PERSONALDOMSTOLENS DOM

(andra avdelningen)

den 15 september 2011

Mål F-62/10

Jürgen Esders

mot

Europeiska kommissionen

”Personalmål – Tjänstemän – Placering – Mobilitetsförfarandet 2010 – Artikel 1d.1 och 1d.4 i tjänsteföreskrifterna – Beslut K/(2008) 3983 – Ansökan om undantag från mobilitetsförfarandet av hälsoskäl – Omsorgsplikt – Beslut K/ (2004) 1318 – Rimliga anpassningsåtgärder – Direktiv 2000/78/EG – Likabehandling – Funktionshinder” 

Saken:      Talan som väckts enligt artikel 270 FEUF, vilken är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a, och varigenom Jürgen Esders har yrkat ogiltigförklaring av beslutet att omplacera honom till Bryssel, vilket meddelades av generaldirektören vid kommissionens generaldirektorat för kommunikation den 27 juli 2010.

Avgörande:      Talan ogillas. Kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna, med undantag av sökandens kostnader i samband med förhandlingen den 16 juni 2011. Sökanden ska bära sina rättegångskostnader i den del de har samband med förhandlingen den 16 juni 2011.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Organisation av tjänstegrenarna – Placering av personal – System för mobilitet för tjänstemän vid kommissionens representationer

2.      Tjänstemän – Likabehandling – Diskriminering – Allmänna genomförandebestämmelser som antagits av kommissionen – Funktionshinder – Skyldighet att vidta rimliga anpassningsåtgärder med avseende på tjänsten –Räckvidd

(Rådets direktiv 2000/78, skäl 20 och artikel 5; tjänsteföreskrifterna, artikel 1d.4)

3.      Tjänstemän – Administrationens omsorgsplikt – Räckvidd – Förstärkt skyldighet för det fall tjänstemannens hälsa kan påverkas – Gränser

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 24)

4.      Tjänstemän – Organisation av tjänstegrenarna – Placering av personal – Omplacering inom ramen för ett obligatoriskt mobilitetsförfarande

5.      Tjänstemän – Talan – Grund varigenom det görs gällande att ett beslut som går någon emot är rättsstridigt – Möjligheten att åberopa ett fel i tjänsten – Villkor

1.      Eftersom den regel som framgår av kommissionens beslut avseende mobilitet för tjänstemän vid representationerna, enligt vilken den aktuella tjänstemannen ska tillställas ett erbjudande om omplacering åtta månader före den dag då omplaceringen ska träda i kraft, har uttryckts i konditionalis är den inte absolut tvingande utan endast en rekommendation. Det faktum att denna regel inte har följts innebär således inte i sig att det finns grund för att ogiltigförklara ett beslut om omplacering.

Även om denna regel föreskriver att tjänstemän som omfattas av ett obligatoriskt mobilitetsförfarande ska erbjudas en tjänst som motsvarar deras profil täcker detta synnerligen omfattande begrepp säkerligen inte bara den kompetens som en tjänsteman redan har förvärvat, utan även den kompetens som tjänstemannen kan komma att förvärva på grundval av hans eller hennes utbildning eller tidigare yrkeserfarenhet.

(se punkterna 60 och 61)

2.      Det följer av kommissionens beslut om tillämpningen av artikel 1d.4 i tjänsteföreskrifterna, vilken avser förbud mot diskriminering, att administrationen ska vidta rimliga anpassningsåtgärder för att en tjänsteman som har en funktionsnedsättning ska kunna utföra tjänstens kärnuppgifter. Om det föreskrivs i beslutet att möjligheten att ändra vissa regler eller viss praxis ingår bland de rimliga anpassningsåtgärder som kan komma att vidtas kan en sådan föreskrift tolkas så att den rör regler och praxis avseende arbetsförhållanden och personaladministration för en viss tjänst, vars kärnuppgifter den person som lider av funktionsnedsättningen skulle kunna utföra tack vare de planerade anpassningarna. Om en tjänsteman kunde kräva att, såsom en rimlig anpassningsåtgärd, undantas helt när det gäller skyldigheten att delta i ett mobilitetsförfarande, utan att det gjordes någon konkret prövning av behoven i den aktuella tjänsten och vilka åtgärder som skulle vara lämpliga, skulle detta gå utöver de krav som framgår av kommissionens beslut.

