Language of document : ECLI:EU:F:2012:135

DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL (första avdelningen)

den 25 september 2012 (*)

”Personalmål – Tjänstemän – Mobbning – Begäran om bistånd – Rätt att lämna ut information – Ändrad tjänsteplacering – Tjänstens intresse”

I mål F‑41/10,

angående en talan enligt artikel 270 FEUF, vilken är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a,

Moises Bermejo Garde, tjänsteman vid Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Bryssel (Belgien), företrädd av advokaten L. Levi,

sökande,

mot

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK), företrädd av M. Echevarría Viñuela, i egenskap av ombud, biträdd av advokaten B. Wägenbaur,

svarande,

meddelar

PERSONALDOMSTOLEN (första avdelningen),

sammansatt av ordföranden H. Kreppel (referent) samt domarna E. Perillo och R. Barents,

justitiesekreterare: handläggaren J. Tomac,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 31 januari 2012,

följande

Dom

1        Moises Bermejo Garde, har, genom ansökan som inkom till personaldomstolens kansli den 7 juni 2010, yrkat att personaldomstolen ska ogiltigförklara de beslut genom vilka ordföranden för Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) dels avslog den begäran om bistånd som ingetts på grund av mobbning och nekade att hänskjuta ärendet till Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf), dels avbröt sökandens tidigare tjänstgöring och beslutade att ändra hans tjänsteplacering, och förplikta EESK att betala skadestånd till honom.

 Tillämpliga bestämmelser

2        I artikel 1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, med rubriken ”Människans värdighet”, föreskrivs följande:

”Människans värdighet är okränkbar. Den ska respekteras och skyddas.”

3        Artikel 41.1 och 41.2 i stadgan, med rubriken ”Rätt till god förvaltning”, har följande lydelse:

”1. Var och en har rätt att få sina angelägenheter behandlade opartiskt, rättvist och inom skälig tid av unionens institutioner, organ och byråer.

2. Denna rättighet innebär bl.a. att

a)      var och en har rätt att bli hörd innan en enskild åtgärd som skulle beröra honom eller henne negativt vidtas mot honom eller henne,

b)      var och en ska ha tillgång till de akter som berör honom eller henne, med förbehåll för berättigade intressen vad avser sekretess, tystnadsplikt och affärshemlighet,

c)      förvaltningen är skyldig att motivera sina beslut.”

4        I artikel 31.1 i stadgan, med rubriken ”Rättvisa arbetsförhållanden”, föreskrivs att ”[v]arje arbetstagare har rätt till hälsosamma, säkra och värdiga arbetsförhållanden”.

5        Artikel 12a i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen (nedan kallade tjänsteföreskrifterna) har följande lydelse:

”1. Tjänstemän får inte ägna sig åt någon form av mobbning eller sexuella trakasserier.

2. En tjänsteman som har utsatts för mobbning eller sexuella trakasserier får inte av denna anledning av institutionen behandlas på ett sätt som är till hans nackdel. En tjänsteman som har vittnat om mobbning eller sexuella trakasserier får inte av denna anledning av institutionen behandlas på ett sätt som är till hans nackdel, såvida han har agerat ärligt.

3. Med ’mobbning’ avses allt olämpligt uppträdande av en viss varaktighet, upprepat eller systematiskt, i form av beteenden, uttalade eller skrivna ord, gester eller andra handlingar som är avsiktliga och kränkande för en persons självkänsla, värdighet eller fysiska eller psykiska integritet.

4. Med ’sexuella trakasserier’ avses ett beteende med sexuella undertoner mot en person som inte önskar utsättas för det, och som har till syfte eller får till resultat att kränka personens värdighet eller skapa en hotfull, fientlig, stötande eller besvärad stämning. Sexuella trakasserier skall betraktas som könsdiskriminering.”

6        I artikel 22a i tjänsteföreskrifterna föreskrivs följande:

”1. En tjänsteman som under eller i samband med tjänsteutövningen får kännedom om förhållanden som ger anledning att misstänka bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som kan skada [unionens] intressen, eller om ett beteende i samband med tjänsteutövningen som kan innebära ett allvarligt åsidosättande av de förpliktelser som åligger [unionens] tjänstemän, skall omedelbart underrätta antingen sin närmaste överordnade eller generaldirektören, eller, om han anser det nödvändigt, generalsekreteraren eller personer i motsvarande ställning, eller vända sig direkt till [Olaf].

Sådan information som avses i första stycket skall lämnas skriftligen.

Denna punkt skall också tillämpas om en medlem av en institution eller någon annan som arbetar för eller tillhandahåller tjänster åt en institution allvarligt åsidosätter en liknande förpliktelse.

2. En tjänsteman som får sådan information som avses i punkt 1 skall utan dröjsmål meddela [Olaf] all bevisning som han känner till och som ger anledning att misstänka att det förekommer sådana oegentligheter som avses i punkt 1.

3. En tjänsteman som har lämnat sådan information som avses i punkterna 1 och 2 får inte av denna anledning av institutionen behandlas på ett sätt som är till hans nackdel om han har agerat på ett rimligt och ärligt sätt.

4. Punkterna 1–3 skall inte tillämpas på dokument, handlingar, rapporter, meddelanden eller uppgifter i någon form som innehas för ett pågående eller avslutat rättsligt förfarande eller upprättas eller meddelas tjänstemannen inom ramen för ett sådant förfarande.”

7        Artikel 22b.1 i tjänsteföreskrifterna har följande lydelse:

”En tjänsteman som har lämnat sådan information som avses i artikel 22a till [Europeiska] kommissionens ordförande, ... ordförande [för Europeiska unionens revisionsrätt], ... ordförande [för Europeiska unionens råd], Europaparlamentets talman eller ... [E]uropeiska ombudsmannen får inte av denna anledning av sin institution behandlas på ett sätt som är till hans nackdel om båda följande villkor är uppfyllda:

a) Tjänstemannen är uppriktigt och på rimliga grunder övertygad om att informationen och de anklagelser den kan innehålla i huvudsak överensstämmer med sanningen.

b) Tjänstemannen har tidigare lämnat samma information till [Olaf] eller till sin egen institution, och har avvaktat under den tid som [Olaf] eller institutionen, med beaktande av hur komplicerat ärendet är, har fastställt för att vidta lämpliga åtgärder. Tjänstemannen skall vederbörligen informeras om denna tidsfrist inom 60 dagar.”

8        I artikel 60.6 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (EGT L 248, p. 1) (nedan kallad budgetförordningen) föreskrivs bland annat att varje anställd som medverkar i den ekonomiska förvaltningen eller vid kontroller av enskilda transaktioner ”skall ... , om det förfarande som upptäcks är brottsligt, utgör bedrägeri eller korruption som kan skada gemenskapens intressen, underrätta de myndigheter och instanser som utsetts i gällande lagstiftning”.

9        Artikel 72 i kommissionens förordning nr 2342/2002 av den 23 december 2002 om genomförandebestämmelser för budgetförordningen (EGT L 357, s. 1) har följande lydelse:

”De myndigheter och instanser som avses i artik[el] 60.6 ... i budgetförordningen är de instanser som anges i tjänsteföreskrifterna ... samt i gemenskapsinstitutionernas beslut om villkor och närmare bestämmelser för interna utredningar för att bekämpa bedrägerier, korruption och all annan olaglig verksamhet som kan skada gemenskapernas intressen.”

10      I artikel 72.1 i EESK:s arbetsordning (nedan kallad arbetsordningen) föreskrivs följande:

”De befogenheter som enligt ... tjänsteföreskrifter[na] tillkommer tillsättningsmyndigheten skall utövas

–        vid utnämning av generalsekreterare, av presidiet,

–        vid utnämning av tjänstemän i tjänstegrupp[en för handläggare] AD, lönegrad 16, 15 och 14, av presidiet på förslag av generalsekreteraren, vad avser tillämpning av artiklarna 13, 29, 30, 31, 32, 40, 41, 49, 50, 51, 78 och artikel 90.1 i tjänsteföreskrifterna och av ordföranden på förslag av generalsekreteraren vid tillämpning av övriga artiklar i tjänsteföreskrifterna, inklusive artikel 90.2,

–        vid utnämning av tjänstemän i tjänstegrupp AD, lönegrad 13, 12 och 11, av ordföranden på förslag av generalsekreteraren,

–        vid utnämning av tjänstemän i övriga lönegrader i tjänstegrupp AD samt i tjänstegrupp[en för assistenter (AST)], av generalsekreteraren.”

11      Den 11 oktober 1999 antog EESK beslut nr 363/99 A om villkor och närmare bestämmelser för interna utredningar för att bekämpa bedrägerier, korruption och all annan olaglig verksamhet som kan skada gemenskapernas intressen.

12      I artikel 2 i beslut nr 363/99 A, med rubriken ”Skyldighet att lämna upplysningar”, föreskrivs följande:

”Varje tjänsteman eller anställd inom [EESK] som får kännedom om omständigheter som tyder på förekomst av eventuella fall av bedrägeri, korruption eller all annan olaglig verksamhet som riktar sig mot gemenskapernas intressen eller om omständigheter av allvarlig art som har samband med tjänsteutövningen och som skulle kunna utgöra brister när det gäller att uppfylla de skyldigheter som åligger tjänstemän och anställda i gemenskaperna, brister som skulle kunna leda till disciplinära åtgärder och, i förekommande fall, straffrättsliga åtgärder, eller en bristande uppfyllelse av motsvarande skyldigheter, som åvilar ledamöter, chefer eller medlemmar av personalen, som inte omfattas av tjänsteföreskrifterna, skall utan dröjsmål underrätta sin avdelningschef eller generaldirektör eller, om den anställde anser det nödvändigt, lämna upplysningarna direkt till sin generalsekreterare eller till [Olaf].

[EESK:s] generalsekreterare och avdelningschefer (eller chefer) skall utan dröjsmål till [Olaf] överlämna alla uppgifter som de får kännedom om och som tyder på förekomsten av sådana oegentligheter som avses i första stycket.

En chef, tjänsteman eller anställd vid [EESK] får aldrig utsättas för en orättvis eller diskriminerande behandling på grund av ett sådant uppgiftslämnande som avses i första och andra styckena.

Ledamöter som får kännedom om uppgifter som avses i första stycket skall underrätta [EESK:s] ordförande, eller om ledamöterna anser det vara av betydelse, [Olaf] direkt.”

 Redogörelse för bakgrunden

13      Sökanden, som är tjänsteman sedan år 1990, trädde i tjänst vid EESK den 1 juni 1991 och placerades på tjänsten som juridisk rådgivare vid direktoratet för administration, personal och ekonomi.

14      Från och med den 1 juni 1997 utsågs sökanden till chef för enheten ”Rättstjänsten” (nedan kallad rättstjänsten) inom direktoratet för administration, personal och ekonomi.

15      Den 1 april 2007 befordrades sökanden till lönegrad AD 13.

16      Den 1 oktober 2008 tillträdde W. sin befattning som EESK:s nye generalsekreterare (nedan kallad generalsekreteraren).

17      Följande dag skickade generalsekreteraren en tjänsteskrivelse, i vilken han underrättade personalen om att han skulle vikariera på den då vakanta tjänsten som direktör vid direktoratet för personalresurser och ekonomiska resurser.

18      Det är utrett att strax efter utnämningen av W. till generalsekreterare försämrades relationerna mellan honom och sökanden, eftersom sökanden särskilt kritiserade generalsekreteraren för att utöva ”otillbörliga” påtryckningar på rättstjänsten.

19      Den 7 december 2009 ingav sökanden en promemoria till EESK, riktad till EESK:s ordförande (nedan kallad ordföranden) och till ordförandena för de tre grupper av arbetsmarknadens parter som ingår i EESK, i deras egenskap av ledamöter i EESK:s presidium. I denna promemoria, till vilken bilagor och dokumentation bifogades, informerade sökanden, med uttrycklig hänvisning till artikel 22a.1 i tjänsteföreskrifterna, EESK:s presidium (nedan kallat presidiet) om att det förekommit många allvarliga oegentligheter som under tjänsteutövningen hade begåtts av generalsekreteraren och, i mindre utsträckning, av chefen för enheten ”Rekrytering, karriärutveckling och utbildning” vid direktoratet för personalresurser och ekonomiska resurser. Sökanden påtalade i synnerhet följande:

–        Förekomsten av påtryckningar på rättstjänsten.

–        Vägran att vidta en disciplinåtgärd mot en tjänsteman som gjort sig skyldig till brottsliga handlingar och att hänskjuta ärendet till Olaf.

–        Oegentligheter vid tillsättningen av direktörstjänster inom EESK.

