Language of document :

Talan väckt den 23 oktober 2020 – Rumänien mot Europaparlamentet, Europeiska unionens råd

(Mål C-546/20)

Rättegångsspråk: rumänska

Parter

Sökande: Rumänien (ombud: E. Gane, L. Liţu och M. Chicu)

Svarande: Europaparlamentet, Europeiska unionens råd

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

delvis ogiltigförklara förordning (EU) 2020/1054, närmare bestämt

- artikel 1.6 c, som ändrade artikel 8.8 i förordning (EG) nr 561/2006, och

- artikel 1.6 d, som ändrade artikel 8 i förordning (EG) nr 561/2006 genom att införa en ny punkt 8a, eller

i andra hand, om domstolen skulle finna att de bestämmelserna är oupplösligt förbundna med andra bestämmelser i förordning (EU) 2020/1054 eller rör den rättsaktens kärna, ogiltigförklara rättsakten i dess helhet, samt

förplikta parlamentet och rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan anför Rumänien tre grunder.

1. Den första grunden: Åsidosättande av proportionalitetsprincipen, som stadgas i artikel 5.4 FEU

Rumänien hävdar att bestämmelsen i artikel 1.6 c – ett förbud mot att tillbringa den normala veckovilan eller en annan veckovila på mer än 45 timmar som tas ut som kompensation för tidigare reducerad veckovila i ett fordon – inte är ägnad att nå de mål som eftersträvas, särskilt att förbättra trafiksäkerheten och arbetsvillkoren för förarna. Den bestämmelsen undanröjer inte heller de risker och hinder som kommissionen pekat ut.

De data och upplysningar som visade att bestämmelsen uppenbart inte var ägnad för sitt syfte var dessutom kända för de lagstiftande institutionerna när den antogs.

Rumänien anför vidare att bestämmelsen i artikel 1.6 d – att föraren inom varje period om fyra på varandra följande veckor (och före den normala veckovilan på mer än 45 timmar som tas ut som kompensation efter två på varandra följande reducerade veckovilor) ska kunna återvända till arbetsgivarens arbetsställe i den medlemsstat där arbetsgivaren är etablerad, eller återvända till sin bostad – är uppenbart olämplig, med hänsyn särskilt till de nya administrativa skyldigheter som införs, de betydande kostnader detta medför för arbetsgivaren och begränsningen av deras näringsverksamhet och till att bestämmelsen inte säkerställer ett tillräckligt skydd för förarna.

Vidare tycks konsekvensbedömningen inte ha beaktat alla de aspekterna, ett sammanhang där de lagstiftande institutionerna inte kunde ta hänsyn till alla relevanta faktorer och omständigheter i situationen.

2. Den andra grunden: Omotiverad inskränkning av etableringsrätten, som stadgas i artikel 49 FEUF

Rumänien hävdar att bestämmelsen i artikel 1.6 d för aktörer i stater i Europeiska unionens geografiska periferi innebär nya administrativa skyldigheter, avsevärda kostnader och en begränsning av den kommersiella aktivitetsnivån, som kommer att leda till att dessa flyttar sin verksamhet och kommer att avskräcka från att transportföretag startas i sådana stater.

Följaktligen utgör den bestämmelsen en inskränkning av etableringsfriheten i den mening som avses i artikel 49 FEUF. Den inskränkningen är omotiverad.

3. Den tredje grunden: Åsidosättande av principen om förbud mot diskriminering på grund av nationalitet, som stadgas i artikel 18 FEUF

Rumänien hävdar att bestämmelsen i artikel 1.6 c leder till klara nackdelar för staterna i Europeiska unionens geografiska periferi, i synnerhet sett till de särskilda egenskaperna hos nätverket för parkering och logi.

Rumänien anför vidare att det medför betydande kostnader för företag etablerade i medlemsstater i Europeiska unionens periferi att tillse att förare kan återvända, i den mening som avses i artikel 1.6 d – i varje fall klart högre kostnader än för dem i medlemsstater nära Europeiska unionens transportmässiga centrum.

Dessutom var bestämmelserna i förordning (EU) 2020/1054, förordning (EU) 2020/10551 och direktiv (EU) 2020/10572 (om ytterligare begränsningar av cabotagetransporter, återföring av fordonet till arbetsstället i etableringsmedlemsstaten var åttonde vecka, återvändande för föraren var fjärde vecka, förbud mot att tillbringa den normala veckovilan i förarhytten och utstationering av förare) utformade som pelare i ett integrerat lagstiftningspaket. I det sammanhanget kan bara en analys av deras kumulativa verkan visa hur de faktiskt påverkar transportmarknaden.

____________

1 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/1055 av den 15 juli 2020 om ändring av förordningarna (EG) nr 1071/2009, (EG) nr 1072/2009 och (EU) nr 1024/2012 i syfte att anpassa dem till utvecklingen inom vägtransportsektorn (EUT L 249, 2020, s. 17).

2 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2020/1057 av den 15 juli 2020 om fastställande av särskilda regler med avseende på direktiv 96/71/EG och direktiv 2014/67/EU för utstationering av förare inom vägtransportsektorn och om ändring av direktiv 2006/22/EG vad gäller tillsynskrav och förordning (EU) nr 1024/2012 (EUT L 249, 2020, s. 49).