Denna tolkning bekräftas dessutom av lydelsen i direktiv 2000/78 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet. Detta direktiv måste beaktas vid tillämpningen och tolkningen av kommissionens beslut, eftersom beslutet har fattats till genomförande av artikel 1d.4 i tjänsteföreskrifterna, där begreppet rimliga anpassningsåtgärder definieras på ett liknande sätt som i artikel 5 i nämnda direktiv.

(se punkterna 68, 70 och 71)

Hänvisning till

Personaldomstolen: 30 april 2009, Aayhan m.fl. mot parlamentet, F‑65/07, punkt 121; 4 juni 2009, Adjemian m.fl. mot kommissionen, F‑134/07 och F‑8/08, punkt 115, överklagad till Europeiska unionens tribunal, mål T‑325/09 P

3.      De skyldigheter för administrationen som följer av omsorgsplikten är väsentligen förstärkta när det rör sig om en tjänsteman vars fysiska eller mentala hälsa kan påverkas. I ett sådant fall ska administrationen pröva tjänstemannens begäran med ett synnerligen öppet sinnelag. Det ankommer vidare, som en allmän regel, på läkartjänsten vid en institution att pröva sannolikheten för och omfattningen av de risker som åberopats och att upplysa tillsättningsmyndigheten om resultatet av prövningen. Detta gör sig särskilt gällande när läkartjänsten har gjorts uppmärksam på, antingen av den berörde tjänstemannen själv eller av administrationen, att administrationens beslut, enligt vad som påståtts, kan ha skadliga konsekvenser för dess adressats hälsa.

Skyddet för tjänstemannens rättigheter och intressen begränsas visserligen alltid av kravet att gällande regler måste iakttas och det faktum att omsorgsplikten åberopas gentemot en institution får således inte leda till att institutionen åsidosätter en lagregel. Institutionen befrias emellertid inte från alla de skyldigheter som följer av omsorgsplikten genom att anta ett internt beslut med allmän giltighet, varigenom dess utrymme för skönsmässig bedömning vid tillämpning av tjänsteföreskrifterna avgränsas strikt.

(se punkterna 80–82)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 16 mars 1993, Blackman mot parlamentet, T‑33/89 och T‑74/89, punkt 96; 10 juli 1997, Apostolidis m.fl. mot kommissionen, T‑81/96, punkterna 90 och 91; 23 februari 2001, De Nicola mot revisionsrätten, T‑7/98, T‑208/98 och T‑109/99, punkterna 309 och 310

Personaldomstolen: 28 oktober 2010, U mot parlamentet, F‑92/09, punkt 67; 17 februari 2011, Strack mot kommissionen, F‑119/07, punkt 85

4.      När det gäller den påstådda hälsorisken för en tjänsteman som är föremål för obligatorisk omplacering och som genomgår terapeutisk behandling i det land där han eller hon är placerad presumeras en diagnos som meddelats i ett läkarintyg vara riktigt. Detta gäller dock inte ett läkarutlåtande avseende frågan huruvida det är möjligt att genomgå en sådan behandling i ett annat land i Europeiska unionen, såvida det inte framgår att läkaren verkligen har undersökt denna möjlighet.

(se punkt 87)

Hänvisning till

Tribunalen: 9 december 2009, kommissionen mot Birkhoff, T‑377/08 P, punkt 58

5.      Även om en argumentation som grundar sig på aktivt handlande eller underlåtenhet från en institutions sida, såsom bristfällig handläggning av ärendet beträffande en tjänsteman och framläggande av felaktiga administrativa uppgifter, kan vara verkningsfull i syfte att få fastställt institutionens utomobligatoriska ansvar för fel i tjänsten så är den inte relevant i ett mål avseende lagenligheten av ett beslut, eftersom fel i tjänsten inte i sig kan leda till att beslutet anses rättsstridigt, såvida felet inte har påverkat beslutets lagenlighet.

(se punkt 92)

Hänvisning till

Personaldomstolen: 9 december 2010, Ezerniece Liljeberg m.fl. mot kommissionen, F‑83/05, punkt 105