20      I samma promemoria begärde sökanden att presidiet bland annat skulle

–        ”inleda en administrativ utredning [i syfte att] fastställa sakförhållandena och de oegentligheter som skett”,

–        ”underrätta [honom] om den tidsfrist som omnämns i artikel 22b.1 b i tjänsteföreskrifterna”,

–        ”vidta åtgärder för att återställa [generalsekretariatets] goda funktion”,

–        ”säkerställa rättstjänstens oberoende på de villkor som krävs enligt praxis från [Europeiska unionens] domstol”, och

–        ”dra slutsatser om det personliga ansvar som måste utkrävas efter det nödvändiga ingripandet av Olaf”.

21      I promemorian av den 7 december 2009 begärde även sökanden, med stöd av artikel 24 i tjänsteföreskrifterna, bistånd av presidiet för att det skulle vidta de ”åtgärder som krävs för att få den mobbning som [generalsekreteraren] utsatt [honom] för att upphöra”.

22      Genom e-postmeddelanden samma dag informerade sökanden de övriga ledamöterna i presidiet om att han skulle lämna ett kuvert, innehållande en kopia av promemorian av den 7 december 2009 och adresserat till var och en av dessa ledamöter, i deras respektive grupplokaler. Enligt sökanden kom dessa kuvert inte fram till adressaterna, eftersom ordföranden och de tre gruppordförandena hindrade utdelningen av dessa.

23      Den 10 december 2009 gav ordföranden sin kanslichef instruktioner om att göra en ”preliminär granskning” av de uppgifter som sökanden hade lämnat i promemorian av den 7 december 2009.

24      I enlighet med dessa instruktioner hörde ordförandens kanslichef de personer som berördes av promemorian av den 7 december 2009. Sökanden hördes särskilt vid två tillfällen, den 15 december 2009 och den 14 januari 2010.

25      I slutet av januari 2010 upprättade ordförandens kanslichef en rapport rörande de anklagelser om mobbning och oegentligheter inom EESK som sökanden hade framställt i promemorian av den 7 december 2009. I rapporten slog ordförandens kanslichef fast att dessa anklagelser var grundlösa. Han uppgav i synnerhet att om det förelåg ett ”spänt förhållande” mellan rättstjänsten och generalsekretariatet, ”föref[öll] detta problem ... huvudsakligen bero på meningsskiljaktigheter om [rättstjänstens] roll” och att ”[d]e olika händelser som har betecknats som mobbning endast [var] uttryck för dessa meningsskiljaktigheter, vilka eventuellt förvärrades av stora kulturella skillnader på det juridiska området och de inblandade personernas personligheter”.

26      Under ett samtal som ägde rum den 22 februari 2010 anmodade ordföranden sökanden att dra tillbaka de yrkanden som hade framställts i hans promemoria av den 7 december 2009.

27      I skrivelse av den 26 februari 2010 tillbakavisade sökanden denna anmodan, genom att förklara att han, ”efter att helt uppriktigt ha ansett att det hade förekommit rättsstridiga uppträdanden ..., inte nu k[unde] motsäga sig själv, utan att få känslan av att handla i strid med artikel 21 i tjänsteföreskrifterna”. Sökanden vidhöll även ”att det inte förel[åg] något personligt intresse eller någon personlig konflikt i samband med [hans] handlande, vilket för[blev] rent professionellt”.

28      Genom beslut nr 088/10 A av den 3 mars 2010 (nedan kallat beslutet av den 3 mars 2010) avslog ordföranden, ”på grundval av det mandat som presidiet ha[de] gett honom den 16 februari 2010”, samtliga yrkanden som hade framställts i promemorian av den 7 december 2009, ”eftersom de åberopade omständigheterna inte k[unde] betecknas som brott eller som åsidosättande av tjänsteföreskrifternas bestämmelser om disciplinåtgärder”.

29      I samma beslut, där det nämndes att ”man ha[de] försökt få till stånd en förlikning, men att ... [sökanden] inte ha[de] godtagit den föreslagna lösningen”, fann ordföranden att ”anklagelsen om förföljelse på arbetet av generalsekreteraren eller någon annan tjänsteman inte [var] befogad, eftersom det knapphändiga bevismaterial som f[a]nns tillgängligt på området mots[ade] de argument som åberopats av klaganden” och att ”anklagelsen om maktmissbruk och om missbruk av presidiets ... befogenheter från generalsekreterarens sida inte ha[de] styrkts”.

30      I samma beslut angav även ordföranden att ”[g]eneralsekreteraren sk[ulle] ge [sökanden] arbetsuppgifter motsvarande hans kvalifikationer och lönegrad, med bibehållen enhetschefsersättning, i syfte att han snart sk[ulle] tillträda en sådan befattning, om ingen f[a]nns omedelbart tillgänglig, men vid en annan enhet än rättstjänsten”.

31      Slutligen tillade ordföranden att ”[g]eneralsekreteraren sk[ulle] ange andra administrativa åtgärder som kan främja att den administrativa verksamheten utförs på ett ändamålsenligt sätt och som är lämpliga för att övervinna bristen på förståelse och meningsskiljaktigheterna inom generalsekretariatet, med iakttagande av principen om god förvaltningssed och principen att de olika organisationerna ska utöva sina behörigheter, sitt ansvar och sina befogenheter”.

32      Sökanden delgavs beslutet av den 3 mars 2010 i originalversionen på italienska samma dag som det antogs och därefter, den 10 mars 2010, den spanska och franska språkversionen av beslutet.

33      Den 24 mars 2010 antog ordföranden ett ”tillägg” till beslutet av den 3 mars 2010, i vilket det angavs att de ”åtgärder [för att genomföra] beslutet [av den 3 mars 2010], som generalsekreterarens sk[ulle] vidta, sk[ulle] verkställas under ledning av ordföranden” (nedan kallat tillägget av den 24 mars 2010).

34      Genom beslut nr 133/10 A av den 24 mars 2010 beslutade ordföranden, ”efter samråd och med generalsekreterarens samtycke”, att ”i tjänstens intressen” och ”med omedelbar verkan” avbryta sökandens tjänstgöring som chef för rättstjänsten och han angav att sökanden ”sk[ulle] få en ändrad tjänsteplacering, i egenskap av enhetschef och med bibehållande av sin tjänst, vid en annan avdelning inom EESK, från och med den [6] april 2010” (nedan kallat beslutet att avbryta sökandens tidigare tjänstgöring).

35      Genom beslut nr 184/10 A av den 13 april 2010 beslutade ordföranden, ”efter samråd och med generalsekreterarens samtycke”, att av ”praktiska skäl”, placera sökanden vid direktoratet för logistik ”i egenskap av enhetschef och med bibehållande av sin tjänst ... för att särskilt ägna sig åt juridiska ärenden avseende avtal och anbudsinfordringar”. Det föreskrevs att nämnda beslut skulle träda i kraft den 6 april 2010 (nedan kallat beslutet om ändrad tjänsteplacering).

36      Genom skrivelse av den 3 juni 2010 ingav sökanden, i enlighet med artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna, ett klagomål avseende

–        beslutet av den 3 mars 2010,

–        tillägget av den 24 mars 2010,

–        beslutet att avbryta sökandens tidigare tjänstgöring, och

–        beslutet om ändrad tjänsteplacering.

 Förfarandet och parternas yrkanden

37      Utan att avvakta beslut gällande klagomålet väckte sökanden, i enlighet med artikel 91.4 i tjänsteföreskrifterna, förevarande talan om ogiltigförklaring av de beslut som avses i klagomålet. Samma dag ingav sökanden även en ansökan om interimistiska åtgärder till personaldomstolen, vilken syftade till att uppskov med verkställigheten av dessa beslut skulle beviljas.

38      Genom kansliets skrivelser av den 11 juni 2010 underrättades parterna, i enlighet med artikel 91.4 i tjänsteföreskrifterna, om att målet rörande huvudsaken hade vilandeförklarats.

39      Genom beslut av den 14 juli 2010 avslog personaldomstolens ordförande ansökan om interimistiska åtgärder.

40      Efter beslutet att avslå klagomålet, vilket fattades den 1 oktober 2010 och delgavs sökanden den 15 oktober 2010, underrättades parterna, i enlighet med artikel 91. 4 i tjänsteföreskrifterna, om att målet rörande huvudsaken hade återupptagits vid personaldomstolen.

41      Sökanden har yrkat att personaldomstolen ska

–        ogiltigförklara beslutet av den 3 mars 2010, tillägget av den 24 mars 2010, beslutet att avbryta sökandens tidigare tjänstgöring och beslutet om ändrad tjänsteplacering,

–        förplikta EESK att utge 17 500 euro i skadestånd till sökanden, och

–        förplikta EESK att ersätta samtliga rättegångskostnader.

42      EESK har yrkat att personaldomstolen ska

–        ogilla talan, och

–        förplikta sökanden att ersätta samtliga rättegångskostnader, inbegripet de kostnader som är hänförliga till det interimistiska förfarandet

 Rättslig bedömning

1.     Yrkandena om ogiltigförklaring av beslutet av den 3 mars 2010 och av tillägget av den 24 mars 2010

43      Inledningsvis ska räckvidden av beslutet av den 3 mars 2010 och tillägget av den 24 mars 2010 fastställas, vilket förutsätter att ordalydelsen i promemorian av den 7 december 2009 först preciseras.

44      I promemorian av den 7 december 2009 uppmärksammade sökanden administrationen på omständigheter som kan delas in i två olika kategorier.

45      För det första påtalade sökanden omständigheter som berörde honom direkt. Han beskyllde i synnerhet generalsekreteraren för mobbning, vilken i huvudsak hade tagit formen av ”otillbörliga” påtryckningar på rättstjänsten. Sökanden begärde att administrationen skulle bistå honom i enlighet med artikel 24 första stycket i tjänsteföreskrifterna. Detta bistånd skulle huvudsakligen bestå i att rättstjänsten undantogs från generalsekreterarens direkta ansvarsområde (nedan kallad begäran om bistånd).

46      För det andra uppmärksammade även sökanden, i promemorian av den 7 december 2009, omständigheter som visserligen inte berörde honom direkt, men som enligt honom kunde skada EESK:s intressen. I synnerhet påtalades generalsekreterarens vägran att vidta en disciplinåtgärd mot en tjänsteman som hade gjort sig skyldig till brottsliga handlingar, oegentligheterna vid tillsättningen av direktörstjänster vid direktorat A för rådgivande arbete och direktoratet för personalresurser och ekonomiska resurser, samt generalsekreterarens inkräktande på presidiets befogenheter vad gäller tillsättning av andra tjänstemän vid EESK. Sökanden begärde att denna information utan dröjsmål skulle översändas till Olaf, med tillämpning av artikel 22a.2 i tjänsteföreskrifterna (nedan kallad begäran om att hänskjuta ärendet till Olaf).

47      Efter att sålunda ha fastställt ordalydelsen i promemorian av den 7 december 2009, ska det konstateras att ordföranden, genom beslutet av den 3 mars 2010, avslog både begäran om bistånd och begäran om att hänskjuta ärendet till Olaf samt informerade dessutom sökanden om att han i framtiden skulle få en ändrad tjänsteplacering, vars närmare villkor skulle fastställas av generalsekreteraren. Senare, i tillägget av den 24 mars 2010, tillade ordföranden att de närmare villkoren för sökandens ändrade tjänsteplacering skulle verkställas under hans ledning.

48      Under dessa omständigheter ska personaldomstolen i tur och ordning pröva

–        yrkandet om ogiltigförklaring av beslutet av den 3 mars 2010, i den del det däri angavs att sökanden skulle få en ändrad tjänsteplacering, och yrkandet om ogiltigförklaring av tillägget av den 24 mars 2010,

–        yrkandet om ogiltigförklaring av beslutet av den 3 mars 2010, i den del begäran om att hänskjuta ärendet till Olaf avslogs däri, och

–        yrkandet om ogiltigförklaring av beslutet av den 3 mars 2010, i den del begäran om bistånd avslogs däri.

 Yrkandet om ogiltigförklaring av beslutet av den 3 mars 2010, i den del det däri angavs att sökanden skulle få en ändrad tjänsteplacering, och yrkandet om ogiltigförklaring av tillägget av den 24 mars 2010

49      Som framgår av fast rättspraxis är det endast rättsakter eller åtgärder som har sådana bindande rättsverkningar som direkt och omedelbart kan påverka sökandens intressen, genom att klart förändra dennes rättsliga ställning, som utgör sådana rättsakter eller åtgärder som går någon emot (se personaldomstolens dom av den 14 september 2010 i mål F‑52/09, Da Silva Pinto Branco mot domstolen, punkt 32). Sådana rättsakter eller åtgärder ska härröra från den behöriga myndigheten och innehålla ett slutgiltigt ställningstagande av administrationen (se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 17 maj 2006 i mål T‑95/04, Lavagnoli mot kommissionen, punkt 35). Det förhållandet att den behöriga myndigheten enbart har gett uttryck för en avsikt att i framtiden fatta ett särskilt beslut kan inte skapa några motsvarande rättigheter eller skyldigheter för den eller de berörda tjänstemännen (förstainstansrättens dom av den 16 mars 1993 i de förenade målen T‑33/89 och T‑74/89, Blackman mot parlamentet, punkt 27).

