatliv och politiska liv,

fastställa den ersättning för rättegångskostnader som klaganden enligt gällande rätt har rätt till,

förplikta Europaparlamentet att ersätta samtliga rättegångskostnader,

innan målet avgörs anmoda parlamentet att inkomma med den administrativa akten avseende J.O. och Olafs utredning i saken.

Grunder och huvudargument

Den första grunden avser felaktig rättstillämpning och åsidosättande av väsentliga formföreskrifter. För det första utgör tribunalens domar i målen Bilde och Montel en ny omständighet som inträffat efter avslutandet av förfarandets skriftliga del, vilken klargör typen och omfattningen av den bevisning som ska inges. Villkoren i artikel 85.3 i rättegångsreglerna var uppfyllda. Vidare gjorde sig tribunalen skyldig till en felaktig rättstillämpning när den slog fast att den inte kunde utgå från andra sakomständigheter än de som angetts till generalsekreteraren. Förfarandet för återkrav av ett felaktigt utbetalat belopp är jämförbar med en prövning med obegränsad prövningsrätt, i vilken alla handlingar som är till nytta för prövningen av talan kan inges, till och med under förfarandets gång.

Klaganden har som andra grund gjort gällande att tribunalen åsidosatte rätten till försvar och väsentliga formföreskrifter. För det första har tribunalen underlåtit att möjliggöra en lojal och kontradiktorisk diskussion, genom att inte ålägga parlamentet att följa artiklarna 41 och 42 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Parlamentet förfogar över den administrativa akten och Olaf:s akt och kan dra fördel av detta. Det kan finnas bevis om utförda arbeten i dessa två akter som klaganden inte har tillgång till. Tribunalen gjorde sig för det andra skyldig till en felaktig bedömning när den fann att omständigheten att generalsekreteraren inte hade hört klaganden personligen inte innebar ett åsidosättande av föreskrifterna.

Som tredje grund har klaganden åberopat felaktig rättstillämpning, felaktig rättslig kvalificering av sakomständigheterna och bevisningen, diskriminering, förfarande som syftar till att skada ledamotens politiska verksamhet (fumus persecutionis), åsidosättande av principen om skydd för berättigade förväntningar och legalitetsprincipen och maktmissbruk. För det första utgör frånvaron av en kritisk analys av de handlingar som ingetts en bristande motivering. För det andra har assistenternas politiska rättigheter åsidosatts. Vad för det tredje gäller återkrav av felaktigt utbetalda belopp åligger bevisbördan administrationen som ska kunna motivera varför de aktuella utbetalningarna ifrågasätts. För det fjärde har parlamentets talman och generalsekreterare agerat diskriminerande gentemot ledamöterna från Front National. Slutligen medför vägran att inkomma med den administrativa akten och Olaf:s utredning ett åsidosättande av principen om skydd för berättigade förväntningar, legalitetsprincipen och utgör maktmissbruk.

____________