Överklagande ingett den 21 september 2020 av Europeiska unionens råd av den dom som tribunalen (fjärde avdelningen) meddelade den 8 juli 2020 i mål T-110/17, Jiangsu Seraphim Solar System mot kommissionen
(Mål C-441/20 P)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Klagande: Europeiska unionens råd (ombud: H. Marcos Fraile, N. Tuominen, advokat)
Övriga parter i målet: Jiangsu Seraphim Solar System Co. Ltd, Europeiska kommissionen
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
upphäva den överklagade domen,
ogilla det i första instans framställda yrkandet om ogiltigförklaring av den angripna förordningen,
förplikta motparten att ersätta rådets kostnader såväl i första instans som i målet om överklagande,
i andra hand
återförvisa målet till tribunalen för ny prövning,
låta frågan om rättegångskostnader i första instans och målet om överklagande anstå.
Grunder och huvudargument
Den första grunden avser att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning då den fann att talan kunde tas upp till prövning.
Motparten måste visa att den har talerätt enligt artikel 263 FEUF, i synnerhet att den är direkt berörd, och har ett berättigat intresse av att väcka talan enligt artikel 2 i den angripna förordningen.1 Motparten är inte skyldig att betala antidumpningstullarna, vilka utgör den rättsliga följden av att fakturor ogiltigförklarats, utan denna skyldighet åvilar ett annat bolag, Seraphim Solar System GmbH. Rådet anser således att motparten inte har visat att den är direkt berörd och har ett berättigat intresse av att väcka talan, och att tribunalen därmed felaktigt kom till motsatt slutsats.
Enligt den rättspraxis som följer av EU-domstolens dom i målet TWD Textilwerke Deggendorf och Nachi Europe är motpartens rätt att framställa en invändning om rättsstridighet enligt artikel 277 FEUF dessutom preskriberad.
Huruvida en talan mot förordning nr 1238/20132 och förordning nr 1239//20133 kan tas upp till prövning framgår med all tydlighet av den rättspraxis som följer av domen SolarWorld, vilken innebär att artikel 3 i förordning nr 1238/2013 och artikel 2 i förordning nr 1239/2013 inte kan betraktas separat från återstående delar av dessa förordningar.
Den andra grunden avser att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning då den fann att artiklarna 8 och 13 i grundförordningen med uttömmande verkan reglerar möjligheten att ta ut tullar på import som utgör en överträdelse av ett åtagande, ett annat synsätt ska anses utgöra ett retroaktivt uttag av tullar.
Tribunalens uppfattning grundar sig på en felaktig tolkning av grundförordningen. Artiklarna 10.5 och 16.5 i grundförordningen reglerar allmänt konsekvenserna av en överträdelse av ett åtagande. Dessa består i ”retroaktivitet i den mening som avses i grundförordningen”, det vill säga att slutgiltiga antidumpningstullar/utjämningstullar får införas senast 90 dagar från det att provisoriska åtgärder infördes med avseende på import som är föremål för registrering i enlighet med artiklarna 14.5 och 24.5 i grundförordningen.
I förevarande fall rör det sig om en överträdelse av ett åtagande, och dess konsekvenser, av en helt annan natur. Den enda begränsning som följer av artiklarna 10.5 och 16.5 i grundförordningen är att ett sådant retroaktivt införande inte ska tillämpas på import som skett under den retroaktiva 90-dagarsperioden innan åtagandet bröts eller återtogs.
Retroaktivitet kan inte heller komma i fråga när tullarna införts från första början och avsikten endast är att göra ett undantag vid uttaget av tull. Genom ett åtagande kan den exporterande producenten undvika att bli föremål för de aktuella tullarna, under förutsättning att producenten uppfyller villkoren härför. För det fall att deklaranten har valt att låta varorna övergå till fri omsättning utan att en antidumpningstull har tagits ut kommer vederbörande emellertid att ådra sig en tullskuld, varvid det kommer att konstateras att ett eller flera av villkoren för åtagandet har åsidosatts.
Den tredje grunden avser att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning då den fann att artiklarna 14.1 och 24.1 i grundförordningen inte gav rådet befogenhet att införa ett system för översyn av åtaganden, vilket innebar att fakturor kunde ogiltigförklaras.
Artiklarna 14.1 och 24.1 i grundförordningen ger rådet en mycket omfattande befogenhet när den antar en förordning om att införa tullar, vilket domstolen framhöll i domen Deichmann. Tribunalen gjorde sig således skyldig till felaktig rättstillämpning då den fann att rådet saknade befogenhet att inför ett system för översyn av åtaganden som innebar att fakturor kunde ogiltigförklaras.
Tribunalens slutsatser strider mot lagstiftarens avsikt. Det saknas stöd i unionsrätten för ett så omfattande skydd av en ekonomisk aktör som åsidosatt sådana skyldigheter som vederbörande frivilligt åtagit sig och som – såsom i förevarande fall – inte ens har bestridit att sådana åsidosättanden har förekommit. Tribunalens synsätt är även striktare än vad som krävs enligt världshandelsorganisationens (WTO) rättsordning, vilket försätter unionen i en sämre position i förhållande till sina handelspartners som också är medlemmar i WTO.
Den överklagade domen medför även att åtaganden blir oproportionellt riskabla för kommissionen. Att ingå åtaganden medför en risk för unionen, samt svårigheter att kontrollera ingångna överenskommelser. Den främsta skyldighet som åvilar en part som godtagit ett åtagande består i att samarbeta med kommissionen och därigenom säkerställa en problemfri kontroll av fullgörande av åtagandet. I avsaknad av en sådan garanti skulle kommissionen bära all risk, medan en part som gör sig skyldig till en överträdelse av åtagandet får åtnjuta eventuella fördelar som uppstått till följd av överträdelsen. En sådan tolkning strider mot syftet bestående i att tillhandahålla ett effektivt skydd för unionens industrier mot skadlig dumpning/subventioner, som (alternativt) kan avhjälpas genom ett åtagande.
____________
1 Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/2146 av den 7 december 2016 om återtagande av godtagandet av åtagandet för två exporterande tillverkare enligt genomförandebeslut 2013/707/EU som bekräftar godtagande av ett åtagande som erbjudits i samband med antidumpnings- och antisubventionsförfarandena avseende import av solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter (dvs. celler) med ursprung i eller avsända från Folkrepubliken Kina under giltighetsperioden för slutgiltiga åtgärder.
2 Rådets genomförandeförordning (EU) nr 1238/2013 av den 2 december 2013 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och om slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter (dvs. celler) med ursprung i eller avsända från Folkrepubliken Kina.
3 Rådets genomförandeförordning (EU) nr 1239/2013 av den 2 december 2013 om införande av en slutgiltig utjämningstull på import av solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter (dvs. celler) med ursprung i eller avsända från Folkrepubliken Kina.