50      Genom att i beslutet av den 3 mars 2010 informera sökanden om att han skulle tilldelas ”arbetsuppgifter motsvarande hans kvalifikationer och lönegrad ... vid en annan enhet än rättstjänsten”, begränsade sig ordföranden i förevarande fall till att tillkännage administrationens avsikt att i framtiden ändra sökandens tjänsteplacering och ordföranden har, genom att på detta sätt enbart ge uttryck för en avsikt, skapat varken någon rättighet eller skyldighet för sökanden. Detsamma gäller tillägget av den 24 mars 2010, i vilket ordföranden begränsade sig till att ange att de ”åtgärder [för att genomföra] beslutet [av den 3 mars 2010], som generalsekreterarens sk[ulle] vidta, sk[ulle] verkställas under ledning av ordföranden”.

51      Under dessa omständigheter, och då det är utrett att sökandens tjänsteplacering faktiskt ändrades först genom beslutet att avbryta sökandens tidigare tjänstgöring och beslutet om ändrad tjänsteplacering, ska ovannämnda yrkanden avvisas.

 Yrkandet om ogiltigförklaring av beslutet av den 3 mars 2010, i den del begäran om att hänskjuta ärendet till Olaf avslogs däri

52      Sökanden har yrkat att personaldomstolen ska ogiltigförklara beslutet av den 3 mars 2010, i den del begäran om att hänskjuta ärendet till Olaf avslogs däri. Till stöd för detta yrkande har sökanden åberopat en rad grunder, vilka avser åsidosättande av artikel 22a.2 i tjänsteföreskrifterna, artikel 2 andra stycket i beslut nr 363/99 A, artikel 60.6 i budgetförordningen, artikel 72 i förordning nr 2342/2002 och artikel 11 i beslut 005/03 A om interna regler för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget.

53      Personaldomstolen ska pröva huruvida ovannämnda yrkande kan tas upp till sakprövning.

54      I tjänsteföreskrifterna, i deras lydelse enligt rådets förordning (EG, Euratom) nr 723/2004 av den 22 mars 2004, föreskrivs rätten för en tjänsteman att varsko sina överordnade, eller ett externt organ, om förekomsten av allvarliga oegentligheter som tjänstemannen har bevittnat inom sin institution, för att dessa oegentligheter ska komma till deras kännedom och eventuellt beivras. I artikel 22a.1 första stycket i tjänsteföreskrifterna föreskrivs således uttryckligen att ”[e]n tjänsteman som under eller i samband med tjänsteutövningen får kännedom om förhållanden som ger anledning att misstänka bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som kan skada [unionens] intressen, eller om ett beteende i samband med tjänsteutövningen som kan innebära ett allvarligt åsidosättande av de förpliktelser som åligger [unionens] tjänstemän, skall omedelbart underrätta antingen sin närmaste överordnade eller generaldirektören, eller, om han anser det nödvändigt, generalsekreteraren eller personer i motsvarande ställning, eller vända sig direkt till [Olaf]”.

55      Vad specifikt avser EESK:s personal, anges rätten för en tjänsteman eller en anställd att varsko sina överordnade eller vända sig direkt till Olaf även i en särskild text, i förevarande fall artikel 2 första stycket i beslut nr 363/99 A, vilken har följande lydelse: ”Varje tjänsteman eller anställd inom [EESK] som får kännedom om omständigheter som tyder på förekomst av eventuella fall av bedrägeri, korruption eller all annan olaglig verksamhet som riktar sig mot gemenskapernas intressen eller om omständigheter av allvarlig art som har samband med tjänsteutövningen och som skulle kunna utgöra brister när det gäller att uppfylla de skyldigheter som åligger tjänstemän och anställda i gemenskaperna, brister som skulle kunna leda till disciplinära åtgärder och, i förekommande fall, straffrättsliga åtgärder, eller en bristande uppfyllelse av motsvarande skyldigheter, som åvilar ledamöter, chefer eller medlemmar av personalen, som inte omfattas av tjänsteföreskrifterna, skall utan dröjsmål underrätta sin avdelningschef eller generaldirektör eller, om den anställde anser det nödvändigt, lämna upplysningarna direkt till sin generalsekreterare eller till [Olaf].”

56      Vidare ska det påpekas att när en tjänsteman har utnyttjat möjligheten enligt artikel 22a.1 första stycket i tjänsteföreskrifterna att varsko sina överordnade eller ett externt organ, föreskrivs det i artikel 22a.2 i tjänsteföreskrifterna en skyldighet för den person som fått sådan information att ”utan dröjsmål meddela [Olaf] all bevisning som han känner till och som ger anledning att misstänka att det förekommer sådana oegentligheter som avses i punkt 1 [i artikel 22a i tjänsteföreskrifterna]”.

57      Denna skyldighet att underrätta Olaf om den information som lämnats av en tjänsteman som har slagit larm erinras det även om, vad beträffar EESK, i artikel 2 andra stycket i beslut nr 363/99 A, i vilken det föreskrivs att ”[EESK:s] generalsekreterare och avdelningschefer (eller chefer) skall utan dröjsmål till [Olaf] överlämna alla uppgifter som de får kännedom om och som tyder på förekomsten av sådana oegentligheter som avses i första stycket [i denna artikel]”.

58      Slutligen framgår det av artikel 60.6 i budgetförordningen jämförd med artikel 72 i förordning nr 2342/2002 att varje anställd som, inom en institution, är delaktig ”i den ekonomiska förvaltningen eller vid kontroller av enskilda transaktioner” är skyldig att underrätta Olaf ”om det förfarande som upptäcks är brottsligt, utgör bedrägeri eller korruption som kan skada gemenskapens intressen”.

59      Den fråga som personaldomstolen ska ta ställning till avser huruvida, och i så fall i vilken utsträckning, beslutet genom vilket en överordnad, som från en tjänsteman fått sådan information som avses i artikel 22a.1 första stycket i tjänsteföreskrifterna, slår fast att Olaf inte ska underrättas om denna information kan anses utgöra en rättsakt som går denna tjänsteman emot.

60      En sådan fråga ska besvaras nekande i det specifika fall då den information som härrör från den tjänsteman som har varskott sina överordnade avser förhållanden som, trots att de skadar unionens intressen eller visar att en eller flera medlemmar av personalen har gjort sig skyldiga till ett allvarligt åsidosättande av de förpliktelser som åligger tjänstemän, inte direkt berör denna tjänsteman.

61      Enligt själva lydelsen i artikel 22a i tjänsteföreskrifterna kan nämligen en tjänsteman, som avser att påtala förekomsten av en eventuell olaglig verksamhet eller ett allvarligt åsidosättande av de förpliktelser som åligger tjänstemän, direkt meddela Olaf den bevisning som han anser sig ha tillgång till med avseende på förekomsten av dessa oegentligheter. Om den person som tjänstemannen informerar vägrar att hänskjuta ärendet till Olaf, har tjänstemannen fortfarande möjlighet att vända sig till Olaf direkt.

62      Vidare följer det av fast rättspraxis att en tjänsteman inte har rätt att föra talan i lagstiftningens eller institutionernas intresse och kan, till stöd för en talan, endast åberopa de anmärkningar som berör honom personligen (förstainstansrättens beslut av den 7 juli 1998 i mål T‑178/97, Moncada mot kommissionen, punkt 39). Om det godtogs att en tjänsteman, som har varskott sin överordnade om förekomsten av oegentligheter som inte direkt berör tjänstemannen, får väcka talan mot den överordnades vägran att lämna denna information till Olaf, skulle det innebära att tjänstemannen anses ha rätt att föra talan i lagstiftningens intresse. En sådan slutsats påverkar dock inte möjligheten för denna tjänsteman, för det fall han anser sig ha blivit föremål för ett beslut som skadar hans intressen på grund av den information som har lämnats till hans överordnade, att väcka talan mot ett sådant beslut.

63      Som angetts ovan berördes sökanden i förevarande fall inte direkt av de omständigheter som han påtalade i begäran om att hänskjuta ärendet till Olaf, eftersom han däri i synnerhet ifrågasatte generalsekreterarens vägran att vidta en disciplinåtgärd mot en tjänsteman vid EESK, oegentligheterna vid tillsättningen av direktörstjänster inom EESK och generalsekreterarens inkräktande på presidiets befogenheter vad gäller tillsättning av andra tjänstemän vid EESK.

64      Härav följer att beslutet av den 3 mars 2010, i den del begäran om att hänskjuta ärendet till Olaf avslogs däri, inte utgör en rättsakt som går sökanden emot och att yrkandet om ogiltigförklaring av detta beslut följaktligen ska avvisas i det avseendet.

 Yrkandet om ogiltigförklaring av beslutet av den 3 mars 2010, i den del begäran om bistånd avslogs däri

65      Till stöd för ovannämnda yrkande har sökanden anfört en rad anmärkningar, vilka i sak kan delas in i följande tre grunder:

–        Ordföranden saknade behörighet att anta beslutet av den 3 mars 2010, förfarandet åsidosattes och artikel 41 i stadgan åsidosattes.

–        Artikel 86 i tjänsteföreskrifterna, bilaga IX till tjänsteföreskrifterna, beslut nr 635/05 A av EESK:s ordförande om allmänna genomförandebestämmelser för disciplinära förfaranden och administrativa utredningar (nedan kallade de allmänna genomförandebestämmelserna till bilaga IX till tjänsteföreskrifterna) och principen om iakttagande av rätten till försvar åsidosattes.

–        Artikel 24 i tjänsteföreskrifterna och biståndsskyldigheten åsidosattes, stadgan åsidosattes och det förekom en uppenbart oriktig bedömning.

 Huruvida ordföranden saknade behörighet att anta beslutet av den 3 mars 2010, huruvida förfarandet åsidosattes och huruvida artikel 41 i stadgan åsidosattes

–       Parternas argument

66      Sökanden har hävdat att beslutet av den 3 mars 2010, i den del begäran om bistånd avslogs däri, borde ha fattats av presidiet, och inte av ordföranden, såsom skedde i detta fall.

67      Sökanden har tillagt att EESK gjorde sig skyldig till ett antal oegentligheter vad gäller förfarandet, i strid med bland annat principen om god förvaltningssed som stadgas i artikel 41 i stadgan och reglerna för presidiets verksamhet som antogs den 23 oktober 2007. Med undantag av ordföranden och gruppordförandena fick nämligen presidiets ledamöter aldrig tillgång till begäran om bistånd. Presidiets ledamöter fick inte heller ta del av innehållet i förslaget till beslut om att avslå begäran om bistånd. Slutligen innehåller protokollen från presidiets möten inte någon uppgift om vare sig det beslut som till slut antogs eller uttalandena av presidiets ledamöter.

68      EESK anser att talan inte kan bifallas såvitt avser denna grund.

–       Personaldomstolens bedömning

69      Enligt artikel 72.1 tredje strecksatsen i arbetsordningen ska de befogenheter som enligt tjänsteföreskrifterna tillkommer tillsättningsmyndigheten, vid utnämning av tjänstemän i lönegraderna AD 13, AD 12 och AD 11, utövas av ordföranden på förslag av generalsekreteraren.

70      I förevarande mål är det utrett att sökanden, vid datumet för antagandet av beslutet av den 3 mars 2010, i den del begäran om bistånd avslogs däri, var tjänsteman i lönegrad AD 13. Det är således med iakttagande av artikel 72.1 tredje strecksatsen i arbetsordningen som detta beslut fattades av ordföranden. Härav följer att sökanden saknar grund för att hävda att ovannämnda beslut borde ha fattats av presidiet, och inte av ordföranden.

71      Eftersom det – såsom nyss har angetts – var ordföranden, och inte presidiet, som hade behörighet att ta ställning till begäran om bistånd, ska det anses att anmärkningen om att det förekom oegentligheter vad gäller förfarandet som påverkade beslutet av den 3 mars 2010, bland annat genom att presidiets ledamöter inte var delaktiga i handläggningen av begäran om bistånd, är verkningslös och därför ska lämnas utan avseende.

72      Härav följer att talan inte kan bifallas såvitt avser den första grunden.

 Huruvida artikel 86 i tjänsteföreskrifterna, bilaga IX till tjänsteföreskrifterna, de allmänna genomförandebestämmelserna till bilaga IX till tjänsteföreskrifterna och principen om iakttagande av rätten till försvar åsidosattes

–       Parternas argument

73      Sökanden har gjort gällande att han, i begäran om bistånd, åtminstone gjorde sannolikt att den mobbning som han utsatts för hade ägt rum, i synnerhet generalsekreterarens försök att undergräva rättstjänstens oberoende. I stället för att, såsom han borde ha gjort, inleda en administrativ utredning enligt artikel 86.2 i tjänsteföreskrifterna, artiklarna 1 och 2 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna och artikel 2 i de allmänna genomförandebestämmelserna till bilaga IX till tjänsteföreskrifterna, nöjde sig ordföranden med att låta sin kanslichef enbart göra en preliminär granskning, vars slutsatser sökanden för övrigt inte delgavs före beslutet av den 3 mars 2010.

74      EESK har genmält att talan inte kan bifallas såvitt avser denna grund.

–       Personaldomstolens bedömning

75      Enligt artikel 24 i tjänsteföreskrifterna åligger det unionens institutioner att skydda sin personal mot all slags mobbning eller nedsättande behandling från de överordnades sida. Vidare följer det av fast rättspraxis att administrationen, i enlighet med biståndsskyldigheten, ska ingripa med nödvändig kraft mot händelser som är oförenliga med tjänstens ordning och lugn, och handla med den snabbhet och omsorg som krävs i det enskilda fallet för att fastställa de faktiska omständigheterna och, med full kännedom om omständigheterna, kunna vidta lämpliga åtgärder. För detta ändamål räcker det att den tjänsteman som begär skydd av sin institution gör sannolikt att de angrepp han säger sig ha utsatts för har ägt rum. När han gjort detta sannolikt ska institutionen i fråga vidta lämpliga åtgärder i samarbete med den som ingett klagomålet, såsom att påbörja en utredning, för att fastställa de faktiska omständigheter som ligger till grund för klagomålet (domstolens dom av den 26 januari 1989 i mål 224/87, Koutchoumoff mot kommissionen, punkterna 15 och 16, förstainstansrättens dom av den 21 april 1993 i mål T‑5/92, Tallarico mot parlamentet, punkt 31, och av den 5 december 2000 i mål T‑136/98, Campogrande mot kommissionen, punkt 42).

76      I förevarande fall framgår det av handlingarna i målet att ordföranden, efter ingivandet av begäran om bistånd, inom tre dagar, nämligen den 10 december 2009, gav sin kanslichef instruktioner om att göra en ”preliminär granskning” av de anklagelser om mobbning och oegentligheter som gjordes gällande gentemot generalsekreteraren. Efter att ha hört sökanden den 15 december 2009 och den 14 januari 2010, samt de personer som ställdes till svars i begäran om bistånd, upprättade ordförandens kanslichef i januari 2010 en utförlig rapport där han prövade och diskuterade huruvida det fanns grund för sökandens olika anklagelser mot generalsekreteraren. Under dessa omständigheter fullgjorde EESK den skyldighet som ålåg den enligt den rättspraxis som angetts i föregående punkt, nämligen att i samarbete med den som ingett begäran om bistånd påbörja en utredning för att fastställa de faktiska omständigheter som låg till grund för begäran.

77      Personaldomstolen kan inte godta argumentet att EESK borde ha inlett en administrativ utredning enligt artikel 86.2 i tjänsteföreskrifterna, artiklarna 1 och 2 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna och artikel 2 i de allmänna genomförandebestämmelserna till bilaga IX till tjänsteföreskrifterna. Det framgår nämligen av dessa bestämmelser att de administrativa utredningar som föreskrivs i dessa ingår i ett disciplinärt förfarande och ska endast inledas om det föreligger förhållanden som tyder på att en tjänsteman har underlåtit att uppfylla någon av sina skyldigheter. Begäran om bistånd innehöll inte någon uppgift som skulle ha motiverat att en sådan administrativ utredning av disciplinär karaktär inleddes mot generalsekreteraren, utan att ens först ha gjort en preliminär granskning.

78      Slutligen kan inte personaldomstolen godta anmärkningen om att EESK, i strid med rätten till försvar, underlät att delge sökanden, innan begäran om bistånd avslogs, slutsatserna i den rapport som upprättades av ordförandens kanslichef och de olika protokollen från de förhör som hölls inom ramen för kanslichefens utredning. Iakttagandet av rätten till försvar i alla förfaranden som inleds mot en person och som kan leda till en rättsakt som går denna person emot utgör visserligen en grundläggande unionsrättslig princip som ska säkerställas även i avsaknad av reglering av det aktuella förfarandet (se exempelvis förstainstansrättens dom av den 10 juli 1997 i mål T‑36/96, Gaspari mot parlamentet, punkt 32). I förevarande fall kan dock inte det förfarande som inleddes genom begäran om bistånd anses utgöra ett förfarande som inleddes mot sökanden (se förstainstansrättens dom av den 27 juni 2000 i mål T‑67/99, K mot kommissionen, punkt 72). Beslutet av den 3 mars 2010, i den del begäran om bistånd avslogs däri, hörde således inte till de beslut avseende vilka rätten till försvar ska iakttas.

79      Följaktligen kan talan inte bifallas såvitt avser den andra grunden.

 Huruvida artikel 24 i tjänsteföreskrifterna och biståndsskyldigheten åsidosattes, huruvida stadgan åsidosattes och huruvida det förekom en uppenbart oriktig bedömning

–       Parternas argument

80      Sökanden har hävdat att han utsattes för mobbning och att ordföranden, genom att avslå begäran om bistånd, följaktligen gjorde sig skyldig till en uppenbart oriktig bedömning, åsidosatte artikel 24 i tjänsteföreskrifterna och biståndsskyldigheten samt åsidosatte artiklarna 1 och 31.1 i stadgan. I sistnämnda artiklar föreskrivs att ”[m]änniskans värdighet är okränkbar [och] ... ska respekteras och skyddas” respektive att ”[v]arje arbetstagare har rätt till hälsosamma, säkra och värdiga arbetsförhållanden”.

81      EESK har genmält att sökanden har betecknat relationsproblem med generalsekreteraren och oenighet vad gäller ärenden av juridisk art som mobbning.

–       Personaldomstolens bedömning

82      I artikel 12a.3 i tjänsteföreskrifterna definieras mobbning som ”olämpligt uppträdande”, vilket föreligger om två kumulativa villkor är uppfyllda. Det första villkoret är att det ska föreligga beteenden, uttalade eller skrivna ord, gester eller andra handlingar som är ”av en viss varaktighet, upprepat eller systematiskt” – vilket innebär att mobbning ska förstås som en process som med nödvändighet äger rum över tiden och förutsätter upprepade eller varaktiga ageranden – och som är ”avsiktliga”. Det andra kumulativa villkoret, vilket är förenat med det första villkoret genom den samordnande konjunktionen ”och”, är att dessa beteenden, uttalade eller skrivna ord, gester eller andra handlingar ska vara kränkande för en persons självkänsla, värdighet eller fysiska eller psykiska integritet. Av det förhållandet att adjektivet ”avsiktlig” rör det första villkoret och inte det andra går det att dra två slutsatser. Den första slutsatsen är att de beteenden, uttalade eller skrivna ord, gester eller andra handlingar som avses i artikel 12a.3 i tjänsteföreskrifterna ska vara uppsåtliga, vilket medför att ageranden som sker av en tillfällighet inte omfattas av bestämmelsens tillämpningsområde. Den andra slutsatsen är att det däremot inte krävs att dessa beteenden, uttalade eller skrivna ord, gester eller andra handlingar har skett i avsikt att vara kränkande för en persons självkänsla, värdighet eller fysiska eller psykiska integritet.

83      Med andra ord kan det röra sig om mobbning i den mening som avses i artikel 12a.3 i tjänsteföreskrifterna utan att mobbaren genom sitt agerande har haft för avsikt att misskreditera mobbningsoffret eller att avsiktligt försämra dennes arbetsförhållanden. Det är tillräckligt att detta agerande, så snart det har skett uppsåtligen, objektivt sett har medfört sådana konsekvenser (se, för ett liknande resonemang, personaldomstolens dom av den 9 december 2008 i mål F‑52/05, Q mot kommissionen, punkt 135, vilken inte upphävdes på den punkten genom tribunalens dom av den 12 juli 2011 i mål T‑80/09 P, kommissionen mot Q, och av den 16 maj 2012 i mål F‑42/10, Skareby mot kommissionen, punkt 65).

84      Det är mot bakgrund av dessa överväganden som personaldomstolen ska ta ställning till anmärkningen om att det förekommit mobbning, vilket förutsätter att det görs en bedömning av huruvida de ageranden som sökanden har klandrat generalsekreteraren för verkligen har förekommit och att det avgörs huruvida dessa ageranden objektivt sett har varit kränkande för sökandens självkänsla, värdighet eller fysiska eller psykiska integritet.

85      För det första har sökanden gjort gällande att generalsekreteraren försökte utöva påtryckningar på honom för att han, i egenskap av chef för rättstjänsten, skulle underteckna rättsutlåtanden som var felaktiga i rättsligt hänseende. Så var särskilt fallet vid en retroaktiv befordran av en tjänsteman.

86      Personaldomstolen konstaterar att det framgår av handlingarna i målet att ordföranden den 25 januari 2009, i samband med befordringsförfarandet år 2008, beslutade att befordra en tjänsteman med retroaktiv verkan från och med den 1 januari 2008, uppenbart i strid med gällande regler inom EESK.

87      Även om detta beslut antogs ”på förslag av generalsekreteraren”, ska det påpekas att sökanden inte anklagade generalsekreteraren för att ligga bakom detta rättsstridiga beslut, och sökanden medgav till och med att generalsekreteraren hade agerat efter påtryckningar från en ledamot av presidiet som aspirerade på att bli ordförande för EESK.

88      Sökanden har inte heller lagt fram tillräcklig bevisning till stöd för påståendet, vilket för övrigt formellt har bestritts av EESK, att generalsekreteraren beordrade sökanden, under ett möte som hölls den 8 juni 2009, att upprätta ett rättsutlåtande i syfte att fastställa att det aktuella beslutet var lagenligt. I synnerhet protokollet från detta möte, vilket för övrigt upprättades av sökanden själv, styrker inte att det förekom sådana påtryckningar och inte heller att generalsekreteraren uttalade förolämpningar mot sökanden under detta möte.

89      Vidare är det riktigt att generalsekreteraren samma dag, den 8 juni 2009, skickade ett e-postmeddelande till medlemmar av EESK:s personal, i vilket han påpekade att det skulle vara nödvändigt att anlita en advokat vid ett eventuellt överklagande av det aktuella beslutet om retroaktiv befordran, eftersom ”det stod klart att sökanden inte [kunde] bistå administrationen på det sätt som den bestämt”.

90      Med hänsyn till under vilka omständigheter detta e-postmeddelande skickades, anser dock personaldomstolen att detta meddelande inte syftade till att ifrågasätta sökandens yrkesmässiga kompetens utan till att konstatera att det, med hänsyn till sökandens upprepade kritik mot det aktuella befordringsbeslutets lagenlighet, var nödvändigt att ge en advokat i uppdrag att försvara EESK vid ett överklagande. I det protokoll som sökanden upprättade från mötet den 8 juni 2009 nämnde för övrigt sökanden att han själv hade föreslagit generalsekreteraren denna lösning.

91      Anmärkningen om att generalsekreteraren försökte utöva påtryckningar på rättstjänsten ska därför lämnas utan avseende.

92      För det andra har sökanden hävdat att EESK offentliggjorde ett meddelande om lediga tjänster, i vilket de erforderliga kraven för att delta i urvalsförfarandet avsiktligen avfattades så, att sökanden hindrades från att ansöka.

93      Personaldomstolen konstaterar att det framgår av handlingarna i målet att den 6 juli 2009 publicerades meddelandet om lediga tjänster nr 26/09 (nedan kallat det första meddelandet om lediga tjänster) på EESK:s intranät, i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 29.1 i tjänsteföreskrifterna, i syfte att tillsätta tjänsten som direktör vid EESK:s direktorat för allmänna frågor i lönegrad AD 14. Enligt detta meddelande, vilket var riktat till tjänstemän vid EESK och unionens andra institutioner, krävdes bland annat ”[f]ördjupade kunskaper i två av Europeiska unionens officiella språk och kunskaper i åtminstone ytterligare ett av Europeiska unionens officiella språk” och det angavs att ”[a]v praktiska skäl [var] goda kunskaper i [engelska] och [franska] mycket önskvärt”. Sökanden ingav en ansökan avseende den tjänst som avsågs i det första meddelandet om lediga tjänster.

94      Efter att presidiet den 29 september 2009 beslutade att dra tillbaka det första meddelandet om lediga tjänster och ”på nytt offentliggöra [meddelandet om lediga tjänster] i enlighet med artikel 29[.1 och 29.2] i tjänsteföreskrifterna”, offentliggjordes därefter meddelandet om lediga tjänster nr 43/09 för att tillsätta samma tjänst som direktör vid direktoratet för allmänna frågor både på EESK:s intranät och i Europeiska unionens officiella tidning (EUT C 247 A, s. 1) (nedan kallat det nya meddelandet om lediga tjänster). De språkkrav som angavs i det nya meddelandet om lediga tjänster var sedermera följande: ”Fördjupade kunskaper i ett av Europeiska unionens officiella språk samt mycket goda kunskaper i ytterligare åtminstone två av Europeiska unionens officiella språk. Av praktiska skäl är goda kunskaper i engelska och franska mycket önskvärt.” Sökanden bekräftade sin ansökan avseende den tjänst som avsågs i det nya meddelandet om tjänster, innan han drog tillbaka ansökan den 3 december 2009.

95      Som personaldomstolen har slagit fast i dag i en separat dom (dom av den 25 september 2012 i mål F‑51/10, Bermejo Garde mot EESK) har visserligen en sådan ändring av språkkraven medfört att sökanden i praktiken har hindrats från att söka tjänsten som direktör vid direktoratet för allmänna frågor, eftersom han endast har fördjupade kunskaper i ett officiellt språk (spanska), åtminstone mycket goda kunskaper i ett andra officiellt språk (franska), men endast ”goda kunskaper” i ett tredje officiellt språk i unionen (engelska). Personaldomstolen har därav dragit slutsatsen att det nya meddelandet om lediga tjänster utgjorde en rättsakt som gick sökanden emot.

96      Sökanden har emellertid inte lagt fram några exakta och samstämmiga indicier som skulle kunna stödja påståendet att språkkraven ändrades i syfte att hindra honom från att söka tjänsten.

97      Tvärtom framgår det av handlingarna i målet att EESK informerade sökanden och de övriga kandidater som, i likhet med honom, hade ansökt i enlighet med det första meddelandet om lediga tjänster att de skulle betraktas som kandidater även enligt det nya meddelandet om lediga tjänster, om de inte motsatte sig detta, vilket motsäger påståendet om maktmissbruk.

98      Vidare ska det påpekas, såsom även framgår av handlingarna i målet, att språkkrav som var identiska med dem som angavs i det nya meddelandet om lediga tjänster även fanns med i ett tidigare meddelande om lediga tjänster som offentliggjordes den 24 februari 2009, för att tillsätta tjänsten som direktör vid direktoratet för personalresurser och ekonomiska resurser.

99      För det tredje har sökanden hävdat att generalsekreteraren kallade honom till ett möte som hölls den 15 oktober 2009 under förevändning att återställa goda relationer mellan generalsekretariatet och rättstjänsten, men som i praktiken hade utgjort ett regelrätt ”förhör av disciplinär art”. Sökanden har dock inte lagt fram något bevis för att det aktuella mötet var av sådan art. Den omständigheten att chefen för enheten ”Stödtjänsten för personal, individuella rättigheter och lika möjligheter” deltog vid detta möte, vid generalsekreterarens sida, kan i synnerhet inte utgöra ett sådant bevis.

100    Under dessa omständigheter kan de förhållanden som sökanden har lagt generalsekreteraren till last, var för sig eller sammantaget, inte anses objektivt sett ha varit kränkande för sökandens självkänsla, värdighet eller fysiska eller psykiska integritet. Talan kan följaktligen inte bifallas såvitt avser den grunden att ordföranden gjorde sig skyldig till en uppenbart oriktig bedömning genom att vägra att fastställa att sökanden hade utsatts för mobbning och genom att avslå begäran om bistånd.

101    Slutligen har sökanden visserligen hävdat att ordföranden försökte övertala honom att helt enkelt dra tillbaka sin begäran om bistånd, vilket enligt sökanden i synnerhet visar ordförandens partiskhet. Denna omständighet visar dock endast att ordföranden, vilken var övertygad om att sökandens anklagelser om mobbning var grundlösa, med beaktande av omsorgsplikten och principen om god förvaltningssed ansträngde sig för att lösa tvisten i godo. Ett sådant initiativ kan under alla omständigheter inte påverka lagenligheten av beslutet av den 3 mars 2010, i den del begäran om bistånd avslogs däri, vilket – såsom angetts ovan – fattades efter ett förfarande som skett i vederbörlig ordning och inte baserades på en uppenbart oriktig bedömning.

102    Härav följer att yrkandet om ogiltigförklaring av beslutet av den 3 mars 2010, i den del begäran om bistånd avslogs däri, ska ogillas.

2.     Yrkandet om ogiltigförklaring av beslutet att avbryta sökandens tidigare tjänstgöring och beslutet om ändrad tjänsteplacering

103    Till stöd för yrkandet om ogiltigförklaring av ovannämnda beslut, vilka – med hänsyn till deras räckvidd – utgör rättsakter som går sökanden emot (se förstainstansrättens dom av den 16 april 2002 i mål T‑51/01, Fronia mot kommissionen, punkt 32), har i huvudsak sju grunder åberopats, vilka avser följande:

–        Den som antog rättsakten saknade behörighet.

–        Principen om iakttagande av rätten till försvar åsidosattes.

–        Motiveringsskyldigheten åsidosattes.

–        Artiklarna 12a, 22a och 86 i tjänsteföreskrifterna åsidosattes.

–        Det gjordes en uppenbart oriktig bedömning.

–        Omsorgsplikten och principen om god förvaltningssed åsidosattes.

–        Artikel 22b.1 i tjänsteföreskrifterna åsidosattes.

 Huruvida den som antog rättsakten saknade behörighet

 Parternas argument

104    Sökanden har påpekat att oavsett den yttre formen har beslutet att avbryta sökandens tidigare tjänstgöring och beslutet om ändrad tjänsteplacering i själva verket antagits av generalsekreteraren och inte av ordföranden, vilket framgår av den omständigheten att ordföranden, i beslutet att avbryta sökandens tidigare tjänstgöring, delegerade uppdraget att fastställa sökandens nya befogenheter till generalsekreteraren.

105    Sökanden har under alla omständigheter tillagt att lydelsen i de aktuella besluten visar att de fattades efter samråd med generalsekreteraren och med dennes samtycke, trots att artikel 72.1 i arbetsordningen endast ger generalsekreteraren rätt att lägga fram förslag på detta område.

106    EESK har genmält att ordföranden var behörig att fatta beslutet att avbryta sökandens tidigare tjänstgöring och beslutet om ändrad tjänsteplacering.

 Personaldomstolens bedömning

107    Som angetts ovan i punkt 69 i förevarande dom, föreskrivs det i artikel 72.1 tredje strecksatsen i EESK:s arbetsordning att de befogenheter som enligt tjänsteföreskrifterna tillkommer tillsättningsmyndigheten ska, vid utnämning av tjänstemän i lönegraderna AD 13, AD 12 och AD 11, utövas av ordföranden på förslag av generalsekreteraren.

108    I förevarande fall framgår det av själva lydelsen i beslutet att avbryta sökandens tidigare tjänstgöring och beslutet om ändrad tjänsteplacering att dessa beslut antogs av ordföranden, vilket ordförandens namnteckning längst ned i besluten visar.

109    Sökanden har emellertid åberopat det förhållandet att ordföranden, i tillägget av den 24 mars 2010, angav att ”åtgärderna [för att genomföra]” beslutet att avbryta sökandens tidigare tjänstgöring, det vill säga fastställandet av sökandens nya befogenheter, ”sk[ulle] vidtas av generalsekreteraren”. Av enbart lydelsen i beslutet att avbryta sökandens tidigare tjänstgöring och beslutet om ändrad tjänsteplacering, vilka bär ordförandens namnteckning, kan man dock inte dra slutsatsen att dessa i själva verket antogs av generalsekreteraren och inte av ordföranden. I tillägget av den 24 mars 2010 hade ordföranden för övrigt framhållit att dessa ”[genomförande]åtgärder” skulle verkställas ”under hans ledning”.

110    Det är slutligen visserligen riktigt att ordföranden angav i beslutet att avbryta sökandens tidigare tjänstgöring och beslutet om ändrad tjänsteplacering att dessa hade fattats ”med generalsekreterarens samtycke”. Även om en sådan formulering är olycklig, innebär den inte att ordföranden felaktigt trodde sig vara bunden av ett positivt yttrande av generalsekreteraren och att han således felbedömde omfattningen av sina befogenheter enligt artikel 72.1 tredje strecksatsen i arbetsordningen.

111    Härav följer att talan inte kan bifallas såvitt avser grunden att den som antog rättsakten saknade behörighet.

 Huruvida principen om iakttagande av rätten till försvar åsidosattes

 Parternas argument

112    Sökanden har gjort gällande att ordföranden åsidosatte principen om iakttagande av rätten till försvar, en princip som bland annat stadgas i artikel 41.2 i stadgan, genom att inte höra sökanden före antagandet av beslutet att avbryta sökandens tidigare tjänstgöring och beslutet om ändrad tjänsteplacering.

113    EESK anser att talan inte kan bifallas såvitt avser denna grund.

 Personaldomstolens bedömning

114    Det har slagits fast att ett beslut om ändrad tjänsteplacering mot en tjänstemans vilja, vilket planeras mot bakgrund av sådana relationsproblem som är i fråga i förevarande mål, kräver att principen om iakttagande av rätten till försvar, vilken utgör en grundläggande unionsrättslig princip, tillämpas även i avsaknad av reglering av det aktuella förfarandet (domstolens dom av den 6 december 2007 i mål C‑59/06 P, Marcuccio mot kommissionen, punkt 46).

115    Ett sådant beslut kan följaktligen fattas först efter att den berörda personen har getts tillfälle att på ett ändamålsenligt sätt framföra sina synpunkter på förslaget till beslut, genom muntlig ordväxling och/eller skriftväxling som inletts på initiativ av tillsättningsmyndigheten, och bevisbördan för detta åligger tillsättningsmyndigheten (domen i det ovannämnda målet Marcuccio mot kommissionen, punkt 47).

116    I förevarande fall framgår det av handlingarna i målet att ordföranden, i beslutet av den 3 mars 2010, informerade sökanden om sin avsikt att ändra sökandens tjänsteplacering, eftersom han uppgav för sökanden att han snart skulle tilldelas ”arbetsuppgifter motsvarande hans kvalifikationer och lönegrad ... vid en annan enhet än rättstjänsten”.

117    Det var således möjligt för sökanden, vilken beslutet av den 3 mars 2010 var riktat till, att framföra alla synpunkter på det förslag till ändrad tjänsteplacering som avsåg honom.

118    Eftersom sökanden hade getts tillfälle att framföra sina synpunkter innan ordföranden antog beslutet att avbryta sökandens tidigare tjänstgöring och beslutet om ändrad tjänsteplacering, kan talan under dessa omständigheter inte bifallas såvitt avser grunden att principen om iakttagande av rätten till försvar åsidosattes.

 Motiveringsskyldigheten

 Parternas argument

119    Sökanden har hävdat att beslutet att avbryta sökandens tidigare tjänstgöring och beslutet om ändrad tjänsteplacering inte motiverades, i strid med artikel 41.2 i stadgan.

120    EESK anser att talan inte kan bifallas såvitt avser denna grund

 Personaldomstolens bedömning

121    Enligt fast rättspraxis har den motiveringsskyldighet som föreskrivs i artikel 25 andra stycket i tjänsteföreskrifterna till syfte att dels ge den berörda personen tillräckliga upplysningar för att kunna bedöma huruvida en rättsakt som går vederbörande emot är välgrundad och en möjlighet att väcka talan vid personaldomstolen, dels göra det möjligt för personaldomstolen att pröva rättsaktens lagenlighet (förstainstansrättens dom av den 15 september 2005 i mål T‑132/03, Casini mot kommissionen, punkt 30 och där angiven rättspraxis). Vidare anges det i artikel 41.2 c i stadgan att den grundläggande rätten till god förvaltning bland annat innebär att ”förvaltningen är skyldig att motivera sina beslut”.

122    Ett beslut att omplacera en tjänsteman mot dennes vilja utgör dessutom en rättsakt som går tjänstemannen emot, i den mening som avses i artikel 25 i tjänsteföreskrifterna, och ska därför motiveras (förstainstansrättens dom av den 23 november 1999 i mål T‑129/98, Sabbioni mot kommissionen, punkt 28).

123    Enligt fast rättspraxis ska slutligen omfattningen av motiveringsskyldigheten i varje enskilt fall bedömas utifrån de faktiska omständigheterna (domstolens dom av den 14 juli 1977 i mål 61/76, Geist mot kommissionen, punkt 28, och av den 13 december 1989 i mål C‑169/88, Prelle mot kommissionen, punkt 9). I synnerhet ska ett beslut anses vara tillräckligt motiverat om det har tillkommit i ett sammanhang som är känt för tjänstemannen i fråga, så att vederbörande har möjlighet att förstå innebörden av den åtgärd som vidtas gentemot honom eller henne (förstainstansrättens dom av den 1 april 2004 i mål T‑198/02, N mot kommissionen, punkt 70).

124    Som framgår av rättspraxis har ett beslut tillkommit i ett sammanhang som är känt för tjänstemannen i fråga, och uppfyller därigenom kraven på motivering enligt artikel 25 i tjänsteföreskrifterna, när de väsentliga uppgifter som har legat till grund för administrationens beslut framgår av de omständigheter under vilka den aktuella rättsakten antogs och av de tjänsteskrivelser och övriga meddelanden som åtföljer rättsakten (domen i det ovannämnda målet Sabbioni mot kommissionen, punkterna 29 och 30).

125    I förevarande fall är det riktigt att beslutet att avbryta sökandens tidigare tjänstgöring och beslutet om ändrad tjänsteplacering inte är tillräckligt motiverade och att det särskilt i beslutet att avbryta sökandens tidigare tjänstgöring endast allmänt hänvisas till ”tjänstens intresse”.

126    Personaldomstolen konstaterar dock att beslutet att avbryta sökandens tidigare tjänstgöring och beslutet om ändrad tjänsteplacering tillkom i ett sammanhang som var känt för sökanden. I beslutet av den 3 mars 2010 informerade nämligen ordföranden sökanden om att den åtgärd för att ändra hans tjänsteplacering som snart skulle vidtas motiverades av att de anklagelser om ”förföljelse på arbetet” som han hade riktat mot generalsekreteraren inte hade godtagits. Ordföranden tillade att denna åtgärd, liksom de andra åtgärder som kunde komma att vidtas i samband med denna ändrade tjänsteplacering, syftade till att ”främja att den administrativa verksamheten utförs på ett ändamålsenligt sätt” och göra det möjligt att ”övervinna bristen på förståelse och meningsskiljaktigheterna inom generalsekretariatet, med iakttagande av principen om god förvaltningssed och principen att de olika organisationerna ska utöva sina behörigheter, sitt ansvar och sina befogenheter”. Vidare framgår det av lydelsen i det klagomål som sökanden ingav avseende de omtvistade besluten att han kände till att dessa beslut hade fattats på grund av att administrationen ansåg att begäran om bistånd och begäran om att hänskjuta ärendet till Olaf var obefogade.

127    Även om det antas att det sammanhang i vilket beslutet att avbryta sökandens tidigare tjänstgöring och beslutet om ändrad tjänsteplacering tillkom inte gjorde det möjligt för sökanden att förstå innebörden av dessa beslut, ska det under alla omständigheter erinras om att enligt rättspraxis kan en otillräcklig motivering avhjälpas genom kompletterande upplysningar som lämnas av administrationen under rättegången (se förstainstansrättens dom av den 19 september 1996 i mål T‑158/94, Brunagel mot parlamentet, punkt 115). Så har skett i förevarande mål eftersom EESK, i sitt svaromål och i dupliken, utförligt redogjorde för de faktiska och rättsliga omständigheter som låg till grund för beslutet att avbryta sökandens tidigare tjänstgöring och beslutet om ändrad tjänsteplacering. Särskilt i svaromålet påpekade EESK att ”det personliga inslaget och kraftfullheten i de olika anklagelser som sökanden framförde i sitt klagomål, särskilt gentemot generalsekreteraren som person, [hade] rubbat det förtroende som krävs, särskilt med avseende på den uppgift som sökanden har anförtrotts i egenskap av chef [för rättstjänsten]” och att ”den enda genomförbara lösningen med hänsyn till såväl institutionens som sökandens intressen [var] att ge sökanden en tjänsteplacering som inte medför några nära kontakter med generalsekreteraren”.

128    Härav följer att talan inte kan bifallas såvitt avser den tredje grunden, avseende åsidosättande av motiveringsskyldigheten.

 Huruvida artiklarna 12a, 22a och 86 i tjänsteföreskrifterna åsidosattes

 Parternas argument

129    Sökanden har gjort gällande att han, i strid med artiklarna 12a, 22a och 86 i tjänsteföreskrifterna, blev föremål för en förtäckt disciplinåtgärd på grund av att han begärde bistånd av sin arbetsgivare och underrättade denne om förekomsten av allvarliga oegentligheter som generalsekreteraren hade begått.

130    EESK anser att talan inte kan bifallas såvitt avser denna grund.

 Personaldomstolens bedömning

131    I artikel 12a.2 i tjänsteföreskrifterna föreskrivs att ”[e]n tjänsteman som har utsatts för mobbning eller sexuella trakasserier får inte av denna anledning av institutionen behandlas på ett sätt som är till hans nackdel” och att ”[e]n tjänsteman som har vittnat om mobbning eller sexuella trakasserier får inte av denna anledning av institutionen behandlas på ett sätt som är till hans nackdel, såvida han har agerat ärligt”. I artikel 22a.3 i tjänsteföreskrifterna föreskrivs att en tjänsteman som – efter att ha fått kännedom om sådana förhållanden som avses i artikel 22a.1 i tjänsteföreskrifterna, det vill säga förhållanden som ger anledning att misstänka ”bedrägeri, korruption” eller annan olaglig verksamhet ”som kan skada [unionens] intressen”, eller ett allvarligt åsidosättande av de förpliktelser som åligger tjänstemän – omedelbart underrättar sina överordnade eller vänder sig direkt till Olaf ”får inte av denna anledning av institutionen behandlas på ett sätt som är till hans nackdel om han har agerat på ett rimligt och ärligt sätt”. Slutligen föreskrivs det i artikel 86.1 i tjänsteföreskrifterna att ”[o]m en tjänsteman eller tidigare tjänsteman underlåter att uppfylla någon av sina skyldigheter enligt dessa tjänsteföreskrifter, antingen det sker uppsåtligt eller på grund av vårdslöshet från hans sida, kan disciplinära åtgärder vidtas mot honom”.

132    I förevarande fall kan det inte bestridas att sökanden behandlades på ett sätt som var till hans nackdel till följd av ingivandet av hans promemoria av den 7 december 2009, vilken innehöll begäran om bistånd och begäran om att hänskjuta ärendet till Olaf. Just på grund av översändandet av denna promemoria fråntogs nämligen sökanden sin befattning som ansvarig för rättstjänsten, vilken han innehade sedan den 1 juni 1997.

133    Denna nackdel kan dock endast innebära att EESK åsidosatte artiklarna 12a och 22a i tjänsteföreskrifterna om det kan visas att sökanden, i god tro, faktiskt lämnade uppgifter som gav anledning att misstänka dels att han utsatts för mobbning, dels att det förekom bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet eller ett allvarligt åsidosättande av de förpliktelser som åligger tjänstemän.

134    För att avgöra huruvida en tjänsteman i god tro har använt sig av den rätt att lämna ut information som föreskrivs i artiklarna 12a och 22a i tjänsteföreskrifterna, ska personaldomstolen beakta vissa faktorer.

135    Personaldomstolen ska först kontrollera huruvida den information som tjänstemannen har beslutat att lämna till sina överordnade eller, i förekommande fall, direkt till Olaf, avser oegentligheter som, för det fall de faktiskt har begåtts, är av uppenbart allvarlig karaktär. Detta framgår av den omständigheten att bedrägeri eller korruption omnämns i artikel 22a.1 i tjänsteföreskrifterna bland sådan olaglig verksamhet som ska anmälas och i nämnda artikel anges även att sådan verksamhet ska kunna ”skada [unionens] intressen”. Vidare framgår det av artikel 22a.1 i tjänsteföreskrifterna att ett åsidosättande av de förpliktelser som åligger tjänstemän endast får anmälas om åsidosättandet är ”allvarligt”.

136    Den andra faktor som ska beaktas är huruvida den information som har lämnats är riktig eller i vart fall framstår som sannolik. Utövandet av yttrandefriheten, vilken innefattar möjligheten för en tjänsteman att påtala mobbning eller förekomsten av olagliga förhållanden eller ett allvarligt åsidosättande av de förpliktelser som åligger tjänstemän, innebär nämligen ansvar och skyldigheter, och den som väljer att lämna ut sådan information ska, i den mån omständigheterna medger det, noggrant undersöka att den är korrekt och tillförlitlig. Den tjänsteman som påtalar oegentligheter som, enligt hans mening, omfattas av tillämpningsområdet för artiklarna 12a och 22a i tjänsteföreskrifterna är således skyldig att förvissa sig om att hans anklagelser vilar på korrekta uppgifter eller i vart fall grundas på ett ”tillräckligt faktaunderlag” (se Europadomstolens dom av den 21 juli 2011 i målet Heinisch mot Tyskland, nr 28274/08, § 79). I det avseendet har det slagits fast att artikel 22a i tjänsteföreskrifterna endast avser utlämnandet av konkreta uppgifter som vid en första bedömning kunde ge den tjänsteman som lämnat ut dessa rimlig anledning att misstänka att det förekom olaglig verksamhet eller ett allvarligt åsidosättande och att denna bestämmelse dessutom ska tillämpas mot bakgrund av de krav på objektivitet och opartiskhet som åligger tjänstemän, skyldigheten för tjänstemän att värna tjänstens anseende och deras lojalitetsplikt samt skyldigheten att respektera berörda personers heder och presumtionen om deras oskuld (personaldomstolens dom av den 13 januari 2011 i mål F‑77/09, Nijs mot revisionsrätten, punkterna 66–70).

137    Personaldomstolen ska även beakta de medel som tjänstemannen har använt för att lämna ut informationen och, vad särskilt beträffar sådana oegentligheter som omfattas av artikel 22a.1 i tjänsteföreskrifterna, undersöka huruvida tjänstemannen har vänt sig till den behöriga myndigheten eller instansen, det vill säga ”antingen sin närmaste överordnade eller generaldirektören, eller, om han anser det nödvändigt, generalsekreteraren eller personer i motsvarande ställning, eller vända sig direkt till [Olaf]”.

138    Slutligen utgör motivet för den tjänsteman som påtalar oegentligheter en annan faktor vid bedömningen av huruvida vederbörande har agerat i god tro. En anmälan som motiveras av personligt missnöje eller personlig fientlighet eller av utsikten till en personlig fördel, i synnerhet ekonomisk vinning, kan inte anses ha skett i god tro.

139    Det är mot bakgrund av ovanstående överväganden som personaldomstolen ska pröva huruvida det finns fog för den grund som avser att artiklarna 12a, 22a och 86 i tjänsteföreskrifterna åsidosattes.

140    I förevarande fall är det utrett att sökanden, i promemorian av den 7 december 2009, i allvarliga ordalag riktade anklagelser huvudsakligen mot generalsekreteraren, genom att anklaga honom för att ha utsatt sökanden för mobbning och ägnat sig åt olaglig verksamhet, som i vissa fall utgör brott enligt den belgiska strafflagstiftningen.

141    Personaldomstolen anser att promemorian av den 7 december 2009 inte innehöll någon uppgift som gav anledning att misstänka mobbning, i den mening som avses i artikel 12a i tjänsteföreskrifterna, eller en olaglig verksamhet eller ett allvarligt åsidosättande av de förpliktelser som åligger tjänstemän, i den mening som avses i artikel 22a.1 i tjänsteföreskrifterna.

142    Sökanden klandrade nämligen generalsekreteraren för att ha mobbat honom, bland annat genom att kräva att han skulle upprätta rättsutlåtanden som var felaktiga i rättsligt hänseende. Som angetts ovan har dock sökanden inte lagt fram någon bevisning som gör det möjligt att styrka, eller i vart fall anta, att han utsattes för beteenden som var kränkande för hans självkänsla, värdighet eller fysiska eller psykiska integritet.

143    Sökanden påtalade även att generalsekreteraren hade avstått från att till Olaf hänskjuta ärendet med en tjänsteman som stulit utrustning tillhörande EESK och inte hade vidtagit någon disciplinåtgärd mot denna tjänsteman. Ett sådant agerande från generalsekreterarens sida kan dock inte betecknas som olagligt eller som ett allvarligt åsidosättande av de förpliktelser som åligger tjänstemän, i den mening som avses i artikel 22a.1 i tjänsteföreskrifterna, särskilt med hänsyn till det ringa värdet på den utrustning som stals av den aktuella tjänstemannen och disciplinnämndens yttrande att det inte skulle vidtas någon disciplinåtgärd gentemot tjänstemannen. För övrigt ska det påpekas att generalsekreteraren utfärdade en varning till tjänstemannen, med stöd av artikel 3 b i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna.

144    Vidare anklagade sökanden generalsekreteraren för att ha åsidosatt både bestämmelserna i artikel 27 i budgetförordningen och bestämmelserna i artikel 21.1 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna. Enligt sökanden gav nämligen generalsekreteraren instruktioner om att det till den advokat som hade företrätt den tjänsteman som omnämnts i föregående punkt skulle betalas ut ett belopp på 32 019 euro, motsvarande utgifterna för arvodena till denna advokat inte bara inom ramen för det disciplinära förfarande som inleddes mot nämnda tjänsteman utan även i samband med den utredning som gjordes innan det disciplinära förfarandet inleddes. Som sökanden har erinrat om, föreskrivs det i artikel 21.1 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna att en institution endast är skyldig att bära utgifterna för ett disciplinärt förfarande som inte har lett till någon disciplinåtgärd.

145    Det har dock inte visats att de aktuella arvodena endast hade uppkommit i samband med det disciplinära förfarande som inleddes mot den tjänsteman som gjort sig skyldig till brottsliga handlingar. Även om sökanden, i egenskap av chef för rättstjänsten, var berättigad att ifrågasätta storleken på detta belopp med hänsyn till liknande förfaranden rörande EU-institutionernas personal, framgår det inte av handlingarna i målet att detta belopp, med beaktande av det disciplinära förfarandets längd och antalet sammanträden som disciplinnämnden höll, var uppenbart orimligt och att generalsekreterarens instruktioner om att betala ut detta belopp följaktligen motiverade begäran om att hänskjuta ärendet till Olaf.

146    Dessutom påtalade sökanden, i promemorian av den 7 december 2009, de oegentligheter som år 2009 förekom vid tillsättningarna av tjänsterna som direktör vid direktorat A för rådgivande arbete och direktör för personalresurser och ekonomiska resurser. Dessa oegentligheter avsåg huvudsakligen de kvalifikationer som krävdes för att inneha dessa tjänster, urvalspanelernas sammansättning eller prövningen av ansökningarna. Det är visserligen riktigt att ordförandens kanslichef själv bekräftade, i sin utredningsrapport, att det förekommit ”beklagliga ... fel”, men det framgår inte av handlingarna i målet att dessa var så allvarliga som de oegentligheter som avses i artikel 22a.1 i tjänsteföreskrifterna. Slutligen angav sökanden själv i promemorian av den 7 december 2009 dels att den kandidat som valdes ut till tjänsten som direktör vid direktorat A för rådgivande arbete hade valts ut efter ett förfarande utan några ”praktiska möjligheter att begå fel eller bedrägeri”, dels att det förfarande som anordnades för att rekrytera direktören för personalresurser och ekonomiska resurser slutligen hade inställts strax innan promemorian av den 7 december 2009 skickades.

147    I motsats till anklagelserna i promemorian av den 7 december 2009 framgår det inte heller av handlingarna i målet att generalsekreteraren inkräktade på presidiets eller ordförandens befogenheter vid tillsättningen av vissa höga tjänstemän vid EESK. Det är visserligen riktigt att vid den tidpunkt då promemorian av den 7 december 2009 skickades innehade generalsekreteraren, sedan mer än ett år tillbaka, tills vidare tjänsten som direktör för personalresurser och ekonomiska resurser. Denna situation, vilken ordförandens kanslichef till och med betecknade som ”onormal” i sin utredningsrapport, var dock inte så allvarlig att den kunde bli föremål för en anmälan med tillämpning av artikel 22a.1 i tjänsteföreskrifterna. Detsamma gäller sökandens kritik om att generalsekreteraren inte tillräckligt exakt hade beskrivit arten av biträdande generalsekreterarens arbetsuppgifter och befogenheter.

148    Slutligen ifrågasatte även sökanden, i promemorian av den 7 december 2009, chefen för enheten ”Rekrytering, karriärutveckling och utbildning” vid direktoratet för personalresurser och ekonomiska resurser, genom att anklaga vederbörande för att ha åsidosatt artikel 11a.1 i tjänsteföreskrifterna, i vilken det föreskrivs att ”[i] sin tjänsteutövning får en tjänsteman ... inte handlägga ärenden där han direkt eller indirekt har ett personligt intresse, till exempel av familjekaraktär eller av ekonomisk art, som kan innebära att hans oberoende äventyras”. I det avseendet framgår det nämligen av handlingarna i målet att denna enhetschef vid direktoratet för personalresurser och ekonomiska resurser hade sökt tjänsten som direktör vid samma direktorat och att han försökte övertyga tjänstemännen vid rättstjänsten om att ett utlåtande som rättstjänsten avgett rörande möjligheten för en tjänsteman i lönegrad AD 14 att söka denna tjänst var felaktigt. Med hänsyn till denna enhetschefs ansvar, kan inte den omständigheten att han uttryckte en uppfattning som avvek från innehållet i ett utlåtande från rättstjänsten i sig visa att denna tjänsteman åsidosatte de skyldigheter som följer av artikel 11a.1 i tjänsteföreskrifterna.

149    Uppgifterna i promemorian av den 7 december 2009 visade således inte att det förelåg administrativa oegentligheter av en sådan allvarlig karaktär att de gav anledning att misstänka att det förekommit mobbning av sökanden eller, mer allmänt, att det förekommit bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet eller ett allvarligt åsidosättande av de förpliktelser som åligger tjänstemän, i den mening som avses i artikel 22a.1 i tjänsteföreskrifterna.

150    I artikel 22a.1 i tjänsteföreskrifterna föreskrivs att den tjänsteman som avser att använda den rätt att anmäla oegentligheter som garanteras i denna artikel ska ”underrätta antingen sin närmaste överordnade eller generaldirektören, eller, om han anser det nödvändigt, generalsekreteraren eller personer i motsvarande ställning”. Sökanden nöjde sig inte med att skicka promemorian av den 7 december 2009 till ordföranden och till gruppordförandena, utan genom e‑postmeddelande som skickades samma dag som promemorian av den 7 december 2009 ingavs informerade sökanden de övriga ledamöterna i presidiet om att han skulle lämna ett kuvert, innehållande en kopia av denna promemoria och adresserat till var och en av dessa ledamöter, i deras grupplokaler. Eftersom sökanden avsåg att ge de anklagelser som angavs i denna promemoria särskilt omfattande publicitet, åsidosatte han skyldigheten att visa största möjliga försiktighet och återhållsamhet i samband med offentliggörandet av anklagelser som omfattas av Olafs behörighet (domen i det ovannämnda målet Nijs mot revisionsrätten, punkt 80).

151    Under dessa omständigheter saknar sökanden grund för sitt påstående att beslutet att avbryta sökandens tidigare tjänstgöring och beslutet om ändrad tjänsteplacering, genom vilka sökanden för övrigt inte fråntogs sin ställning som enhetschef, antogs i strid med artiklarna 12a.2 och 22a.3 i tjänsteföreskrifterna eller utgjorde en förtäckt disciplinåtgärd i strid med artikel 86 i tjänsteföreskrifterna.

152    Talan kan följaktligen inte bifallas såvitt avser den fjärde grunden.

 Huruvida det gjordes en uppenbart oriktig bedömning

 Parternas argument

153    Sökanden har gjort gällande att det gjordes en uppenbart oriktigt bedömning i beslutet att avbryta sökandens tidigare tjänstgöring och beslutet om ändrad tjänsteplacering, eftersom de fattades utan beaktande av tjänstens intresse. Sökanden har särskilt framhållit att det inte skaffades någon ersättare för honom i ledningen för rättstjänsten och att EESK dröjde med att i sitt organisationsschema föra in de ändringar av dess interna organisation som skedde genom dessa beslut, i strid med artikel 71.6 i arbetsordningen. Han har slutligen tillagt att hans nya ansvarsområden var väsentligt mindre omfattande än dem som han hade före den ändrade tjänsteplaceringen.

154    EESK har genmält att beslutet att avbryta sökandens tidigare tjänstgöring och beslutet om ändrad tjänsteplacering fattades i tjänstens intresse, på grund av bristen på förtroende mellan sökanden och generalsekreteraren till följd av sökandens obefogade personangrepp mot generalsekreteraren. Enligt EESK innebar den enda genomförbara lösningen både med hänsyn till EESK:s och sökandens intressen att den var tvungen att ge sökanden en tjänsteplacering som uteslöt alla nära kontakter med generalsekreteraren.

155    EESK har vidare påpekat att sökandens nya tjänsteplacering, i motsats till vad han har hävdat, inte har medfört en väsentlig minskning av hans ansvarsområden.

 Personaldomstolens bedömning

156    Enligt rättspraxis ligger det visserligen helt i administrationens intresse att tjänsteplacera tjänstemännen med beaktande av deras förmågor och personliga önskemål, men det kan inte anses att tjänstemännen därigenom har rätt att utföra eller behålla specifika arbetsuppgifter. Även om det i tjänsteföreskrifterna, särskilt i artikel 7, inte uttryckligen föreskrivs någon möjlighet att ”omplacera” en tjänsteman, framgår det av fast rättspraxis att institutionerna har ett betydande utrymme för skönsmässig bedömning när de organiserar sin verksamhet med hänsyn till de uppgifter som de har anförtrotts och när de, i syfte att utföra dessa uppgifter, tjänsteplacerar sin personal, dock på villkor att denna tjänsteplacering sker i tjänstens intresse och med iakttagande av tjänsternas likvärdighet (domstolens dom av den 23 mars 1988 i mål 19/87, Hecq mot kommissionen, punkt 6, och personaldomstolens dom av den 25 januari 2007 i mål F‑55/06, de Albuquerque mot kommissionen, punkt 55).

157    I förevarande mål ska det således prövas huruvida beslutet att avbryta sökandens tidigare tjänstgöring och beslutet om ändrad tjänsteplacering uppfyller de två ovannämnda villkoren.

–       Tjänstens intresse

158    Med beaktande av institutionernas utrymme för skönsmässig bedömning vid bedömningen av tjänstens intresse, ska personaldomstolens kontroll av huruvida villkoret avseende tjänstens intresse har iakttagits begränsas till frågan huruvida tillsättningsmyndigheten har hållit sig inom skäliga gränser och inte har använt sitt utrymme för skönsmässig bedömning på ett uppenbart felaktigt sätt (förstainstansrättens dom av den 12 december 2000 i mål T‑223/99, Dejaiffe mot harmoniseringsbyrån, punkt 53).

159    Enligt rättspraxis kan interna relationsproblem som orsakar spänningar som inverkar menligt på tjänstens goda funktion motivera att en tjänsteman förflyttas i tjänstens intresse, för att undanröja en administrativ situation som blivit ohållbar (se, för ett liknande resonemang, domstolens dom av den 7 mars 1990 i de förenade målen C‑116/88 och C‑149/88, Hecq mot kommissionen, punkt 22, och av den 12 november 1996 i mål C‑294/95 P, Ojha mot kommissionen, punkt 41, och förstainstansrättens dom av den 28 maj 1998 i de förenade målen T‑78/96 och T‑170/96, W mot kommissionen, punkt 88). En sådan ändrad tjänsteplacering, vilken har beslutats i tjänstens intresse, kräver inte samtycke av den aktuella tjänstemannen (se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 15 september 1998 i mål T‑23/96, De Persio mot kommissionen, punkt 138). Vid bedömningen av huruvida spända relationer kan motivera att en tjänsteman förflyttas i tjänstens intresse, är det dessutom oväsentligt att fastställa vem som bär ansvaret för de aktuella händelserna eller att ens utröna huruvida den kritik som framförts är befogad (se, för ett liknande resonemang, domstolens dom av den 12 juli 1979 i mål 124/78, List mot kommissionen, punkt 13, och domen i det ovannämnda målet Ojha mot kommissionen, punkt 41).

160    I förevarande fall är det helt uppenbart att det vid tidpunkten för antagandet av beslutet att avbryta sökandens tidigare tjänstgöring förelåg en särskilt konfliktfylld relation mellan sökanden och generalsekreteraren, till följd av ingivandet av promemorian av den 7 december 2009. Med hänsyn till de uppgifter som rättstjänsten har anförtrotts och i synnerhet den hjälp som rättstjänsten ska bistå generalsekreteraren med, var denna relation sådan att den störde EESK:s verksamhet.

161    Under dessa förhållanden, och med beaktande av att promemorian av den 7 december 2009, såsom angetts ovan, inte innehöll några uppgifter som gav anledning att misstänka att det förekom mobbning eller oegentligheter i den mening som avses i artikel 22a.1 i tjänsteföreskrifterna, gjorde ordföranden inte en uppenbart oriktig bedömning när han ansåg att tjänstens intresse krävde att en administrativ situation, som hade blivit skadlig för EESK, skulle undanröjas och motiverade en ändring av sökandens tjänsteplacering.

–       Tjänsternas likvärdighet

162    Vid en ändring av de arbetsuppgifter som en tjänsteman har getts förutsätter regeln om överensstämmelse mellan lönegraden och tjänsten, vilken särskilt anges i artikel 7 i tjänsteföreskrifterna, att det görs en jämförelse mellan tjänstemannens lönegrad och nuvarande arbetsuppgifter, och inte en jämförelse mellan tjänstemannens nuvarande arbetsuppgifter och tidigare arbetsuppgifter (personaldomstolens av den 8 maj 2008 i mål F‑119/06, Kerstens mot kommissionen, punkt 96).

163    Regeln om överensstämmelse mellan lönegraden och tjänsten utgör således inte något hinder mot att ett beslut medför att en tjänsteman tilldelas nya arbetsuppgifter som, även om de skiljer sig från de arbetsuppgifter som tidigare har utförts och uppfattas av den berörda personen som att hans befogenheter har minskat, likväl överensstämmer med den tjänst som motsvarar hans lönegrad. Att en tjänstemans befogenheter faktiskt har minskat strider således mot regeln om överensstämmelse mellan lönegraden och tjänsten endast om hans nya befogenheter, som helhet betraktade, klart understiger de befogenheter som motsvarar hans lönegrad och tjänst, med beaktande av deras art, betydelse och omfattning (domen i det ovannämnda målet 19/87, Hecq mot kommissionen, punkt 7, och förstainstansrättens dom av den 23 oktober 1990 i mål T‑46/89, Pitrone mot kommissionen, punkt 35).

164    Slutligen ska det påpekas att även om tjänsteföreskrifterna syftar till att garantera att tjänstemännen behåller den lönegrad som de har erhållit och får en tjänst som motsvarar denna lönegrad, ger inte tjänsteföreskrifterna tjänstemännen någon rätt till en viss tjänst, utan tvärtom ges tillsättningsmyndigheten behörighet att i tjänstens intresse placera tjänstemännen på de olika tjänster som motsvarar deras lönegrad (domen i de ovannämnda förenade målen W mot kommissionen, punkt 102). Vidare ligger det visserligen helt i administrationens intresse att tjänsteplacera tjänstemännen med hänsyn till deras särskilda förmågor och personliga önskemål, men det kan inte anses att tjänstemännen därigenom har rätt att utföra eller behålla specifika arbetsuppgifter eller vägra att utföra andra arbetsuppgifter som deras grundtjänst innefattar (domstolens dom av den 22 oktober 1981 i mål 218/80, Kruse mot kommissionen, punkt 7, och av den 1 juni 1983 i de förenade målen 36/81, 37/81 och 218/81, Seton mot kommissionen, punkterna 41–44, och domen i de ovannämnda förenade målen W mot kommissionen, punkt 105).

165    I förevarande mål är det utrett att sökanden, genom beslutet om ändrad tjänsteplacering, placerades vid direktoratet för logistik ”i egenskap av enhetschef och med bibehållande av sin tjänst”, ”för att särskilt ägna sig åt juridiska ärenden avseende avtal och anbudsinfordringar”. Det har inte styrkts att dessa nya arbetsuppgifter inte motsvarade sökandens lönegrad. Även om sökanden har påpekat att de juridiska frågorna rörande avtal och anbudsinfordringar, före beslutet om ändrad tjänsteplacering, endast var av marginell betydelse inom EESK, kan man inte av denna omständighet dra slutsatsen att arbetsuppgiften som består i att handlägga juridiska frågor rörande avtal och anbudsinfordringar inom direktoratet för logistik inte kunde komma att öka i betydelse, från och med sökandens ändrade tjänsteplacering, och tack vare sökandens juridiska expertis få större uppmärksamhet inom EESK. För övrigt har sökanden själv medgett att han fick i uppdrag att utarbeta en handbok rörande de juridiska aspekterna av avtal och anbudsinfordringar.

166    Det förhållandet att sökandens nya arbetsuppgifter inte längre omfattar arbetsledning för personal kan slutligen inte utgöra bevis för att dessa arbetsuppgifter är klart mindre kvalificerade än de arbetsuppgifter som motsvarar sökandens lönegrad, eftersom de högsta lönegraderna i hierarkin, såsom har fastslagits, inte nödvändigtvis är förbehållna personer i en arbetsledande ställning, utan kan tilldelas tjänstemän som utför arbetsuppgifter som avser kvalificerad rådgivning (domen i det ovannämnda målet Kerstens mot kommissionen, punkt 101).

167    Under dessa omständigheter saknar sökanden fog för att hävda att beslutet om ändrad tjänsteplacering åsidosatte tjänsternas likvärdighet.

168    Härav följer att talan inte kan bifallas såvitt avser den femte grunden, avseende att det gjordes en uppenbart oriktig bedömning.

 Huruvida omsorgsplikten och principen om god förvaltningssed åsidosattes

 Parternas argument

169    Sökanden har hävdat att tillsättningsmyndigheten åsidosatte sin omsorgsplikt och principen om god förvaltningssed genom att, i hast och utan grund, anta beslutet att avbryta sökandens tidigare tjänstgöring och beslutet om ändrad tjänsteplacering. Sökanden har tillagt att han lämnades utan någon tjänsteplacering under åtminstone tretton dagar, mellan den 24 mars och den 13 april 2010.

170    EESK anser att talan inte kan bifallas såvitt avser denna grund.

 Personaldomstolens bedömning

171    Det framgår av fast rättspraxis att även om administrationens omsorgsplikt gentemot sina anställda avspeglar den avvägning mellan ömsesidiga rättigheter och skyldigheter som i tjänsteföreskrifterna skapats mellan offentliga myndigheter och offentliganställda tjänstemän, kan de krav som följer av denna omsorgsplikt inte hindra tillsynsmyndigheten från att vidta de åtgärder som den finner nödvändiga i tjänstens intresse, eftersom tillsättningen av varje tjänst i första hand ska ske utifrån tjänstens intresse. Med beaktande av omfattningen av institutionernas utrymme för skönsmässig bedömning för att bedöma tjänstens intresse, ska personaldomstolen begränsa sig till att pröva huruvida tillsättningsmyndigheten har hållit sig inom gränser som inte kan kritiseras och inte har använt sitt utrymme för skönsmässig bedömning på ett uppenbart felaktigt sätt.

172    Eftersom beslutet att avbryta sökandens tidigare tjänstgöring och beslutet om ändrad tjänsteplacering – såsom nyss har angetts – fattades i tjänstens intresse och det på intet sätt har styrkts att de utgjorde en förtäckt disciplinåtgärd, kan talan inte bifallas såvitt avser grunden att omsorgsplikten och principen om god förvaltningssed åsidosattes i ovannämnda beslut. Vidare har sökanden hävdat att han saknade tjänsteplacering mellan den 24 mars och den 13 april 2010. Denna omständighet är visserligen beklaglig, men saknar betydelse för nämnda besluts lagenlighet.

173    Härav följer att talan inte kan bifallas såvitt avser den sjätte grunden.

 Huruvida artikel 22b i tjänsteföreskrifterna åsidosattes

 Parternas argument

174    Sökanden har slutligen hävdat att tillsättningsmyndigheten åsidosatte artikel 22b i tjänsteföreskrifterna, genom att underlåta att inom 60 dagar från ingivandet av promemorian av den 7 december 2009 ge sökanden all relevant information om den tidsfrist vid vars utgång han hade rätt, vid passivitet från administrationens sida, att lämna den information som fanns i hans promemoria till Europeiska kommissionens ordförande, ordföranden för Europeiska unionens revisionsrätt, ordföranden för Europeiska unionens råd, Europaparlamentets talman eller Europeiska ombudsmannen.

175    EESK anser att talan inte kan bifallas såvitt avser denna grund.

 Personaldomstolens bedömning

176    I artikel 22b.1 i tjänsteföreskrifterna föreskrivs följande: ”En tjänsteman som har lämnat sådan information som avses i artikel 22a till kommissionens ordförande, revisionsrättens ordförande, rådets ordförande, Europaparlamentets talman eller ... [E]uropeiska ombudsmannen får inte av denna anledning av sin institution behandlas på ett sätt som är till hans nackdel om båda följande villkor är uppfyllda: a) Tjänstemannen är uppriktigt och på rimliga grunder övertygad om att informationen och de anklagelser den kan innehålla i huvudsak överensstämmer med sanningen. b) Tjänstemannen har tidigare lämnat samma information till [Olaf] eller till sin egen institution, och har avvaktat under den tid som [Olaf] eller institutionen, med beaktande av hur komplicerat ärendet är, har fastställt för att vidta lämpliga åtgärder. Tjänstemannen skall vederbörligen informeras om denna tidsfrist inom 60 dagar.”

177    Den grund som sökanden i förevarande fall har åberopat skulle endast vara relevant om tillsättningsmyndigheten hade antagit ett beslut som var till nackdel för sökanden, på grund av att han, med tillämpning av artikel 22b i tjänsteföreskrifterna, vände sig till kommissionens ordförande, revisionsrättens ordförande, rådets ordförande, parlamentets talman eller ombudsmannen. Förutom att det inte har styrkts eller ens gjorts gällande att sökanden använde sig av det förfarande som avses i artikel 22b i tjänsteföreskrifterna, saknar beslutet att avbryta sökandens tidigare tjänstgöring och beslutet om ändrad tjänsteplacering under alla omständigheter samband med ett sådant förfarande.

178    Den sista grund som har åberopats är således verkningslös och ska därför lämnas utan avseende.

179    Eftersom talan inte kan bifallas såvitt avser någon av de grunder som har anförts mot beslutet att avbryta sökandens tidigare tjänstgöring och beslutet om ändrad tjänsteplacering, ska yrkandet om ogiltigförklaring av dessa beslut ogillas.

180    Av allt det ovan anförda följer att yrkandena om ogiltigförklaring ska ogillas, eftersom vissa yrkanden inte kan tas upp till sakprövning och övriga yrkanden är ogrundade.

3.     Skadeståndsyrkandet

 Parternas argument

181    Sökanden har gjort gällande att rättsstridigheten i de beslut som angripits i förevarande mål har orsakat honom en ideell skada, vilken han i överensstämmelse med rätt och billighet (ex æquo et bono) har uppskattat till 15 000 euro.

182    Vad beträffar den ekonomiska skada som han har lidit, har sökanden framhållit att han var tvungen att ådra sig advokatkostnader i samband med det administrativa förfarandet, kostnader som han har begärt ersättning för med ett belopp på 1 000 euro.

183    EESK anser att skadeståndsyrkandet ska ogillas.

 Personaldomstolens bedömning

184    Enligt fast rättspraxis ska yrkanden om ersättning för skada i personalmål ogillas i den mån de har ett nära samband med yrkanden om ogiltigförklaring som redan har ogillats (förstainstansrättens dom av den 10 juni 2004 i mål T‑330/03, Liakoura mot rådet, punkt 69). Vid prövningen av de anmärkningar som i förevarande fall har anförts till stöd för yrkandena om ogiltigförklaring har det inte framkommit någon rättsstridighet i de angripna besluten och därmed inte något fel som kan medföra skadeståndsansvar för administrationen. Yrkandet om ersättning för den ekonomiska och ideella skada som sökanden har lidit till följd av de angripna beslutens rättsstridighet ska därför också ogillas.

185    För det fall sökanden även har för avsikt att yrka att EESK ska förpliktas att ersätta en skada som uppkommit till följd av fel i tjänsten som inte har ett nära samband med yrkandena om ogiltigförklaring, ska det påpekas att ett sådant yrkande ska avvisas, eftersom sökanden inte har ingett någon ansökan till administrationen enligt artikel 90.1 i tjänsteföreskrifterna.

186    Av det ovan anförda följer att talan ska ogillas.

 Rättegångskostnader

187    Enligt artikel 87.1 i rättegångsreglerna ska, om inte annat följer av bestämmelserna i kapitel 8 i avdelning II i rättegångsreglerna, tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna om detta har yrkats. Enligt artikel 87.2 får personaldomstolen, om så anses skäligt, besluta att en tappande part endast delvis, eller inte alls, ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

188    Av domskälen i förevarande dom framgår att sökanden är tappande part. EESK har dessutom uttryckligen yrkat att sökanden ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Även om de uppgifter som sökanden lämnade i sin promemoria av den 7 december 2009 var – såsom angetts ovan – otillräckliga för att styrka eller göra sannolikt att det förekommit mobbning eller allvarliga oegentligheter i den mening som avses i artikel 22a i tjänsteföreskrifterna, framgick det likväl av dessa att det förekommit en rad oegentligheter. Eftersom omständigheterna i förevarande mål följaktligen motiverar en tillämpning av bestämmelserna i artikel 87.2 i rättegångsreglerna, ska vardera parten bära sina rättegångskostnader, inbegripet kostnaderna i det interimistiska förfarandet.

Mot denna bakgrund beslutar

PERSONALDOMSTOLEN (första avdelningen)

följande:

1)      Talan ogillas.

2)      Vardera parten ska bära sina rättegångskostnader.

Kreppel

Perillo

Barents

Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 25 september 2012.

W. Hakenberg

 

      H. Kreppel

Justitiesekreterare

 

      Ordförande


* Rättegångsspråk: franska.